Amos 6-9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren avskyr Israels högmod
6 Ve er som känner er säkra i Sion
och trygga på Samarias berg,
de förnämsta bland det främsta av folken,
er som israeliterna tyr sig till!
2 Gå över till Kalne och se efter,
gå sedan därifrån till Stora Hamat,
fortsätt till Gat i Filisteen!
Är de bättre än dessa riken?
Eller är deras land större än ert?
3 Ni slår bort den onda dagen från er
men låter grymhetens välde komma allt närmare.
4 Ni ligger på elfenbensbäddar
och breder ut er i era soffor,
ni äter lamm ur hjorden
och gödkalvar som fötts upp.
5 Ni skrålar till harpospel
och vill musicera som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar
och smörjer er med finaste olja,
men lider inte under Josefs undergång.
7 Därför får ni bli bland de första
som går till exil.
Då blir det slut på deras festande
som nu breder ut sig där.
8 Herren, Herren, har svurit vid sig själv, så säger Herren, härskarornas Gud:
”Jag avskyr Jakobs högmod
och hatar dess fästningar.
Jag ska utlämna staden
och allt som finns i den.”
9 Om det finns tio man kvar i ett och samma hus, så ska de också dö. 10 Och om en släkting kommer som ska bränna de döda kropparna[a] och vill föra dem ut ur huset frågar han den som är därinne: ”Finns det någon mer med dig?” När han får ett nej till svar fortsätter han: ”Tyst, Herrens namn får inte nämnas.”
11 Herren befaller,
och det stora huset slås i spillror
och det lilla krossas till grus.
12 Springer hästar på klippor?
Plöjer man där med oxar?[b]
Ni har förvandlat rätten till gift
och rättfärdighetens frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo Devar
och säger:
”Har vi inte med vår egen styrka
intagit Karnajim?”[c]
14 ”Se, nu ska jag resa upp mot er, israeliter,
säger Herren, härskarornas Gud,
ett folk som ska förtrycka er ända från Levo-Hamat till Aravaströmmen.”
Tre syner: gräshoppor, eld och lod
7 Detta är vad Herren, Herren, visade mig: Han höll på att samla ihop svärmar av gräshoppor när gräset åter började spira efter den andra slåttern. Detta var gräset efter kungens slåtter. 2 När de hade ätit upp all vegetation i landet sa jag: ”Min Herre, Herre, förlåt! Hur ska Jakob kunna bestå, som ju är så litet!” 3 Då ångrade sig Herren angående detta. ”Det ska inte ske,” sa Herren.
4 Detta är vad Herren, Herren, visade mig: Herren, Herren kallade på en dom med en eld. Den torkade upp det stora djupet och höll på att förtära marken. 5 Då sa jag: ”Herre, sluta, Herre! Hur ska Jakob kunna bestå, som ju är så litet!” 6 Då ångrade sig Herren angående detta. ”Det ska inte ske,” sa Herren.
7 Detta är vad han visade mig: Herren stod bredvid en lodrät mur med ett lod[d] i sin hand. 8 Och Herren frågade mig: ”Vad är det du ser, Amos?” Jag svarade: ”Ett lod.” Då sa Herren: ”Jag ska pröva mitt folk med ett lod. Nu ska jag inte skona det längre.
9 Isaks offerplatser ska förstöras,
Israels helgedomar läggas i ruiner,
och jag ska resa mig upp
mot Jerobeams ätt med svärd.”
Amos och prästen i Betel
10 Amasja, prästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: ”Amos håller på med en konspiration mot dig mitt ibland israeliterna. Landet kan inte stå ut med vad han säger. 11 Han säger nämligen:
’Jerobeam ska dö för svärd
och Israel föras bort i fångenskap från sitt land.’ ”
12 Amasja sa till Amos: ”Gå din väg, du siare, försvinn till Juda! Där kan du tjäna ditt levebröd med att profetera! 13 Men i Betel får du inte profetera mer, för det är kungens helgedom och rikets tempel.”
14 Amos svarade Amasja: ”Jag är inte en profet, en yrkesprofet, utan en herde som plockar mullbärsfikon.[e] 15 Men Herren förde mig bort från hjorden och sa till mig: Gå och profetera för mitt folk Israel. 16 Så hör nu vad Herren säger: Du säger:
’Profetera inte mot Israel!
Predika inte mot Isaks ätt!’
17 Herren säger därför:
’Din hustru ska bli prostituerad i staden,
dina söner och döttrar falla för svärd
och din mark mätas och delas upp.
Du själv ska dö på oren mark,
och Israel ska föras bort till exil från sitt land.’ ”
Ytterligare syner och domsutsagor
8 Detta är vad Herren, Herren, visade mig: en korg med mogen frukt. 2 Han frågade: ”Vad ser du, Amos?” Jag svarade: ”En korg med mogen frukt.” Då sa Herren: Tiden är nu mogen för mitt folk Israel. Jag vill inte skona dem längre.
3 Den dagen, säger Herren, Herren, ska sångerna i palatset förvandlas till klagan. Döda kroppar ska ligga utslängda överallt. – Tystnad![f]
4 Lyssna, ni som trampar på de fattiga
och vill utplåna de förtryckta i landet!
5 Ni säger:
”När är nymånadsfesten över,
så att vi kan sälja säd,
och sabbaten,
så att vi kan öppna vetesmagasinet?”
Då ska vi minska måtten,
höja priserna
och fuska med vikterna,
6 köpa de fattiga för silver
och de hjälpbehövande för ett par skor
och sälja spillsäden som vete.
