Add parallel Print Page Options

Olika slags nådegåvor

12 Och nu, syskon, vill jag ta upp frågan om de andliga gåvorna, som jag vill att ni känner till. Ni vet ju att så länge ni var hedningar, så drevs ni till stumma avgudar.[a] Därför vill jag att ni nu ska inse att ingen som talar genom Guds Ande kan förbanna Jesus, och ingen som inte är fylld av helig Ande kan bekänna att Jesus är Herren[b].

Det finns olika nådegåvor, Anden är en och densamme. Det finns olika tjänster, men en och samma Herre. Uppgifterna är olika, men det är samma Gud som verkar allt och i alla.

Hos var och en manifesterar sig Anden så att den blir till det gemensamma bästa. En får av Anden vishetens ord, en annan får av samma Ande förmågan att meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan får av samma Ande gåvor att bota sjuka, 10 och en får kraft att göra under. En får förmågan att profetera, en förmågan att bedöma olika andar. En får förmågan att tala olika språk, och en annan får förmågan att tolka språk. 11 Men allt detta verkar en och samma Ande, och han ger gåvor till var och en så som han själv vill.

Många delar, men bara en kropp

12 Kroppen är en men består av många olika delar, och trots att dess lemmar är många utgör de en enda kropp. På samma sätt är det med Kristus. 13 Vi har ju alla blivit döpta i en och samma Ande, för att vi ska tillhöra samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, för vi har alla fått dricka av en och samma Ande.

14 Kroppen består inte av bara en del, utan av många. 15 Om foten skulle säga: ”Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är en hand”, är den ju ändå en del av kroppen. 16 Om örat skulle säga: ”Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är ett öga”, är det ju ändå en del av kroppen. 17 Om hela kroppen var ett öga, hur skulle man då kunna höra? Och om hela kroppen var ett öra, hur skulle man då kunna känna någon lukt? 18 Men nu har Gud satt varje kroppsdel exakt där han vill ha den. 19 Om allt bara var en enda del, då skulle det väl inte vara en kropp? 20 Men nu är det många delar, men en enda kropp.

21 Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte.” Och huvudet kan inte säga till fötterna: ”Jag behöver er inte.” 22 Tvärtom, några av de delar som verkar vara svagast och minst viktiga, är de mest nödvändiga. 23 Vissa delar av kroppen tycker vi är värda mindre ära, men dem klär vi med desto större omsorg. Vissa delar vill vi inte visa upp, och dem skyler vi extra anständigt, 24 medan de delar som vi vill visa upp får vara som de är. På samma sätt har Gud sammansatt kroppen så att de delar av kroppen som tycks vara mindre viktiga får större ära, 25 för att det inte ska bli någon splittring i kroppen, utan att alla ska visa omsorg om varandra. 26 Om en del av kroppen får lida, lider också alla andra. Och om en del av kroppen blir ärad, gläds också alla de andra.

27 Ni utgör alltså Kristus kropp, och var för sig är ni delar av den. 28 Gud har gjort några i församlingen till apostlar, andra till profeter eller lärare, några har fått förmågan att göra under, gåvor att bota sjuka, hjälpa, leda eller tala andra språk. 29 Kan alla vara apostlar? Kan alla profetera? Kan alla undervisa? Kan alla göra under? 30 Kan alla bota sjuka? Kan alla tala andra språk, eller kan alla tolka dessa språk? 31 Nej. Men sök efter de största nådegåvorna.

Och nu ska jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.

Den viktigaste egenskapen: att visa kärlek

13 Om jag har fått förmågan att tala andra språk, både människors och änglars, men inte visar kärlek, då liknar jag en gonggong eller en skrällande cymbal. Om jag har fått profetians gåva och känner till alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har en tro som är så stark att jag kan flytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting. Om jag ger allt jag äger till de fattiga, och låter mig brännas på bål, men inte har kärlek, då har jag ändå inte gjort något av värde.

Kärleken är tålmodig och mild. Kärleken är inte avundsjuk, skrytsam eller högmodig. Den är inte oförskämd eller självisk. Den ilsknar inte till, och den är inte långsint. Den gläds inte över någon orätt utan finner sin glädje i sanningen. Den ger inte upp. Den tror allt, hoppas allt och uthärdar allt.

