2 Krönikeboken 13-16

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Avia besegrar Jerobeam

(1 Kung 15:1-7)

13 Under kung Jerobeams artonde regeringsår blev Avia kung över Juda. ² Han regerade i Jerusalem i tre år. Hans mor hette Mikaja och var dotter till Uriel från Giva.^[a]

Det var krig mellan Avia och Jerobeam. ³ Avia gick in i striden med en här av tappra krigare, 400 000 utvalda män, medan Jerobeam ställde upp mot honom med 800 000 utvalda män, tappra krigare. ⁴ Avia steg upp på Semarajimberget i Efraims bergsbygd och sa: ”Hör på mig, Jerobeam och alla israeliter!

⁵ Vet ni inte att Herren, Israels Gud, har gett David kungamakten över Israel för evigt, åt honom och hans ättlingar, genom ett saltförbund^[b]? ⁶ Jerobeam, Nevats son, en tjänare till Davids son Salomo, gjorde uppror mot sin herre. ⁷ Löst folk förenade sig med honom, onda män, och utmanade Salomos son Rehabeam, när han var ung och oerfaren och inte kunde stå emot dem.

⁸ Och nu tror ni att ni ska kunna stå emot Herrens kungarike som tillhör Davids söner. Ni är en stor armé och har med er guldkalvarna som Jerobeam har gjort till era gudar. ⁹ Har ni inte fördrivit alla Herrens präster, Arons söner, och leviter och skaffat egna präster i stället, som folk i andra länder gör? Vem som helst som kommer med en ungtjur och sju baggar får bli invigd till präst åt dessa som inte är några gudar!

¹⁰ Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom. Vi har präster som tjänar Herren, Arons söner, och leviter som assisterar dem. ¹¹ De bär fram brännoffer till Herren varje morgon och kväll, bränner välluktande rökelse, och de placerar skådebröden på bordet av rent guld. De tänder lamporna i det gyllene lampstället varje kväll. Vi är noga med att följa de föreskrifter som Herren, vår Gud, har gett oss, men ni har övergett honom. ¹² Se, Gud är med oss! Han är vår ledare. Hans präster blåser i sina trumpeter till strid mot er. Ni Israels män, strid inte mot Herren, era fäders Gud, för ni kommer inte att lyckas!”

¹³ Jerobeam hade låtit en styrka omringa dem och lägga sig i bakhåll för att anfalla dem bakifrån. Han hade Juda framför sig och bakhållet bakom dem. ¹⁴ När judéerna vände sig om och såg att de anfölls både bakifrån och framifrån, ropade de till Herren, prästerna blåste i sina trumpeter ¹⁵ och judéerna gav upp ett härskri. När de skrek, lät Gud Jerobeam och hela Israel bli slagna av Avia och Juda. ¹⁶ Israeliterna flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand. ¹⁷ Avia och hans trupper orsakade dem stora förluster, och 500 000 av Israels soldater stupade.

¹⁸ Israeliterna blev vid detta tillfälle kuvade, och judéerna var starka eftersom de litade på Herren, sina fäders Gud. ¹⁹ Avia förföljde Jerobeam och intog från honom städerna Betel, Jeshana och Efron med deras kringliggande orter. ²⁰ Jerobeam lyckades inte under Avias livstid få tillbaka sin makt, och slutligen slog Herren honom så att han dog.

²¹ Avia blev allt mäktigare. Han tog sig 14 hustrur och fick 22 söner och 16 döttrar.

²² Avias historia i övrigt, allt han gjorde och talade, finns nedtecknat i profeten Iddos tilläggsskrift.

Asa regerar i Juda

(14:2—16:14)

(1 Kung 15:8-12)

14 Avia dog och begravdes i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom, och det var fred i landet under tio år. ² Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. ³ Han avskaffade de främmande gudarnas altaren och offerplatserna, krossade stenstoderna och högg ned asherapålarna. ⁴ Han befallde Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att lyda lagen och buden. ⁵ Han avskaffade offerplatserna och rökelsealtarna från alla städer i Juda. Riket hade lugn och ro under honom. ⁶ Han byggde befästa städer i Juda, då det var lugn och ro i landet. Ingen förde krig mot honom under dessa år, eftersom Herren hade gett honom ro.

⁷ Han talade till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och förse dem med murar och torn, portar och bommar. Landet är fortfarande vårt, eftersom vi har sökt Herren, vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor”. De byggde och hade framgång.

⁸ Asa hade en armé som bestod av 300 000 man från Juda, utrustade med stora sköldar och spjut, och 280 000 man från Benjamin, beväpnade med små sköldar och bågar. Alla dessa var tappra kämpar. ⁹ Kushiten Serach tågade ut mot dem med en ^[c] armé på 1 000 000 man. Han hade också 300 stridsvagnar. Han kom så långt som till Maresha. ¹⁰ Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas^[d] dal nära Maresha.

¹¹ Asa ropade till Herren, sin Gud: ”Herre, det finns ingen annan än du som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage! Hjälp oss, Herre, vår Gud, för vi förlitar oss på dig! I ditt namn har vi gått till anfall mot denna väldiga armé. Herre, vår Gud, låt ingen människa stå dig emot!”^[e]

¹² Då slog Herren ner kushiterna inför Asa och Juda, och kushiterna flydde. ¹³ Asa och hans folk förföljde dem ända till Gerar, och så många kushiter föll att de inte kunde återhämta sig. De blev tillintetgjorda inför Herren och hans styrkor. Judas armé förde med sig ett stort byte. ¹⁴ De intog också alla städerna runt Gerar, eftersom en skräck från Herren hade kommit över dem. De plundrade alla dessa städer, där det fanns gott om byte.

