Jeremia 46-51
Svenska Folkbibeln 2015
Profetia om Egypten
46 Detta är Herrens ord som kom till Jeremia om hednafolken.
2 (A) Om Egypten.
Angående den egyptiske kungen farao Nekos här som stod vid floden Eufrat nära Karkemish[a] och blev slagen av Babels kung Nebukadressar i Juda kung Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår.
3 Gör i ordning sköld och skydd[b]
och ryck fram till strid!
4 Spänn för hästarna,
sitt upp på springarna
och ställ upp er
med hjälmarna på.
Gör spjuten blanka,
klä er i pansar.
5 Vad ser jag?
De är förfärade,
de viker tillbaka,
deras hjältar blir slagna och flyr
utan att vända sig om.
Det är skräck från alla håll,
säger Herren.
6 (B) Inte ens den snabbaste kan fly,
inte ens hjälten
kan komma undan.
Norrut, vid floden Eufrat,
där stapplar de och faller.
7 Vem är det som stiger som Nilfloden,
likt strömmar
av framvällande vatten?
8 (C) Det är Egypten
som stiger som Nilfloden,
likt strömmar
av framvällande vatten.
Han säger:
”Jag ska dra upp
och täcka landet,
jag ska förstöra städerna
och dem som bor i dem.”
9 Dra dit upp, ni hästar,
storma fram, ni vagnar.
Dra ut, ni hjältar,
nubier och puteer,
rustade med sköldar,
och ludeer[c],
rustade med bågar
som de spänner.
10 (D) Detta är Herren Gud Sebaots dag,
en hämndens dag
då han hämnas
på sina motståndare.
Svärdet frossar sig mätt,
det dricker sig rusigt
av deras blod,
för detta är ett slaktoffer
åt Herren Gud Sebaot
i Nordlandet vid floden Eufrat.
11 (E) Dra upp till Gilead
och hämta balsam,
du jungfru dotter Egypten.
Men förgäves har du skaffat
läkemedel i mängd.
Du kan inte bli botad.
12 Hednafolken har hört om din skam,
och dina sorgerop
uppfyller jorden,
för den ene hjälten
snavar på den andre
och de båda faller tillsammans.
13 (F) Detta ord talade Herren till profeten Jeremia om att Babels kung Nebukadressar skulle komma och besegra Egypten:
14 Förkunna i Egypten
och ropa ut det i Migdol,
ropa ut det i Memfis
och även i Tachpanches och säg:
”Träd fram och gör dig beredd,
för svärdet frossar
runt omkring dig.”
15 Varför slogs dina hjältar
till marken[d]?
De kunde inte hålla stånd,
för Herren stötte bort dem.
16 (G) Han fick många att vackla,
och de föll, den ene över den andre,
och ropade:
”Upp, låt oss vända tillbaka
till vårt folk
och till landet där vi föddes,
undan det härjande svärdet!”
17 Man ropar där:
”Farao, Egyptens kung,
är bara ett buller!
Han har försummat sin tid.”
18 (H) Så sant jag lever, säger Kungen,
Herren Sebaot är hans namn:
Som Tabor bland bergen,
som Karmel vid havet
ska han komma.
19 (I) Gör er beredda för landsflykt,
ni dotter Egyptens invånare,
för Memfis ska bli en ödemark
och brännas ner så att ingen
kan bo där.
20 (J) En skön kviga är Egypten,
men en broms kommer farande
från norr.
21 Också legosoldaterna i landet
liknar gödda kalvar.
De vänder alla om, alla flyr de,
för de kan inte stå emot.
Deras ofärds dag har drabbat dem,
tiden för deras straff är inne.
22 Hon väser likt en orm
som ringlar i väg,
för de drar fram med vapenmakt
och kommer över henne
med yxor,
som för att hugga ved.
23 De fäller hennes skog, säger Herren,
för den är ogenomtränglig.
De är fler än gräshoppor,
de kan inte räknas.
24 (K) Egyptens dotter kommer på skam,
hon utlämnas åt folket från norr.
25 (L) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag ska straffa Amon från No[e] och farao och Egypten med dess gudar och dess kungar, både farao och dem som förlitar sig på honom. 26 (M) Jag ska överlämna dem åt dem som vill ta deras liv, till Babels kung Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter ska landet bli bebott som i forna dagar, säger Herren.
27 (N) Så var inte rädd,
du min tjänare Jakob,
och var inte förskräckt,
du Israel,
för se, jag ska rädda dig
ur det fjärran landet
och dina barn ur landet
där de är fångna.
Jakob ska vända tillbaka
och leva i trygghet,
och ingen ska skrämma honom.
28 (O) Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
säger Herren, för jag är med dig.
Jag ska göra slut på alla de folk
dit jag fördrivit dig.
Men dig ska jag inte göra slut på,
bara tukta dig med rättvisa,
för helt ostraffad
kan jag inte lämna dig.
Profetia om filisteerna
47 (P) Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om filisteerna innan farao intog Gaza[f]:
2 (Q) Så säger Herren:
Se, vatten stiger från norr
och blir till en flod
som svämmar över.
Den översvämmar landet
med allt som finns i det,
städerna och dem som bor där.
Människorna ropar,
och landets alla invånare jämrar sig
3 (R) när ljudet hörs
av hans hingstars hovslag,
när hans vagnar dånar
och hans hjul bullrar.
