Add parallel Print Page Options

Daniel tyder skriften på väggen

Kung Belshassar höll en stor fest för sina tusen stormän och drack vin med dem. Medan Belshassar då drack vin beordrade han att man skulle hämta de guld- och silverkärl som hans far Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem. Kungen själv, hans stormän, hans hustrur och bihustrur skulle dricka ur dem. Då hämtades guldkärlen som man hade tagit ur stora salen i Guds hus i Jerusalem, och kungen, hans stormän, hans hustrur och bihustrur drack ur dem. De drack vin och prisade sina gudar av guld och silver, koppar och järn, trä och sten.

Plötsligt syntes fingrar från en människohand skriva på den vitkalkade väggen, invid den stora ljusstaken i kungapalatset. Kungen såg på handen när den skrev. Hans ansikte bleknade, hans tankar skrämde honom, hans knän skakade och benen gav vika under honom. Han ropade högt att man skulle hämta besvärjarna, astrologerna och teckentydarna och sa till de visa männen i Babylon: ”Den som kan läsa skriften och tala om för mig vad den betyder ska bli klädd i purpur, få en guldkedja kring sin hals och bli den tredje mannen[a] i riket.”

Men när kungens visa män kom var det ingen av dem som kunde förstå skriften, än mindre tala om vad den betydde. Kung Belshassar blev alltmer förskräckt och allt blekare. Hans stormän var uppskakade.

10 Men när kungamodern fick höra vad kungen och stormännen sa, kom hon in i festsalen och sa: ”Må kungen leva för evigt! Var inte så förskräckt och blek! 11 Det finns en man i ditt rike som har heliga gudars ande i sig. På din fars tid fann man hos honom insikt, förstånd och vishet lik gudars vishet. Kung Nebukadnessar, din far, satte honom över magikerna, besvärjarna, astrologerna och teckentydarna. 12 Denne Daniel, som kungen gav namnet Belteshassar, har en enastående ande av kunskap och insikt. Han kan tyda drömmar och lösa gåtor och svåra problem. Kalla hit Daniel, så ger han uttydningen.”

13 Daniel fördes till kungen, och denne sa: ”Så du är Daniel, en av dem som min far kungen förde till exil från Juda. 14 Jag har hört att du har gudars ande i dig och att man hos dig funnit insikt, förstånd och enorm vishet. 15 De visa männen och besvärjarna har förts till mig för att läsa och tyda denna skrift, men de har inte kunnat ge någon förklaring. 16 Jag har hört att du kan ge tydningar och lösa svåra problem. Om du kan läsa skriften och tala om för mig vad den betyder ska du kläs i purpur, få en guldkedja om halsen och bli den tredje mannen i riket.”

17 Daniel svarade kungen: ”Behåll dina gåvor och ge dina belöningar till någon annan! Jag ska läsa skriften för kungen och tala om för honom vad den betyder ändå.

18 O, kung, den högste Guden gav din far Nebukadnessar riket och storheten, äran och härligheten. 19 För den storhets skull som Gud gav honom darrade alla världens folk, nationer och språk av fruktan för honom. Han dödade vem han ville och skonade människors liv när han så ville. Han upphöjde vem han ville och förnedrade vem han ville. 20 Men när han blev högmodig till sitt sinne och förhärdad och arrogant till sin läggning, störtades han från sin kungatron och berövades sin ära. 21 Han drevs ut från mänskligheten, hans innersta blev som ett djurs, och han bodde bland vildåsnor. Han fick äta gräs som oxarna, och hans kropp fuktades av himlens dagg, tills han insåg att den högste Guden regerar över alla mänskliga riken och att han sätter vem han vill till att regera över dem.

