1 Korintierbrevet 12-14

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Olika slags nådegåvor

12 Och nu, syskon, vill jag ta upp frågan om de andliga gåvorna, som jag vill att ni känner till. ² Ni vet ju att så länge ni var hedningar, så drevs ni till stumma avgudar.^{[a] 3} Därför vill jag att ni nu ska inse att ingen som talar genom Guds Ande kan förbanna Jesus, och ingen som inte är fylld av helig Ande kan bekänna att Jesus är Herren^[b].

⁴ Det finns olika nådegåvor, Anden är en och densamme. ⁵ Det finns olika tjänster, men en och samma Herre. ⁶ Uppgifterna är olika, men det är samma Gud som verkar allt och i alla.

⁷ Hos var och en manifesterar sig Anden så att den blir till det gemensamma bästa. ⁸ En får av Anden vishetens ord, en annan får av samma Ande förmågan att meddela kunskap. ⁹ En får tron genom Anden, en annan får av samma Ande gåvor att bota sjuka, ¹⁰ och en får kraft att göra under. En får förmågan att profetera, en förmågan att bedöma olika andar. En får förmågan att tala olika språk, och en annan får förmågan att tolka språk. ¹¹ Men allt detta verkar en och samma Ande, och han ger gåvor till var och en så som han själv vill.

Många delar, men bara en kropp

¹² Kroppen är en men består av många olika delar, och trots att dess lemmar är många utgör de en enda kropp. På samma sätt är det med Kristus. ¹³ Vi har ju alla blivit döpta i en och samma Ande, för att vi ska tillhöra samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, för vi har alla fått dricka av en och samma Ande.

¹⁴ Kroppen består inte av bara en del, utan av många. ¹⁵ Om foten skulle säga: ”Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är en hand”, är den ju ändå en del av kroppen. ¹⁶ Om örat skulle säga: ”Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är ett öga”, är det ju ändå en del av kroppen. ¹⁷ Om hela kroppen var ett öga, hur skulle man då kunna höra? Och om hela kroppen var ett öra, hur skulle man då kunna känna någon lukt? ¹⁸ Men nu har Gud satt varje kroppsdel exakt där han vill ha den. ¹⁹ Om allt bara var en enda del, då skulle det väl inte vara en kropp? ²⁰ Men nu är det många delar, men en enda kropp.

²¹ Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte.” Och huvudet kan inte säga till fötterna: ”Jag behöver er inte.” ²² Tvärtom, några av de delar som verkar vara svagast och minst viktiga, är de mest nödvändiga. ²³ Vissa delar av kroppen tycker vi är värda mindre ära, men dem klär vi med desto större omsorg. Vissa delar vill vi inte visa upp, och dem skyler vi extra anständigt, ²⁴ medan de delar som vi vill visa upp får vara som de är. På samma sätt har Gud sammansatt kroppen så att de delar av kroppen som tycks vara mindre viktiga får större ära, ²⁵ för att det inte ska bli någon splittring i kroppen, utan att alla ska visa omsorg om varandra. ²⁶ Om en del av kroppen får lida, lider också alla andra. Och om en del av kroppen blir ärad, gläds också alla de andra.

²⁷ Ni utgör alltså Kristus kropp, och var för sig är ni delar av den. ²⁸ Gud har gjort några i församlingen till apostlar, andra till profeter eller lärare, några har fått förmågan att göra under, gåvor att bota sjuka, hjälpa, leda eller tala andra språk. ²⁹ Kan alla vara apostlar? Kan alla profetera? Kan alla undervisa? Kan alla göra under? ³⁰ Kan alla bota sjuka? Kan alla tala andra språk, eller kan alla tolka dessa språk? ³¹ Nej. Men sök efter de största nådegåvorna.

Och nu ska jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.

Den viktigaste egenskapen: att visa kärlek

13 Om jag har fått förmågan att tala andra språk, både människors och änglars, men inte visar kärlek, då liknar jag en gonggong eller en skrällande cymbal. ² Om jag har fått profetians gåva och känner till alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har en tro som är så stark att jag kan flytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting. ³ Om jag ger allt jag äger till de fattiga, och låter mig brännas på bål, men inte har kärlek, då har jag ändå inte gjort något av värde.

⁴ Kärleken är tålmodig och mild. Kärleken är inte avundsjuk, skrytsam eller högmodig. ⁵ Den är inte oförskämd eller självisk. Den ilsknar inte till, och den är inte långsint. ⁶ Den gläds inte över någon orätt utan finner sin glädje i sanningen. ⁷ Den ger inte upp. Den tror allt, hoppas allt och uthärdar allt.

⁸ Kärleken upphör aldrig. Men den profetiska gåvan ska förgå, tal av andra språk tystna, och kunskapen^[c] ska förgå. ⁹ Vår kunskap är bristfällig, och den profetiska gåvan likaså. ¹⁰ Men när det fullkomliga kommer, då förgås det bristfälliga.

¹¹ När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen lämnade jag det barnsliga. ¹² Nu ser vi bara en suddig spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap bristfällig, men då ska jag ha fullständig kunskap, så som jag själv är fullständigt känd.