Då ser sig fäderna inte om
efter barnen,
de står maktlösa
4 inför dagen som kommer
då alla filisteer förintas,
då alla utrotas som är kvar
för att försvara Tyrus och Sidon.
För Herren ska förinta filisteerna,
dem som är kvar från Kaftors ö[g].
5 (S) Gazas huvud ska rakas,
det är slut med Ashkelon,
med dem som är kvar i deras dal[h].
Hur länge ska du rista märken
på dig?
6 O, du Herrens svärd,
när ska du äntligen få ro?
Dra dig in i din skida,
vila och var stilla.
7 Men hur ska det få ro
när Herren har gett
sin befallning?
Mot Ashkelon och mot kustlandet,
dit har han befallt det.
Profetia om Moab
Så säger Herren Sebaot,
Israels Gud:
Ve över Nebo,
för det har ödelagts!
Kirjatajim har kommit på skam
och intagits,
fästet har kommit på skam
och ligger krossat.
2 Moab prisas inte längre.
I Heshbon smider man
onda planer mot det:
”Kom, låt oss göra slut på det,
så att det inte mer är ett folk!”
Också du, Madmen, ska tystas,
svärdet ska förfölja dig.
3 Sorgerop hörs från Horonajim,
förödelse och stor förstörelse.
4 Moab är krossat,
högljutt klagar barnen där.
5 (U) Uppför backen mot Luhit
går man under gråt,
och på vägen ner till Horonajim
hörs ångestfulla sorgerop
över förstörelsen.
6 (V) Fly, rädda era liv
och bli som en buske i öknen!
7 (W) Eftersom du litar
till dina gärningar och dina skatter
ska också du intas.
Och Kemosh[j] ska gå i fångenskap
och hans präster
och furstar med honom.
8 Ödeläggaren ska drabba varje stad,
och ingen stad
ska komma undan.
Dalen ska bli fördärvad
och slätten läggas öde,
så som Herren har sagt.
9 Ge Moab vingar[k],
flygande måste han fly.
Hans städer ska bli öde,
och ingen ska bo i dem.
10 Förbannad är den som utför
Herrens verk försumligt,
förbannad är den som tvekar
att bloda ner sitt svärd!
11 (X) Moab har levt i trygghet
från sin ungdom,
han har legat i ro
som vin på sin bottensats.
Han har inte hällts från kärl till kärl,
inte vandrat bort i fångenskap.
Därför har han kvar sin smak,
och hans luktsinne
har inte förändrats.
12 Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder till honom vintappare, som ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. 13 (Y) Då ska Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som de litade till.
14 Hur kan ni säga:
”Vi är hjältar
och tappra män i striden”?
15 Moab ska ödeläggas,
dess städer gå upp i rök
och dess utvalda unga män
komma ner för att slaktas.
Så säger Kungen,
Herren Sebaot är hans namn.
16 Moabs undergång är nära,
hans olycka kommer med hast.
17 Ha medlidande med honom,
alla ni som bor omkring honom,
alla ni som känner hans namn!
Säg: ”Hur sönderbruten är inte
den starka spiran,
den härliga staven!”
18 Kom ner från din härlighet
och sätt dig på torra marken,
du dotter Dibons folk,
för den som ödelägger Moab
drar upp mot dig
och förstör dina fästen.
19 Ställ dig vid vägen
och se dig omkring,
du som bor i Aroer.
Fråga honom som flyr
och henne som kommit undan,
säg: ”Vad har hänt?”
20 Moab har kommit på skam,
det är krossat, jämra er och ropa!
Berätta vid Arnon
att Moab är ödelagt.
21 Domen har drabbat slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 22 över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, 23 över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.
25 (Z) Avhugget är Moabs horn
och sönderbruten är hans arm,
säger Herren.
26 (AA) Gör honom drucken, för han har upphävt sig mot Herren. Moab ska vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han. 27 (AB) Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
28 (AC) Överge städerna
och bygg bo i klippan,
ni Moabs invånare.
Gör som duvan
som bygger sitt näste
i sidorna på gapande klyftor.
29 (AD) Vi har hört om Moabs högmod,
hans gränslöst stora högfärd,
hans stolthet,
högmod och överlägsenhet
och hans hjärtas förhävelse.
30 Jag känner hans fräckhet,
säger Herren,
hans tomma skryt
och svekfulla sätt.
31 Därför jämrar jag mig
för Moabs skull
och klagar över hela Moab.
Över Kir-Heres män
ska man sucka.
32 Mer än Jaeser gråter,
gråter jag över dig,
du Sibmas vinstock.
Dina rankor gick över havet
och nådde till Jaesers hav.
Mitt i din sommar
och din vinbärgning
har ödeläggaren slagit ner.
33 (AE) Glädjen och jublet har ryckts bort
från de bördiga fälten
och från Moabs land.
Jag har gjort slut
på vinet i pressarna,
man trampar inte längre vin
under glädjerop –
rop hörs men inte glädjerop.
34 (AF) Från Heshbon hörs rop
ända till Eleale,
ända till Jahas
höjer man sin röst
och från Soar ända till Horonajim,
till Eglat-Selisia,
för också Nimrims vatten
har blivit torr mark.
35 Jag ska i Moab göra slut på dem
som bär fram offer
på offerhöjden
och tänder rökelse åt sina gudar,
säger Herren.
