Add parallel Print Page Options

Vi ska få nya kroppar

Vi vet att när vårt jordiska tält rivs ner, har Gud berett en byggnad åt oss i himlen, en evig boning, som inte är gjord av människohänder. Så länge vi är kvar i denna jordiska gestalt, suckar vi och längtar efter att få klä på oss vår himmelska boning. För när vi väl har klätt på oss den, är vi inte längre nakna. Medan vi lever här i detta tält, suckar vi och har det svårt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det dödliga blir uppslukat av livet. Det är ju Gud som har skapat oss för just detta och som en garanti har han gett oss Anden.

Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi, så länge vi är kvar i vår jordiska kropp, är åtskilda från Herren. Vi lever i tro, utan att se. Vi är vid gott mod och ser fram emot att lämna kroppen och få bo hos Herren. Därför strävar vi efter att behaga Herren, vare sig vi är hemma eller borta. 10 Vi ska ju alla stå inför Kristus domstol en dag och belönas eller straffas för det vi har gjort här i det fysiska livet, gott eller ont.

Gud erbjuder alla försoning

11 Vi vet alltså vad fruktan för Herren är och försöker vinna människor. För Gud är det uppenbart vad vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.

12 Vi försöker inte rekommendera oss själva för er igen, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. 13 Är vi från våra sinnen, så är det för Guds skull. Är vi förnuftiga, så är det för er skull. 14 Kärleken från Kristus driver oss. Vi är ju övertygade om att en har dött för alla, och då har alla dött. 15 Han har dött för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva, utan för honom som har dött och uppstått för dem.

16 Därför bedömer vi inte längre på ett vanligt mänskligt sätt. Om vi en gång har betraktat Kristus på det viset gör vi det inte mer. 17 Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det gamla är borta, och något nytt har börjat. 18 Allt detta kommer från Gud, som försonade oss med sig själv genom Kristus och gav oss försoningens tjänst. 19 Gud försonade världen med sig själv genom Kristus. Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han gav oss detta budskap om försoning. 20 Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar till människorna genom oss. Som Kristus språkrör vädjar vi: ”Låt försona er med Gud.” 21 Den som inte visste vad synd var gjorde Gud till synd för vår skull, för att vi genom honom skulle få Guds rättfärdighet.

Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att inte ta emot Guds nåd förgäves. Gud säger ju:

”Jag bönhör dig i nådens tid
    och hjälper dig på räddningens dag.”[a]

Se, nu är nådens tid, nu är räddningens dag.

Paulus prövningar

Vi vill inte vara till anstöt för någon. Ingen ska kunna klaga på vår tjänst. Vi vill i allting visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet i lidanden, svårigheter och nöd, under misshandel, i fängelse och upplopp, i arbete och slit, vaka och svält, i renhet, kunskap, tålamod och godhet, med den heliga Anden och uppriktig kärlek, det sanna budskapet och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen, både i anfall och i försvar, i ära och vanära, med både dåligt och gott rykte. Vi kallas för villolärare men talar sanning. Vi är misskända men ändå erkända, nära döden men lever fortfarande, slagna men inte ihjälslagna, 10 sorgsna men ändå alltid glada, fattiga men gör många rika, äger inget men har ändå allt.

11 Vi har talat helt öppet till er, korinthier, för ni har en stor plats i vårt hjärta. 12 Ni har det inte trångt hos oss, men hos er är det trångt. 13 Kan ni inte försöka vara som vi? Nu talar jag till er som mina barn, ge plats i era hjärtan ni också.

Varning för att kompromissa med synden

14 Gör er inte till ett med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med laglöshet att göra? Vad har ljus och mörker gemensamt? 15 Kan Kristus och Beliar[b] dra åt samma håll? Kan en troende och en som inte tror dela något med varandra? 16 Vad har Guds tempel med avgudar att göra? Vi är tempel åt den levande Guden, för Gud har sagt:

”Jag ska bo och vandra ibland dem.
    Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.”[c]

17 Därför säger Herren:

”Lämna dem och skilj er från dem.
    Rör inte det som är orent!
Då ska jag ta emot er[d]
18     och vara er far,
och ni ska vara mina söner och döttrar,
    säger Herren, den Allsmäktige.”[e]

Kära vänner, det är dessa löften vi har. Låt oss därför rena oss från allt som förorenar kropp eller ande och i gudsfruktan fullfölja vår helgelse.

