Apostlagärningarna 1-3

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Löftet om den heliga Anden – Jesus återvänder till himlen

1 I min första bok^[a] berättade jag, ärade Theofilos, om allt som Jesus började göra och undervisa om ² ända fram till den dag då han togs upp till himlen, efter att han genom den heliga Anden gett sina befallningar till apostlarna^[b] som han hade utvalt. ³ Han visade sig för dem efter sitt lidande och bevisade på många sätt för dem att han levde. Under fyrtio dagar visade han sig för dem och talade om Guds rike.

⁴ Vid ett av dessa tillfällen då han åt med dem, sa han till dem: ”Lämna inte Jerusalem, utan vänta på vad Fadern har utlovat och som ni har hört mig tala om! ⁵ Johannes döpte er i vatten men om några få dagar ska ni bli döpta i den heliga Anden.”

⁶ När de var samlade frågade de Jesus: ”Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?” ⁷ Han svarade då: ”Det är inte er sak att veta tider och stunder som Fadern i sin makt har bestämt. ⁸ Men när den heliga Anden kommer över er ska ni få kraft och ni ska vittna om mig, både i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och över hela jorden.”

⁹ Strax efter att han sagt detta, såg de honom lyftas upp och ett moln tog honom ur deras åsyn. ¹⁰ De försökte titta upp mot himlen när han uppsteg, då plötsligt två vitklädda män stod bland dem ¹¹ och sa: ”Ni män från Galileen, varför står ni här och tittar upp mot himlen? Denne Jesus som har tagits upp från er till himlen ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom fara upp på.”

Mattias blir vald att ersätta Judas

(Matt 10:2-4; Mark 3:16-19; Luk 6:14-16)

¹² De återvände då till Jerusalem från det berg som kallas Olivberget och som ligger en sabbatsväg^[c] från staden. ¹³ När de kom fram, gick de upp till det rum på andra våningen där de brukade hålla till. Det var Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, son till Alfaios, Simon seloten^[d], och Judas, son till Jakob. ¹⁴ Alla dessa höll ihop och bad ständigt tillsammans, så också flera kvinnor, Maria, Jesus mor och Jesus bröder.

¹⁵ En gång under dessa dagar när omkring 120 troende var samlade, reste sig Petrus upp bland dem och sa: ¹⁶ ”Mina syskon, det som var förutsagt i Skriften skulle gå i uppfyllelse,^[e] som den heliga Anden meddelade genom David om Judas, han som vägledde dem som grep Jesus. ¹⁷ Han var en av oss med samma uppdrag som vi. ¹⁸ (Men för de pengar han fick för sitt brott köpte han en åker och där föll han framstupa så att hans kropp sprack och inälvorna rann ut. ¹⁹ Hela Jerusalems invånare fick kännedom om det, och platsen kallades på deras eget språk Akeldamak som betyder ’Blodsåkern’.) ²⁰ Det står nämligen i Psaltaren:

och:

²¹ Därför måste nu någon annan som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus kom och gick mitt ibland oss, ²² från det att han döptes av Johannes till den dag då han togs upp till himlen, någon av dem måste tillsammans med oss vittna om hans uppståndelse.”

²³ Man föreslog då två män: Josef Barsabbas som också kallades Justus och Mattias. ²⁴ Sedan bad de: ”Herre, du känner allas hjärtan. Visa oss vilken av de här två som du har utvalt ²⁵ till denna tjänst som apostel istället för Judas som svek sitt uppdrag och har gått till den plats där han hör hemma.”

²⁶ Sedan kastade de lott som föll på Mattias och han blev vald till apostel tillsammans med de elva.

2 När pingstdagen^[g] kom, var de troende alla samlade. ² Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt. ³ Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem. ⁴ Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem.

⁵ Många hängivna judar från olika länder var i Jerusalem ⁶ och när de hörde dånet, samlades en stor mängd människor. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas. ⁷ De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen ⁸ och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. ⁹ Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien, ¹⁰ Frygien, Pamfylien,^[h] Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, ¹¹ både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!” ¹² De var förvirrade och visste inte vad de skulle tro och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” ¹³ Men andra sa hånfullt: ”De är väl bara fulla av sött vin!”

Petrus tal på pingstdagen

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta! ¹⁵ De här männen är inte fulla som ni menar. Klockan är ju bara nio på morgonen. ¹⁶ Nej, detta är vad som sagts genom profeten Joel:

²² Lyssna på vad jag säger ni israeliter! Gud bekräftade Jesus från Nasarets uppdrag genom kraftgärningar, under och tecken. Det vet ni själva. ²³ Han utlämnades efter den plan som Gud hade bestämt och gjort upp och ni lät laglösa^[j] människor spika fast honom och döda honom. ²⁴ Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom uppstå, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.