36 (AG) Därför klagar mitt hjärta
som en flöjt över Moab,
mitt hjärta klagar som en flöjt
över Kir-Heres män.
Det som är kvar
av vad de förvärvat
går förlorat.
37 (AH) Alla huvuden är rakade
och alla skägg avskurna.
På alla händer finns ristningar
och runt höfterna bär de säcktyg.
38 (AI) På alla Moabs tak och på dess torg
hörs bara dödsklagan,
för jag har krossat Moab
som ett värdelöst kärl,
säger Herren.
39 Hur nerbruten är han inte,
hur jämrar de sig inte!
Hur vänder inte Moab ryggen till
i skam!
Moab blir ett åtlöje och en skräck
för alla som bor omkring honom.
40 (AJ) För så säger Herren:
Se, han svävar fram som en örn,
han breder ut sina vingar
över Moab.
41 Keriot intas, fästena erövras.
Hjärtat hos Moabs hjältar
blir på den dagen
som hjärtat hos en kvinna
i barnsnöd.
42 Moab ska förgöras
så att det inte mer är ett folk,
för han har förhävt sig mot Herren.
43 (AK) Fruktan, fallgrop och fälla
väntar er, ni Moabs invånare,
säger Herren.
44 (AL) Den som flyr från skräcken
störtar i fallgropen,
och den som kommer upp
ur fallgropen fastnar i fällan,
för jag ska låta ett hemsökelsens år
drabba Moab, säger Herren.
45 (AM) I Heshbons skugga stannar de,
det är slut
med flyktingarnas kraft,
för en eld gick ut från Heshbon,
en låga från Sichon.
Den förtärde Moabs sida,
hjässan på stridslarmets söner.
46 Ve dig Moab!
Förlorat är Kemosh folk,
för dina söner har tagits till fånga,
dina döttrar har förts bort
i fångenskap.
47 (AN) Men i kommande dagar
ska jag göra slut
på Moabs fångenskap,
säger Herren.
Så långt domen över Moab.
Profetia om Ammon
Så säger Herren:
Har Israel inga barn,
eller har han ingen arvinge?
Eller varför har deras kung[m]
tagit Gad[n] i besittning,
och varför bor hans folk
i dess städer?
2 Se, därför ska dagar komma,
säger Herren,
då jag ska låta ett stridsrop höras
mot Rabba i ammoniternas land.
Det ska bli en öde grushög,
och dess lydstäder
ska brännas upp i eld.
Israel ska då ta i besittning
dem som tog hans arv,
säger Herren.
3 (AP) Jämra dig, Heshbon,
för Ai är ödelagt!
Ropa, ni Rabbas döttrar!
Klä er i säcktyg,
klaga och gå runt i gårdarna,
för deras kung går bort
i fångenskap
och hans präster och furstar
med honom.
4 Varför skryter du om dina dalar,
att din dal flödar över,
du trolösa dotter?
Du litar på dina skatter och säger:
”Vem kan komma åt mig?”
5 Se, jag ska låta fruktan drabba dig,
säger Herren Gud Sebaot,
från alla som bor runt omkring dig.
Och ni ska drivas bort,
var och en åt sitt håll,
och ingen ska samla dem som flyr.
6 (AQ) Men därefter ska jag göra slut
på Ammons fångenskap,
säger Herren.
Profetia om Edom
Så säger Herren Sebaot:
Finns det ingen vishet mer
i Teman?
Har de förståndiga inget råd att ge?
Är deras vishet borta?
8 Fly, vänd om,
göm er djupt nere i dalarna,
ni Dedans invånare,
för jag ska låta olycka drabba Esau
när jag straffar honom.
9 (AS) Om vinbärgare kommer till dig
lämnar de ingen efterskörd kvar,
om tjuvar kommer om natten
fördärvar de så mycket de kan.
10 För det är jag som har klätt av Esau,
jag har avslöjat hans gömställen
så att han inte kan hålla sig dold.
Ödeläggelse har drabbat hans barn,
hans bröder och grannar.
Han finns inte mer.
11 Lämna dina faderlösa,
jag ska hålla dem vid liv.
Dina änkor kan lita på mig.
12 (AT) För så säger Herren: Se, de som inte blev dömda att dricka ur bägaren tvingas att dricka. Skulle då du bli ostraffad? Nej, du ska inte bli ostraffad utan tvingas att dricka.
13 För jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra ska bli till häpnad och vanära. Det ska ödeläggas och bli en förbannelse, och alla dess lydstäder ska bli ödemarker för all framtid.
14 (AU) Jag har hört ett budskap
från Herren,
en budbärare har sänts ut
bland hednafolken:
”Kom samman och dra ut mot det
och res er till strid.”
15 För se, jag ska göra dig
liten bland hednafolken,
föraktad bland människorna.
16 (AV) Skräcken du spred
och ditt hjärtas högmod
har bedragit dig,
du som bor bland bergsklyftorna
och har ditt tillhåll uppe
på höjden.
Även om du byggde ditt bo
så högt som örnen
skulle jag ändå störta dig
ner därifrån, säger Herren.
17 (AW) Edom ska bli till häpnad. Var och en som går där förbi ska häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor. 18 (AX) Som när Sodom och Gomorra ödelades med sina grannstäder, säger Herren, så ska ingen bo där mer och ingen människa vistas där.
