5 Moseboken 32-34
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Moses sång
32 Lyssna, himmel och jord!
Hör vad jag har att säga!
2 Min undervisning ska vara som stilla regn,
den ska falla som dagg,
som fint regn över det spirande gräset,
ja, som rikligt regn över späd grönska.
3 Jag ska förkunna Herrens ära
och prisa vår Guds storhet.
4 Han är klippan[a]. Hans verk är fullkomliga.
Allt vad han gör är rätt.
Han är en trofast Gud som aldrig gör något ont,
Han är rättfärdig och rättvis.
5 Men hans barn har handlat svekfullt mot honom.
De är en skam och är inte längre hans barn.
De har blivit ett hårdhjärtat och motsträvigt släkte.[b]
6 Är det så ni behandlar Herren?
Du dåraktiga, vettlösa folk!
Är han inte din far som skapade dig?
Är det inte han som har gjort dig och format dig?
7 Kom ihåg hur det var förr!
Tänk på tidigare generationer!
Fråga din far,
han ska berätta,
och de gamla,
de ska förklara för dig.
8 När den Högste tilldelade folken deras områden
och bestämde gränserna för var de skulle bosätta sig
i enlighet med Israels söners antal[c],
9 då blev hans folk Herrens egendom,
Jakob[d] hans del.
10 Han fann honom i öknen,
i ödslig, ylande ödemark,
han bevarade honom, tog hand om honom
och skyddade honom som sin ögonsten.
11 Som när en örn lockar sina ungar ur boet
och svävar över dem,
så bredde han ut sina vingar
och bar honom på sina vingfjädrar.
12 Herren ensam ledde honom,
inga andra gudar.
13 Han lät honom rida över landets höjder,
äta av markens frukt.
Han gav honom honung ur berget[e]
och olja från flinthårda klippan,
14 gräddmjölk från kor,
fårmjölk och fett från lammen,
baggar och getter från Bashan
och det allra finaste vete.
Druvors blod drack du,
vin av utsökta druvor.
15 Men Jeshurun[f] fick för mycket av det goda och slog bakut.
Du blev övergödd, tjock och trög.
Han övergav sin Gud, sin skapare,
den klippa som räddat honom.
16 Folket väckte så hans svartsjuka
med främmande gudar.
De gjorde avskyvärda saker
och han blev vred.
17 De offrade till demoner som inte är gudar,
till nya gudar som de inte kände,
gudar som nyss kommit till
som era fäder inte fruktade.
18 Du övergav klippan som hade format dig
och glömde den Gud som fött dig.
19 Herren såg vad de gjorde och stötte bort dem.
Hans söner och döttrar hade gjort honom vred.
20 Han sa: ”Jag ska dölja mitt ansikte för dem.
Sedan får vi se vad som kommer att hända med dem.
De är ett hårdhjärtat släkte,
barn som ingen kan lita på.
21 De har gjort mig svartsjuk
genom gudar som inte finns,
de väckte min vrede med värdelösa avgudar.
Nu ska jag göra dem svartsjuka
genom sådana som inte är ett folk.
Jag ska göra dem arga på ett folk som saknar förstånd.
22 Min vrede har tänt en eld.
Den brinner ända nere i dödsrikets djup,
den förtär jorden och dess skördar
och den sätter bergens grunder i lågor.
23 Jag ska överhopa dem med olyckor
och skjuta mina pilar på dem.
24 Jag ska fördärva dem genom hunger,
brännande feber och dödande pest.
Jag ska skicka vilda djur som sliter dem i stycken
och giftiga ormar ska kräla på marken.
25 På gatorna ska deras barn dödas av svärd
och i husen ska man sätta skräck i dem,
i unga män och kvinnor,
spädbarn och åldringar.
26 Jag hade bestämt mig
för att skingra dem
och utplåna minnet av dem.