Paulus gläder sig över församlingens ånger

Ge oss plats i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon. Vi har inte lurat någon eller utnyttjat någon. Men detta säger jag inte för att döma er. Nej, jag har ju redan sagt att ni är i våra hjärtan, för att vi ska både dö och leva tillsammans. Jag har stort förtroende för er och är mycket stolt över er. Jag har fått mycket uppmuntran och överflödande glädje mitt i alla våra svårigheter.

När vi kom fram till Makedonien, fick vi ingen som helst ro. Runt omkring oss var det stridigheter; konflikter utanför och fruktan innanför. Men Gud, som tröstar de nedtryckta, tröstade oss genom att Titus kom, och inte bara genom att han kom, utan också genom den tröst han själv hade fått hos er, och att han kunde berätta om er längtan, er förtvivlan och er omsorg om mig. Det gladde mig ännu mer.

Nu ångrar jag inte längre mitt förra brev till er som gjorde er bedrövade. Först ångrade jag det ett tag, eftersom jag inser att jag gjorde er bedrövade, även om det var övergående. Nu är jag i stället glad, inte för att ni blev bedrövade, utan därför att det fick er att vända om. Er bedrövelse var ju vad Gud önskade, och därför skadade vi ingen. 10 Den bedrövelse Gud låter någon känna leder till omvändelse, och den behöver ingen ångra. Men världslig bedrövelse driver mot döden. 11 Tänk på allt vad denna bedrövelse som Gud lät er känna, ledde till bland er: innerlig hängivenhet, ursäkter, upprördhet, oro, längtan, iver, bestraffning! Ni gjorde allt för att visa att ni är oskyldiga i det här fallet. 12 Men jag skrev inte brevet bara med tanke på den som hade felat, eller på den som fick lida för det, utan också för att ni själva med Guds hjälp skulle inse hur helhjärtat ni egentligen stöder oss. 13 Detta har verkligen tröstat oss.

Förutom denna tröst blev vi väldigt glada för Titus skull. Han var så lycklig och lättad efter att ha träffat er. 14 Jag hade redan innan talat om för Titus hur stolt jag är över er, och jag behövde verkligen inte skämmas över er. Allt jag hade sagt till Titus om er visade sig vara sant, precis som allt annat är sant som jag har sagt till er. 15 Han gillar er nu mer än någonsin, eftersom han minns med vilken respekt och vördnad ni alla lyssnade till honom och var villiga att följa alla hans råd. 16 Ja, jag är verkligen glad att jag så fullständigt kan lita på er.

Insamlingen till de troende i Jerusalem

Nu vill jag berätta för er, syskon, vilken nåd Gud har gett till församlingarna i Makedonien. Trots att de har gått igenom många svåra prövningar och lever i yttersta fattigdom, har de varit mycket glada över att kunna ge till andra. Jag kan intyga att de har gett allt de hade råd med, och mer därtill. Helt frivilligt kom de till mig och bad mycket enträget om att få vara med och hjälpa de heliga. Men de gav inte bara vad vi hade väntat oss. Nej, de gav först och främst sig själva åt Herren, men även åt oss, efter Guds vilja.

Därför bad vi Titus fortsätta med det han påbörjat, så att kärleksgåvan skulle kunna slutföras bland er. Ni har ju fått allting i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och kärlek till oss[f]. Se nu till att ni även ger uttryck för dessa nådegåvor. Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara pröva äktheten i er kärlek genom att jämföra den med andras iver. Ni känner ju vår Herre Jesus Kristus nåd. Han som var rik blev fattig för er skull, så att ni genom hans fattigdom kan bli rika.

10 Jag föreslår därför att ni för ert eget bästa, ni som i fjol tog initiativet och ville göra något, 11 nu lika ivrigt slutför arbetet utifrån vad ni har råd med. 12 Om någon bara är villig att ge, är han välkommen med vad han har och förutsätts inte ge något han inte har.