19 (AY) Se, som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. På ett ögonblick ska jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald ska jag sätta över dem. För vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå emot mig? 20 Hör därför vad Herren har beslutat om Edom och tankarna som han tänkt om dem som bor i Teman:
Även de minsta i hjorden
ska släpas bort,
och deras betesmark
ska häpna över dem.
21 (AZ) Vid dånet av deras fall bävar jorden.
Man skriar så att ljudet hörs
ända till Röda havet.
22 (BA) Se, han lyfter som en örn,
han svävar fram och breder ut
sina vingar över Bosra.
Hjärtat hos Edoms hjältar
blir på den dagen
som hjärtat hos en kvinna
i barnsnöd.
Profetia om Damaskus
23 (BB) Om Damaskus.
Hamat och Arpad kommer
på skam,
för de har hört ett ont budskap.
De fylls av ångest,
som ett upprört hav
som inte kan bli stilla.
24 Damaskus har tappat modet
och vänt för att fly,
skräcken har fått grepp,
de grips av ångest och vånda
som en barnaföderska.
25 Hur övergiven är inte
den berömda staden,
min glädjes stad?
26 (BC) Därför måste de unga männen
falla på gatorna,
och alla krigsmän förgöras
på den dagen,
säger Herren Sebaot.
27 (BD) Jag ska tända eld
på Damaskus murar,
och den ska förtära
Ben-Hadads palats.
Profetia om Kedar och Hasor
28 Om Kedar och Hasors riken[p] som besegrades av Nebukadressar, Babels kung.
Så säger Herren:
Res dig, dra upp mot Kedar
och härja Österlandets söner.
29 (BE) Deras hyddor och hjordar
ska rövas bort,
deras tält och allt deras bohag,
deras kameler ska föras bort
från dem,
och man ska ropa över dem:
Skräck från alla håll!
30 Fly, vandra långt bort,
göm er djupt ner,
ni Hasors invånare, säger Herren,
för Babels kung Nebukadressar
har fattat beslut om er
och tänkt ut en plan mot er.
31 (BF) Bryt upp, säger Herren, och dra ut
mot ett obekymrat folk
som bor i trygghet,
utan portar eller bommar.
De bor för sig själva.
32 (BG) Deras kameler ska bli ert byte,
och deras stora boskapshjordar
ska bli ert rov.
Jag ska skingra dem
åt alla väderstreck,
männen med kantklippt hår.
Från alla håll
ska jag låta ofärd drabba dem,
säger Herren.
33 Hasor ska bli en boning
för schakaler,
en ödemark för alltid.
Ingen ska bo där mer
och ingen människa vistas där.
Profetia om Elam
34 (BH) Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om Elam[q] i början av Juda kung Sidkias regering. Han sade:
35 Så säger Herren Sebaot:
Se, jag ska bryta Elams båge,
deras främsta makt.
36 Jag ska låta fyra vindar
komma mot Elam
från himlens fyra hörn.
Jag ska skingra dem
åt alla väderstreck,
och det ska inte finnas något folk
dit de fördrivna från Elam
inte ska komma.
37 Jag ska göra elamiterna
förfärade för sina fiender
och för dem som vill ta deras liv.
Jag ska låta olycka drabba dem,
min brinnande vrede,
säger Herren.
Jag ska sända svärdet efter dem
tills jag har gjort slut på dem.
38 Jag ska sätta upp min tron i Elam
och utrota både kung
och furstar där, säger Herren.
39 (BI) Men i kommande dagar
ska jag göra slut på
Elams fångenskap,
säger Herren.
Profetia om Babel
50 (BJ) Detta ord talade Herren om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:
2 Förkunna bland hednafolken,
ropa ut det, res ett baner,
ropa ut och dölj det inte.
Säg: Babel är intaget[r],
Bel[s] har kommit på skam,
Merodak är krossad.
Dess gudabilder har kommit
på skam,
dess avgudar är krossade.
3 (BK) För ett folk drar upp
mot det norrifrån.
De ska göra dess land
till en ödemark
så att ingen kan bo i det.
Både människor och djur ska fly.
4 (BL) I de dagarna och på den tiden,
säger Herren,
ska Israels barn komma
tillsammans med Juda barn.
De ska gå under gråt
och söka Herren sin Gud.
5 De ska fråga efter Sion
och vända sig hitåt:
”Kom! Låt oss hålla fast vid Herren
i ett evigt förbund
som aldrig ska glömmas.”
6 (BM) Mitt folk var förlorade får.
Deras herdar vilseledde dem
och lät dem irra omkring
på bergen.
De strövade från berg till höjd
och glömde sin viloplats.
7 (BN) Alla som träffade på dem
slukade dem,
och deras motståndare sade:
”Vi är utan skuld.”
Det hände för att de hade syndat
mot Herren,
rättfärdighetens boning,
mot Herren, deras fäders hopp.
8 (BO) Fly ut ur Babel,
dra bort från kaldeernas land
och var som bockar
framför hjorden.
9 För se, jag ska väcka
från nordlandet
en mängd stora hednafolk
och föra dem upp mot Babel.
De ska rusta sig till strid mot det,
från det hållet ska det erövras.
Deras pilar ska vara
som en skicklig hjältes,
ingen vänder tomhänt tillbaka.