27 Men jag fruktade fiendens hån,
att motståndarna skulle ta miste och säga:
’Det var vi och vår styrka, inte Herren som gjorde det!’ ”
28 De är ett dåraktigt folk,
helt utan förstånd.
29 Om de ändå vore visa!
Då skulle de förstå detta
och hur det kommer att sluta för dem.
30 Hur kunde en enda man jaga bort dem i tusental
och två män få tiotusen på flykt,
om inte deras klippa hade övergett dem,
om inte Herren hade utlämnat dem?
31 Andras klippa är inte som vår klippa.
Det erkänner till och med fienden.
32 Deras vin kommer från Sodom och från Gomorras fält.
Deras druvor är förgiftade druvor, klasar av bitterhet,
33 och deras vin är ormgift,
kobrors dödliga gift.
34 ”Men jag har allting i säkert förvar,
förseglat i mina förråd.
35 Hämnden är min
och jag ska straffa dem
när tiden är inne,
när de vacklar.
Olycka väntar dem
och deras dom ska snart komma över dem.”
36 Herren ska skaffa rätt åt sitt folk[g]
och ha medlidande med sina tjänare,
när han ser att deras kraft är uttömd och ingen återstår,
varken slav eller fri.
37 Då ska han fråga:
”Var är nu deras gudar, klippan de sökte sin tillflykt hos?
38 Var är de gudar
som åt fettet av deras offer
och drack vinet av deras dryckesoffer?
Låt dem hjälpa er,
låt dem erbjuda er skydd!
39 Ser ni inte nu att jag ensam är Gud?
Jag dödar och jag ger liv.
Jag sårar och jag helar.
Ingen kommer undan min hand.
40 Jag lyfter handen mot himlen och svär:
Så sant som jag lever i evighet
41 ska jag vässa mitt blixtrande svärd och hålla dom.
Jag ska hämnas på mina ovänner
och straffa dem som hatar mig.
42 Mina pilar ska bli berusade av blod,
av blod från de slagna och de fångna.
Mitt svärd ska äta sig mätt på kött,
på fiendens stolta ledare.”
43 Gläd er, ni folk, tillsammans med hans folk,[h]
för han hämnas sina tjänares blod,
han tar hämnd på sina fiender,
han försonar sitt land och sitt folk.
44 Mose kom tillsammans med Hosea[i], Nuns son, och framförde hela denna sång för folket. 45 När Mose hade avslutat sitt tal till hela Israel, 46 sa han till dem: ”Tänk nu på alla de ord jag har talat till er idag, lägg dem på hjärtat, och lär era barn att troget lyda allt som står i denna lag! 47 Det är inga tomma ord, det betyder livet för er. Genom att lyda dem kommer ni att få ett långt liv i det land som ni nu ska ta i besittning på andra sidan floden Jordan.”
Mose får veta att han snart ska dö
48 Samma dag sa Herren till Mose: 49 ”Gå upp i Avarimbergen på berget Nebo som ligger i Moabs land mitt emot Jeriko och se ut över Kanaans land därifrån, det land som jag ska ge Israels folk. 50 Där uppe på berget måste du dö och förenas med dina fäder på samma sätt som din bror Aron dog på berget Hor och förenades med dem. 51 Detta ska ske därför att ni var trolösa mot mig inför Israels folk vid Merivas källor i Kadesh i öknen Sin[j] och inte höll mig helig bland israeliterna. 52 Framför dig ska du på avstånd se det land som jag ska ge Israels folk, men själv ska du inte få gå in i det.”
Mose välsignar alla stammarna
33 Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose gav Israels folk innan han dog:
2 ”Herren kom från Sinai,
hans sken gick upp från Seir.
Han strålade från Parans berg,
från söder kom han omgiven av mångtusen heliga,
från bergssluttningar kom han i en eld.[k]
3 Du älskar ditt folk.
De heliga är i dina händer.
De böjer sig ned vid dina fötter.
De tar råd av dig och följer din undervisning[l],
4 lagen som de fick av Mose,
Jakobs församlings egendom.