22 Men du Belshassar, hans son, du har inte blivit ödmjuk, fastän du känner till allt detta. 23 Du har satt dig upp mot himlens Herre och hämtat till dig kärlen från hans tempel. Du och dina stormän, hustrur och bihustrur har druckit vin ur dem medan ni prisat era gudar av silver, guld, koppar, järn, trä och sten, gudar som varken ser eller hör eller fattar något. Men den Gud som har din livsande och hela din livsvandring i sin makt, honom har du inte ärat. 24 Därför har han sänt denna hand som skrev denna skrift. 25 Så här lyder skriften som skrevs:

Mene mene tekel u-farsin. [b]

26 Och detta är vad det betyder:

Mene – Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det.

27 Tekel – du är vägd på en våg och funnen vara för lätt.

28 Peres – ditt rike är delat och överlämnat åt meder och perser.”

29 På Belshassars befallning blev då Daniel klädd i purpur, en guldkedja hängdes om hans hals, och han utropades till den tredje mannen i riket. 30 Den natten blev Belshassar, kaldéernas kung, dödad, 31 och medern Dareios tog över riket vid sextiotvå års ålder.

Daniel i lejongropen

Dareios fann det för gott att tillsätta 120 satraper[c] som skulle finnas överallt i riket, och över dem tre ministrar, av vilka Daniel var en. Satraperna skulle avlägga räkenskap för dem, så att kungen inte led någon förlust. Daniel med sin enastående begåvning visade sig snart vara dugligare än de andra ministrarna och satraperna, och kungen hade planer på att sätta honom över hela riket.

De andra ministrarna och satraperna försökte då finna något att anmärka på i Daniels tjänsteutövning, men de kunde inte hitta något. De kunde inte finna något korrupt hos honom, eftersom han var pålitlig och varken oärlig eller slarvig. Man fann ingenting mot honom. Till sist sa männen: ”Vi kommer aldrig att hitta något att anklaga denne Daniel för, förutom möjligen något som gäller hans Guds lag.”

Ministrarna och satraperna gick som en grupp[d] till kungen och sa: ”Kung Dareios, må du leva i evighet! Alla rikets ministrar, landshövdingar, satraper, rådgivare och ståthållare har enats om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett påbud ges att den som under de kommande trettio dagarna ber till någon annan, gud eller människa, än till dig, o kung, ska kastas i lejongropen. Utfärda alltså nu, o kung, detta påbud och skriv ner det, så att det i enlighet med Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” Kung Dareios gjorde så och skrev ner påbudet.

10 När Daniel fick veta att förordningen var utfärdad gick han hem, där fönstren i övervåningen var öppna mot Jerusalem. Där böjde han knä tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, precis som han alltid hade gjort.

11 Gruppen av dessa män gick då dit och fann att Daniel bad och åkallade sin Gud. 12 De gick till kungen och tog upp det kungliga påbudet: ”Har inte du utfärdat ett påbud att den som under de närmaste trettio dagarna tillber någon annan, gud eller människa, än dig, o kung, ska kastas i lejongropen?” ”Jo”, svarade kungen, ”det är fastställt enligt Mediens och Persiens lag, som inte kan återkallas.” 13 Då berättade de för kungen: ”Daniel, en av de judiska fångarna, bryr sig inte om dig och ditt påbud som du utfärdat, o kung. Han förrättar sin bön tre gånger om dagen.”

14 När kungen hörde detta, blev han mycket bekymrad och bestämde sig för att försöka rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att komma på något sätt att rädda honom. 15 Sedan kom gruppen till kungen och sa: ”Tänk på, o kung, att i medisk och persisk lag kan inget påbud och ingen förordning som kungen utfärdar återkallas.” 16 Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen. Kungen sa till honom: ”Måtte din Gud som du ständigt tillber rädda dig!” 17 En sten hämtades och lades över öppningen, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill, så att ingenting skulle kunna ändras när det gällde Daniel.