10 Kaldeen ska plundras,
plundrarna ska alla få nog,
säger Herren,
11 (BP) för ni gladde er och jublade
när ni skövlade min arvedel.
Ni hoppade som kvigor
på tröskplatsen
och frustade som hingstar.
12 Er mor ska ändå stå med djup skam,
hon som har fött er
ska få skämmas.
Se, sist av hednafolken
ska hon bli en ödemark,
ett torrt land och en öken!
13 (BQ) På grund av Herrens vrede
ska det ligga obebott
och helt öde.
Var och en som går förbi Babel
ska häpna och vissla
vid tanken på alla dess plågor.
14 Rusta er till strid mot Babel
från alla sidor,
ni som spänner båge.
Skjut på henne,
spar inte på pilarna,
för hon har syndat mot Herren.
15 (BR) Höj segerrop över henne
från alla håll:
”Hon har tvingats ge upp.
Hennes stöd har fallit,
hennes murar är nerrivna!”
Detta är Herrens hämnd.
Hämnas då på henne.
Gör mot henne som hon har gjort.
16 (BS) Utrota ur Babel den som sår
och den som håller skäran
i skördens tid.
Undan det härjande svärdet
ska var och en vända om
till sitt folk
och var och en fly hem till sitt land.
17 (BT) Israel är ett vilsekommet får
som jagats av lejon.
Först slukade Assyriens kung det, och till slut har Babels kung Nebukadressar gnagt dess ben. 18 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska straffa Babels kung och hans land liksom jag har straffat Assyriens kung. 19 (BU) Jag ska föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han ska få gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead ska han få äta sig mätt.
20 (BV) I de dagarna och på den tiden,
säger Herren,
ska man söka efter Israels skuld,
men den är borta,
efter Juda synder,
men de finns inte mer.
För jag ska förlåta dem
som jag låter leva kvar.
21 (BW) Dra ut mot Meratajims[t] land
och mot invånarna i Pekod[u].
Förgör dem och vig dem
åt förintelse, säger Herren,
och gör i allt
som jag har befallt dig.
22 Det är stridslarm
och stor förödelse i landet.
23 (BX) Hur sönderbruten
och krossad är den inte,
den hammare som slog
hela jorden!
Hur har inte Babel kommit
hednafolken att häpna!
24 Jag lade ut en snara
för dig, Babel,
och du blev fångad
innan du visste om det.
Du ertappades och greps,
för det var mot Herren
du hade gett dig i strid.
25 Herren öppnade sitt vapenförråd
och tog fram sin vredes vapen,
för Herren Gud Sebaot hade
ett verk att utföra
i kaldeernas land.
26 Ryck fram mot det från alla håll,
öppna dess förrådshus,
kasta i en hög vad där finns,
som man gör med säd,
och vig det åt förintelse.
Låt ingenting bli kvar av det.
27 Döda alla dess tjurar,
för ner dem till slakt.
Ve dem, för deras dag har kommit,
tiden för deras straff!
28 (BY) Lyssna till flyktingarna
som söker rädda sig
ut ur Babels land,
för att i Sion förkunna Herren
vår Guds hämnd,
hämnden för hans tempel.
29 Kalla samman bågskyttar
mot Babel,
alla som kan spänna en båge.
Slå läger runt omkring det,
låt ingen komma undan.
Vedergäll det för dess gärningar,
gör mot det precis som det själv
har gjort,
för det har handlat övermodigt
mot Herren,
mot Israels Helige.
30 (BZ) Därför ska dess unga män falla
på gatorna,
alla dess stridsmän ska gå
under på den dagen,
säger Herren.
31 (CA) Se, jag är emot dig, du övermodige,
säger Herren Gud Sebaot,
för din dag har kommit,
den tid då jag ska straffa dig.
32 (CB) Då ska den övermodige
stappla och falla,
och ingen ska resa upp honom.
Jag ska tända eld på hans städer
och elden ska förtära allt
omkring honom.
33 Så säger Herren Sebaot:
Förtryckta är Israels barn
och Juda barn med dem.
Alla som har fört dem i fångenskap
håller fast dem
och vägrar att släppa dem.
34 (CC) Men deras återlösare är stark,
Herren Sebaot är hans namn.
Han tar sig an deras sak,
och skaffar ro åt jorden
men oro åt Babels invånare.
35 Svärd mot kaldeerna, säger Herren,
mot Babels invånare,
mot dess furstar och vise män!
36 (CD) Svärd mot lögnprofeterna,
de ska stå där som dårar.
Svärd mot dess hjältar,
de ska bli förfärade.
37 (CE) Svärd mot dess hästar och vagnar,
mot alla främmande folk därinne,
de ska bli som kvinnor.
Svärd mot dess skatter,
så att de rövas bort.
38 Torka ska drabba dess vatten,
de ska torka ut,
för det är ett gudabildernas land,
med sina skrämmande avgudar
uppför de sig som galna.
39 (CF) Därför ska schakaler bo där
tillsammans med andra ökendjur.
Strutsar ska där ha sin boning.
Aldrig mer
ska någon människa bo där,
från släkte till släkte
ska det vara obebott.
40 (CG) Liksom när Sodom och Gomorra
med sina grannstäder
ödelades av Gud,
säger Herren,
så ska ingen bo där,
ingen människa mer vistas där.