13 Det är ju inte meningen att de andra ska leva i överflöd, medan ni får det svårt. Nej, det handlar om att fördela tillgångarna rättvist. 14 Just nu är det ni som lever i överflöd och kan hjälpa andra. En annan gång är det tvärtom. På det sättet blir det rättvis fördelning, 15 som det står skrivet: ”Den som samlade mycket hade inte för mycket, och den som samlade litet hade inte för lite.”[g]

Titus och hans reskamrater

16 Vi tackar Gud för att han har väckt samma engagemang för er i Titus hjärta. 17 Han tog inte bara emot vår uppmuntran, utan han var så ivrig att han självmant gav sig iväg till er. 18 Vi lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här för sitt arbete för evangeliet. 19 Samme man har också blivit utvald av församlingarna här att resa med oss när gåvan ska överlämnas. Det gör vi för att ära Herren själv och för att visa vår iver att hjälpa till. 20 Så undviker vi all kritik för vårt sätt att handskas med denna stora gåva. 21 Vi strävar nämligen efter att göra det som är rätt inför Gud men också inför människor.

22 Samtidigt skickade vi också en tredje person till er, en man som på många sätt har visat oss hur hängiven han är. Och han var nu ännu ivrigare, eftersom han har ett så stort förtroende för er.

23 Vad Titus beträffar så är han min vän och medarbetare för er. De andra två är utsända från församlingarna här, och de ärar Kristus.

Ge rikligt och av kärlek

24 Omsätt nu er kärlek i praktisk handling för dessa inför församlingarna, så att de ser hur rätt vi hade när vi skröt över er.

Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. Jag vet ju hur villiga ni är att ge, och jag har redan skrutit över er inför makedonierna och sagt: ”I provinsen Achaia[h] har man varit beredd att hjälpa till redan i fjol.” Och er entusiasm har smittat av sig på de flesta här. Men jag skickar ändå bröderna, för jag vill ju inte ha skrutit i onödan över er, utan ni är verkligen förberedda som jag sagt. Annars får vi, ja, faktiskt ni, skämmas om några makedonier kommer med mig och finner er oförberedda, trots att vi haft ett sådant förtroende för er. Det var därför jag bad dessa tre att resa i förväg, så att den stora gåva ni talade om kan vara insamlad och klar, och riklig, inte snål.

Kom ihåg: den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt.[i] Var och en ska i sitt hjärta bestämma sig för hur mycket han vill ge. Det får inte ske motvilligt eller av tvång, för Gud älskar den som ger med glädje. Men Gud har makt att ge er riklig nåd, allt vad ni behöver och mer därtill, så att ni alltid med glädje kan ge stora gåvor till allt gott som görs. Det står skrivet:

”Han strör ut och ger åt de fattiga.
    Hans rättfärdighet består för evigt.”[j]

10 Han som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska också ge er mycket säd, flerdubbelt, och en ökad skörd av er rättfärdighet. 11 Ni ska få ett sådant överflöd på allt, att ni alltid kan ge generösa gåvor till andra. Och när vi överlämnar gåvan, kommer de att tacka Gud för er.

12 Denna er tjänst med insamlingen ger de heliga allt vad de behöver men resulterar också i att Gud blir tackad om och om igen. 13 När ni genom denna tjänst visar er seriositet kommer de att hylla Gud för att ni omsätter er bekännelse till evangeliet om Kristus i praktisk handling och generöst delar med er av era tillgångar till både dem och andra. 14 De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds oändliga nåd mot er. 15 Gud vare tack för hans obeskrivligt stora gåva!

Paulus försvarar sitt uppdrag som apostel

10 Jag, Paulus, som är så vag när jag är hos er och modig när jag är långt borta, vädjar till er vid Kristus mildhet och godhet: låt mig få slippa använda mitt mod och min myndighet när jag kommer till er, vilket jag är beredd att göra om jag måste gå emot dem som menar att jag styrs av själviska motiv. Visserligen lever vi här i världen, men vi kämpar inte med världsliga metoder. Nej, de vapen vi använder är inte mänskliga utan har Guds mäktiga kraft, som kan bryta ner alla starka fästen. Vi bryter ner alla tankebyggnader, stolta argument och allt trotsigt som går emot kunskapen om Gud. Varje tanke tar vi till fånga och tvingar den att lyda Kristus. Och vi är beredda att straffa all olydnad, så snart er lydnad blivit fullständig.