18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats och lade sig utan att äta den natten. Han ville inte ha någon kvinna[e], och han låg sömnlös. 19 Kungen steg upp mycket tidigt i gryningen och skyndade sig ut till lejongropen. 20 När han närmade sig gropen ropade han på Daniel med en ängslig röst: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare, kunde din Gud, som du ständigt tillber, rädda dig från lejonen?” 21 Då svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva i evighet! 22 Min Gud sände sin ängel. Han stängde lejonens gap. De har inte rört mig, eftersom jag har befunnits vara oskyldig inför Gud, och inte heller har jag gjort något orätt mot dig, o kung.”

23 Kungen blev utom sig av glädje och befallde att man skulle hämta upp Daniel. När man hade lyft upp Daniel, kunde man inte finna någon skada på honom. Han hade litat på sin Gud. 24 På kungens befallning hämtade man sedan de män som hade anklagat Daniel och kastade dem i lejongropen tillsammans med deras barn och hustrur. Innan de ens hunnit ner till gropens botten var lejonen över dem och slet dem i stycken.

25 Därefter skrev kung Dareios till alla folk, nationer och språkgrupper i hela riket:

”Jag önskar er stor välgång!

26 Det är min befallning att man överallt i mitt rike ska bäva och frukta för Daniels Gud.

Han är den levande Guden,
    som evigt förblir.
Hans rike ska aldrig gå under,
    och hans makt tar aldrig slut.
27 Han räddar och befriar,
    han gör tecken och under
i himlen och på jorden.
    Han har räddat Daniel från lejonen.”

28 Daniel hade framgång under hela Dareios regeringstid och likaså under persern Kyros.

Drömmen om fyra djur

Under Belshassars första år[f] som kung i Babylonien hade Daniel en dröm och såg syner medan han låg där på sin bädd. Han skrev ner drömmen och återgav dess huvudsakliga innehåll. Daniel berättade:

”I en syn om natten såg jag hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet. Fyra stora djur steg upp ur havet, och de var alla olika.

Det första liknade ett lejon[g], men det hade örnvingar. Medan jag betraktade det slets vingarna av, och det restes från marken och ställdes på två ben som en människa, och det gavs också en människas förstånd.

Jag såg ett annat djur, och detta andra såg ut som en björn. Det reste sig på sin ena sida och hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick uppmaningen: ’Res dig! Sluka mycket kött!’

Därefter såg jag ett djur till, och det liknade en leopard. Men på ryggen hade det fyra vingar lika fågelvingar. Det hade fyra huvuden och fick en stor makt.

Sedan såg jag i synerna om natten ett fjärde djur, mycket förskräckligt, skräckinjagande och enormt starkt. Det hade stora tänder av järn. Det slukade och krossade och trampade under sina fötter det som fanns kvar. Det var annorlunda än de övriga djuren, och det hade tio horn.

Medan jag betraktade hornen fick jag se ett annat, mindre horn skjuta upp mellan dem. Tre av de förra hornen drogs bort framför det. Detta horn hade ögon som en människa och en skrytsam mun.

Jag såg hur troner blev utplacerade och den Evige bortom all tid[h] tog plats.

Hans kläder var vita som snö,
    och hans hår som ren ull.
Hans tron var eldslågor och dess hjul flammande eld.
10     Framför honom flöt en flod av eld.
Tusen och åter tusen betjänade honom.
    Tiotusen och åter tiotusen stod inför honom.
Rättegången tog sin början och böcker slogs upp.

11 Jag fortsatte att betrakta det för hornets skrytsamma ords skull. Medan jag betraktade det blev djuret dödat, och dess kropp förstördes och kastades i den brinnande elden. 12 De andra djurens makt togs ifrån dem, men de tilläts att leva ännu en bestämd tid och stund.

13 I mina syner om natten fick jag sedan se någon som liknade en människoson komma på himlens moln. Han närmade sig den Evige bortom all tid och fördes fram inför honom. 14 Åt honom gavs makt, ära och rike. Människor från alla folk, nationer och språk tillbad honom. Hans välde är evigt och ska aldrig ta slut, och hans rike ska aldrig gå under.

