Apostlagärningarna 4-6

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Petrus och Johannes arresteras

4 Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket, kom prästerna, officeren vid tempelvakten och saddukeerna^[a] fram till dem. ² De var mycket upprörda över att de undervisade folket och utifrån Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. ³ Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten eftersom det hunnit bli kväll. ⁴ Men många som hade lyssnat till budskapet började tro och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män.

⁵ Följande dag samlades de högsta styresmännen och folkets ledare och de skriftlärda i Jerusalem.^{[b] 6} Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Johannes, Alexandros och alla övriga från översteprästernas släkt. ⁷ De lät sedan hämta Petrus och Johannes och frågade dem:

”Genom vilken kraft och i vems namn har ni gjort det här?”

⁸ Då fylldes Petrus av den heliga Anden och svarade dem:

”Ni styresmän och ledare för folket! ⁹ Om vi idag frågas ut om en god gärning mot en handikappad man och på vilket sätt han blev frisk, ¹⁰ ska både ni och alla andra i Israel veta att det är i nasarén Jesus Kristus namn som den här mannen står framför er fullständigt frisk. Ni korsfäste Jesus, men Gud uppväckte honom från de döda. ¹¹ Han är

¹² Räddningen finns inte hos någon annan och det finns inget annat namn bland människor under hela himlen som kan rädda oss.”

¹³ När de såg hur modiga Petrus och Johannes var och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning,^[d] blev de mycket förvånade. De visste bara att dessa hade varit tillsammans med Jesus. ¹⁴ Men eftersom de kunde se mannen stå där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga. ¹⁵ Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra. ¹⁶ De sa: ”Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort tecken och alla i Jerusalem känner redan till det. ¹⁷ Men vi kanske kan hindra att detta sprids ännu mer bland folket. Vi varnar dem för att i fortsättningen tala till någon mer i det namnet.”

¹⁸ Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa i namnet Jesus. ¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade: ”Tänk efter själva, om det är rätt inför Gud att lyda er istället för honom? ²⁰ Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det som vi har sett och hört.”

²¹ Då hotade rådet dem än en gång men släppte dem sedan. De visste inte hur de skulle straffa dem för alla hyllade Gud för det som hade skett. ²² Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år gammal.

De troende ber om frimodighet

²³ Så snart Petrus och Johannes blev fria, sökte de upp de sina och berättade allt vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt. ²⁴ Och när de andra hörde dem, började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa:

”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem!^{[e] 25} Du lät den heliga Anden tala genom vår förfader David, din tjänare:

²⁷ De slog sig verkligen samman i den här staden mot din heliga tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, de andra folken och Israels folk, ²⁸ de har gjort vad du i din makt och med din vilja hade förutbestämt. ²⁹ Herre, se nu hur de hotar oss! Så hjälp nu dina tjänare att frimodigt förkunna ditt budskap! ³⁰ Visa din makt och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din heliga tjänare Jesus namn!”

³¹ När de hade slutat be, skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade Guds budskap frimodigt.

De troende delar allt med varandra

³² Alla de troende var enade till hjärta och själ och ingen tyckte att det han ägde var hans eget utan alla delade med sig av vad de hade. ³³ Apostlarna vittnade med stor kraft om att Herren Jesus hade uppstått från de döda och Gud var mycket nådig mot dem alla. ³⁴ Ingen av dem saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det och kom med vad de fått ³⁵ och lämnade pengarna framför apostlarna. De delades sedan ut åt var och en allt efter deras behov.

³⁶ Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, ”Tröstens son”, ³⁷ sålde också en åker som han ägde och lämnade pengarna framför apostlarna.

Ananias och Sapfeiras bedrägeri

5 En man som hette Ananias sålde en egendom tillsammans med sin hustru Sapfeira. ² Men med sin hustrus vetskap behöll han en del av köpesumman och överlämnade resten framför apostlarna.

³ Då sa Petrus: ”Ananias, varför har du låtit Satan fylla ditt hjärta så att du ljuger för den heliga Anden och behåller en del av det du fått för din jord? ⁴ Den var väl din när du ägde den och du disponerade väl över pengarna när den var såld? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för göra något sådant? Det är inte för människor du har ljugit utan för Gud.”

⁵ När Ananias hörde dessa ord, föll han död ner på golvet och alla som hörde om händelsen blev helt förskräckta. ⁶ Några yngre män kom sedan och svepte in honom och bar ut honom och begravde honom.

⁷ Ungefär tre timmar senare kom Ananias hustru dit utan att veta vad som hade hänt. ⁸ Petrus frågade henne då: ”Var det här hela den summa ni fick för jorden?”

”Ja”, svarade hon, ”det var det.”

⁹ Då sa Petrus: ”Hur kunde ni komma överens om att försöka lura Herrens Ande? De steg du just hör utanför dörren är stegen av de män som har begravt din man och nu ska de bära ut dig också.”

¹⁰ I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. När de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man. ¹¹ Hela församlingen, och alla andra som hörde om detta, blev mycket förskräckta.

Många blir botade

¹² Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. De troende möttes regelbundet i Salomos pelarhall. ¹³ Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt ¹⁴ och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor. ¹⁵ Man bar också ut sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi. ¹⁶ Även från orterna runt omkring Jerusalem kom det många. Man tog med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar och alla blev botade.

