1 Samuelsboken 7-9

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

7 Då kom männen från Kirjat-Jearim och tog arken till Avinadavs hus på bergshöjden. De avskilde också Avinadavs son Elasar till att ha ansvar för Herrens ark.

Samuel blir Israels domare

² Arken stannade sedan i Kirjat-Jearim en lång tid, tjugo år. Men hela Israel sörjde och sökte^[a] Herren. ³ Då sa Samuel till dem: ”Om ni verkligen menar allvar med att återvända till Herren, måste ni göra er av med alla främmande gudar och astartegudinnor^[b]. Håll er av hela ert hjärta till Herren, tjäna endast honom och ingen annan! Då kommer han att rädda er från filistéerna.” ⁴ Då förstörde folket alla sina baalsgudar^[c] och astartegudinnor och tillbad endast Herren.

⁵ Sedan sa Samuel till dem: ”Kom till Mispa allesammans, så ska jag be till Herren för er!” ⁶ När de samlats i Mispa, öste de upp vatten och hällde ut det inför Herren.^[d] Folket fastade också hela dagen och bekände: ”Vi har syndat mot Herren.”

Samuel var Israels domare i Mispa.

⁷ När filistéerna fick höra att israeliterna samlats vid Mispa, drog deras hövdingar ut till strid mot dem. När israeliterna fick höra det, blev de förskräckta. ⁸ ”Fortsätt att be till Herren, vår Gud, om räddning från filistéerna!” sa de till Samuel.

⁹ Samuel tog då ett lamm som fortfarande diade och offrade det till Herren som ett helt brännoffer. Sedan ropade han till Herren för Israel och Herren svarade.

¹⁰ Medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna för att gå till anfall, men Herren lät en stark åska dundra från himlen, så att filistéerna blev fullständigt panikslagna. Israeliterna kunde därför besegra dem, ¹¹ och de jagade dem från Mispa ända till Bet Kar och dödade dem allesammans. ¹² Samuel reste en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser^[e]. Han sa: ”Herren har verkligen hjälpt oss!”

¹³ Nu var filistéerna besegrade och de invaderade inte mer Israel, för Herren var mot filistéerna så länge Samuel levde. ¹⁴ De israelitiska städerna mellan Ekron och Gat som hade erövrats av filistéerna, återlämnades till Israel och den israelitiska armén befriade de närliggande områdena. Det rådde också fred mellan Israel och amoréerna.

¹⁵ Samuel fortsatte att vara Israels domare under resten av sitt liv. ¹⁶ Varje år reste han runt i Israel för att döma i Betel, Gilgal och Mispa. ¹⁷ Men han återvände alltid till Rama där han bodde och därifrån styrde han Israel. I Rama byggde han också ett altare åt Herren.

Samuel och Saul

(8:1—15:35)

Saul blir Israels kung

Folket vill ha en kung

8 När Samuel blev äldre, tillsatte han sina söner som domare över Israel. ² Hans äldste son Joel och hans näst äldste son Avia dömde i Beer Sheva, ³ men de följde inte alls i sin fars fotspår utan sökte egen orätt vinning: de tog emot mutor och vrängde rättvisan. ⁴ Alla Israels äldste möttes i Rama hos Samuel. ⁵ De sa: ”Du har blivit gammal och dina söner följer inte i dina fotspår. Ge oss en kung som kan styra oss, så som alla andra folk har!”

⁶ Samuel blev besviken när han hörde att de ville ha en kung och bad till Herren. ⁷ Men Herren svarade: ”Låt dem få vad de vill ha! Det är mig de förkastar, inte dig. De vill inte längre ha mig till kung. ⁸ Ända sedan jag förde dem ut ur Egypten har de gång på gång vänt mig ryggen och följt andra gudar och nu behandlar de dig på samma sätt. ⁹ Gör som folket vill, men varna dem för hur det kommer att bli att lyda under en kung!”

¹⁰ Samuel berättade allt vad Herren sagt till dem som begärde en kung. ¹¹ Han sa: ”En kung som ska härska över er kommer att ha rätt att ta ut era söner till krigstjänst, som ryttare eller vagnsförare eller till att springa framför hans vagnar. ¹² Några kommer han att sätta till befäl över tusen eller femtio man. Andra kommer att tvingas plöja hans åkrar och ta in hans skördar eller sättas att tillverka hans vapen och vagnar. ¹³ Han kommer att ta era döttrar till att bereda salvor och parfymer och till att arbeta i hans kök och bageri. ¹⁴ Han kommer att ta era bästa åkrar, vingårdar och olivträd och ge dem till sina tjänstemän. ¹⁵ Han kommer att kräva en tiondel av er skörd åt sina hovmän och tjänstemän. ¹⁶ Han kommer att kräva att få era tjänare, de bästa åsnorna och det bästa av er boskap för sina personliga behov. ¹⁷ Han kommer att kräva en tiondel av era hjordar och ni kommer att bli hans slavar. ¹⁸ Ni kommer att ångra er och gråta bittert på grund av den kung som ni valt, men då ska Herren inte hjälpa er.”