Ni betraktar allting på ett ytligt sätt. Om någon är övertygad om att han tillhör Kristus, bör han förstå att vi tillhör Kristus lika mycket som han.[k] Ja, även om jag skulle kunna skryta ännu mer med den myndighet vi har fått av Herren – en myndighet som är till för att bygga upp er, inte för att bryta ner – skulle jag inte behöva skämmas. Men jag vill inte att det ska verka som om jag är ute efter att skrämma er med mina brev. 10 En del säger ju: ”Hans brev är fulla av myndighet och kraft, men när han själv kommer hit, då är han ynklig och svag och inte mycket att lyssna på.” 11 Men den som talar på det viset måste förstå att vad vi brevledes är i ord, på långt avstånd, det är vi i våra handlingar när vi är hos er.

12 Vi kan inte tänka oss att jämföra eller likställa oss med de människor hos er som bara framhäver sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva – så oförståndigt! 13 Vi vill dock inte överdrivet berömma oss själva, utan hålla oss inom den gräns Gud har gett oss: att vi skulle nå fram ända till er. 14 Om vi inte hade kommit till er, då hade vi överdrivit. Men nu var vi ju de första som kom till er med evangeliet om Kristus. 15 Vi vill inte ta åt oss äran för det arbete som andra har uträttat. Men när er tro växer sig starkare, hoppas vi att kunna arbeta ännu mera bland er. 16 Sedan kan vi gå vidare och förkunna evangeliet i regioner bortom er. Då behöver vi inte riskera att skryta över sådant som andra har utfört. 17 ”Den som vill skryta, ska skryta över Herren.”[l] 18 Den som framhåller sig själv består inte provet; det gör den som Herren rekommenderar.

Paulus och de falska apostlarna

11 Jag hoppas ni står ut med lite dårskap från mig en stund till. Ja, det gör ni säkert!

Med gudomlig svartsjuka vakar jag nu svartsjukt över er. Jag har trolovat er med en enda man, Kristus, så att jag kan överlämna er som en ren jungfru åt honom. Men jag är rädd för att ni ska bli vilseledda i era sinnen och lockas till att överge den uppriktiga renheten mot Kristus, precis som Eva blev lurad av ormens övertalningsförmåga.[m] Om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den vi förkunnade för er, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick, eller ett annat ”evangelium” än det ni tog emot, så är ni genast med på noterna. Men jag anser mig inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar. Jag kanske inte är lika vältalig, men jag känner väl till det jag talar om. Det har vi redan bevisat för er på många olika sätt.

Var det en synd jag begick i och med att jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och förkunnade Guds evangelium än för er utan ersättning? Jag plundrade andra församlingar och lät dem underhålla mig, för att jag skulle kunna tjäna er. När jag var hos er och inte hade något att leva av, var jag ändå ingen börda för någon. Istället kom några troende män från Makedonien och gav mig det jag behövde. Jag har i allting aktat mig för att bli någon börda för er, och kommer alltid att göra det. 10 Så sant som Kristus sanning är i mig: den stoltheten ska ingen i provinsen Achaia få ta ifrån mig. 11 Varför? Är det för att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör. 12 Jag vill fortsätta att göra så, för att inte dessa som vill skryta över att de är lika duktiga som vi ska kunna göra det. 13 De är nämligen falska apostlar, bedrägliga arbetare, som framträder som Kristus apostlar. 14 Men det är inget att förvåna sig över. Satan själv förklär sig ju till en ljusets ängel. 15 Därför är det inte konstigt om hans tjänare också låtsas vara rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras handlingar förtjänar.

Paulus prövningar som apostel

16 Jag ber er än en gång att ingen ska ta mig för en dåre. Men om ni gör det, så lyssna ändå på denna dåre, så att jag får skryta lite, även jag. 17 Vad jag nu säger är verkligen inget som Herren skulle vilja. Nej, det är rena dårskapen att skryta. 18 Men när nu så många skryter på mänskligt vis, så måste också jag göra det. 19 För trots att ni anser er vara så kloka, står ni ändå gärna ut med dårar. 20 Ni accepterar att de gör er till slavar, att de äter er ur husen, att de tar makten över er, att de trycker ner er, förnedrar er och slår er i ansiktet. 21 Jag skäms över att behöva medge att vi inte har varit kraftfulla nog till sådant!

