Apostlagärningarna 2-8

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

2 När pingstdagen^[a] kom, var de troende alla samlade. ² Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt. ³ Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem. ⁴ Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem.

⁵ Många hängivna judar från olika länder var i Jerusalem ⁶ och när de hörde dånet, samlades en stor mängd människor. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas. ⁷ De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen ⁸ och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. ⁹ Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien, ¹⁰ Frygien, Pamfylien,^[b] Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, ¹¹ både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!” ¹² De var förvirrade och visste inte vad de skulle tro och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” ¹³ Men andra sa hånfullt: ”De är väl bara fulla av sött vin!”

Petrus tal på pingstdagen

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta! ¹⁵ De här männen är inte fulla som ni menar. Klockan är ju bara nio på morgonen. ¹⁶ Nej, detta är vad som sagts genom profeten Joel:

²² Lyssna på vad jag säger ni israeliter! Gud bekräftade Jesus från Nasarets uppdrag genom kraftgärningar, under och tecken. Det vet ni själva. ²³ Han utlämnades efter den plan som Gud hade bestämt och gjort upp och ni lät laglösa^[d] människor spika fast honom och döda honom. ²⁴ Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom uppstå, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp.

²⁵ David sa ju om honom:

²⁹ Mina syskon! Jag kan tryggt säga till er att vår stamfar David dog och blev begravd och att hans grav fortfarande finns här ibland oss. ³⁰ Men han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat att en av hans ättlingar skulle få sitta på hans tron. ³¹ Han förutsade därför Messias uppståndelse: ’Han ska inte lämnas kvar i dödsriket och hans kropp ska inte förmultna.’ ³² Gud har låtit Jesus uppstå och vi alla kan vittna om det.

³³ Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida.^[f] Han har av Fadern fått ta emot den utlovade heliga Anden, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag. ³⁴ David steg ju heller aldrig upp till himlen. Men han säger:

³⁶ Hela Israels folk måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och Messias, denna Jesus som ni korsfäste.”

³⁷ När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?”

³⁸ Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva. ³⁹ För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.”

⁴⁰ Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!” ⁴¹ De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer.

De troende samlas

⁴² De troende höll sig till apostlarnas undervisning och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd^[h] tillsammans och bad. ⁴³ Människorna hade en djup respekt för dem och apostlarna utförde många under och tecken. ⁴⁴ Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allting gemensamt. ⁴⁵ De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. ⁴⁶ Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans i glädje och uppriktig hjärtlighet, ⁴⁷ de prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Varje dag lät Herren deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.

En förlamad man blir botad

3 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för den dagliga bönen klockan tre. ² Då bar man dit en man som hade varit förlamad från födseln. Han brukade varje dag placeras vid den tempelport som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna tigga av dem som gick in i templet. ³ När han såg Petrus och Johannes som var på väg in, bad han dem om pengar.

⁴ Petrus och Johannes såg på honom och Petrus sa: ”Se på oss!” ⁵ Då tittade mannen upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något av dem. ⁶ Men Petrus sa: ”Jag har varken silver eller guld men jag har något annat att ge dig. I nasarén Jesus Kristus namn, res dig upp och gå!”

⁷ Sedan tog Petrus den förlamade mannen i höger hand och reste honom upp. Och genast fick mannen styrka i sina fötter och vrister ⁸ och han hoppade upp och började gå. Sedan följde han med dem in i templet och han gick och hoppade om vartannat och prisade Gud.

⁹ Alla människorna i templet såg honom gå omkring och prisa Gud ¹⁰ och när de upptäckte att det var den förlamade tiggaren som brukade sitta vid Sköna porten, blev de mycket förvånade och förskräckta över vad som hade hänt med honom.

Petrus talar till folket i templet

¹¹ Mannen höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes och alla skyndade sig nu till platsen som kallas Salomos pelarhall, fulla av förundran. ¹² Petrus såg det och sa till folkskaran: ”Israeliter, varför är ni så förvånade över det som har hänt? Varför stirrar ni på oss som om vi genom vår egen kraft och fromhet hade fått den här mannen att börja gå? ¹³ Nej, det är Abrahams, Isaks och Jakobs^[i] Gud, våra förfäders Gud,^[j] som har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade och svek inför Pilatus, trots att Pilatus ville ge honom fri. ¹⁴ Ni svek honom som var helig och rättfärdig och krävde istället att en mördare skulle friges. ¹⁵ Ni dödade livets furste, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det kan vi vittna om. ¹⁶ Och genom tron på namnet Jesus har den här mannen som ni ser och känner nu fått styrka. Den tro som kommer genom namnet Jesus har gjort honom fullständigt frisk, som ni alla kan se.

