1 Kungaboken 13-14

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Kungar i Israel och Juda

Profetia mot Jerobeam och Israel

13 En gudsman hade på Herrens befallning kommit från Juda till Betel, när Jerobeam stod vid altaret för att tända offerelden. ² Han ropade Herrens ord mot altaret: ”O, altare, altare! Så säger Herren: ’I Davids ätt ska en son födas vid namn Josia. Han ska på dig offra de offerhöjdspräster som nu har kommit hit för att tända offereld och människoben ska då brännas på dig.’ ”

³ Sedan gav han ett tecken: ”Detta är tecknet på att det är Herren som talat: detta altare ska falla sönder och askan på det ska spillas ut.”

⁴ När kung Jerobeam hörde gudsmannens ord mot altaret i Betel, sträckte han ut sin hand från altaret och gav order om att han skulle gripas. Men när han sträckte ut sin hand mot mannen förtvinade den, så att han inte kunde dra den tillbaka. ⁵ Samtidigt rämnade altaret och askan spilldes ut, precis det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade sagt.

⁶ ”Be och vädja till Herren, din Gud, att återställa min hand igen”, sa kungen till gudsmannen. Gudsmannen bad till Herren och kungens hand blev återställd och var nu som förut.

⁷ Då sa kungen till gudsmannen: ”Kom med mig till palatset och ät med mig så ska jag ge dig en gåva!”

⁸ ”Inte ens om du gav mig hälften av all din rikedom skulle jag gå med dig”, svarade gudsmannen kungen. ”Inte heller vill jag äta eller dricka vatten på denna plats, ⁹ för Herren har gett mig en bestämd order om att inte äta eller dricka någonting och att jag inte heller ska gå tillbaka samma väg jag kom.”

¹⁰ Han tog alltså en annan väg och gick inte tillbaka samma väg som han kommit till Betel.

¹¹ Men i Betel bodde det en gammal profet och hans söner kom hem och berättade vad gudsmannen hade gjort i Betel den dagen och vad han hade sagt till kungen.

¹² ”Vilken väg tog han?” frågade den gamle profeten. Hans söner visade honom vägen som gudsmannen från Juda hade tagit. ¹³ Då sa han: ”Sadla min åsna!”

Så snart de hade sadlat åsnan, satte han sig på den, ¹⁴ red efter gudsmannen och hittade honom där han satt under en terebint. ”Är du gudsmannen som kommer från Juda?” frågade han honom. ”Ja, det är jag”, svarade han. ¹⁵ ”Kom med mig hem och ät”, bad den gamle profeten.

¹⁶ ”Nej, jag kan inte vända tillbaka och gå med dig”, svarade gudsmannen. ”Jag kan inte heller äta eller dricka med dig här. ¹⁷ Herren befallde mig: ’Du ska varken äta eller dricka där. Du ska inte heller gå tillbaka samma väg som du har gått dit.’ ”

¹⁸ ”Jag är också profet som du”, sa den gamle mannen. ”En ängel har gett mig ett budskap från Herren: ’För honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka.’ ” Den gamle mannen ljög för honom, ¹⁹ men gudsmannen följde med honom till hans hus och åt och drack där.

²⁰ Medan de satt vid bordet, kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka ²¹ och han ropade till gudsmannen från Juda: ”Så säger Herren: ’Du har varit upprorisk mot Herrens ord och inte lytt den befallning som Herren, din Gud, gav dig. ²² Du har kommit tillbaka hit och ätit och druckit där han hade förbjudit dig att äta och dricka. Din kropp ska därför inte bli begravd i dina fäders grav.’ ”

²³ När gudsmannen hade avslutat måltiden, sadlade profeten som fört honom tillbaka en åsna åt honom ²⁴ och han gav sig iväg igen. Men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans kropp låg där på vägen med åsnan och lejonet stående bredvid. ²⁵ De som kom förbi såg kroppen ligga på vägen och lejonet stå bredvid. De gick och berättade detta i staden där den gamle profeten bodde.

²⁶ När profeten som hade fört gudsmannen tillbaka från sin färd hörde detta, sa han: ”Det är gudsmannen som var upprorisk mot Herrens befallning. Det är därför som Herren överlämnat honom åt lejonet och låtit lejonet riva ihjäl honom. Det blev som Herren hade talat till honom.”

²⁷ Han bad än en gång sönerna att sadla åsnan och det gjorde de.

²⁸ Han gav sig iväg och fann hans kropp på vägen. Åsnan och lejonet stod fortfarande kvar där. Lejonet hade inte ätit av kroppen och inte heller rivit åsnan. ²⁹ Profeten lyfte upp gudsmannens kropp och lade den på åsnan och tog den med hem till staden för att hålla dödsklagan över mannen och begrava honom.

³⁰ Han lade kroppen i sin egen grav och höll dödsklagan: ”Min broder, min broder!”

³¹ Efter begravningen sa han till sina söner att de, när han dog, skulle begrava honom där profeten låg och han tillade: ”Lägg mina ben bredvid hans ben! ³² För det ord han på Herrens befallning ropade ut mot altaret i Betel och mot alla tempel på offerhöjderna i alla Samariens städer ska verkligen gå i uppfyllelse.”