Men vad någon annan vågar skryta med – nu talar jag som en dåre – det vågar också jag. 22 De är hebréer, men det är jag med. De hör till Israels folk, men det gör jag med. De är ättlingar till Abraham, men det är jag med. 23 De tjänar Kristus – och nu talar jag som en dåre – men det gör jag ännu mer. Jag har arbetat hårdare än andra, suttit i fängelse oftare än andra, blivit slagen, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära att dö. 24 Fem gånger har jag fått trettionio piskrapp av judarna.[n] 25 Tre gånger har jag blivit slagen med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott. Ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. 26 Jag har ofta varit ute på resor, där jag har blivit utsatt för faror på floder, för faror från rövare, från mitt eget folk och från andra folk, blivit utsatt för faror i städer, i öknar, på havet och bland falska trossyskon.[o] 27 Jag har arbetat och slitit och ofta vakat hela nätter. Jag har varit hungrig och törstig och har ofta fått svälta. Jag har frusit och saknat kläder.

28 Ovanpå allt detta har jag varje dag haft bekymmer för hur det ska gå för alla församlingar. 29 Är någon svag utan att jag blir svag? Och om någon kommer på fall, plågas ju jag som av eld.

30 Om jag nu måste skryta, vill jag skryta över min egen svaghet. 31 Herren Jesus Gud och Fader, han som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. 32 I Damaskus lät kung Aretas landshövding sätta ut vakter vid stadsportarna för att arrestera mig. 33 Men jag firades ner i en korg från en öppning i stadsmuren, så att jag räddades undan honom.

Kraften från Kristus verkar i den som är beroende av Gud

12 Jag måste skryta, om än till ingen nytta. Jag kommer nu till syner och sådant som Herren har uppenbarat. Jag vet en man[p], som lever i Kristus och som för fjorton år sedan rycktes ända upp till den tredje himlen. Om det skedde med eller utan kropp vet jag inte, men det vet Gud. Jag vet bara att denne man, om det nu var med eller utan kroppen det vet jag inte, men Gud vet det, blev i alla fall uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. Den mannen skulle jag kunna skryta över, men jag avstår, förutom när det gäller min egen svaghet. Fast om jag ändå skulle få för mig att skryta över detta, så skulle jag inte vara från förståndet, för det är verkligen sant vad jag säger. Trots det föredrar jag att låta bli, för att ingen ska tro att jag är något märkvärdigt den dag han får se och höra mig.

Men för att jag inte ska bli högfärdig för dessa väldiga uppenbarelsers skull, har jag fått en tagg som sticker mig. Det är en ängel från Satan som slår mig, för att jag inte ska bli högfärdig.[q] Tre gånger har jag bett till Herren att den ska lämna mig ifred. Men Herren har svarat mig: ”Min nåd är allt du behöver. I svagheten fullkomnas nämligen kraften.” Därför vill jag hellre skryta över min svaghet, för att Kristus kraft ska bo i mig. 10 Jag är därför glad över svagheten, över förolämpningar, lidanden, förföljelser och svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag stark.

Paulus omsorg om korinthierna

11 Jag har varit som en dåre, ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha försvarat mig. Jag är ju inte på något vis underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag i mig själv inte är någonting. 12 När jag var hos er utförde jag på alla sätt det som kännetecknar en apostel, tecken, under och kraftgärningar. 13 På vilket sätt blev ni underlägsna andra församlingar, förutom att jag inte var någon börda för er? Förlåt mig den oförrätten!

14 Nu kommer jag snart till er för tredje gången, och inte heller nu vill jag bli någon börda för er. Det är er jag vill ha, och inte era ägodelar. Det är inte barnen som ska spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn. 15 Jag är bara glad över att kunna offra allt och mig själv för er. Ska jag bli mindre älskad för att jag älskar er så mycket?

16 Hur som helst, jag har inte varit någon börda för er. Men kanske är jag så slug att jag ändå har lurat er! 17 Har jag utnyttjat er genom någon av dem jag skickade till er? 18 Jag bad Titus att resa till er och skickade med honom en annan troende man. Har Titus kanske utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda och följt samma riktning?