41 (CH) Se, ett folk kommer norrifrån,
ett stort hednafolk,
många kungar reser sig
från jordens yttersta ände.
42 (CI) De bär båge och lans[v],
de är grymma och skoningslösa.
Larmet från dem
är som havets dån,
på hästar rider de fram,
rustade som kämpar till strid
mot dig, du dotter Babel.
43 När Babels kung[w] hör ryktet om dem
sjunker hans händer ner.
Ängslan griper honom,
ångest som
hos en barnaföderska.
44 (CJ) Se, som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick ska jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald ska jag sätta över dem. För vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå emot mig?
45 Hör därför vad Herren har beslutat om Babel och tankarna som han tänkt om kaldeernas land.
Även de minsta i hjorden
ska släpas bort,
och deras betesmark
ska häpna över dem.
46 Vid ropet: ”Babel är intaget!”
ska jorden bäva
och ett skriande höras
bland folken.
51 Så säger Herren:
Se, jag ska uppväcka
en ödeläggande ande mot Babel
och mot Leb-Kamajs[x] invånare.
2 Jag ska sända skördemän
mot Babel,
och de ska rensa bort dess invånare
och ödelägga landet.
Från alla sidor ska de komma
emot det på olyckans dag.
3 Skyttar ska spänna sina bågar
mot dem som där spänner båge
och mot dem som där bröstar sig
i sitt pansar.
Skona inte de unga männen,
vig hela dess här åt förintelse!
4 Slagna män ska då falla
i kaldeernas land
och genomborrade män
på deras gator,
5 (CK) för Israel och Juda är inte änkor
övergivna av sin Gud,
av Herren Sebaot,
fastän deras land är fullt
av skuld mot Israels Helige.
6 (CL) Fly ut ur Babel!
Var och en ska rädda sitt liv
så att ni inte går under
genom dess missgärning,
för detta är en hämndens tid
för Herren
då han vedergäller Babel
vad det har gjort.
7 (CM) En gyllene bägare var Babel
i Herrens hand,
den gjorde hela jorden drucken.
Av dess vin drack hednafolken,
därför blev de från vettet.
8 (CN) Men plötsligt har nu Babel fallit
och krossats.
Jämra er över det!
Hämta balsam för dess plåga,
kanske kan den botas.
9 (CO) ”Vi har försökt att bota Babel,
men det har inte kunnat botas.
Låt oss lämna det
och gå var och en till sitt land,
för dess straffdom
räcker upp till himlen,
den når ända upp till skyarna.
10 (CP) Herren har låtit vår rättfärdighet
gå fram.
Kom, låt oss berätta i Sion
om Herren vår Guds verk.”
11 (CQ) Vässa pilarna, fatta sköldarna!
Herren har väckt
de mediska kungarnas ande,
hans avsikt är att lägga Babel
i ruiner.
Det är Herrens hämnd,
hämnden för hans tempel.
12 Res ett baner mot Babels murar!
Håll sträng bevakning,
ställ ut vakter,
lägg bakhåll!
För Herren har fattat sitt beslut,
och han utför vad han har talat
mot Babels invånare.
13 (CR) Du som bor vid stora vatten
och är så rik på skatter,
ditt slut har nu kommit,
din girighets mått är fyllt.
14 Herren Sebaot har svurit
vid sig själv:
Sannerligen, jag ska fylla dig
med människor
så talrika som gräshoppor,
och de ska höja segerrop mot dig.
15 (CS) Han har skapat jorden
genom sin kraft,
han har grundat världen
genom sin vishet,
och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.
16 När han låter sin röst höras,
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga
upp från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för vinden
ut ur dess förvaringsrum.
17 Alla människor står då som dårar,
utan förstånd.
Alla guldsmederna kommer
på skam med sina avgudar,
för deras gjutna gudabilder
är bedrägeri,
ingen ande är i dem.
18 Tomhet är de,
ett verk som väcker åtlöje.
När straffet drabbar dem
förgås de.
19 Sådan är inte han
som är Jakobs del.
Han är den som har format allt
och sin arvedels stam[y].
Herren Sebaot är hans namn.
20 (CT) Min hammare är du,
mitt stridsvapen.
Med dig krossar jag hednafolk,
med dig fördärvar jag riken,
21 med dig krossar jag
häst och ryttare,
med dig krossar jag
vagn och kusk,
22 med dig krossar jag
man och kvinna,
med dig krossar jag
gammal och ung,
med dig krossar jag
yngling och jungfru,
23 med dig krossar jag
herden och hans hjord,
med dig krossar jag
bonden och hans oxar,
med dig krossar jag
ståthållare och styresmän.
24 Men nu ska jag inför era ögon vedergälla Babel och Kaldeens alla invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger Herren. 25 Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger Herren, du som fördärvar hela jorden, och jag ska sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg, 26 så att man inte från dig ska kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten. Du ska bli en ödemark för alltid, säger Herren.
27 Res ett baner på jorden,
blås i horn bland hednafolken,
förbered hednafolk
till strid mot det,
båda upp riken mot det,
Ararat, Minni[z] och Ashkenas.[aa]
Välj ut en härförare mot det,
dra dit upp med hästar
som liknar borstiga gräshoppor.
28 Förbered hednafolk
till strid mot det:
Mediens kungar, dess ståthållare
och alla dess landsfurstar
och hela det land som lyder
under deras välde.