¹³ Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. Men av dem är kärleken störst.

Profetisk gåva är viktigare än att tala andra språk

14 Sträva efter kärleken, men sök också efter andliga gåvor, inte minst gåvan att profetera. ² Den som talar ett annat språk talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår ju vad han säger, eftersom han talar hemligheter i anden.^{[d] 3} Men den som profeterar talar till människor, och hans ord bygger upp, förmanar och tröstar. ⁴ Den som talar ett annat språk blir själv uppbyggd, men den som profeterar bygger upp församlingen.

⁵ Jag önskar att ni alla ska tala andra språk, men ännu hellre att ni profeterar. Att profetera är nämligen viktigare än att tala andra språk, om man nu inte tolkar det så att församlingen byggs upp.

⁶ Syskon, om jag nu kom till er och bara talade andra språk, skulle det hjälpa er om jag inte förmedlade någon uppenbarelse, kunskap, profetia eller undervisning? ⁷ Om ett livlöst instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna uppfatta vad som spelas på flöjt eller harpa? ⁸ Och om en trumpetsignal är otydlig, hur ska soldaterna då kunna göra sig redo för strid? ⁹ På samma sätt är det med er när ni talar. Om er tunga formar obegripliga ord, hur ska människor då kunna förstå vad ni menar? Ert tal blir ju då bara nonsens ut i tomma luften.

¹⁰ I världen finns hur många språk som helst, och inget av dem är utan mening. ¹¹ Men om en människa talar till mig på ett språk vars ljud jag inte kan tolka, då står vi där som främlingar för varandra. ¹² På samma sätt är det med er. När ni är ivriga att få andliga gåvor, sök då att få rikligt med sådana som bygger upp församlingen. ¹³ Den som talar andra språk bör be om gåvan att tolka det han säger. ¹⁴ Om jag ber på ett annat språk så är det min ande som ber, men mitt förnuft producerar ingenting.

¹⁵ Hur förhåller det sig då? Jo, jag vill be med min ande, men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande, men också med mitt förnuft. ¹⁶ För om du tackar Gud bara med din ande, hur ska då någon som inte förstår det kunna säga sitt amen^[e] till ditt tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. ¹⁷ Det är bra att du tackar, men den andre byggs inte upp. ¹⁸ Själv är jag tacksam till Gud för att jag talar andra språk mer än någon av er. ¹⁹ Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att även andra kan lära sig något, än tiotusen ord på ett annat språk.

²⁰ Syskon, var inte barn till förståndet. Var barn när det gäller allt ont, men vuxna till ert förstånd. ²¹ Det står ju i lagen:

²² Att tala andra språk är ett tecken för de icke-troende, inte för de troende, medan profeterandet är ett tecken för de troende, inte för de icke-troende. ²³ Föreställ er att, när hela församlingen kommer tillsammans, alla talar olika främmande språk. Om det då kommer in människor som inte förstår, eller några som inte alls tror, så kommer de självklart att säga att ni är fullständigt galna. ²⁴ Men om alla i stället talar profetiskt, och det kommer in någon som inte tror, eller någon som inte förstår dessa saker, då avslöjas han av alla och ställs till svars av alla, ²⁵ och vad som gömmer sig i hans hjärtas blottas. Då faller han ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns verkligen Gud.”

Ordning vid de troendes samlingar

²⁶ Hur ska det då vara, syskon? Jo, när ni möts ska var och en bidra med något: sång, undervisning, uppenbarelse, tal på andra språk eller tolkning av det. Men målet med allt ska vara att församlingen byggs upp. ²⁷ När man talar ett annat språk, får bara två eller tre tala, en i taget, och någon ska tolka. ²⁸ Om ingen kan tolka, måste talaren vara tyst under samlingen och bara tala tyst inom sig inför Gud.

²⁹ På samma sätt får bara två eller tre profetera i en samling, och de andra ska pröva budskapet. ³⁰ Om någon i samlingen får en uppenbarelse, ska den förste sluta tala. ³¹ Alla kan ni profetera, en i taget, så att var och en kan lära sig något och bli uppmuntrad. ³² Profeternas ande kan styras av profeterna. ³³ Gud är inte oordningens utan fridens Gud. Liksom det är i de heligas alla församlingar, ³⁴ ska kvinnorna tiga i era församlingar. De får inte lov att tala, utan ska underordna sig, som det står i lagen^[g]. ³⁵ Om de undrar över något ska de fråga sina män när de kommer hem, eftersom det inte är lämpligt att en kvinna talar i församlingen.^[h]

³⁶ Var det från er som Guds ord kom från början? Är det bara till er det har kommit? ³⁷ Om någon anser sig vara en profet, eller andlig, ska han veta att det jag skriver till er är en befallning från Herren. ³⁸ Men om någon inte vill acceptera detta, ska han inte heller bli accepterad.

³⁹ Alltså, mina syskon: sträva efter att profetera, och hindra inte någon från att tala andra språk. ⁴⁰ Se bara till att allt sker värdigt och med ordning.