¹⁷ Mina syskon! Jag vet att både ni och era ledare agerade i okunnighet. ¹⁸ Men genom detta har Gud låtit det som han förutsagt genom profeterna gå i uppfyllelse: att Messias måste lida. ¹⁹ Ångra er därför och vänd om så att ni får era synder utplånade! ²⁰ Då ska en tid av vila komma från Herren och han ska sända Messias som är utvald åt er, Jesus. ²¹ Men han måste stanna kvar i himlen tills den tid kommer då allt det blir upprättat som Gud för länge sedan har talat om genom sina heliga profeter. ²² Mose sa:

²⁴ Efter det har alla profeter, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. ²⁵ Ni är dessa profeters barn och Guds förbund med era förfäder gäller också er. Han sa ju till Abraham:

²⁶ Gud lät alltså sin tjänare uppstå först och främst för er och har sänt honom till att välsigna er genom att få var och en av er att lämna era onda gärningar.”

Petrus och Johannes arresteras

4 Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket, kom prästerna, officeren vid tempelvakten och saddukeerna^[n] fram till dem. ² De var mycket upprörda över att de undervisade folket och utifrån Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. ³ Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten eftersom det hunnit bli kväll. ⁴ Men många som hade lyssnat till budskapet började tro och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män.

⁵ Följande dag samlades de högsta styresmännen och folkets ledare och de skriftlärda i Jerusalem.^{[o] 6} Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Johannes, Alexandros och alla övriga från översteprästernas släkt. ⁷ De lät sedan hämta Petrus och Johannes och frågade dem:

”Genom vilken kraft och i vems namn har ni gjort det här?”

⁸ Då fylldes Petrus av den heliga Anden och svarade dem:

”Ni styresmän och ledare för folket! ⁹ Om vi idag frågas ut om en god gärning mot en handikappad man och på vilket sätt han blev frisk, ¹⁰ ska både ni och alla andra i Israel veta att det är i nasarén Jesus Kristus namn som den här mannen står framför er fullständigt frisk. Ni korsfäste Jesus, men Gud uppväckte honom från de döda. ¹¹ Han är

¹² Räddningen finns inte hos någon annan och det finns inget annat namn bland människor under hela himlen som kan rädda oss.”

¹³ När de såg hur modiga Petrus och Johannes var och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning,^[q] blev de mycket förvånade. De visste bara att dessa hade varit tillsammans med Jesus. ¹⁴ Men eftersom de kunde se mannen stå där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga. ¹⁵ Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra. ¹⁶ De sa: ”Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort tecken och alla i Jerusalem känner redan till det. ¹⁷ Men vi kanske kan hindra att detta sprids ännu mer bland folket. Vi varnar dem för att i fortsättningen tala till någon mer i det namnet.”

¹⁸ Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa i namnet Jesus. ¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade: ”Tänk efter själva, om det är rätt inför Gud att lyda er istället för honom? ²⁰ Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det som vi har sett och hört.”

²¹ Då hotade rådet dem än en gång men släppte dem sedan. De visste inte hur de skulle straffa dem för alla hyllade Gud för det som hade skett. ²² Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år gammal.

De troende ber om frimodighet

²³ Så snart Petrus och Johannes blev fria, sökte de upp de sina och berättade allt vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt. ²⁴ Och när de andra hörde dem, började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa:

”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem!^{[r] 25} Du lät den heliga Anden tala genom vår förfader David, din tjänare:

²⁷ De slog sig verkligen samman i den här staden mot din heliga tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, de andra folken och Israels folk, ²⁸ de har gjort vad du i din makt och med din vilja hade förutbestämt. ²⁹ Herre, se nu hur de hotar oss! Så hjälp nu dina tjänare att frimodigt förkunna ditt budskap! ³⁰ Visa din makt och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din heliga tjänare Jesus namn!”

³¹ När de hade slutat be, skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade Guds budskap frimodigt.

