Add parallel Print Page Options

Nytt ledarskap: Moses sista dagar

(31:1—34:12)

Mose utser Josua till sin efterträdare

31 När Mose hade hållit[a] detta tal till hela Israel, sa han till dem: ”Jag är nu hundratjugo år gammal. Jag kan inte leda er längre och Herren har talat om för mig att jag inte ska få gå över floden Jordan. Men Herren, din Gud, kommer att gå framför dig och förgöra de folk som bor där och du ska besegra dem. Josua ska bli din nye ledare, som Herren har sagt. Herren ska göra med dem precis som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och som han gjorde med deras land. Herren ska överlämna folken som bor där till er och ni ska göra med dem så som jag har befallt er. Var starka och modiga! Var inte rädda för dem! Herren, din Gud, ska vara med dig. Han ska aldrig svika dig eller överge dig.”

Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför hela Israel: ”Var stark och modig! Det är du som ska leda detta folk in i det land som Herren med ed lovade deras förfäder att ge till dem. Du ska dela ut det åt dem som arv. Herren kommer att gå före dig och vara med dig. Han ska inte svika dig eller överge dig. Var inte rädd och tappa inte modet!”

Mose skriver ner Guds lagar

Sedan skrev Mose ner denna lag och gav den till prästerna, Levis söner, som bar förbundsarken[b] och till alla de äldste i Israel. 10 Mose befallde dem: ”Vid slutet av vart sjunde år, friåret, under lövhyddefesten, 11 ska du läsa upp denna lag, så att allt folket hör den när hela Israel träder fram inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut. 12 Sammankalla hela folket, män, kvinnor, barn och de främlingar som bor i dina städer, så att alla får lyssna och lära att frukta Herren, er Gud, och lyda allt som står i denna lag. 13 Även barnen som inte känner till dessa lagar ska lyssna och lära sig frukta Herren, er Gud, så länge ni bor i det land ni nu ska erövra på andra sidan Jordan.”

Herren förutsäger folkets olydnad

14 Sedan sa Herren till Mose: ”Tiden är inne för dig att dö. Ta med dig Josua och kom in i uppenbarelsetältet, så ska jag ge honom hans uppdrag!” Då gick Mose och Josua och ställde sig i uppenbarelsetältet.

15 Då visade sig Herren i en molnpelare vid tältets ingång 16 och han sa till Mose: ”När du har dött och förenats med dina förfäder, kommer detta folk att i otrohet börja tillbe främmande gudar i det land de nu kommer till. De kommer att överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. 17 Då kommer min vrede att upptändas mot dem och jag ska överge dem och dölja mitt ansikte för dem och de kommer att förgås. Fruktansvärda olyckor och svårigheter ska drabba dem och de kommer att säga: ’Vår Gud finns inte längre ibland oss, det är därför vi drabbas av dessa olyckor!’ 18 Jag kommer att vända mig bort ifrån dem på grund av deras stora ondska och därför att de tillber andra gudar.

19 Skriv nu ner orden till följande sång och lär hela Israels folk den och låt dem sjunga den. Den ska vittna för mig mot dem. 20 När jag har fört dem in i det land jag med ed lovade deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och de äter och mår bra, kommer de att börja tillbe och tjäna andra gudar. De kommer att förakta mig och bryta förbundet med mig. 21 Men då, när stora olyckor och mycket elände drabbar dem, ska den här sången vittna mot dem. Sången ska inte glömmas utan leva vidare från generation till generation. Jag vet redan nu innan de ens har kommit in i landet hurdana de är.” 22 Redan samma dag skrev Mose ner orden till sången och lärde israeliterna den.

23 Herren gav också Josua, Nuns son, hans uppdrag och sa: ”Var stark och modig! Du ska föra Israels folk in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag ska vara med dig.”

24 När Mose hade skrivit ner denna lag i en bok från början till slut, 25 befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark: 26 ”Ta denna lagbok och lägg den bredvid Herrens, er Guds, förbundsark som ett vittne mot dig, Israel. 27 Jag vet hur envis och motspänstig du är. Om ni redan nu, medan jag fortfarande är hos er, är så upproriska mot Herren, hur mycket värre kommer det då inte att bli efter min död! 28 Sammankalla nu alla de äldste och alla ledarna för de olika stammarna, så att jag kan få tala till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem. 29 Jag vet att ni efter min död kommer att göra mycket ont och vända er bort från den väg jag befallt er att gå. Olycka ska drabba er under kommande dagar, då ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och uppväcker hans vrede genom det ni tillverkar med era händer[c].”