¹⁵ De angrep också herdarnas läger och tog stora hjordar med får och kameler, innan de vände tillbaka till Jerusalem.

Asa bygger upp altaret

(1 Kung 15:13-16)

15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son, ² och han gick ut för att möta kung Asa och talade till honom: ”Lyssna på mig, Asa, och hela Juda och Benjamin! Herren är med er, om ni är med honom. När ni söker honom ska han låta er finna honom, men om ni överger honom, så kommer han att överge er. ³ Under en lång tid var Israel utan den sanne Guden, utan präst som undervisar, och utan lag. ⁴ Men i sin nöd vände de om till Herren, Israels Gud, och sökte honom, och han lät dem finna honom. ⁵ På den tiden kunde ingen färdas tryggt. Förvirring rådde bland invånarna i länderna. ⁶ Folk drabbade samman med andra folk och stad med stad, för Gud plågade dem med alla slags svårigheter. ⁷ Men ni, var nu starka och tappa inte modet, för ni ska få lön för ert arbete!”

⁸ När Asa hörde dessa ord och profetian av profeten Asarja, Odeds son, tog han mod till sig och förstörde alla de vidriga avgudarna i hela Juda och Benjamin och i de städer som han hade intagit i Efraims bergsbygd, och han ställde i ordning Herrens altare framför förhallen till Herrens hus.

⁹ Sedan sammankallade han hela Juda och Benjamin och alla från Efraim, Manasse och Simon i Israel, som bodde bland dem. Många hade nämligen kommit över till honom från Israel när de sett att Herren, hans Gud, var med honom. ¹⁰ De samlades i Jerusalem i den tredje månaden av kung Asas femtonde regeringsår. ¹¹ Den dagen offrade de 700 tjurar och 7 000 får till Herren ur det byte de hade fört med sig. ¹² Sedan ingick de ett förbund att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och sinne. ¹³ Alla som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle dö, liten eller stor, man eller kvinna. ¹⁴ De svor en ed med hög röst till Herren, under jubel, medan man blåste i trumpeter och horn. ¹⁵ Hela Juda gladde sig över eden, eftersom de hade svurit den av hela sitt hjärta. De sökte Gud ivrigt, och han lät dem finna honom. Herren lät dem få ro på alla sidor.

¹⁶ Kung Asa avsatte till och med sin mor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade låtit tillverka en asherapåle. Den högg han ner och brände upp i Kidrons dal. ¹⁷ Men offerplatserna blev inte avskaffade från Israel, fastän Asa i sitt innersta var trogen under hela sin livstid. ¹⁸ Han förde till Guds hus de silver- och guldföremål som han och hans far hade helgat. ¹⁹ Sedan blev det inte något mer krig förrän under kung Asas trettiofemte regeringsår.

Asa glömmer Herren

(1 Kung 15:17-22)

16 Men i det trettiosjätte året av kung Asas regering drog kung Basha av Israel ut mot Juda och befäste Rama för att hindra att någon kom vare sig till eller från Asa, kungen i Juda. ² Asa tog då silver och guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset och sände det till araméerkungen Ben-Hadad i Damaskus med detta budskap: ³ ”Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan din far och min far. Jag sänder dig silver och guld. Bryt ditt förbund med Israels kung Basha, så att han lämnar mig i fred.”

⁴ Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och sände sina befälhavare mot Israels städer. De intog Ijon, Dan, Avel Majim och alla förrådsstäderna i Naftali. ⁵ När Basha hörde detta, avslutade han bygget i Rama och upphörde med sitt arbete där. ⁶ Då tog kung Asa med sig alla judéerna, och de förde bort från Rama sten och timmer som Basha använt. Det använde han för att bygga upp Geva och Mispa.

⁷ Vid den tiden kom siaren Hanani till kung Asa av Juda och sa till honom: ”Eftersom du har förlitat dig på Arams kung i stället för Herren, din Gud, har du förlorat möjligheten att få den arameiske kungens armé i din makt. ⁸ Hade inte kushiterna och libyerna en stor armé med mängder av vagnar och ryttare? Men eftersom du förlitade dig på Herren, överlämnade han dem alla i din hand. ⁹ Herrens ögon vakar över hela jorden, för att han ska kunna stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom. Du har handlat dåraktigt, och från och med nu kommer du ständigt att ha krig.”

¹⁰ Asa blev så rasande på siaren att han i sitt raseri kastade honom i fängelse. Samtidigt började han att brutalt förtrycka andra i folket.

¹¹ Asas historia, från början till slut, finns nedtecknad i boken om Judas och Israels kungar.

¹² Under det trettionionde året av sin regering fick Asa en allvarlig sjukdom i sina fötter, men trots sin sjukdom sökte han sig inte till Herren utan till läkare. ¹³ Asa dog i det fyrtioförsta året av sin regering och gick till vila hos sina fäder. ¹⁴ Han begravdes i den grav som han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Han blev lagd på en bädd som var täckt av välluktande kryddor och oljor, och man tände en stor eld till hans ära.