Add parallel Print Page Options

Joshafat regerar i Juda

(17:1—21:1)

17 Hans son Joshafat blev kung efter honom, och han stärkte sin ställning mot Israel. Han placerade trupper i alla Judas befästa städer och förlade garnisoner i Juda och i de av Efraims städer som hans far Asa hade intagit.

Herren var med Joshafat, därför att han under sin första tid följde sin far Davids föredöme och inte sökte baalsgudarna, utan tillbad sin fars Gud och följde hans befallningar och gjorde inte som Israel. Herren befäste hans kungamakt, och hela Juda kom med gåvor till honom, så han blev både rik och ärad. Han vandrade med stolthet på Herrens väg och avskaffade offerplatserna och asherapålarna i Juda.

Under tredje året av sin regering sände han ut sina ämbetsmän Ben-Hajil, Obadja, Sakarja, Netanel och Mika, för att undervisa i Judas städer. Med dem fanns leviterna Shemaja, Netanja, Sevadja, Asael, Shemiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia och med dem prästerna Elishama och Joram. De undervisade i Juda och förde med sig Herrens lagbok; de for runt till alla städer i Juda för att undervisa folket.

10 Då kom fruktan för Herren över folken i Judas grannländer, så att de inte gav sig i krig mot Joshafat. 11 Några filistéer kom med gåvor och silver som skatt till Joshafat. Araberna kom till honom med småboskap: 7 700 baggar och 7 700 bockar. 12 Joshafat blev allt mäktigare, och han byggde befästningar och förrådsstäder över hela Juda. 13 Han hade stora förråd i Judas städer, och krigsfolk, tappra kämpar i Jerusalem. 14 Dessa var indelade i avdelningar familjevis:

De högsta befälhavarna från Juda:

300 000 tappra kämpar under Adnas befäl,

15 vid hans sida befälhavaren Jochanan, med 280 000 man,

16 och vid hans sida Amasja, Sikris son, som frivilligt ställt sig i Herrens tjänst, med 200 000 man.

17 Från Benjamin:

Eljada, den tappre kämpen, som hade 200 000 man beväpnade med bågar och sköldar,

18 och vid hans sida Josavad med 180 000 krigsrustade män.

19 Dessa tjänade kungen, utöver dem som kungen förlagt ute i de befästa städerna över hela Juda.

Joshafat i allians med Achav

(1 Kung 22:1-28)

18 Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära och ingick genom giftermål en allians med Achav. Några år senare kom han på besök till Achav i Samaria. Achav lät slakta en mängd får och oxar åt honom och folket som var med honom och försökte förmå honom att tåga mot Ramot i Gilead.

Achav, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: ”Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?” Han svarade honom: ”Jag, liksom du, och mitt folk liksom ditt, vill vara med dig i kriget.” ”Men”, tillade Joshafat till den israelitiske kungen, ”låt oss först fråga Herren till råds.”

Då kallade Israels kung samman profeterna, fyrahundra man, och frågade dem: ”Ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead, eller ska jag låta bli?” De svarade: ”Gå, för Gud ska överlämna den i kungens hand.”

Men Joshafat frågade: ”Finns det inte någon mer Herrens profet här, som vi också kan fråga?” ”Jo”, svarade Israels kung Joshafat, ”det finns en till som kan rådfråga Herren åt oss, men honom hatar jag, för han profeterar aldrig något gott för mig, utan bara ont. Det är Mika, Jimlas son.” ”Kungen bör inte tala så”, svarade Joshafat.

Israels kung kallade då till sig en av sina tjänstemän. ”Skynda dig och hämta hit Mika, Jimlas son”, befallde han.

Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt på var sin tron i sina kungliga kläder på tröskplatsen vid Samarias stadsport, och alla profeterna profeterade inför dem. 10 Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig horn av järn och förklarade: ”Så säger Herren: ’Du ska stånga Aram med dessa horn tills de förgörs.’ ” 11 Alla de andra profeterade detsamma: ”Ja, anfall Ramot i Gilead och du ska lyckas, för Herren kommer att överlämna staden i kungens hand.” 12 Budbäraren, som hade gått för att kalla på Mika, berättade för honom: ”Profeterna förkunnade med en mun framgång för kungen. Låt nu också dina ord stämma med deras och lova framgång!” 13 Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, jag ska bara säga honom det min Gud säger.”

14 När han kom fram inför kungen, frågade denne honom: ”Mika, ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead, eller ska jag låta bli?” Och Mika svarade: ”Gå, och ni ska lyckas! De ska överlämnas i er hand.”

15 Kungen sa till honom: ”Hur många gånger måste jag besvärja dig att inte tala något annat än sanning i Herrens namn?” 16 Då svarade Mika: ”Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sa: ’De har ingen herre. Låt dem återvända hem i fred, var och en till sitt.’ ”

17 Israels kung sa till Joshafat: ”Var det inte det jag sa? Han profeterar inte något gott för mig, utan bara ont.”

18 Mika fortsatte: ”Hör här vad Herren säger! Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens hela härskara stod på bägge sidorna om honom. 19 Herren sa: ’Vem kan locka Israels kung Achav att gå ut i strid mot Ramot i Gilead och stupa där?’

Då sa den ene si och den andre så. 20 Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sa: ’Jag kan locka honom.’ ’Hur?’ frågade Herren honom. 21 Han svarade: ’Jag ska gå och bli en lögnens ande i munnen på alla kungens profeter.’ Herren svarade: ’Locka honom, du! Du kommer att lyckas. Gå och gör så!’

22 Herren har alltså lagt en lögnens ande i munnen på dessa dina profeter, för Herren har bestämt att olycka ska drabba dig.”

23 Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och slog Mika i ansiktet. ”Skulle Herrens Ande ha lämnat mig för att tala till dig?” frågade han. 24 ”Det ska du komma underfund med den dag du går för att gömma dig i det innersta rummet”, svarade Mika.

25 Israels kung befallde: ”Arrestera Mika och för honom tillbaka till styresmannen Amon och till kungens son Joash”, 26 och säg till dem: ”Så säger kungen: Sätt den här mannen i fängelse på vatten och bröd, tills jag kommer välbehållen tillbaka.”

27 Mika svarade: ”Om du kommer välbehållen tillbaka, så har Herren inte talat genom mig.” Sedan tillade han: ”Hör detta, alla folk[a]!”

Achav dör på stridsfältet

28 Israels kung och Joshafat, Juda kung, tågade nu mot Ramot i Gilead.

29 Israels kung sa till Joshafat: ”Jag ska förklä mig och dra ut i striden, men du kan bära dina egna kläder.” Israels kung drog alltså ut i striden förklädd.

30 Nu hade Arams kung gett order till sina vagnsofficerare att inte ge sig i strid mot någon annan än Israels kung. 31 När vagnsofficerare fick syn på Joshafat, tänkte de: ”Det här är Israels kung.” De omringade honom för att anfalla honom, men Joshafat ropade till och Herren hjälpte honom och drog bort dem ifrån honom. 32 Så snart vagnsofficerarna märkte att det inte var Israels kung, slutade de att förfölja honom.

33 Men någon spände sin båge och sköt på måfå och träffade Israels kung i en springa i rustningen. Kungen sa till kusken: ”Vänd vagnen och ta mig ut ur striden! Jag är sårad.”

34 Striden blev allt intensivare ju längre dagen led. Kungen stod kvar i sin vagn, vänd mot araméerna, ända till kvällen, men vid solnedgången dog han.

Footnotes

  1. 18:27 Jfr Mika 1:2.