7 Herren har svurit vid Jakobs stolthet: ”Aldrig ska jag glömma något av vad de gjort!
8 Skulle inte jorden skälva för det här
och alla som bor där sörja?
Skulle inte hela jorden höja sig som Nilen[g],
röras upp och sjunka igen, som Egyptens flod?
9 Den dagen, säger Herren, Herren,
ska jag låta solen gå ner vid middagstid
och lägga jorden i mörker mitt på dagen.
10 Jag ska förvandla era fester till sorg
och era sånger till klagan.
Jag ska klä allas höfter i säcktyg
och raka allas huvuden.
Jag ska låta det bli som sorgetiden efter den ende sonen
och låta det sluta som en bitter dag.
11 Den tid kommer, säger Herren, Herren,
när jag sänder hungersnöd över landet,
inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten,
utan efter att få höra Herrens ord.
12 De ska irra från hav till hav,
driva omkring från norr till öster
och söka efter Herrens ord
utan att finna det.
13 Den dagen ska vackra flickor och unga män
mattas av törst,
14 de som svär vid Samariens skuld
och säger: ’Så sant din gud lever, Dan!’
och: ’Så sant Beer Shevas starkhet[h] lever!’
De ska falla för att aldrig mer resa sig.”
Israels undergång
9 Jag såg Herren stå bredvid altaret, och han sa:
”Slå till pelarhuvudena
så att trösklarna skakar
och allt rasar samman över dem som finns där.
Dem som blir kvar ska jag döda med svärd.
Ingen av dem ska kunna fly,
ingen komma undan.
2 Även om de så gräver sig ner ända till dödsriket
ska jag få tag i dem och dra upp dem.
Och om de stiger upp till himlen,
ska jag störta ner dem igen.
3 Om de gömmer sig på Karmels topp
ska jag söka upp dem och ta dem till fånga,
och om de gömmer sig för mig på havets botten
ska jag befalla sjöormen att bita dem.
4 Om de förs bort till fångenskap inför sina fiender
ska jag befalla svärdet att döda dem.
Jag ska låta mina ögon vaka över dem,
inte till deras lycka utan till olycka.”
5 När Herren, härskarornas Herre, rör vid jorden,
smälter den,
och alla som bor där sörjer.
Hela jorden reser sig som Nilen
och sänker sig igen, som Egyptens flod.
6 Han bygger sin loftgång[i] i himlen,
och sätter upp sitt valv på jorden.
Han kallar på havets vatten
och häller ut det på jordytan.
Herren är hans namn.
7 ”Är ni inte i mina ögon likvärdiga med nubierna, ni israeliter? säger Herren.
Förde jag inte ut Israel ur Egypten,
filistéerna från Kaftor[j]
och araméerna från Kir?
8 Herren, Herren har ögonen
på detta syndiga rike.
Jag ska utplåna det från jordens yta.
Men helt och hållet ska jag inte
utplåna Jakobs ätt, säger Herren.
9 Jag har befallt att Israels folk ska skakas
bland alla folk
som man skakar vete i ett såll,
utan att det minsta korn faller till marken.
10 Men alla syndare bland mitt folk ska dö för svärd,
dessa som säger:
’Det onda kommer inte att röra oss,
det drabbar inte oss.’
Israel ska byggas upp igen
11 Den dagen ska jag åter bygga upp
Davids fallna hydda,[k]
mura igen dess sprickor,
resa upp det som ligger i ruiner
och bygga upp den som i gångna tider,
12 så att de kan inta det som är kvar av Edom
och alla de folk över vilka mitt namn har utropats.[l]
Så säger Herren som gjorde allt detta.
13 Den tid kommer, säger Herren,
då plöjaren följer tätt efter den som skördar
och vintramparen efter den som sår,
då bergen dryper av druvsaft
och alla höjder flödar över.
14 Jag ska låta mitt folk Israel
återvända från exilen.
De ska bygga upp städerna som legat i ruiner
och bo i dem igen,
och de ska plantera vingårdar
och få dricka vin från dem,
anlägga trädgårdar
och njuta av deras frukt.
15 Jag ska plantera dem i deras eget land,
och de ska aldrig mer ryckas upp
ur det land som jag har gett dem,
säger Herren, din Gud.”
Footnotes
- 6:10 Innebörden av versens början är osäker i grundtexten; bränna kan också syfta på någon form av balsamering.
- 6:12 Satsen är svårtolkad i grundtexten. Ett rättelseförslag är: Plöjer man havet med oxar?
- 6:13 Lo Devar betyder ingenting och Karnajim horn, en symbol för styrka.
- 7:7 ff. Det hebreiska ordets exakta betydelse är osäker och symboliken därmed svårtolkad. Muren tycks stå för folket, och Herrens ”lod” visar att bland dem finns mycket som inte står rätt till.
- 7:14 Grundtextens ord för yrkesprofet är profetson. Kanske kan plockar översättas odlar; det hebreiska ordets innebörd är osäker. Det framkommer inte klart av Amos svar om han talar i presens eller i förfluten tid.
- 8:3 I versens senare del är grundtextens innebörd osäker.
- 8:8 Egentligen ljuset; översättningen här följer bl.a. Septuaginta.
- 8:14 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, men det syftar uppenbarligen på någon form av avgud.
- 9:6 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
- 9:7 Syftar sannolikt på Kreta.
- 9:11 Eller: fallna tält.
- 9:12 Att utropa ens namn över någon var ett sätt att uttrycka äganderätt.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.