30 Mose framförde sedan hela denna sång för allt folket i Israel:

Moses sång

32 Lyssna, himmel och jord!
    Hör vad jag har att säga!
Min undervisning ska vara som stilla regn,
    den ska falla som dagg,
som fint regn över det spirande gräset,
    ja, som rikligt regn över späd grönska.

Jag ska förkunna Herrens ära
    och prisa vår Guds storhet.
Han är klippan[d]. Hans verk är fullkomliga.
    Allt vad han gör är rätt.
Han är en trofast Gud som aldrig gör något ont,
    Han är rättfärdig och rättvis.

Men hans barn har handlat svekfullt mot honom.
    De är en skam och är inte längre hans barn.
De har blivit ett hårdhjärtat och motsträvigt släkte.[e]
    Är det så ni behandlar Herren?
Du dåraktiga, vettlösa folk!
    Är han inte din far som skapade dig?
Är det inte han som har gjort dig och format dig?

Kom ihåg hur det var förr!
    Tänk på tidigare generationer!
Fråga din far,
    han ska berätta,
och de gamla,
    de ska förklara för dig.
När den Högste tilldelade folken deras områden
    och bestämde gränserna för var de skulle bosätta sig
i enlighet med Israels söners antal[f],
    då blev hans folk Herrens egendom,
Jakob[g] hans del.

10 Han fann honom i öknen,
    i ödslig, ylande ödemark,
han bevarade honom, tog hand om honom
    och skyddade honom som sin ögonsten.
11 Som när en örn lockar sina ungar ur boet
    och svävar över dem,
så bredde han ut sina vingar
    och bar honom på sina vingfjädrar.
12 Herren ensam ledde honom,
    inga andra gudar.

13 Han lät honom rida över landets höjder,
    äta av markens frukt.
Han gav honom honung ur berget[h]
    och olja från flinthårda klippan,
14 gräddmjölk från kor,
    fårmjölk och fett från lammen,
baggar och getter från Bashan
    och det allra finaste vete.
Druvors blod drack du,
    vin av utsökta druvor.

15 Men Jeshurun[i] fick för mycket av det goda och slog bakut.
    Du blev övergödd, tjock och trög.
Han övergav sin Gud, sin skapare,
    den klippa som räddat honom.
16 Folket väckte så hans svartsjuka
    med främmande gudar.
De gjorde avskyvärda saker
    och han blev vred.
17 De offrade till demoner som inte är gudar,
    till nya gudar som de inte kände,
gudar som nyss kommit till
    som era fäder inte fruktade.
18 Du övergav klippan som hade format dig
    och glömde den Gud som fött dig.

19 Herren såg vad de gjorde och stötte bort dem.
    Hans söner och döttrar hade gjort honom vred.
20 Han sa: ”Jag ska dölja mitt ansikte för dem.
    Sedan får vi se vad som kommer att hända med dem.
De är ett hårdhjärtat släkte,
    barn som ingen kan lita på.
21 De har gjort mig svartsjuk
    genom gudar som inte finns,
de väckte min vrede med värdelösa avgudar.
    Nu ska jag göra dem svartsjuka
genom sådana som inte är ett folk.
    Jag ska göra dem arga på ett folk som saknar förstånd.
22 Min vrede har tänt en eld.
    Den brinner ända nere i dödsrikets djup,
den förtär jorden och dess skördar
    och den sätter bergens grunder i lågor.

23 Jag ska överhopa dem med olyckor
    och skjuta mina pilar på dem.
24 Jag ska fördärva dem genom hunger,
    brännande feber och dödande pest.
Jag ska skicka vilda djur som sliter dem i stycken
    och giftiga ormar ska kräla på marken.
25 På gatorna ska deras barn dödas av svärd
    och i husen ska man sätta skräck i dem,
i unga män och kvinnor,
    spädbarn och åldringar.
26 Jag hade bestämt mig
    för att skingra dem
    och utplåna minnet av dem.
27 Men jag fruktade fiendens hån,
    att motståndarna skulle ta miste och säga:
    ’Det var vi och vår styrka, inte Herren som gjorde det!’ ”

28 De är ett dåraktigt folk,
    helt utan förstånd.
29 Om de ändå vore visa!
    Då skulle de förstå detta
och hur det kommer att sluta för dem.
30     Hur kunde en enda man jaga bort dem i tusental
och två män få tiotusen på flykt,
    om inte deras klippa hade övergett dem,
om inte Herren hade utlämnat dem?
31     Andras klippa är inte som vår klippa.
Det erkänner till och med fienden.
32     Deras vin kommer från Sodom och från Gomorras fält.
Deras druvor är förgiftade druvor, klasar av bitterhet,
33     och deras vin är ormgift,
kobrors dödliga gift.