²⁵ David sa ju om honom:

²⁹ Mina syskon! Jag kan tryggt säga till er att vår stamfar David dog och blev begravd och att hans grav fortfarande finns här ibland oss. ³⁰ Men han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat att en av hans ättlingar skulle få sitta på hans tron. ³¹ Han förutsade därför Messias uppståndelse: ’Han ska inte lämnas kvar i dödsriket och hans kropp ska inte förmultna.’ ³² Gud har låtit Jesus uppstå och vi alla kan vittna om det.

³³ Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida.^[l] Han har av Fadern fått ta emot den utlovade heliga Anden, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag. ³⁴ David steg ju heller aldrig upp till himlen. Men han säger:

³⁶ Hela Israels folk måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och Messias, denna Jesus som ni korsfäste.”

³⁷ När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?”

³⁸ Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva. ³⁹ För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.”

⁴⁰ Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!” ⁴¹ De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer.

De troende samlas

⁴² De troende höll sig till apostlarnas undervisning och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd^[n] tillsammans och bad. ⁴³ Människorna hade en djup respekt för dem och apostlarna utförde många under och tecken. ⁴⁴ Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allting gemensamt. ⁴⁵ De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. ⁴⁶ Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans i glädje och uppriktig hjärtlighet, ⁴⁷ de prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Varje dag lät Herren deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.

En förlamad man blir botad

3 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för den dagliga bönen klockan tre. ² Då bar man dit en man som hade varit förlamad från födseln. Han brukade varje dag placeras vid den tempelport som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna tigga av dem som gick in i templet. ³ När han såg Petrus och Johannes som var på väg in, bad han dem om pengar.

⁴ Petrus och Johannes såg på honom och Petrus sa: ”Se på oss!” ⁵ Då tittade mannen upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något av dem. ⁶ Men Petrus sa: ”Jag har varken silver eller guld men jag har något annat att ge dig. I nasarén Jesus Kristus namn, res dig upp och gå!”

⁷ Sedan tog Petrus den förlamade mannen i höger hand och reste honom upp. Och genast fick mannen styrka i sina fötter och vrister ⁸ och han hoppade upp och började gå. Sedan följde han med dem in i templet och han gick och hoppade om vartannat och prisade Gud.

⁹ Alla människorna i templet såg honom gå omkring och prisa Gud ¹⁰ och när de upptäckte att det var den förlamade tiggaren som brukade sitta vid Sköna porten, blev de mycket förvånade och förskräckta över vad som hade hänt med honom.

Petrus talar till folket i templet

¹¹ Mannen höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes och alla skyndade sig nu till platsen som kallas Salomos pelarhall, fulla av förundran. ¹² Petrus såg det och sa till folkskaran: ”Israeliter, varför är ni så förvånade över det som har hänt? Varför stirrar ni på oss som om vi genom vår egen kraft och fromhet hade fått den här mannen att börja gå? ¹³ Nej, det är Abrahams, Isaks och Jakobs^[o] Gud, våra förfäders Gud,^[p] som har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade och svek inför Pilatus, trots att Pilatus ville ge honom fri. ¹⁴ Ni svek honom som var helig och rättfärdig och krävde istället att en mördare skulle friges. ¹⁵ Ni dödade livets furste, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det kan vi vittna om. ¹⁶ Och genom tron på namnet Jesus har den här mannen som ni ser och känner nu fått styrka. Den tro som kommer genom namnet Jesus har gjort honom fullständigt frisk, som ni alla kan se.

¹⁷ Mina syskon! Jag vet att både ni och era ledare agerade i okunnighet. ¹⁸ Men genom detta har Gud låtit det som han förutsagt genom profeterna gå i uppfyllelse: att Messias måste lida. ¹⁹ Ångra er därför och vänd om så att ni får era synder utplånade! ²⁰ Då ska en tid av vila komma från Herren och han ska sända Messias som är utvald åt er, Jesus. ²¹ Men han måste stanna kvar i himlen tills den tid kommer då allt det blir upprättat som Gud för länge sedan har talat om genom sina heliga profeter. ²² Mose sa:

²⁴ Efter det har alla profeter, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. ²⁵ Ni är dessa profeters barn och Guds förbund med era förfäder gäller också er. Han sa ju till Abraham:

²⁶ Gud lät alltså sin tjänare uppstå först och främst för er och har sänt honom till att välsigna er genom att få var och en av er att lämna era onda gärningar.”