29 Då skälver jorden och bävar,
för Herrens planer
mot Babel fullbordas:
att göra Babels land till
en ödemark utan invånare.
30 (CU) Babels hjältar slutar att strida,
de sitter stilla i sina fästen.
Deras styrka har försvunnit,
de har blivit som kvinnor.
Man har tänt eld
på Babels boningar,
och dess bommar
är sönderbrutna.
31 Löpare möter löpare,
den ene budbäraren korsar
den andres väg
för att meddela Babels kung
att hela hans stad har intagits,
32 att vadställena har erövrats,
att dammarna är uppbrända i eld
och stridsmännen står
skräckslagna.
33 För så säger Herren Sebaot,
Israels Gud:
Dottern Babel är som en tröskplats
när man just har trampat
till den.
Ännu en liten tid,
och skördetiden är inne.
34 Han har slukat mig
och tillintetgjort mig,
Babels kung Nebukadressar.
Han har gjort mig till ett tomt kärl,
som en drake har han svalt mig,
han har fyllt sin buk
med mina läckerheter
och drivit bort mig.
35 ”Låt det våld som har drabbat mig
och mitt kött
komma över Babel”,
säger hon som bor i Sion.
”Låt mitt blod komma över
Kaldeens invånare”,
säger Jerusalem.
36 Därför säger Herren så:
Se, jag ska utföra din sak
och utkräva din hämnd.
Jag ska låta Babels hav sina bort
och dess brunn torka ut,
37 (CV) och Babel ska bli en stenhög,
ett tillhåll för schakaler,
till häpnad och förakt.
Ingen ska bo där.
38 Alla ryter de nu som lejon,
de morrar som lejonungar.
39 (CW) Men när de är som mest upptända
ska jag ordna ett gästabud
för dem.
Jag ska göra dem druckna
så att de jublar,
och så ska de somna in
i en evig sömn
och aldrig mer vakna, säger Herren.
40 Jag ska föra dem ner
till att slaktas som lamm,
som baggar och bockar.
41 (CX) Hur har inte Sheshak[ab] blivit intaget,
det som var
hela jordens berömmelse
har erövrats!
Hur har inte Babel fått
hednafolken att häpna!
42 Havet steg upp över Babel,
de brusande böljorna täckte
över det.
43 Så förvandlades dess städer
till en ödemark,
ett torrt land och en öken,
ett land där ingen bor
och där ingen människa går fram.
44 (CY) Jag ska straffa Bel i Babel
och dra ut ur hans gap
vad han har slukat.
Hednafolken ska inte mer
strömma till honom,
också Babels murar ska falla.
45 (CZ) Dra ut därifrån, mitt folk.
Var och en ska rädda sitt liv
undan Herrens brinnande vrede.
46 (DA) Tappa inte modet
och frukta inte de rykten
som hörs i landet,
även om ett rykte kommer ena året
och ett nytt rykte nästa år,
även om våld råder på jorden
och härskare står mot härskare.
47 För se, dagar ska komma
då jag ska straffa
Babels avgudar
och då hela dess land ska stå
med skam
och alla bli slagna därinne.
48 (DB) Då ska de jubla över Babel,
himmel och jord
och allt som finns där,
för norrifrån kommer
härjarna över det,
säger Herren.
49 På grund av dem som har dräpts
i Israel måste Babel falla,
så som dräpta över hela jorden
har fallit för Babels skull.
50 (DC) Ni som räddat er undan svärdet,
ge er av, stanna inte!
Kom ihåg Herren i fjärran land
och låt Jerusalem vara
i era hjärtan!
51 Vi står här med skam,
vi blir hånade.
Blygsel täcker vårt ansikte,
för främlingar har trängt in i
de heliga platserna i Herrens hus.
52 Se, därför ska dagar komma,
säger Herren,
då jag ska döma Babels avgudar
och i hela dess land
ska slagna män jämra sig.
53 (DD) Även om Babel steg upp till himlen
och gjorde sin befästning
hög och ointaglig,
så skulle ändå plundrare
från mig nå dit, säger Herren.
54 Sorgerop hörs från Babel
och stor förödelse
från kaldeernas land,
55 för Herren ödelägger Babel
och gör slut på
det stora larmet därinne.
Deras vågor brusar
som stora vatten,
dånet av dem ljuder högt,
56 (DE) för över Babel kommer en
som ödelägger,
och hjältarna där tas till fånga,
deras bågar bryts sönder.
Herren är en vedergällningens Gud,
han lönar till fullo.
57 Jag ska göra dem druckna,
Babels furstar och visa,
dess ståthållare, styresmän
och hjältar.
De ska somna in i en evig sömn
och aldrig mer vakna,
säger Kungen.
Herren Sebaot är hans namn.
58 (DF) Så säger Herren Sebaot:
Babels breda murar
ska rivas ner i grund,
och de höga portarna
ska brännas upp i eld.
Så mödar sig folken för intet
och folkslagen arbetar sig trötta
för det som blir lågornas rov.
59 Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria[ac], son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Juda kung Sidkia i hans fjärde regeringsår[ad]. Seraja var nämligen kvartermästare.
