1 Krönikeboken 17-19

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Guds löften till David

(2 Sam 7:1-17)

17 När David hade bott en tid i sitt nya palats, sa han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Herrens förbundsark får stå i ett tält!” ² ”Gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Gud är med dig.”

³ Men samma natt kom Guds ord till Natan:

⁴ ”Gå och säg till min tjänare David: ’Så säger Herren: ”Du är inte den som ska bygga mig ett hus att bo i. ⁵ Jag har aldrig bott i hus, utan har ständigt bott i tält och flyttat från det ena stället till det andra, ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten. ⁶ Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels ledare^[a], de som jag utsåg till herdar för mitt folk, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?” ’

⁷ Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: ”Jag tog dig från betesmarken och fåren, när du var en herde, och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. ⁸ Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra ditt namn lika ryktbart som de största på hela jorden. ⁹ Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare ¹⁰ på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.

Jag förkunnar nu att Herren ska bygga ett hus åt dig. ¹¹ När dina dagar är till ända och du har gått till dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling^[b], en av dina söner, på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. ¹² Han är den som ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. ¹³ Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min nåd vika från honom, som jag lät den vika från din företrädare. ¹⁴ Jag ska sätta honom över mitt hus och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.” ’ ”

¹⁵ Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.

David böjer sig för Herrens vilja

(2 Sam 7:18-29)

¹⁶ Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:

”Herre Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁷ Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, o Gud? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt, och du har sett mig som den mest upphöjde bland människor, o Herre, Gud^[c]!

¹⁸ Vad ska David mera säga till dig inför denna ära du visat din tjänare? Du känner din tjänare. ¹⁹ Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja, har du gjort allt detta stora och låtit mig få veta alla dessa stora ting.

²⁰ Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. ²¹ Vilket folk på jorden är som ditt folk Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig, för att göra sitt namn känt genom stora och mäktiga under och genom att fördriva andra folk för ditt folk, som du har räddat ut ur Egypten? ²² Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.

²³ Herre, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. ²⁴ Låt det stå fast, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet. Människor kommer att säga: ’Härskarornas Herre är verkligen Israels Gud!’ Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig.

²⁵ Min Gud, du har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be till dig. ²⁶ För du, Herre, är Gud, som har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. ²⁷ Nu har du velat välsigna din tjänares hus, så att det för evigt får bestå inför dig, för du, Herre, har välsignat det, och det är för alltid välsignat.”

Davids erövringar

(2 Sam 8:1-14)

David besegrar många fiender

18 Efter en tid besegrade David filistéerna, underkuvade dem och intog Gat med dess kringliggande städer från dem.

² Han besegrade också moabiterna och tvingade folket att underordna sig och betala skatt.

³ Han besegrade också kung Hadadeser i Sova ända bort till Hamat, när Hadadeser stod i begrepp att stärka sin kontroll över floden Eufrat. ⁴ David tillfångatog 1 000 av hans vagnar med 7 000 soldater i vagnar och 20 000 fotsoldater. Han skar av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal.

⁵ När araméerna kom från Damaskus till kung Hadadesers hjälp, slog David ner och dödade 22 000 av dem. ⁶ Han förlade garnisoner bland araméerna i Damaskus och tvingade dem att underordna sig och betala skatt. Herren lät David vinna seger vart han än drog ut.

⁷ De guldsköldar som tillhörde kung Hadadesers officerare tog David med sig till Jerusalem. ⁸ Han tog också stora mängder koppar från Hadadesers städer Tivchat och Kun. Salomo använde den sedan till att göra kopparhavet, pelarna och kopparkärlen.

⁹ När kung Tou från Hamat hörde att David hade besegrat Sovas kung Hadadesers armé, ¹⁰ skickade han sin son Hadoram för att hälsa på och gratulera David till segern över Hadadeser, som hade fört krig mot Tou. Hadoram förde med sig gåvor av guld, silver och koppar.

¹¹ Kung David helgade dem åt Herren, precis som det silver och guld han tagit från de besegrade folken: araméerna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna.