Kärleken upphör aldrig. Men den profetiska gåvan ska förgå, tal av andra språk tystna, och kunskapen[c] ska förgå. Vår kunskap är bristfällig, och den profetiska gåvan likaså. 10 Men när det fullkomliga kommer, då förgås det bristfälliga.

11 När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen lämnade jag det barnsliga. 12 Nu ser vi bara en suddig spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap bristfällig, men då ska jag ha fullständig kunskap, så som jag själv är fullständigt känd.

13 Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. Men av dem är kärleken störst.

Profetisk gåva är viktigare än att tala andra språk

14 Sträva efter kärleken, men sök också efter andliga gåvor, inte minst gåvan att profetera. Den som talar ett annat språk talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår ju vad han säger, eftersom han talar hemligheter i anden.[d] Men den som profeterar talar till människor, och hans ord bygger upp, förmanar och tröstar. Den som talar ett annat språk blir själv uppbyggd, men den som profeterar bygger upp församlingen.

Jag önskar att ni alla ska tala andra språk, men ännu hellre att ni profeterar. Att profetera är nämligen viktigare än att tala andra språk, om man nu inte tolkar det så att församlingen byggs upp.

Syskon, om jag nu kom till er och bara talade andra språk, skulle det hjälpa er om jag inte förmedlade någon uppenbarelse, kunskap, profetia eller undervisning? Om ett livlöst instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna uppfatta vad som spelas på flöjt eller harpa? Och om en trumpetsignal är otydlig, hur ska soldaterna då kunna göra sig redo för strid? På samma sätt är det med er när ni talar. Om er tunga formar obegripliga ord, hur ska människor då kunna förstå vad ni menar? Ert tal blir ju då bara nonsens ut i tomma luften.

10 I världen finns hur många språk som helst, och inget av dem är utan mening. 11 Men om en människa talar till mig på ett språk vars ljud jag inte kan tolka, då står vi där som främlingar för varandra. 12 På samma sätt är det med er. När ni är ivriga att få andliga gåvor, sök då att få rikligt med sådana som bygger upp församlingen. 13 Den som talar andra språk bör be om gåvan att tolka det han säger. 14 Om jag ber på ett annat språk så är det min ande som ber, men mitt förnuft producerar ingenting.

15 Hur förhåller det sig då? Jo, jag vill be med min ande, men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande, men också med mitt förnuft. 16 För om du tackar Gud bara med din ande, hur ska då någon som inte förstår det kunna säga sitt amen[e] till ditt tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Det är bra att du tackar, men den andre byggs inte upp. 18 Själv är jag tacksam till Gud för att jag talar andra språk mer än någon av er. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att även andra kan lära sig något, än tiotusen ord på ett annat språk.

20 Syskon, var inte barn till förståndet. Var barn när det gäller allt ont, men vuxna till ert förstånd. 21 Det står ju i lagen:

” ’Jag ska tala till detta folk på ett okänt språk
    och med främlingars mun.
Men ändå ska de inte lyssna på mig’, säger Herren.”[f]

22 Att tala andra språk är ett tecken för de icke-troende, inte för de troende, medan profeterandet är ett tecken för de troende, inte för de icke-troende. 23 Föreställ er att, när hela församlingen kommer tillsammans, alla talar olika främmande språk. Om det då kommer in människor som inte förstår, eller några som inte alls tror, så kommer de självklart att säga att ni är fullständigt galna. 24 Men om alla i stället talar profetiskt, och det kommer in någon som inte tror, eller någon som inte förstår dessa saker, då avslöjas han av alla och ställs till svars av alla, 25 och vad som gömmer sig i hans hjärtas blottas. Då faller han ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns verkligen Gud.”

Ordning vid de troendes samlingar

26 Hur ska det då vara, syskon? Jo, när ni möts ska var och en bidra med något: sång, undervisning, uppenbarelse, tal på andra språk eller tolkning av det. Men målet med allt ska vara att församlingen byggs upp. 27 När man talar ett annat språk, får bara två eller tre tala, en i taget, och någon ska tolka. 28 Om ingen kan tolka, måste talaren vara tyst under samlingen och bara tala tyst inom sig inför Gud.