19 Nu har ni kanske hela tiden tänkt att vi försvarar oss inför er. Men det är inför Gud vi talar, i Kristus, och allt vi gör, gör vi för er uppbyggelse, mina kära. 20 Jag är nämligen rädd för att jag ska finna er annorlunda än jag önskar, och att ni ska finna mig annorlunda än ni önskar. Jag är rädd att jag ska finna strider, avundsjuka och ilska, intriger, skvaller och förtal, högfärd och oenighet. 21 Jag är rädd att min Gud återigen ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag ska bli tvungen att sörja över dem som inte omvänt sig från den orenhet, den sexuella lössläppthet och de orgier som de utövat.

Slutliga förmaningar

13 Det här är tredje gången jag kommer till er. ”Det krävs två eller tre vittnen för varje sak som ska avgöras.”[r] Vid mitt andra besök varnade jag, och varnar nu igen när jag är frånvarande, både dem som har syndat och alla andra: när jag kommer till er ska jag inte skona någon.

Ni vill ju ha bevis för att det är Kristus som talar genom mig. Han är inte svag inför er, utan han visar sin kraft hos er. Det är sant att han var svag när han korsfästes, men han lever genom Guds kraft. Också vi är svaga i honom, men ni ska leva tillsammans med honom genom Guds kraft som ni ska få uppleva.

Pröva er själva, om ni är i tron, testa er själva. Inser ni inte i er själva att Jesus Kristus är i er? Om inte, då består ni inte provet. Men jag hoppas att ni i alla fall ska inse att vi har bestått det.

Vi ber till Gud att ni inte ska göra något som är ont, men inte för att det ska visa sig att vi har bestått provet, utan för att ni ska göra det som är gott. Sedan spelar det ingen roll om det ser ut som att vi inte bestod provet. Vi kan ju inte sätta oss emot sanningen utan bara vara för den. Vi gläder oss nämligen när vi är svaga men ni starka. Det är ju just det som är vår bön, att ni ska bli alltmer fullkomliga.

10 Det är också därför jag skriver detta till er redan nu, så att jag ska slippa vara sträng mot er när jag kommer, i kraft av den myndighet Herren har gett mig för att bygga upp och inte riva ner.

Slutönskan

11 Och så till sist, syskon: Var glada! Sträva efter det fullkomliga, rätta er efter mina förmaningar, var eniga och lev i frid med varandra. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er.

12 Hälsa varandra med en helig kyss.[s] Alla de heliga hälsar till er.

13 Nåd från Herren Jesus Kristus, kärlek från Gud, och den heliga Andens gemenskap åt er alla.

Footnotes

  1. 6:2 Se Jes 49:8.
  2. 6:15 Beliar är ett hebreiskt namn på djävulen.
  3. 6:16 Se 3 Mos 26:12 och Hes 37:27.
  4. 6:17 Se Jes 52:11 och Hes 20:34.
  5. 6:18 Se 2 Sam 7:14.
  6. 8:7 Alternativ översättning: och har fått så mycket kärlek från oss.
  7. 8:15 Se 2 Mos 16:18.
  8. 9:2 Korinth låg i Achaia, en romersk provins i nuvarande Grekland.
  9. 9:6 rikligt. Ordagrant: till välsignelse.
  10. 9:9 Se Ps 112:9.
  11. 10:7 Paulus syftade antagligen på den grupp i församlingen som nämns i 1 Kor 1:10-12, och på människor som spred falsk undervisning.
  12. 10:17 Se Jer 9:24.
  13. 11:3 Jfr 1 Mos 3:1-13.
  14. 11:24 Ordagrant: …fyrtio minus ett piskrapp. Enligt lagen var maxstraffet fyrtio slag. Man stannade vid trettionio för att vara på den säkra sidan. Jfr 5 Mos 25:2-3.
  15. 11:26 De flesta av dessa händelser finns nedtecknade i Apg 13-27.
  16. 12:2 Paulus talade om sig själv som en annan person, ett vanligt sätt bland grekiska talare att göra sig själv liten fast man egentligen menade tvärtom.
  17. 12:7 Bilden om taggen är tagen från 4 Mos 33:55, där fienderna till Israels folk liknas vid taggar och pikar. Ängeln (sändebudet, som ordet betyder) från Satan kan vara en av de falska apostlar Paulus talade om i 11:14-15, men det kan också enligt andra tolkningar stå för något hos Paulus själv som plågade honom, t.ex. en sjukdom.
  18. 13:1 Se 5 Mos 19:15.
  19. 13:12 Se not till Rom 16:16.