De troende delar allt med varandra

³² Alla de troende var enade till hjärta och själ och ingen tyckte att det han ägde var hans eget utan alla delade med sig av vad de hade. ³³ Apostlarna vittnade med stor kraft om att Herren Jesus hade uppstått från de döda och Gud var mycket nådig mot dem alla. ³⁴ Ingen av dem saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det och kom med vad de fått ³⁵ och lämnade pengarna framför apostlarna. De delades sedan ut åt var och en allt efter deras behov.

³⁶ Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, ”Tröstens son”, ³⁷ sålde också en åker som han ägde och lämnade pengarna framför apostlarna.

Ananias och Sapfeiras bedrägeri

5 En man som hette Ananias sålde en egendom tillsammans med sin hustru Sapfeira. ² Men med sin hustrus vetskap behöll han en del av köpesumman och överlämnade resten framför apostlarna.

³ Då sa Petrus: ”Ananias, varför har du låtit Satan fylla ditt hjärta så att du ljuger för den heliga Anden och behåller en del av det du fått för din jord? ⁴ Den var väl din när du ägde den och du disponerade väl över pengarna när den var såld? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för göra något sådant? Det är inte för människor du har ljugit utan för Gud.”

⁵ När Ananias hörde dessa ord, föll han död ner på golvet och alla som hörde om händelsen blev helt förskräckta. ⁶ Några yngre män kom sedan och svepte in honom och bar ut honom och begravde honom.

⁷ Ungefär tre timmar senare kom Ananias hustru dit utan att veta vad som hade hänt. ⁸ Petrus frågade henne då: ”Var det här hela den summa ni fick för jorden?”

”Ja”, svarade hon, ”det var det.”

⁹ Då sa Petrus: ”Hur kunde ni komma överens om att försöka lura Herrens Ande? De steg du just hör utanför dörren är stegen av de män som har begravt din man och nu ska de bära ut dig också.”

¹⁰ I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. När de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man. ¹¹ Hela församlingen, och alla andra som hörde om detta, blev mycket förskräckta.

Många blir botade

¹² Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. De troende möttes regelbundet i Salomos pelarhall. ¹³ Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt ¹⁴ och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor. ¹⁵ Man bar också ut sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi. ¹⁶ Även från orterna runt omkring Jerusalem kom det många. Man tog med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar och alla blev botade.

Apostlarna arresteras på nytt

¹⁷ Översteprästen och hans anhängare som var saddukeer blev mycket avundsjuka ¹⁸ och lät arrestera apostlarna och sätta dem i fängelse.

¹⁹ Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och förde ut dem och sa: ²⁰ ”Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv.”

²¹ De lydde och tidigt på morgonen gick de till templet och började undervisa.

När översteprästen och hans närmaste män kom, kallade de samman det judiska rådet, alla beslutsfattarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta apostlarna. ²² Men när tjänarna kom till fängelset, kunde de inte hitta dem där. Männen återvände då och rapporterade: ²³ ”Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.”

²⁴ När officeren vid tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de mycket förvånade och undrade vad som kunde ha hänt. ²⁵ Men då kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket.

²⁶ Officeren gick då dit tillsammans med sina vakter och hämtade dem, men utan våld, för de var rädda för att bli stenade av folket.

²⁷ När apostlarna hämtats och ställts inför rådet, började översteprästen förhöra dem: ²⁸ ”Vi förbjöd er strängt att tala eller undervisa i det namnet och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och anklagar oss för att ha dödat honom!” ²⁹ Men Petrus och de andra apostlarna svarade: ”Man måste lyda Gud mer än människor. ³⁰ Våra förfäders Gud uppväckte Jesus från de döda efter att ni hade hängt upp honom på ett kors och dödat honom. ³¹ Honom har Gud upphöjt med sin makt och gjort honom till en härskare och frälsare, så att Israel kan vända om och få förlåtelse för sina synder. ³² Vi kan själva vittna om detta och det kan också den heliga Anden som han har gett till dem som lyder honom.”