Uttydning av drömmen

15 Jag, Daniel, var djupt omskakad inombords, och synerna jag hade sett skrämde mig. 16 Jag gick fram till en av dem som stod där och frågade honom vad alltsammans betydde. Han förklarade det för mig: 17 ’De fyra stora djuren är fyra riken som ska uppstå på jorden. 18 Men den Högstes heliga ska få riket och äga det för evigt, i evigheters evigheter.’

19 Sedan ville jag veta den sanna innebörden av det fjärde djuret, det som var olikt alla de andra, så fruktansvärt skräckinjagande, med tänder av järn och klor av koppar, och som slukade och krossade och trampade under sina fötter det som fanns kvar. 20 Jag ville också veta om de tio hornen på dess huvud och om det nya hornet som sköt upp och för vilket de tre andra föll – hornet med ögon och en skrytsam mun och som såg större ut än de övriga. 21 Jag såg att hornet förde krig mot de heliga och besegrade dem, 22 tills den Evige bortom all tid kom och domen avkunnades och gav den Högstes heliga rätt, och de heliga fick ta riket i besittning.

23 Han sa vidare: ’Det fjärde djuret är ett fjärde rike som ska uppstå på jorden, olikt alla de andra rikena. Det ska uppsluka hela världen, trampa ner den och krossa den.[i] 24 De tio hornen är tio kungar som ska uppstå i detta rike, och efter dem ytterligare en, som är olik de övriga och som ska slå ner tre kungar. 25 Han ska tala mot den Högste, förfölja den Högstes heliga och försöka att förändra tider och lagar. De ska lämnas i hans händer under en tid och två tider och en halv tid[j].

26 Men en domstol ska sammanträda och ta ifrån honom hans välde och förgöra och utplåna det för all framtid. 27 Sedan ska väldet, makten och rikenas storhet under hela himlen ges till det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla härskare ska tjäna och lyda honom.’

28 Detta är slutet på skildringen. Jag, Daniel, var djupt oroad av mina tankar, och jag bleknade, men jag behöll allt detta för mig själv.”

Israels öde

(8:1—12:13)

Synen om baggen och bocken

Under kung Belshassars tredje regeringsår[k] hade jag, Daniel, en syn efter den jag först hade sett. I min syn såg jag mig själv i Susa, den befästa staden i provinsen Elam, och i min syn såg jag mig stå vid floden Ulaj. När jag såg mig omkring, fick jag se en bagge med två horn stå vid flodstranden. Hornen var långa, men det ena var längre än det andra, och det längre hade vuxit fram senare. Jag såg baggen stånga mot väster, norr och söder. Inget djur kunde stå emot den, och ingen kunde rädda något ur dess våld. Den gjorde vad den ville och blev mycket mäktig.

Medan jag funderade över detta dök plötsligt en bock upp från väster. Den for fram över hela jorden utan att vidröra marken, och den hade ett stort horn i pannan. Den kom mot baggen med de två hornen, den som jag hade sett stå vid flodstranden, och anföll den i stort raseri. Jag såg den rusa inpå baggen och ursinnigt stöta till den, så att dess båda horn bröts av. Baggen hade ingen kraft att stå emot, utan bocken stångade omkull den på marken och trampade ner den, och det fanns ingen som kunde rädda baggen ur dess våld.

Bocken blev oerhört mäktig, men när den stod på höjden av sin makt bröts det stora hornet av, och i stället växte det fram fyra framstående horn mot himlens fyra väderstreck. Från ett av dem kom ytterligare ett horn, som först var litet men växte starkt mot söder, öster och mot det härliga landet. 10 Det växte ända upp till himlens härskara och kastade några av denna här och några stjärnor ner till jorden och trampade ner dem. 11 Det nådde till och med upp till härens furste och tog bort från honom det dagliga offret och skändade helgedomen. 12 För överträdelsens skull överlämnades hären och det dagliga offret åt det, och det kastade ner sanningen på marken och hade framgång i vad det än företog sig.[l]

13 Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan av de heliga sa till denne som talade: ”Hur lång tid gäller synen om det dagliga offret, den skändande överträdelsen och helgedomen och hären som trampas ner?” 14 Denne sa till mig[m]: ”Efter 2 300 kvällar och morgnar ska helgedomen återställas till sin rätt[n].”