¹² Avishaj, Serujas son, dödade 18 000 edoméer i Saltdalen. ¹³ Han förlade trupper i Edom, och edoméerna blev underordnade David. Herren gav David seger var han än drog fram.

¹⁴ David regerade över hela Israel och sörjde för lag och rätt för hela sitt folk. ¹⁵ Joav, Serujas son, var överbefälhavare för hären. Joshafat, Achiluds son, var kansler. ¹⁶ Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Shavsha var kungens sekreterare. ¹⁷ Benaja, Jojadas son, var chef för keretéerna och peletéerna, och Davids söner var de främsta männen vid kungens sida.

Davids armé möter ammoniterna

(2 Sam 10:1-19)

19 En tid därefter dog Ammons kung Nachash och hans son efterträdde honom. ² ”Jag vill visa min vänskap mot Nachashs son Hanun, eftersom hans far visade mig vänskap”, tänkte David och sände budbärare för att beklaga hans fars död.

Men när Davids sändebud kom till Hanun i ammoniternas land för att trösta honom, ³ sa de ammonitiska furstarna till honom: ”Låt inte lura dig att David har skickat hit de där männen med tröst för din fars skull! De har kommit hit för att spionera och spana, för att de ska kunna inta landet.” ⁴ Hanun grep då Davids sändebud, lät raka av dem skägget och klippa av nedre hälften av deras kläder, innan han skickade iväg dem.

⁵ Man gick till David och berättade vad som hänt, och David skickade män att möta dem, eftersom de hade blivit så kränkta. Han uppmanade dem att stanna kvar i Jeriko tills skägget hade vuxit ut och sedan komma tillbaka.

⁶ När ammoniterna förstod att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och ammoniterna tusen talenter^[d] silver för att leja vagnar och ryttare från de arameiska rikena Naharajim, Maaka och Sova. ⁷ De lejde 32 000 vagnar, och kungen av Maaka själv och hela hans armé ställde upp. De slog läger vid Medeva, och ammoniterna mobiliserades från sina städer för att strida.

⁸ När David fick höra detta, skickade han ut Joav med hela hären, elittrupperna. ⁹ Ammoniterna ställde upp utanför stadsporten, medan de kungar som kommit dit fanns för sig ute på det öppna fältet.

¹⁰ När Joav insåg att han hade fientliga styrkor både framför och bakom sig, valde han ut de bästa krigarna i Israel och ställde upp dem mot araméerna. ¹¹ Resten av armén överlämnade han åt sin bror Avishaj, och de ställde upp sig mot ammoniterna.

¹² Joav sa: ”Om araméerna är för starka för mig, får du komma och rädda mig. Och om ammoniterna är för starka för dig, kommer jag och räddar dig. ¹³ Var stark och modig, och låt oss kämpa tappert för vårt folk och för vår Guds städer! Sedan gör Herren vad han finner vara bäst.”

¹⁴ När Joav och hans soldater anföll araméerna, flydde de för honom. ¹⁵ När ammoniterna såg att araméerna flydde, flydde de för hans bror Avishaj in i staden. Då återvände Joav till Jerusalem.

¹⁶ Men när araméerna insåg att de hade blivit besegrade av Israel, skickade de efter förstärkning från araméer på andra sidan floden Eufrat, och de kom anförda av Shofak, överbefälhavaren över Hadadesers här. ¹⁷ Då David fick höra detta, samlade han hela Israels armé och tågade över Jordan. När han kom fram, gick han i ställning mot dem. Där ställde araméerna upp och gav sig i strid med David. ¹⁸ De flydde för Israel och David dödade 7 000 stridsvagnssoldater och 40 000 fotsoldater. Han dödade också Shofak, araméernas överbefälhavare.

¹⁹ När Hadadesers män insåg att de blivit slagna av Israel, slöt de fred med David och blev hans undersåtar. Araméerna vågade sedan inte längre hjälpa ammoniterna.