³³ När medlemmarna i rådet hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem. ³⁴ Men då ingrep en av fariseerna^[t] i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som hela folket respekterade. Han reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut en stund. ³⁵ Sedan sa han: ”Israeliter, tänk er noga för innan ni gör något med de här männen! ³⁶ För ett tag sedan var det Theudas som gav sig ut för att vara något. Han hade kanske fyrahundra personer som följde honom. Men när han dödades, spreds anhängarna åt olika håll och rörelsen dog ut. ³⁷ Därefter vid tiden för skattskrivningen, kom Judas från Galileen. Han fick med sig en stor mängd människor, men också han blev dödad och alla hans efterföljare skingrades. ³⁸ Därför föreslår jag att ni lämnar de här männen ifred och låter dem gå. Om detta bara är ett mänskligt påhitt, då kommer det snart att rinna ut i sanden. ³⁹ Men om det är från Gud, då kan ni inte stoppa dem. Se upp så att ni inte strider mot Gud själv!”

⁴⁰ Medlemmarna i rådet accepterade hans förslag, kallade in apostlarna och lät dem piskas. Sedan förbjöd man dem än en gång att undervisa i Jesus namn och lät dem gå. ⁴¹ Men apostlarna lämnade rådssalen, glada över att de hade ansetts värdiga att förnedras på grund av Namnet. ⁴² Och varje dag fortsatte de att undervisa både i templet och i hemmen och sprida evangeliet om att Jesus är Messias.

Sju medhjälpare utses

6 Antalet lärjungar ökade vid den här tiden ständigt och det uppstod en del missnöje bland de grekisktalande judarna^[u]; de anklagade de infödda judarna för att diskriminera deras änkor vid den dagliga matutdelningen. ² De tolv kallade därför samman alla lärjungarna och sa: ”Det är inte rätt att vi försummar Guds ord för att sköta matutdelningen. ³ Låt oss därför, mina syskon, välja ut sju välrespekterade män, som är fyllda av Ande och vishet och som vi kan låta ta ansvar för den här uppgiften. ⁴ Då kan vi ägna oss åt bön och undervisning av budskapet.”

⁵ Alla som samlats ansåg att det var ett bra förslag och man valde ut Stefanos, en man som var fylld av tro och den heliga Anden, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos från Antiochia, en proselyt.

⁶ Dessa sju fördes sedan fram till apostlarna som bad och lade händerna på dem.

⁷ Guds ord spreds nu till allt fler och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även många präster började tro.

Stefanos arresteras

⁸ Stefanos var fylld av nåd och kraft och han gjorde stora under och tecken bland folket.

⁹ Då började några män från en synagoga som kallades ”De frigivnas” diskutera med Stefanos. Det var judar från Kyrene och Alexandria och även från provinserna Kilikien och Asien. ¹⁰ Men ingen av dem kunde hävda sig mot den vishet och Ande som fanns i hans tal. ¹¹ De övertalade därför i hemlighet några män att de skulle ljuga om Stefanos att de hört honom tala nedsättande om Mose och Gud.

¹² Så lyckades de hetsa upp folket och folkets ledare och de skriftlärda som grep Stefanos och förde honom inför det judiska rådet. ¹³ Där fortsatte de falska vittnena med att säga: ”Den här mannen talar ständigt illa om denna heliga plats och lagen. ¹⁴ Vi har själva hört honom säga att den där Jesus från Nasaret ska förstöra templet och ändra de traditioner vi har fått från Mose.”

¹⁵ Alla i rådssalen såg mycket noga på Stefanos och de tyckte att hans ansikte var som en ängels.

Stefanos försvarstal

7 Översteprästen frågade nu Stefanos: ”Är de här anklagelserna sanna?”

² Stefanos svarade: ”Bröder och fäder, lyssna på mig! Härlighetens Gud visade sig för vår förfader Abraham då han bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran.^{[v] 3} Gud sa till honom: ’Lämna ditt land och dina släktingar och gå till det land som jag ska visa dig.’^[w]

⁴ Därför flyttade Abraham från kaldéernas land och bosatte sig i Harran. Efter hans fars död ledde Gud honom vidare till det land där ni nu bor. ⁵ Gud gav honom ingen mark, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att hela landet skulle tillhöra Abraham och hans ättlingar trots att Abraham ännu inte hade några barn.