29 På samma sätt får bara två eller tre profetera i en samling, och de andra ska pröva budskapet. 30 Om någon i samlingen får en uppenbarelse, ska den förste sluta tala. 31 Alla kan ni profetera, en i taget, så att var och en kan lära sig något och bli uppmuntrad. 32 Profeternas ande kan styras av profeterna. 33 Gud är inte oordningens utan fridens Gud. Liksom det är i de heligas alla församlingar, 34 ska kvinnorna tiga i era församlingar. De får inte lov att tala, utan ska underordna sig, som det står i lagen[g]. 35 Om de undrar över något ska de fråga sina män när de kommer hem, eftersom det inte är lämpligt att en kvinna talar i församlingen.[h]

36 Var det från er som Guds ord kom från början? Är det bara till er det har kommit? 37 Om någon anser sig vara en profet, eller andlig, ska han veta att det jag skriver till er är en befallning från Herren. 38 Men om någon inte vill acceptera detta, ska han inte heller bli accepterad.

39 Alltså, mina syskon: sträva efter att profetera, och hindra inte någon från att tala andra språk. 40 Se bara till att allt sker värdigt och med ordning.

Kristus har uppstått från de döda

15 Syskon, låt mig nu få påminna er om evangeliet som jag förkunnade för er, och som ni tog emot och grundar er tro på, och genom vilket ni ju räddas, om ni bara håller fast vid min förkunnelse. För om ni inte gör det, då är er tro meningslös.

Kärnan i det budskap som jag gav vidare till er, och som jag själv hade tagit emot, var följande: Kristus dog för våra synder, i enlighet med Skrifterna. Han begravdes, men på den tredje[i] dagen uppstod han från de döda, i enlighet med Skrifterna. Han visade sig för Kefas och sedan för de övriga av de tolv. Efter det visade han sig för mer än femhundra troende på samma gång. De flesta av dessa lever fortfarande, men några har somnat in. Lite senare visade han sig för Jakob[j], och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, som är som ett ofullgånget foster. Jag är ju den minst betydande av alla apostlar, och borde egentligen inte få kallas apostel alls, eftersom jag tidigare förföljde Guds församling.[k]

10 Men på grund av Guds nåd är jag nu vad jag är. Och den nåd han visade mig har inte varit förgäves. Jag har arbetat hårdare än någon annan apostel, fast inte i egen kraft utan tack vare Guds nåd som har varit med mig. 11 Och om det nu var jag eller de andra apostlarna spelar ingen roll, för detta är vad vi förkunnar, och detta är vad ni har kommit till tro på.

Vi ska uppstå från de döda

12 Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då vissa av er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om ingen uppståndelse från de döda finns, då har ju inte heller Kristus uppstått. 14 Och om Kristus inte har uppstått, då är vår förkunnelse bara tomt prat, och er tro är också tom. 15 Då avslöjas också vi som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat att Gud uppväckte Kristus från de döda, trots att han inte gjorde det, om man nu får tro att de döda inte uppstår. 16 Kristus kan ju inte ha uppstått om inga döda uppstår. 17 Men om Kristus aldrig uppstod från de döda, då är er tro meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder. 18 Då skulle också de som trodde på Kristus när de dog ha gått förlorade. 19 Om vårt hopp till Kristus bara gäller livet här, då är det verkligen mer synd om oss än om någon annan.

20 Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått från de döda, som den första av alla dem som somnat in. 21 Döden kom in genom en människa, och därför kom också uppståndelsen från de döda genom en människa. 22 Alla dör i Adam, och på samma sätt får alla nytt liv i Kristus. 23 Men alla i en bestämd ordning: Kristus först, och när han kommer tillbaka, alla de som tillhör honom. 24 Sedan kommer slutet, då Kristus ska överlämna riket till Gud, Fadern, sedan han har utplånat alla härskare och makter och krafter. 25 Kristus måste nämligen regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.[l] 26 Och den sista fienden som utplånas är döden, 27 för Gud har ”lagt allting under hans fötter.”[m] När det står att ”allting” har lagts under hans fötter betyder det naturligtvis inte att det även gäller Gud själv, eftersom det var han som lade allting under sin Son. 28 Men när allting sedan har lagts under honom, ska han underordna sig den som lade allting under honom, så att Gud blir allt i alla.

