Amos 5-6
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Amos sörjer över Israel
5 Hör denna klagosång som jag sjunger om er, ni israeliter:
2 Jungfrun Israel har fallit
och kan inte resa sig igen.
Hon ligger övergiven på sin mark,
ingen vill hjälpa henne upp.
3 Så säger Herren, Herren:
Den stad som tågar ut med tusen man
ska bara ha hundra kvar,
och den som tågar ut med hundra
ska bara ha tio kvar för israeliterna[a].
4 Så säger Herren till israeliterna:
Sök mig, så ni får leva.
5 Men sök mig inte i Betel,
gå inte till Gilgal,
färdas inte till Beer Sheva!
För Gilgal måste föras bort i fångenskap,
och Betel ska bli till intet.
6 Sök Herren, så ni får leva,
annars ska han gå fram som en eld
över Josefs ätt,
och den ska ingen kunna släcka,
utan den ska förtära Betel.
7 Ni förvandlar rätten till malört
och kastar rättfärdigheten till marken.
8 Han som gjorde Sjustjärnorna och Orion[b],
han som förvandlar mörkret till morgon
och får dagen att mörkna till natt,
han som kallar på havets vatten
och häller ut det över jordytan,
Herren är hans namn.
9 Det är han som låter förödelse blixtra
över fästningen,
förödelse över den befästa staden.
10 De hatar rättvisa domare i porten
och ser med förakt på den som talar sanning.
11 Därför, ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd i skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men får aldrig bo i dem,
ni planterar underbara vingårdar
men får aldrig dricka vinet från dem.
12 Jag vet att era överträdelser är många
och era synder stora.
Ni förtrycker den rättfärdige,
tar mutor och låter inte de fattiga få sin rätt.
13 Därför tiger den förståndige i denna tid,
för det är en ond tid.
14 Sök det goda, inte det onda,
så får ni leva!
Då ska Herren, härskarornas Gud,
vara med er,
som ni har sagt att han är.
15 Hata det onda och älska det goda!
Låt rätten råda när man dömer i porten!
Då kanske Herren, härskarornas Gud,
ska vara nådig mot det som återstår av Josefs ätt.
16 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren:
Dödsklagan ska höras på alla gator
och verop på alla torg.
Bönderna kallas till att sörja
och de som kan sjunga sorgesång till att klaga.
17 I alla vingårdar ska det bli klagan,
när jag går fram bland er, säger Herren.
Herrens dag
18 Ve er, som längtar efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker
och inte ljus,
19 som när en man flyr för ett lejon
och möter en björn,
kommer hem till sitt hus,
stöder sin hand mot väggen
och blir biten av en orm.
20 Ja, Herrens dag blir mörker, inte ljus,
tjockt mörker utan en strimma av ljus.
21 Jag hatar, jag avskyr era fester,
jag står inte ut med era högtider.
22 Även om ni bär fram
era brännoffer och matoffer till mig
vill jag inte ta emot dem.
Jag vill inte se era gemenskapsoffer av gödkalvar.
23 Bort med larmet från dina sånger!
Jag vill inte höra ditt harpospel.
24 Låt rätten flöda fram som vatten
och rättfärdigheten som en alltid rinnande ström.
25 Frambar ni slaktoffer eller matoffer åt mig
under de fyrtio åren i öknen, ni Israels folk?
26 Ni bar väl omkring Sackut, er kung,
och Kevan, er stjärngud,
era avgudabilder som ni gjort åt er själva.[c]
27 Därför ska jag föra er bort i fångenskap
bortom Damaskus,
säger Herren, vars namn är härskarornas Gud.”
Herren avskyr Israels högmod
6 Ve er som känner er säkra i Sion
och trygga på Samarias berg,
de förnämsta bland det främsta av folken,
er som israeliterna tyr sig till!
2 Gå över till Kalne och se efter,
gå sedan därifrån till Stora Hamat,
fortsätt till Gat i Filisteen!
Är de bättre än dessa riken?
Eller är deras land större än ert?
3 Ni slår bort den onda dagen från er
men låter grymhetens välde komma allt närmare.
4 Ni ligger på elfenbensbäddar
och breder ut er i era soffor,
ni äter lamm ur hjorden
och gödkalvar som fötts upp.
5 Ni skrålar till harpospel
och vill musicera som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar
och smörjer er med finaste olja,
men lider inte under Josefs undergång.
7 Därför får ni bli bland de första
som går till exil.
Då blir det slut på deras festande
som nu breder ut sig där.
8 Herren, Herren, har svurit vid sig själv, så säger Herren, härskarornas Gud:
”Jag avskyr Jakobs högmod
och hatar dess fästningar.
Jag ska utlämna staden
och allt som finns i den.”
9 Om det finns tio man kvar i ett och samma hus, så ska de också dö. 10 Och om en släkting kommer som ska bränna de döda kropparna[d] och vill föra dem ut ur huset frågar han den som är därinne: ”Finns det någon mer med dig?” När han får ett nej till svar fortsätter han: ”Tyst, Herrens namn får inte nämnas.”
11 Herren befaller,
och det stora huset slås i spillror
och det lilla krossas till grus.
12 Springer hästar på klippor?
Plöjer man där med oxar?[e]
Ni har förvandlat rätten till gift
och rättfärdighetens frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo Devar
och säger:
”Har vi inte med vår egen styrka
intagit Karnajim?”[f]
14 ”Se, nu ska jag resa upp mot er, israeliter,
säger Herren, härskarornas Gud,
ett folk som ska förtrycka er ända från Levo-Hamat till Aravaströmmen.”
Footnotes
- 5:3 Ett rättelseförslag är att ”israeliterna” borde stå efter Så säger Herren…i början av satsen, jfr v. 4.
- 5:8 De hebreiska namnen på stjärnbilderna är osäkra.
- 5:26 Hur exakt de assyriska gudanamnen ska läsas är osäkert.
- 6:10 Innebörden av versens början är osäker i grundtexten; bränna kan också syfta på någon form av balsamering.
- 6:12 Satsen är svårtolkad i grundtexten. Ett rättelseförslag är: Plöjer man havet med oxar?
- 6:13 Lo Devar betyder ingenting och Karnajim horn, en symbol för styrka.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.