5 Han blev kung över Jeshurun[m],
när ledarna för folket samlades,[n]
alla Israels stammar.
6 Må Ruben leva och inte dö,
och hans män ska bli många.”
7 Om Juda sa han:
”Herre, hör Judas rop
och förena honom med hans folk!
Med egna händer kämpar han för sin sak.
Hjälp honom mot hans fiender!”
8 Om Levi sa han:
”Dina tummim och urim[o] tillhör din fromme[p] Levi.
Du prövade honom i Massa
och utmanade vid Merivas källor.[q]
9 Han sa om sin far och mor:
’Jag ser dem inte’,
och ville inte kännas vid sina bröder,
ej heller sina barn.
Men de tog vara på ditt ord
och höll fast vid ditt förbund.[r]
10 De lär Jakob dina föreskrifter
och undervisar Israel i din lag,
offrar rökelse inför dig
och brännofferdjur på ditt altare.
11 Herre, välsigna hans kraft
och låt hans tjänst behaga dig!
Krossa hans fiender och låt dem inte resa sig igen!”
12 Om Benjamin sa han:
”Den som är älskad av Herren
ska bo i trygghet hos honom.
Herren ska alltid bevara honom
och låta honom bo mellan hans höjder.”
13 Om Josef[s] sa han:
”Hans område ska vara välsignat av Herren
med dyrbar dagg från himlen
och med vatten från djupen,
14 med det bästa som mognar under solen,
rik växtlighet månad efter månad,
15 med de bästa skördarna från de uråldriga bergen
och dyrbarheter från de eviga höjderna,
16 med de bästa gåvorna från jorden och dess härlighet
och med nåd från honom som var i törnbusken.
Låt allt detta komma över Josef,
över hjässan på honom som är fursten bland bröderna.
17 Han är praktfull som en förstfödd tjur
och hans horn är som en vildoxes.
Med dem ska han stånga folken, var de än finns på jorden.
Sådana är Efraims tiotusenden och Manasses tusenden.”
18 Om Sebulon sa han:
”Gläd dig, Sebulon, när du går ut,
och du, Isaskar, i dina tält!
19 De sammankallar folket på berget
och offrar rättfärdiga offer.
De njuter av havets rikedomar
och skatterna som finns gömda i sanden.”
20 Om Gad sa han:
”Välsignad är den som utvidgar Gads område.
Gad är ett lejon
som hugger efter arm och huvud.
21 Han väljer det bästa av landet åt sig själv,
den del som passar en härskare.
När stammarnas ledare samlades
dömde han enligt Herrens rättfärdiga vilja
och fällde hans domar i Israel.”
22 Om Dan sa han:
”Dan är ett ungt lejon
som rusar ner från Bashan.”
23 Om Naftali sa han:
”Naftali får nåd och välsignelser i överflöd av Herren.
Söderut mot sjön sträcker sig hans område.”
24 Om Asher sa han:
”Asher är den mest välsignade av sönerna,
uppskattad av sina bröder.
Han badar sina fötter i olja.
25 Dina portar ska skyddas med reglar av järn och koppar
och din styrka ska bestå så länge dina dagar varar.”
26 ”Det finns ingen Gud lik Jeshuruns[t].
Han rider över himlen majestätiskt,
på moln för att hjälpa dig.
27 Den evige Guden är en tillflykt
och här nere råder hans eviga armar.
Han fördriver dina fiender
och ropar: ’Förgör dem!’
28 Därför bor Israel i trygghet,
Jakobs källa är i säkerhet
i ett land med säd och vin,
med dagg från himlen.
29 Lycklig är du, Israel!
Vem är dig lik?
Du är ett folk som har sin räddning i Herren.
Han är din sköld och din hjälpare,
ditt ärorika svärd!
Dina fiender ska krypa för dig,
och du ska trampa ner deras höjder[u].”