¹⁹ Men folket vägrade lyssna till Samuels varningar och sa: ”Nej, vi måste ha en kung! ²⁰ Vi vill vara som alla andra folk. Vi vill ha en kung som kan skipa rätt åt oss och leda oss och kämpa för oss i strid.”

²¹ Samuel berättade sedan för Herren vad folket hade sagt ²² och Herren svarade: ”Gör som de säger och ge dem en kung!” Då sa Samuel till dem att de skulle gå hem, var och en till sin stad.

Samuel möter Saul

9 Kish var en inflytelserik man från Benjamins stam. Han var son till Aviel och sonson till Seror som i sin tur var son till Bekorat och sonson till Afiach av Benjamins stam. ² Denne Kish hade en son som hette Saul. Han var den ståtligaste mannen i Israel och huvudet högre än någon annan i landet.

³ En dag hade Kishs åsnor sprungit bort, så han sände ut Saul och en tjänare för att söka efter dem. ⁴ De gick genom Efraims bergsbygd, Shalishalandet, Shaalimsområdet och hela Benjamins land, men kunde inte hitta dem någonstans. ⁵ När de till slut kom fram till Sufs land, sa Saul till tjänaren: ”Nu går vi hem, för nu är nog min far mer orolig för oss än för åsnorna.” ⁶ Men tjänaren sa: ”Det finns en gudsman i den här staden. Hela folket ser upp till honom, för allt han säger slår in. Vi går dit. Kanske han kan tala om för oss vart vi ska ta vägen.”

⁷ ”Men vi har väl inget att ge honom?” svarade Saul sin tjänare. ”Till och med vår mat i packningen är slut. Vi har ingenting att ge honom. Eller har vi något?” ⁸ ”Jag har en kvarts sikel silver^[f],” sa tjänaren. ”Jag kan ge honom det, så visar han vägen.”

⁹ När israeliterna förr i tiden gick för att rådfråga Gud, brukade man säga: ”Kom, så går vi till siaren!” På den tiden kallades profeterna för siare.

¹⁰ ”Det låter bra”, svarade Saul sin tjänare. ”Vi går dit.” Och så gick de mot staden där profeten bodde.

¹¹ När de var på väg uppför sluttningen mot staden, fick de syn på några unga flickor som var på väg att hämta vatten och de frågade dem om siaren var där.

¹² ”Ja”, svarade flickorna. ”Fortsätt bara rakt fram, så hittar ni honom. Han har just kommit till staden, för folket har en offerfest uppe på kullen. ¹³ När ni kommer till staden hittar ni honom innan han går upp på kullen för måltiden. Folket börjar inte äta förrän han har kommit och välsignat offret. Först därefter börjar de inbjudna äta. Gå alltså genast, så kan ni träffa honom nu!”

¹⁴ Saul och hans tjänare fortsatte då upp mot staden och just när de kom in genom portarna, mötte de Samuel som redan var på väg till offerplatsen.

¹⁵ Dagen innan Saul kom hade Herren uppenbarat sig och sagt till Samuel: ¹⁶ ”I morgon vid den här tiden ska jag sända en man från Benjamins land till dig. Honom ska du smörja till furste för mitt folk. Han ska rädda dem från filistéerna, för jag har sett mitt folks nöd och hört deras rop.”

¹⁷ När Samuel fick se Saul, sa Herren: ”Det var den här mannen jag berättade för dig om! Han ska härska över mitt folk.”

¹⁸ Under tiden gick Saul fram till Samuel i stadsporten och frågade: ”Kan du tala om för mig var siaren bor?”

¹⁹ ”Det är jag som är siaren”, svarade Samuel. ”Gå upp till offerplatsen så länge, jag kommer strax efter. I dag ska ni äta tillsammans med mig. I morgon kan ni sedan fortsätta vidare och då ska jag också tala om för dig allt vad du vill veta. ²⁰ Åsnorna som sprang bort för tre dagar sedan behöver du inte oroa dig för, de har redan kommit till rätta. Och för övrigt: ska inte allt det härliga som finns i Israel tillfalla dig och din släkt?”

²¹ Saul sa: ”Jag är från Benjamins stam, den minsta av Israels stammar, och min släkt är den oansenligaste av alla i stammen! Varför talar du så till mig?”

²² Men Samuel förde Saul och hans tjänare in i den stora salen och gav dem de främsta platserna bland de inbjudna gästerna som var omkring trettio. ²³ Sedan sa han till kocken att ta fram köttbiten, den som han gett honom och bett honom lägga undan. ²⁴ Kocken tog då fram ett lårstycke^[g] och det som hörde till det och placerade framför Saul.

”Ät!” sa Samuel. ”Det här köttstycket har varit bestämt åt dig ända sedan jag bjöd in till den här festen.” Saul åt då tillsammans med Samuel.

²⁵ Och när de hade återvänt till staden efter festen, gick de upp på taket^[h] för att prata. ²⁶ I gryningen nästa morgon ropade Samuel till Saul på taket och sa: ”Stig upp! Jag ska följa dig ett stycke på vägen.” Saul steg upp och de gick ut tillsammans.

²⁷ När de kom till utkanten av staden sa Samuel till Saul att skicka sin tjänare i förväg. Sedan sa han till Saul: ”Stanna här, för jag har ett budskap från Herren till dig.”