⁶ Gud sa också till honom att hans efterkommande skulle bo i ett främmande land och bli slavar och förtryckas under fyrahundra år. ⁷ ’Men jag ska döma det folk som gör dem till slavar’, sa Gud, ’och efter det ska de gå därifrån och tjäna mig på den här platsen.’^[x]

⁸ Gud gav sedan Abraham omskärelsens förbund. Så när Abrahams son Isak föddes, omskar han honom på åttonde dagen. Isak blev sedan far till Jakob^[y] och Jakob till de tolv stamfäderna. ⁹ Dessa stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom som slav till Egypten. Men Gud var med honom ¹⁰ och räddade honom ur alla svårigheter och lät honom bli vis och framgångsrik hos farao, kungen i Egypten. Denne utsåg honom till att styra hela Egypten och ta hand om den kungliga förvaltningen.

¹¹ Men sedan blev det svält och mycket lidande i hela Egypten och Kanaan och våra förfäder saknade mat. ¹² Då fick Jakob höra att det fortfarande fanns säd i Egypten och därför skickade han våra förfäder dit, först en gång och sedan en gång till. ¹³ Under deras andra resa avslöjade Josef för dem vem han var och farao fick kännedom om hans släkt. ¹⁴ Sedan skickade Josef efter sin far Jakob och hela hans familj. Tillsammans var de 75 personer. ¹⁵ Så kom Jakob till Egypten och där dog både han och våra förfäder. ¹⁶ Deras kroppar fördes till Shekem och begravdes i den grav som Abraham hade köpt med silver av Hamors söner.

¹⁷ Nu närmade sig den tid då Gud skulle infria sitt löfte till Abraham och folket hade växt kraftigt och blivit ett stort folk i Egypten. ¹⁸ Men då fick Egypten en ny kung, en som inte kände till Josef.^{[z] 19} Han bemötte vårt folk med list, förtryckte våra förfäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda så att de skulle dö.

²⁰ Under den här tiden föddes Mose, ett ovanligt vackert barn. Man skötte om honom hemma i tre månader ²¹ men sedan satte man ut honom. Då tog faraos dotter honom och uppfostrade honom som sin egen son. ²² Mose fick gedigen utbildning i Egyptens visdom och han var handlingskraftig och talade med stor myndighet.

²³ När Mose var 40 år, steg en önskan upp i hans hjärta att söka upp sitt eget folk, israeliterna. ²⁴ Han fick då se en egypter misshandla en israelit och han skyndade genast till mannens hjälp och hämnades genom att döda egyptern. ²⁵ Mose trodde att hans folk skulle förstå att Gud genom honom skulle rädda dem men det gjorde de inte.

²⁶ Nästa dag fick han syn på två israeliter som råkat i slagsmål. Han försökte då medla mellan dem och sa: ’Ni är ju bröder! Varför försöker ni skada varandra?’ ²⁷ Men mannen som hade startat slagsmålet knuffade undan Mose och frågade: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss? ²⁸ Tänker du döda mig som du dödade egyptern igår?’^{[aa] 29} När Mose hörde detta, flydde han och levde sedan som främling i Midjans land där han blev far till två söner.

³⁰ När han 40 år senare var i öknen nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en brinnande törnbuske. ³¹ Mose blev mycket förvånad över det han såg och när han gick dit för att undersöka vad det var, hördes Herrens röst: ³² ’Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud!’ Då darrade Mose av rädsla och vågade inte se upp. ³³ Men Herren sa till honom: ’Ta av dig skorna, för du står på helig mark! ³⁴ Jag har sett mitt folks förtryck i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit ner för att befria dem. Kom, jag sänder dig till Egypten!’^[ab]

³⁵ Gud sände alltså tillbaka samma Mose som folket förut hade avvisat med orden: ’Vem har satt dig till ledare och domare över oss?’ Genom ängeln som visade sig i törnbusken sände Gud honom att vara ledare och befriare. ³⁶ Mose fick sedan med hjälp av under och tecken leda folket ut ur Egypten, genom Röda havet och fram genom öknen under 40 år.

³⁷ Det var Mose som sa till israeliterna: ’En profet lik mig ska Gud låta stå upp ur era bröders led.’^{[ac] 38} Det var också Mose som fick tala med en ängel på berget Sinai och förmedla ängelns budskap till våra förfäder då de var samlade i öknen. Han fick ta emot levande ord och överlämna dem till oss.