Mose dör
34 Sedan gick Mose upp på berget Nebo från Moabs slätter, upp till toppen av Pisga mitt emot Jeriko. Herren visade hela landet för honom från Gilead till Dan, 2 hela Naftali, hela Efraims och Manasses område, hela Judas område ända bort till Medelhavet, 3 Negevöknen och Jordandalen, med Jeriko, palmernas stad, ända bort till Soar.
4 ”Detta är det land jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge till deras efterkommande”, sa Herren till Mose. ”Nu har jag låtit dig se det, men du kommer inte att få gå över dit.”
5 Mose, Herrens tjänare, dog i Moabs land som Herren hade sagt 6 och han begravde honom[v] i en dal i närheten av Bet Pegor i Moab, men ingen känner till den exakta gravplatsen.
7 Mose var hundratjugo år gammal när han dog, men ändå var hans syn inte nedsatt och han hade inte mist sin styrka. 8 Israels folk sörjde honom i trettio dagar på Moabs slätter. Sedan var sorgetiden över.
9 Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, för Mose hade lagt sina händer på honom. Därför lydde Israels folk honom och gjorde så som Herren hade befallt Mose.
10 Det har aldrig efteråt i Israel funnits en profet som Mose, för Herren talade till honom ansikte mot ansikte. 11 Utsänd av Herren utförde han tecken och under i Egypten med farao, alla hans hovmän och hela hans land. 12 Ingen har någonsin visat sådan kraft och utfört sådana skräckinjagande under som de Mose gjorde inför ögonen på Israels folk.
Footnotes
- 32:4 ”Herren är klippan” är temat för hela sången.
- 32:5 Grundtextens innebörd är osäker.
- 32:8 Sjuttio folkslag fanns, se 1 Mos 10–11. Israels sjuttio avkomlingar drog till Egypten under den stora hungersnöden. Detta är antagligen vad som menas här.
- 32:9 Jakob och Israel är samma person. Se 1 Mos 32:28.
- 32:13 Honung från vildbin som byggde sina bon i klipporna.
- 32:15 Ett poetiskt namn för Israel och betyder kanske den rättfärdige.
- 32:36 Eller: Herren ska döma sitt folk.
- 32:43 Enligt Septuaginta: Gläd er ni himlar, tillsammans med hans folk, och alla Guds änglar ska tillbe honom. I 5 Moseboksrullen från Qumran (4Q44 f5 ii:7) finns ett tillägg: Låt alla gudar tillbe honom, som tycks utgöra bakgrunden till översättningen i Septuaginta.
- 32:44 Hosea var enligt 4 Mos 13:9,17 Josuas ursprungliga namn.
- 32:51 Se 4 Mos 20:2-13.
- 33:2 Dessa tre berg var alla förknippade med givandet av lagen. Sista delen av versen översätts ofta olika eftersom grundtexten är oklar.
- 33:3 Grundtextens innebörd och översättningen av sista delen av versen är osäker.
- 33:5 Israel, se not till 32:15.
- 33:5 Eller enligt Septuaginta: Det kommer att finnas en kung över Jeshurun, när ledarna för folket samlas.
- 33:8 Tummim och urim. Se not till 2 Mos 28:30.
- 33:8 Ordet översätts ibland också den som är trogen, den trogne, t.ex. i Ps 4:4; 12:2; 16:10.
- 33:8 Mose och Aron tillhörde Levi stam. Det var de som prövades vid Massa och Meriva.
- 33:9 Se 2 Mos 32: 26–29.
- 33:13 Josef fick en del av landet genom sina söner Efraim och Manasse som adopterats av Josefs far Jakob (Israel). Se 1 Mos 48:5.
- 33:26 Israel, se not till 32:15.
- 33:29 Deras höjder kan syfta på de kanaaneiska offerplatserna som oftast låg på höga kullar och berg.
- 34:6 Kan också översättas: Man begravde honom, men enligt traditionen var det Gud själv som begravde honom och därför var gravplatsen okänd.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.