Apostlarna arresteras på nytt

¹⁷ Översteprästen och hans anhängare som var saddukeer blev mycket avundsjuka ¹⁸ och lät arrestera apostlarna och sätta dem i fängelse.

¹⁹ Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och förde ut dem och sa: ²⁰ ”Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv.”

²¹ De lydde och tidigt på morgonen gick de till templet och började undervisa.

När översteprästen och hans närmaste män kom, kallade de samman det judiska rådet, alla beslutsfattarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta apostlarna. ²² Men när tjänarna kom till fängelset, kunde de inte hitta dem där. Männen återvände då och rapporterade: ²³ ”Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.”

²⁴ När officeren vid tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de mycket förvånade och undrade vad som kunde ha hänt. ²⁵ Men då kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket.

²⁶ Officeren gick då dit tillsammans med sina vakter och hämtade dem, men utan våld, för de var rädda för att bli stenade av folket.

²⁷ När apostlarna hämtats och ställts inför rådet, började översteprästen förhöra dem: ²⁸ ”Vi förbjöd er strängt att tala eller undervisa i det namnet och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och anklagar oss för att ha dödat honom!” ²⁹ Men Petrus och de andra apostlarna svarade: ”Man måste lyda Gud mer än människor. ³⁰ Våra förfäders Gud uppväckte Jesus från de döda efter att ni hade hängt upp honom på ett kors och dödat honom. ³¹ Honom har Gud upphöjt med sin makt och gjort honom till en härskare och frälsare, så att Israel kan vända om och få förlåtelse för sina synder. ³² Vi kan själva vittna om detta och det kan också den heliga Anden som han har gett till dem som lyder honom.”

³³ När medlemmarna i rådet hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem. ³⁴ Men då ingrep en av fariseerna^[g] i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som hela folket respekterade. Han reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut en stund. ³⁵ Sedan sa han: ”Israeliter, tänk er noga för innan ni gör något med de här männen! ³⁶ För ett tag sedan var det Theudas som gav sig ut för att vara något. Han hade kanske fyrahundra personer som följde honom. Men när han dödades, spreds anhängarna åt olika håll och rörelsen dog ut. ³⁷ Därefter vid tiden för skattskrivningen, kom Judas från Galileen. Han fick med sig en stor mängd människor, men också han blev dödad och alla hans efterföljare skingrades. ³⁸ Därför föreslår jag att ni lämnar de här männen ifred och låter dem gå. Om detta bara är ett mänskligt påhitt, då kommer det snart att rinna ut i sanden. ³⁹ Men om det är från Gud, då kan ni inte stoppa dem. Se upp så att ni inte strider mot Gud själv!”

⁴⁰ Medlemmarna i rådet accepterade hans förslag, kallade in apostlarna och lät dem piskas. Sedan förbjöd man dem än en gång att undervisa i Jesus namn och lät dem gå. ⁴¹ Men apostlarna lämnade rådssalen, glada över att de hade ansetts värdiga att förnedras på grund av Namnet. ⁴² Och varje dag fortsatte de att undervisa både i templet och i hemmen och sprida evangeliet om att Jesus är Messias.

Sju medhjälpare utses

6 Antalet lärjungar ökade vid den här tiden ständigt och det uppstod en del missnöje bland de grekisktalande judarna^[h]; de anklagade de infödda judarna för att diskriminera deras änkor vid den dagliga matutdelningen. ² De tolv kallade därför samman alla lärjungarna och sa: ”Det är inte rätt att vi försummar Guds ord för att sköta matutdelningen. ³ Låt oss därför, mina syskon, välja ut sju välrespekterade män, som är fyllda av Ande och vishet och som vi kan låta ta ansvar för den här uppgiften. ⁴ Då kan vi ägna oss åt bön och undervisning av budskapet.”

⁵ Alla som samlats ansåg att det var ett bra förslag och man valde ut Stefanos, en man som var fylld av tro och den heliga Anden, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos från Antiochia, en proselyt.

⁶ Dessa sju fördes sedan fram till apostlarna som bad och lade händerna på dem.

⁷ Guds ord spreds nu till allt fler och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även många präster började tro.

Stefanos arresteras

⁸ Stefanos var fylld av nåd och kraft och han gjorde stora under och tecken bland folket.

⁹ Då började några män från en synagoga som kallades ”De frigivnas” diskutera med Stefanos. Det var judar från Kyrene och Alexandria och även från provinserna Kilikien och Asien. ¹⁰ Men ingen av dem kunde hävda sig mot den vishet och Ande som fanns i hans tal. ¹¹ De övertalade därför i hemlighet några män att de skulle ljuga om Stefanos att de hört honom tala nedsättande om Mose och Gud.

¹² Så lyckades de hetsa upp folket och folkets ledare och de skriftlärda som grep Stefanos och förde honom inför det judiska rådet. ¹³ Där fortsatte de falska vittnena med att säga: ”Den här mannen talar ständigt illa om denna heliga plats och lagen. ¹⁴ Vi har själva hört honom säga att den där Jesus från Nasaret ska förstöra templet och ändra de traditioner vi har fått från Mose.”

¹⁵ Alla i rådssalen såg mycket noga på Stefanos och de tyckte att hans ansikte var som en ängels.