³⁹ Men våra förfäder ville inte lyda utan satte sig upp mot Mose och i sina hjärtan vände de tillbaka till Egypten. ⁴⁰ De sa till Aron: ’Gör gudar åt oss som kan leda oss, för vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.’^{[ad] 41} Sedan gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över något som de själva hade tillverkat. ⁴² Men Gud vände sig bort och lät dem tjäna himlakropparna, som det står i profeternas bok^[ae]:

⁴⁴ På sin vandring genom öknen hade våra förfäder med sig förbundstecknets tält^[ah]. Tältet var gjort exakt efter den förebild som Gud hade instruerat och visat Mose ⁴⁵ och det gick sedan i arv till våra förfäder. När de under Josua erövrade landet från de folk som Gud drev undan för dem, tog man med sig tältet dit. Det var sedan där ända till Davids tid. ⁴⁶ David fann nåd inför Gud och bad att få bygga en boning åt Jakobs Gud ⁴⁷ men det blev Salomo som fick bygga ett hus för honom. ⁴⁸ Ändå bor inte den Högste i byggnader som människor gjort. Profeten säger ju:

⁵¹ Ni envisa, ni som är oomskurna till både hjärta och öron! Alltid gör ni motstånd mot den heliga Anden, precis som era förfäder gjorde. ⁵² Fanns det någonsin en profet som inte blev förföljd av era förfäder? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige^[aj] skulle komma, han som ni nu har förrått och mördat. ⁵³ Ni fick lagen förmedlad av änglar men har inte hållit den.”

Stefanos stenas till döds

⁵⁴ När de hörde detta, blev de så rasande på Stefanos att de skar tänder. ⁵⁵ Men Stefanos som var fylld av den heliga Anden, såg upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. ⁵⁶ Stefanos sa: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen^[ak] stå på Guds högra sida!”

⁵⁷ Då skrek de högt och höll för öronen. Sedan kastade de sig över Stefanos ⁵⁸ och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul^[al].

⁵⁹ Medan stenarna haglade över Stefanos, bad han: ”Herre Jesus, ta emot min ande!” ⁶⁰ Sedan föll han ner på knä och ropade: ”Herre, anklaga dem inte för den här synden!” Med de orden dog han.

Saul förföljer de troende

8 Även Saul tyckte det var rätt att man dödade honom. Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien. ² Men några fromma män kom och begravde Stefanos under stor dödsklagan. ³ Saul var mycket grym mot församlingen. Han trängde sig in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse.

⁴ Men de som hade skingrats vandrade omkring och förkunnade evangelium överallt dit de kom. ⁵ Filippos^[am] gick till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus där. ⁶ Folkskaran lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de tecken han gjorde. ⁷ Många orena andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop och många som hade varit förlamade eller handikappade på annat sätt blev botade. ⁸ Därför blev det stor glädje i staden.

Filippos och trollkarlen Simon

⁹ Där fanns också en man som hette Simon. Han hade sysslat med trolldom i staden och fått folket att häpna i Samarien. Han påstod sig själv vara något stort ¹⁰ och alla drogs till honom, både små och stora, och sa: ”Han är en Guds kraft, den som kallas Den stora kraften.” ¹¹ Då han så länge hade gjort dem häpna med sina trollkonster var de anhängare till honom. ¹² Men nu började folket istället tro på Filippos budskap om Guds rike och Jesus Kristus och de, både män och kvinnor, lät döpa sig. ¹³ Simon själv kom också till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick och han häpnade över de tecken och under som skedde.

¹⁴ När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, skickade de dit Petrus och Johannes. ¹⁵ När de kom dit, bad de att de skulle få den heliga Anden. ¹⁶ För Anden hade ännu inte kommit över någon av dem utan de var bara döpta i Herren Jesus namn. ¹⁷ Men Petrus och Johannes lade sina händer på dem och då fick de den heliga Anden.

¹⁸ När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, erbjöd han dem pengar ¹⁹ och sa: ”Låt mig också få den här makten, så att den får den heliga Anden som jag lägger händerna på.”

²⁰ Men Petrus svarade: ”Både du och dina pengar ska gå förlorade om du tror att man kan köpa Guds gåva! ²¹ Du har ingen rätt till det här för ditt hjärta är inte rättsinnigt inför Gud. ²² Vänd om från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt hjärtas avsikter. ²³ Jag ser att du fortfarande sitter fast i bitterhet och orättens fångenskap.”