³³ Trots detta vände inte Jerobeam om från sin ogudaktiga väg. Han utsåg ännu fler män bland folket till präster, ja, vem som ville kunde få bli vigd till präst vid offerplatserna. ³⁴ Detta var Jerobeams ätts synd som resulterade i att den förintades och utrotades från jorden.

Guds dom över Jerobeam

14 Vid den tiden blev Jerobeams son Avia sjuk. ² Då sa Jerobeam till sin hustru: ”Gå och förklä dig så att ingen kan känna igen dig som Jerobeams hustru! Sedan ska du gå till Shilo och söka upp profeten Achia, han som förutsade att jag skulle bli kung över detta folk. ³ Ta med dig tio bröd, några kakor och en kruka honung och gå till honom. Han kommer då att tala om för dig hur det går med pojken.”

⁴ Jerobeams hustru gjorde så och gav sig iväg till Achias hem i Shilo. Achia var nu en gammal man och kunde inte se. ⁵ Men Herren talade om för honom att Jerobeams hustru skulle komma förklädd till honom för att fråga om sin sjuke son. Herren talade också om för Achia vad han skulle svara henne.

⁶ När därför Achia hörde henne komma i dörren, ropade han: ”Kom in, du Jerobeams hustru! Varför försöker du dölja vem du är? Jag har sorgliga nyheter åt dig. ⁷ Gå och säg till Jerobeam: ’Så säger Herren, Israels Gud: ”Jag upphöjde dig ur folket och gjorde dig till furste över mitt folk Israel. ⁸ Jag ryckte kungariket från Davids familj och gav det till dig, men du har inte varit som min tjänare David som lydde mina befallningar och helhjärtat följde mig och gjorde endast det som var rätt inför mig. ⁹ Du har gjort mer ont än någon före dig. Du har gjort andra gudar åt dig och väckt min vrede med dina gjutna gudar. Eftersom du har vänt ryggen åt mig ¹⁰ ska jag låta olyckor komma över Jerobeams familj. Jag ska utrota alla Jerobeams manliga ättlingar i Israel, både slavar och fria. Jag ska förinta hela hans hus, som man bränner gödsel tills det inte finns något kvar. ¹¹ De i Jerobeams familj som dör inne i staden ska ätas av hundar, och de som dör ute på landsbygden blir mat till fåglarna.” ’ Så har Herren talat.

¹² Gå nu hem. När du går in i staden kommer pojken att dö. ¹³ Hela Israel ska hålla dödsklagan över honom och begrava honom, och han är den ende i Jerobeams familj som kommer att läggas i en grav, för det är bara i honom bland dem som Herren, Israels Gud, har sett något gott.

¹⁴ Herren ska låta en kung uppstå i Israel, som ska utplåna Jerobeams hela släkt. Och vad händer inte redan nu idag?^{[a] 15} Herren ska slå Israel, så att det blir som vajande vass i vatten. Han ska rycka upp Israel från detta goda land, som gavs till deras förfäder, och sprida ut dem till andra sidan av floden Eufrat. De har väckt Herrens vrede genom sina asherapålar^[b] som de gjort. ¹⁶ Han ska överge Israel på grund av Jerobeams synd, som har fått hela Israel att synda med honom.”

¹⁷ Jerobeams hustru återvände till Tirsa, och just som hon gick in genom dörren till sitt hem dog pojken. ¹⁸ Han begravdes, och hela Israel höll dödsklagan över honom, precis som Herren hade förutsagt genom sin tjänare profeten Achia.

¹⁹ Jerobeams historia i övrigt, de krig han förde och annat som skedde under hans regeringstid, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.

²⁰ Jerobeam regerade i tjugotvå år och efterträddes vid sin död av sonen Nadav.

Rehabeam regerar i Juda

(2 Krön 12:9-16)

²¹ Rehabeam, Salomos son, var kung i Juda. Han var fyrtioett år gammal när han började regera och innehade tronen i Jerusalem i sjutton år, i den stad som Herren hade utvalt bland alla Israels stammar att låta sitt namn bo i. Rehabeams mor var ammonitiska och hette Naama.

²² Folket i Juda gjorde det som var ont inför Herren, och med de synder de begick väckte de hans vrede ännu mer än vad deras fäder hade gjort. ²³ De byggde åt sig offerhöjder, satte upp stenstoder^[c] och asherapålar på alla höjder och under alla grönskande träd. ²⁴ Det fanns till och med manliga tempelprostituerade i landet, och folket tog efter alla avskyvärdheter hos de folk Herren hade drivit bort för israeliterna.

²⁵ Under Rehabeams femte regeringsår anföll den egyptiske kungen Shishak Jerusalem. ²⁶ Han plundrade Herrens hus och kungapalatset på alla skatter. Han tog allting, även de guldsköldar som Salomo hade låtit göra. ²⁷ Kung Rehabeam lät i stället för dem göra sköldar av koppar i stället och lämnade dem i förvar hos den kungliga livvakten vid ingången till palatset. ²⁸ Varje gång kungen gick till Herrens hus gick livvakterna med och bar dessa sköldar och lämnade dem sedan tillbaka till vaktrummet.

²⁹ Rehabeams historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

³⁰ Det var ständigt krig mellan Rehabeam och Jerobeam. ³¹ När Rehabeam dog begravdes han bland sina fäder i Davids stad. Hans mor var ammonitiskan Naama. Han efterträddes av sonen Aviam.