34 ”Men jag har allting i säkert förvar,
    förseglat i mina förråd.
35 Hämnden är min
    och jag ska straffa dem
när tiden är inne,
    när de vacklar.
Olycka väntar dem
    och deras dom ska snart komma över dem.”

36 Herren ska skaffa rätt åt sitt folk[j]
    och ha medlidande med sina tjänare,
när han ser att deras kraft är uttömd och ingen återstår,
    varken slav eller fri.
37 Då ska han fråga:
    ”Var är nu deras gudar, klippan de sökte sin tillflykt hos?
38 Var är de gudar
    som åt fettet av deras offer
och drack vinet av deras dryckesoffer?
    Låt dem hjälpa er,
låt dem erbjuda er skydd!

39 Ser ni inte nu att jag ensam är Gud?
    Jag dödar och jag ger liv.
Jag sårar och jag helar.
    Ingen kommer undan min hand.
40 Jag lyfter handen mot himlen och svär:
    Så sant som jag lever i evighet
41 ska jag vässa mitt blixtrande svärd och hålla dom.
    Jag ska hämnas på mina ovänner
och straffa dem som hatar mig.
42     Mina pilar ska bli berusade av blod,
av blod från de slagna och de fångna.
    Mitt svärd ska äta sig mätt på kött,
på fiendens stolta ledare.”

43 Gläd er, ni folk, tillsammans med hans folk,[k]
    för han hämnas sina tjänares blod,
han tar hämnd på sina fiender,
    han försonar sitt land och sitt folk.

44 Mose kom tillsammans med Hosea[l], Nuns son, och framförde hela denna sång för folket. 45 När Mose hade avslutat sitt tal till hela Israel, 46 sa han till dem: ”Tänk nu på alla de ord jag har talat till er idag, lägg dem på hjärtat, och lär era barn att troget lyda allt som står i denna lag! 47 Det är inga tomma ord, det betyder livet för er. Genom att lyda dem kommer ni att få ett långt liv i det land som ni nu ska ta i besittning på andra sidan floden Jordan.”

Mose får veta att han snart ska dö

48 Samma dag sa Herren till Mose: 49 ”Gå upp i Avarimbergen på berget Nebo som ligger i Moabs land mitt emot Jeriko och se ut över Kanaans land därifrån, det land som jag ska ge Israels folk. 50 Där uppe på berget måste du dö och förenas med dina fäder på samma sätt som din bror Aron dog på berget Hor och förenades med dem. 51 Detta ska ske därför att ni var trolösa mot mig inför Israels folk vid Merivas källor i Kadesh i öknen Sin[m] och inte höll mig helig bland israeliterna. 52 Framför dig ska du på avstånd se det land som jag ska ge Israels folk, men själv ska du inte få gå in i det.”

Footnotes

  1. 31:1 Översättningen följer här bl.a. Septuaginta. Enligt den masoretiska texten: Mose gick och talade…
  2. 31:9 Se 10:1,2,8.
  3. 31:29 Kan syfta på tillverkning av avgudar.
  4. 32:4 ”Herren är klippan” är temat för hela sången.
  5. 32:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  6. 32:8 Sjuttio folkslag fanns, se 1 Mos 10–11. Israels sjuttio avkomlingar drog till Egypten under den stora hungersnöden. Detta är antagligen vad som menas här.
  7. 32:9 Jakob och Israel är samma person. Se 1 Mos 32:28.
  8. 32:13 Honung från vildbin som byggde sina bon i klipporna.
  9. 32:15 Ett poetiskt namn för Israel och betyder kanske den rättfärdige.
  10. 32:36 Eller: Herren ska döma sitt folk.
  11. 32:43 Enligt Septuaginta: Gläd er ni himlar, tillsammans med hans folk, och alla Guds änglar ska tillbe honom. I 5 Moseboksrullen från Qumran (4Q44 f5 ii:7) finns ett tillägg: Låt alla gudar tillbe honom, som tycks utgöra bakgrunden till översättningen i Septuaginta.
  12. 32:44 Hosea var enligt 4 Mos 13:9,17 Josuas ursprungliga namn.
  13. 32:51 Se 4 Mos 20:2-13.