29 Vad uträttar de som låter döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår, varför låter man då döpa sig för dem?[n] 30 Och vi, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet? 31 Ja, syskon, ni som är min stolthet i vår Herre Kristus Jesus, jag har verkligen varje dag varit nära att mista livet. 32 Om jag kämpade mot vilddjuren[o] i Efesos på mänskligt vis, vad skulle det ha varit för mening med det? Om de döda inte uppstår,

”låt oss äta och dricka,
    imorgon ska vi ju ändå dö!”[p]

33 Men låt er inte luras. ”Av dåligt sällskap får man dåliga vanor.”[q] 34 Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!

Vi ska få en ny kropp

35 Nu kanske någon invänder: ”Men hur uppstår de döda? Vilka slags kroppar får de när de kommer?” 36 Så oförståndigt! Det du sår måste ju först dö för att sedan få liv. 37 Och det du sår är inte den planta som växer upp utan bara ett frö, ett vetekorn eller något annat. 38 Gud har ju bestämt hur varje växt ska se ut, och olika frön ger olika växter. 39 Det finns olika slags kroppar. Människor har ett slags kropp och djuren har andra slags kroppar, fåglarna har sina och fiskarna sina. 40 Det finns också himmelska kroppar, liksom jordiska, och de himmelska har en annan glans än de jordiska. 41 Solen har sin glans, och månen har sin, så också stjärnorna, som lyser med olika glans.

42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. 43 Det som sås i förakt uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. 44 Det som sås som en fysisk kropp uppstår som en andlig kropp. När det nu finns en fysisk kropp, finns det också en andlig.

45 Det står ju skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse.”[r] Men den andre Adam[s] blev en ande som ger liv. 46 Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska, och sedan kommer det andliga. 47 Den första människan kom från jorden och var av jord, men den andra människan kom från himlen. 48 Som den jordiska var är också de jordiska, och som den himmelska är, är också de himmelska. 49 Liksom vi blev en avbild av den jordiska, så ska vi också bli en avbild av den himmelska.

50 Vad jag menar är alltså detta, syskon: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och inte heller kan det förgängliga ärva oförgänglighet. 51 Men jag berättar en hemlighet: en del av oss kommer inte att dö. Men vi ska alla förvandlas, 52 blixtsnabbt, på ett enda ögonblick, när den sista trumpeten ljuder. För den kommer att ljuda, och då uppstår de döda, i oförgänglighet, och vi förvandlas. 53 Det förgängliga måste kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet. 54 Och när det förgängliga har klätts i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då har det som står skrivet gått i uppfyllelse:

”Döden är uppslukad och besegrad[t].
55     Död, var är din seger?
    Död, var är din udd?”[u]

56 Dödens udd är synden, och synden får sin kraft från lagen. 57 Men tack Gud, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.

58 Stå därför fasta och orubbliga, mina kära syskon. Ni vet ju att det ni gör för Herren inte är förgäves.

Insamlingen till de troende i Jerusalem

16 När det gäller insamlingen till de heliga, ska ni följa de instruktioner jag gav till församlingarna i Galatien[v]. Dagen efter sabbaten ska var och en ta en del av det han tjänat, så mycket han har råd med, och spara det, så att man inte börjar samla ihop det först när jag har kommit. När jag sedan kommer, ska jag skicka ut några lämpliga personer som ni utser och förse dem med brev, så att de kan resa till Jerusalem med gåvan. Men om det är bättre att jag också reser dit, då kan vi göra sällskap.

Paulus och hans medarbetares resplaner

Jag planerar att resa genom Makedonien[w], och när jag har gjort det tänker jag komma till er. Antagligen stannar jag hos er ett tag, kanske hela vintern, och sedan kan ni hjälpa mig med det jag behöver för min fortsatta resa, vart det nu blir. Den här gången vill jag inte bara göra ett kort besök och sedan resa vidare, utan jag hoppas kunna stanna ett bra tag, om Herren tillåter det. Men jag stannar i Efesos till pingst, för här står en dörr öppen för mig till ett effektivt arbete just nu, även om det också finns många motståndare.

10 Om Timotheos kommer till er, se då till att han kan känna sig lugn när han är hos er. Han arbetar för Herren precis som jag gör, 11 så låt ingen se ner på honom. Hjälp honom sedan med att komma iväg i frid, så att han kan komma tillbaka till mig. Jag ser fram emot att få träffa honom, och det gör bröderna också. 12 Vad det gäller vår bror Apollos, så uppmanade jag honom resa till er tillsammans med de andra, men han ansåg inte det var rätt tid just nu. Han kommer till er senare, när han får tillfälle.