60 Jeremia skrev ner i en och samma bok all den olycka som skulle drabba Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel. 61 Jeremia sade till Seraja: ”När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta. 62 Och du ska säga: Herre, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer ska bo här, varken människa eller djur, för den ska vara en ödemark för all framtid. 63 (DG) Och när du har läst upp hela boken, ska du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat 64 och säga: På samma sätt ska Babel sjunka ner och aldrig mer komma upp på grund av den olycka som jag ska låta drabba det. Och de ska gå under.”
Här slutar Jeremias ord.[ae]
Footnotes
- 46:2 farao Nekos här … nära Karkemish Egyptens nederlag i norra Syrien år 605 f Kr befäste Babel som regionens stormakt (jfr 27:6f, 2 Kung 23:29, 24:7).
- 46:3 sköld och skydd Små sköldar för närstrid och stora mot pilar.
- 46:9 nubier och puteer … ludeer Legosoldater från Sudan, Libyen och Lydien i västra Turkiet.
- 46:15 slogs dina hjältar till marken Andra handskrifter (Septuaginta): ”flydde din mäktige Apis”. (Egyptens tjurgud som dyrkades i Memfis).
- 46:25 Amon från No Egyptens högsta gud Amon-Ra dyrkades i Karnaktemplet i södra Egyptens huvudstad Thebe, som i Bibeln kallas No (jfr Nah 3:8).
- 47:1 innan farao intog Gaza En egyptisk motattack mot Nebukadnessar erövrade Gaza år 601-599 f Kr. Nebukadnessar skövlade Gazaområdet 604 f Kr och gjorde slut på filisteerna helt 588 f Kr (jfr Hes 25:16).
- 47:4 Kaftors ö Troligen Kreta (jfr 1 Mos 10:14, 5 Mos 2:23, Amos 9:7).
- 47:5 i deras dal Andra handskrifter (Septuaginta): ”av anakiterna” (jättar bland filisteerna, jfr 5 Mos 9:2, 1 Sam 17:4).
- 48:1 Moab Folk öster om Döda havet som deltog i upproret mot Nebukadnessar (27:3). Enligt Josefus härjades de av Nebukadnessar år 582 f Kr (jfr Hes 25:8f).
- 48:7 Kemosh Moabiternas nationalgud.
- 48:9 vingar Grundtexten svårtolkad. Annan översättning: ”salt” (jfr Dom 9:45). Andra handskrifter: ”en gravsten” (så Septuaginta).
- 49:1 ammoniterna Folk runt nutida Amman i Jordanien (Bibelns Rabba). Deltog liksom moabiterna i upproret mot Nebukadnessar (23:7) och härjades 582 f Kr (jfr Hes 25:2f).
- 49:1 deras kung Annan översättning: ”Milkom”, ammoniternas huvudgud (2 Kung 23:13) som också kallades Molok (3 Mos 20:2f). Jfr 2 Sam 12:30. Gäller även vers 3.
- 49:1 tagit Gad Området öster om Jordan som hade getts åt Gads stam (se Jos 13:24).
- 49:7 Edom Härjades år 552 f Kr av Babels kung Nabonidus (se not till Dan 5:1). Jfr Hes 49:12.
- 49:28 Kedar och Hasors riken Nordarabiska stammar som härjades av Nebukadnessar 599-598 f Kr.
- 49:34 Elam Folk i västra nuvarande Iran som kämpade vid babyloniernas sida under 600-talet f Kr.
- 50:2 Babel är intaget Babel föll 539 f Kr för Koresh (Dan 5:31, 6:28). Därefter minskade Babel gradvis i betydelse och låg helt öde först efter nytestamentlig tid. Jfr Jes 47, Upp 17-18.
- 50:2 Bel Titel för Mesopotamiens högsta gud (jfr ”Baal”), under Babels tid Marduk (Merodak).
- 50:21 Meratajim Hebr. för ”dubbel envishet”. På akkadiska Marratum, saltträsk i sydöstra Irak.
- 50:21 Pekod Hebr. för ”straffa”. På akkadiska Pukudu, stamgrupp i östra Irak.
- 50:42 lans Annan översättning: ”kroksabel”.
- 50:43 Babels kung Nabonidus (556-539 f Kr). Se Dan 5:1f med not.
- 51:1 Leb-Kamaj är ett kryptogram för Kaldeen, dvs Babylonien. Namnet betyder ”hjärtat på dem som reser sig mot mig”.
- 51:19 sin arvedels stam Andra handskrifter: ”Israel, sin arvedels stam”.
- 51:27 Ararat, Minni Riken i gränsområdet mellan nuvarande Turkiet och Iran.
- 51:27 Ashkenas Skyter (Kol 3:11), hästfolk öster och norr om Svarta havet (1 Mos 10:3).
- 51:41 Sheshak är ett kryptogram för Babel. Man ersätter alfabetets första bokstav med den sista, den andra med den näst sista osv.
- 51:59 Seraja, son till Neria Bror till skrivaren Baruk (Jer 32:12). Ett avtryck av Serajas personliga sigill finns bevarat. Som kvartermästare skötte han expeditionens inkvartering.
- 51:59 Sidkia i hans fjärde regeringsår År 593 f Kr, då Hesekiel i Babel fick sin kallelse (Hes 1:1).
- 51:64 Här slutar Jeremias ord Kapitel 52 är en epilog hämtad från slutet av Andra Kungaboken (2 Kung 24:18f).
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation