5 Moseboken 5-7

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Sammanfattning av de tio buden

(2 Mos 20:1-21)

5 Mose kallade samman hela Israels folk och sa:

Lyssna nu, Israel, till alla de föreskrifter och lagar som jag i dag har gett er! Lär er dem och följ dem noga! ² Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid Horeb –  ³ inte med våra förfäder, utan med oss som lever idag. ⁴ Han talade med er ansikte mot ansikte ur elden där på berget. ⁵ Jag stod där mellan er och Herren för att förmedla Herrens ord, för ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sa:

²² Detta är de bud som Herren gav till er alla då ni stod nedanför berget. Han uttalade dem med hög röst ur elden, molnet och det djupa mörkret. Dessa var de enda bud han gav er och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.

²³ Men när ni hörde rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamhövdingar och äldste till mig ²⁴ och sa: ”Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och sitt majestät. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå får människan leva. ²⁵ Varför ska vi nu dö? Denna stora eld förbränner oss! Vi kommer säkert att dö om vi hör Herren, vår Gud, tala till oss igen. ²⁶ Finns det någon dödlig varelse som har hört den levande Gudens röst inifrån elden som vi har gjort och som fått fortsätta att leva? ²⁷ Gå fram du och lyssna till vad Herren, vår Gud, säger och kom sedan och berätta det för oss! Vi ska lyssna och lyda.”

²⁸ Herren gick med på er begäran och sa till mig: ”Jag har hört vad folket sa till dig, och det var rätt talat. ²⁹ Tänk om de alltid kunde vara lika villiga att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom. ³⁰ Gå och säg till dem att återvända till sina tält. ³¹ Sedan ska du ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla de bud, lagar och föreskrifter som du ska undervisa dem om och som de sedan ska följa i det land jag ger dem till besittning.”

³² Var nu noga med att följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er. Vik inte av åt något håll! ³³ Följ i allt den väg Herren, er Gud, har befallt er att gå! Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.

Förklaring av de tio budorden^[d]

(6:1—27:8)

Första budet: Du ska inte ha några andra gudar

6 Detta är de bud, lagar och föreskrifter som Herren, er Gud, befallde mig att undervisa er om och som ni sedan ska följa i det land ni ska inta på andra sidan floden. ² Om du och dina barn och barnbarn fruktar och lyder Herren, din Gud, och under hela ditt liv följer alla de bud och föreskrifter jag har gett dig, kommer du att leva länge. ³ Lyssna därför, Israel, och var noga med att följa dem så att allt går bra för dig och du blir ett stort folk i landet som flyter av mjölk och honung, så som Herren, dina förfäders Gud, har lovat.

Lär era barn att lyda Herren

⁴ Lyssna, Israel: Herren är vår Gud. Herren är en^[e]. ⁵ Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela din kraft! ⁶ Du ska ständigt tänka på^[f] de bud som jag ger dig idag. ⁷ Du ska inpränta dem hos dina barn. Tala om dem både när du är hemma och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. ⁸ Bind dem som ett tecken på din hand och bär dem på din panna.^{[g] 9} Skriv dem på dörrkarmarna till ditt hus och på dina stadsportar.^[h]

¹⁰ När Herren, din Gud, har lett dig in i det land han med ed lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob, när han har gett dig stora, vackra städer som du inte har byggt, ¹¹ välfyllda hus som du inte har fyllt, brunnar som du inte har grävt och vingårdar och olivträd som du inte har planterat, när du har ätit dig mätt, ¹² se då till att du inte glömmer Herren, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.

¹³ Det är Herren, din Gud, du ska frukta och tjäna och det är vid hans namn du ska avlägga ed. ¹⁴ Ni ska inte följa någon annan gud, ingen av grannfolkens gudar, ¹⁵ för Herren, din Gud, som bor ibland er är en svartsjuk Gud. Hans vrede kan väckas mot dig och utplåna dig från jordens yta. ¹⁶ Sätt inte Herren, er Gud, på prov så som ni gjorde i Massa.^{[i] 17} Lyd noga alla de bud, befallningar och föreskrifter som Herren, er Gud, har gett dig. ¹⁸ Gör det som är rätt och gott i Herrens ögon, så kommer allt att gå väl för dig och du kan tåga in och ta det goda land i besittning som Herren med ed lovade dina förfäder. ¹⁹ Han ska då driva ut alla dina fiender, så som han har sagt.

²⁰ När ditt barn i framtiden frågar dig: ”Vad är meningen med alla de befallningar, föreskrifter och stadgar som Herren, vår Gud, har gett er?” ²¹ ska du berätta för honom: ”Vi var faraos slavar i Egypten och Herren ledde oss ut ur Egypten med väldig makt ²² och genom att inför våra ögon göra stora och fruktansvärda tecken och under mot Egypten och farao och allt hans folk. ²³ Han förde oss ut ur Egypten och ledde oss hit för att ge oss det land som han med ed hade lovat våra förfäder. ²⁴ Herren har befallt oss att följa alla dessa lagar och frukta honom, för att det ska gå oss väl och han ska kunna bevara oss vid liv, precis som han hittills har gjort. ²⁵ Om vi följer hela denna lag som Herren, vår Gud, har befallt oss att hålla, kommer vi att vara rättfärdiga^[j] inför honom.”

Utplåna era fiender

7 När Herren, din Gud, leder dig in i det land du nu ska erövra, kommer han att fördriva många folk för dig, sju folk som är större och mäktigare än du: hettiterna, girgashéerna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna.

² När Herren, din Gud, överlämnar dem åt dig och du besegrar dem, ska du viga dem åt förintelse. Slut inga förbund med dem och visa dem ingen nåd. ³ Beblanda dig inte med dem. Låt inte dina söner eller döttrar gifta sig med deras söner och döttrar. ⁴ De skulle snart locka dina barn att överge mig och börja tillbe andra gudar. Herrens vrede skulle då upptändas mot dig, så att han snabbt utplånade dig.

⁵ Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar^[k] och bränna upp deras avgudabilder, ⁶ för du är ett heligt folk avskilt åt Herren, din Gud. Han har utvalt dig bland alla andra folk på jorden till att vara hans egendom.

⁷ Det var inte för att ni var ett stort folk som han fäste sig vid er och utvalde er – ni var ju den minsta av alla folkgrupper. ⁸ Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era förfäder. Det var därför han ledde er ut ur slaveriet med sådan väldig makt och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, grepp.

⁹ Du ska alltså inse att Herren, din Gud, är Gud. Han är den trofaste Gud som håller sitt nådesförbund i tusen generationer och visar kärlek till dem som älskar honom och lyder hans befallningar. ¹⁰ Men dem som hatar honom, straffar han genast och utplånar dem.

¹¹ Lyd därför alla de bud, lagar och föreskrifter som jag idag ger dig!

Lydnad innebär välsignelse

(3 Mos 26:1-13; 5 Mos 28:1-14)

¹² Om ni troget lyder och följer dessa lagar, ska Herren, din Gud, också hålla sitt nådesförbund, som han med ed lovade dina förfäder. ¹³ Han ska älska och välsigna dig och göra dig till ett stort folk. Han ska välsigna dina barn och din skörd, din säd och ditt vin och din olja, kornas kalvar och tackornas lamm i det land han med ed lovade dina förfäder att ge dig. ¹⁴ Du ska bli mer välsignad än alla andra folk. Ingen hos dig ska vara ofruktsam, vare sig man eller kvinna, och inte heller boskapen. ¹⁵ Herren ska hålla dig frisk och inte låta dig drabbas av någon av de hemska sjukdomar du känner till från Egypten, men han ska ge dem till dina fiender. ¹⁶ Du ska förgöra alla folk som Herren, din Gud, ger dig makten över. Visa ingen barmhärtighet mot dem och tillbe inte deras gudar! Gå inte i den fällan!

¹⁷ Kanske tänker du för dig själv: ”Hur ska jag någonsin kunna fördriva de här folken som är så mycket mäktigare än jag?” ¹⁸ Men var inte rädd för dem! Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med farao och med hela Egypten! ¹⁹ Kom ihåg de hemska prövningar du med egna ögon fick se, de tecken och under och den mäktiga kraft som Herren, din Gud, visade när han ledde dig ut ur Egypten. Herren, din Gud, kommer att göra likadant mot alla de folk du nu är rädd för. ²⁰ Herren ska också sända missmod^[l] bland dem, ända tills den siste av dem som gömmer sig för dig har blivit utplånad.

²¹ Var inte rädd för dem, för Herren, din Gud, är med dig och han är en stor och fruktansvärd Gud. ²² Herren, din Gud, ska jaga iväg dessa folk för dig undan för undan. Du kan inte förgöra dem alla på en gång, för då skulle vilddjuren föröka sig snabbt. ²³ Herren ska överlämna folken åt dig efterhand. De ska drabbas av stor förvirring tills de alla är utrotade. ²⁴ Han ska överlämna deras kungar i dina händer och du ska utplåna deras namn så att ingen på jorden kan minnas dem. Ingen ska kunna stå emot dig. Du kommer att göra slut på dem.

²⁵ Bränn upp deras avgudabilder och önska dig inte guldet och silvret som de är gjorda av. Lägg inte beslag på det, för det skulle bli en fälla för dig. Herren, er Gud, avskyr allt detta. ²⁶ För inte in några avskyvärdheter i ditt hem, för då vigs du själv åt förintelse tillsammans med dem. Avsky allt detta fullständigt, det är ytterst vedervärdigt, för det är vigt åt förintelse.