Slutliga förmaningar och hälsningar

13 Vaka över er själva, och se till att ni håller fast vid er tro. Var modiga och starka, 14 och handla alltid i kärlek.

15 Jag vill också be er om en sak, syskon. Ni vet ju att Stefanas och hans familj var de första i provinsen Achaia[x] som började tro på Kristus. De ägnar sig nu åt att tjäna de heliga. 16 Underordna er dessa människor, och även alla andra som jobbar hårt tillsammans med dem. 17 Jag är glad över att Stefanas, Fortunatus och Achaikos har kommit till mig. Då behöver jag inte sakna er lika mycket. 18 De har nämligen uppmuntrat mig på alla sätt, och er också. Sådana män ska ni verkligen sätta värde på.

19 Församlingarna i provinsen Asien[y] hälsar till er. Aquila och Prisca och hela den församling som möts i deras hus hälsar hjärtligt till alla er i Herren. 20 Alla de troende här hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss.[z]

21 Här skriver jag, Paulus, min hälsning, med egen hand.

22 Om någon inte älskar Herren, ska en förbannelse komma över honom. Marana ta![aa]

23 Nåd från Herren Jesus åt er alla.

24 Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus.

Footnotes

  1. 12:2 Jfr 10:19-20.
  2. 12:3 Det grekiska ordet för Herren är här, liksom på många andra ställen i Nya testamentet, samma ord som används om Gud i Septuaginta (den grekiska översättningen av Gamla testamentet) och motsvarar det heliga gudsnamnet JHWH (Jahve) i hebreiskan.
  3. 13:8 Syftar kanske på kunskap i den bemärkelse som står omtalad i 12:8.
  4. 14:2 Eller Anden.
  5. 14:16 Hebr. för det står fast, det är säkert och sant, eller så ska det vara. Det användes som avslutningsord för att bekräfta ett yttrande (5 Mos 27:15-26) eller instämmande i en bön (1 Kor 14:6) eller lovsång (Upp 5:14). I evangelierna förekommer det som inledning till ord av Jesus (med undantag av Matt 6:13) och understryker deras sanning och viktighet. I denna översättning finns det som sannerligen, och ja, sannerligen när det är dubbeltecknat i grundtexten. I Upp 3:14 kallar Jesus sig själv för han som är Amen, det trovärdiga, sanna vittnet.
  6. 14:21 Jfr Jes 28:11-12.
  7. 14:34 Paulus syftade på 1 Mos 3:16.
  8. 14:35 Kvinnorna hade rätt att be högt vid samlingarna och att använda de andliga gåvor Gud hade gett dem, men samhället accepterade inte att en kvinna undervisade männen.
  9. 15:4 Se not till Matt 12:40.
  10. 15:7 Antagligen Jesus egen bror, som var ledare för församlingen i Jerusalem.
  11. 15:9 Jfr Apg 9:1-5.
  12. 15:25 Jfr Ps 110:1.
  13. 15:27 Jfr Ps 8:7.
  14. 15:29 Det är oklart vad det innebar att döpa sig för de döda. Paulus sa bara att de var inkonsekventa om de gjorde det trots att de inte trodde på de dödas uppståndelse.
  15. 15:32 Vilddjuren var antagligen en bild för Paulus fiender.
  16. 15:32 Se Jes 22:13.
  17. 15:33 Citatet är hämtat från en grekisk teaterpjäs.
  18. 15:45 Jfr 1 Mos 2:7.
  19. 15:45 Adam betyder människa.
  20. 15:54 Jfr Jes 25:8.
  21. 15:55 Se Hos 13:14.
  22. 16:1 Galatien var en romersk provins i nuvarande Turkiet.
  23. 16:5 Makedonien var en romersk provins i nuvarande Grekland. Den låg norr om den provins där Korinth låg.
  24. 16:15 Achaia var en romersk provins i nuvarande Grekland.
  25. 16:19 Provinsen Asien var en romersk provins i nuvarande Turkiet.
  26. 16:20 Se not till Rom 16:16.
  27. 16:22 Arameiska för: Vår Herre, kom!