Uttydning av synen

15 När jag, Daniel, hade sett denna syn och försökte förstå den stod någon framför mig som såg ut som en man. 16 Jag hörde en mansröst ropa tvärs över Ulaj: ”Gabriel, berätta för denne vad synen betyder!” 17 Han kom fram till mig där jag stod, men när han närmade sig blev jag förskräckt och föll ner med ansiktet mot marken. Han sa till mig: ”Du människa, du måste förstå att synen gäller den sista tiden.” 18 Medan han talade till mig var jag i djup sömn, med ansiktet mot marken. Sedan vidrörde han mig och hjälpte mig upp på fötter. 19 Han sa: ”Jag ska låta dig veta vad som kommer att hända under vredens sista tid, för det här gäller den sista tiden.

20 Baggen med de två hornen, som du såg, är Mediens och Persiens kungar. 21 Den raggiga bocken är Greklands kung, och det stora hornet i dess panna är den förste kungen. 22 Att det bröts av och fyra andra växte fram i dess ställe betyder att fyra riken ska uppstå ur hans folk, men de har inte samma styrka.

23 Mot slutet av deras regering, när de har fullföljt överträdelserna, ska en ondsint kung, en intrigernas mästare, uppstå. 24 Hans makt ska vara mycket stor, men den kommer inte från honom själv. Han ska vålla en häpnadsväckande förödelse och lyckas i vad han än gör. Han ska fördärva mäktiga män och heligt folk. 25 Med sin skicklighet får han bedrägerierna att lyckas. Han ska ha höga tankar om sig själv och fördärva många i deras trygghet. Han ska till och med vända sig mot furstarnas Furste. Men han kommer att krossas utan mänskligt ingripande.

26 Synen om 2 300 kvällar och morgnar som är omtalad här är sann. Men håll synen hemlig, för den gäller en avlägsen framtid.”

27 Jag, Daniel, blev matt och låg sjuk i flera dagar. Sedan steg jag upp och utförde min tjänst hos kungen. Men jag var förskräckt av synen och kunde inte förstå den.

Footnotes

  1. 5:7 Eller: …en av de tre…Jfr 6:2.
  2. 5:25 De tre arameiska verben betyder räkna, väga och dela, som det också framgår av tydningen. u-farsin och Peres är olika former av ett och samma ord och ser i arameiskan mer lika ut än i vår transkript och betyder både delat och perser.
  3. 6:1 Riket var delat i 120 delar, satrapier, som styrdes av satraper, de högsta ämbetsmännen.
  4. 6:6 Det arameiska ordets betydelse är osäker. Ordet förekommer också i v. 11,15.
  5. 6:18 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen något nöje/någon förströelse.
  6. 7:1 553 f.Kr.
  7. 7:4 ff. Lejonet var en känd symbol för Babylonien. Djurbilderna i denna syn representerar de kommande världsrikena på ett liknande sätt som delarna i statyn i kap. 2.
  8. 7:9 Mer ordagrant den Gamle av dagar, traditionellt tolkad som Gud som sätter sig till doms.
  9. 7:23 Det är omdiskuterat huruvida detta avsnitt är poesi eller inte; här tolkas de som prosa.
  10. 7:25 Tid används här i betydelsen ett år, och därmed är tidsangivelsen tre och ett halvt år.
  11. 8:1 551 f.Kr.
  12. 8:12 Grundtextens innebörd är mycket osäker.
  13. 8:14 Enligt bl.a. Septuaginta till honom.
  14. 8:14 Det hebreiska ordet kommer från rättfärdig(het)/rättfärdiga/göra rättfärdig.