Add parallel Print Page Options

Vem vet vad som är bra för människan i livet, under de få och meningslösa dagar hon vandrar här som en skugga? Och vem kan tala om för människan vad som kommer att hända under solen efter att hon är borta?

Visa levnadsråd

Ett gott rykte är bättre än den dyrbaraste parfym,
    och dödsdagen är bättre än födelsedagen.
Det är bättre att gå till ett sorgehus än till ett festställe,
    för det är varje människas öde,
och det bör varje levande betänka.
    Att sörja är bättre än att skratta,
för ett nedstämt ansikte gör gott för hjärtat.[a]
    Den vises tankar är i sorgehuset
men dårens på nöjesställen.
    Det är bättre att bli kritiserad av en vis man
än att lyssna på dårars sång.
    Som törnris som sprakar under grytan
är dårens skratt.
    Även det är meningslöst.

Rofferi gör en vis man till en dåre,
    och mutor fördärvar hans sinne.

Slutet är bättre än början,
    tålamod är bättre än högmod.
10 Var inte för snabb med att reta upp dig,
    för förargelse bor i dårars hjärtan.

11 Säg inte: ”Varför var det bättre förr?”
    för det är inte av vishet du ställer den frågan.
12 Vishet är lika bra som ett arv,
    en förmån för dem som ser solen.
13 Visheten beskyddar, och det gör även pengar,
    men fördelen med kunskapen
är att visheten ger sin ägare liv.

14 Se på Guds gärningar:

Vem kan göra rakt
    vad han har gjort krokigt?
15 Var glad under de goda tiderna,
    men inse i onda tider att Gud har gjort dem båda,
och människan kan inte utforska
    vad som kommer härefter.
16 I mitt meningslösa liv har jag sett
att den rättfärdige går under i sin rättfärdighet
    och den gudlöse lever länge i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig eller alltför vis.
    För varför skulle du fördärva dig själv?
18 Var inte alltför gudlös,
    och var inte en dåre.
Varför skulle du dö i förtid?
19     Det bästa är att gripa tag i det ena
utan att släppa det andra.
    Den som fruktar Gud slipper hamna i ytterligheter.

20 För den vise är visheten en större styrka
    än tio mäktiga män i staden.

21 Det finns ingen rättfärdig på jorden
    som gör gott och aldrig syndar.

22 Bry dig inte om vartenda ord som sägs av andra,
    så slipper du höra när din tjänare förbannar dig.
23 Du vet ju inom dig hur ofta du själv har förbannat andra.

24 Allt detta har jag prövat med visheten.

Jag sa: ”Jag vill bli vis”,
    men det övergick min förmåga.
25 Vad visheten än är, så är den långt borta
    och mycket grundläggande –
vem kan någonsin finna den?
26     Sedan beslöt jag att försöka lära känna,
utforska och söka visheten och meningen,
    för att inse att det onda är oförnuft och dårskapen vanvett.

27 Jag fann att bittrare än döden är en kvinna,
    vars hjärta är snaror och nät,
och vars händer är bojor.
    Den som är god inför Gud undgår henne,
men syndaren blir hennes fånge.

28 ”Se vad jag funnit,” säger Predikaren,

”jag har lagt det ena till det andra
    för att finna en mening,
29 som jag har sökt men inte funnit:
Jag har funnit en ärbar[b] man bland tusen,
men jag har inte funnit en enda ärbar kvinna bland dem.

30 Se, bara detta har jag funnit:
    Gud skapade människorna rättsinniga,
    men själva söker de allt annat.”

Att leva vist

(8:1—12:14)

Vem är som den vise
    som vet förklaringen till saker och ting?
Visheten lyser upp en människas ansikte
    och förvandlar hennes stränga uppsyn.

Jag säger:[c] Lyd kungen, så som du med ed svurit inför Gud att göra. Ha inte bråttom bort ur kungens närhet, och låt dig inte bli inblandad i något ont, för han gör som han vill. Kungens ord har en stor auktoritet, och vem kan säga till honom: ”Vad gör du?”

Den som lyder hans bud drabbas inte av något ont.
    Den vise känner till tid och domslut.
Det finns tid och domslut för allting,
    och människans ondska vilar tungt på henne.

Eftersom ingen vet vad som kommer att hända,
    vem kan tala om för henne vad som ska ske?
Ingen har makt över vinden,
    ingen kan hindra den.
Ingen har heller makt över sin dödsdag,
    och ingen kommer undan striden.
Ondskan kan inte rädda sina utövare.

Orättvisor

Allt detta har jag sett när jag betraktat det som sker under solen i en tid då en människa utövar makt över en annan, till sin egen olycka. 10 Jag har sett onda människor bli begravda, de som brukade komma och gå på den heliga platsen, och som sedan prisades i staden där de gjorde detta.[d] Även detta är meningslöst.

11 När domen inte genast fälls över det onda, kommer människorna att vilja göra ännu mer ont. 12 Men även om en syndare begår hundra onda gärningar och ändå får leva länge, så vet jag att det kommer att gå bra för dem som fruktar Gud. 13 Det går inte bra för den onde, och hans liv förlängs inte heller likt skuggan, eftersom han inte fruktar Gud.

14 Meningslöst är det som händer här på jorden: Det finns rättfärdiga som får vad de onda förtjänar och onda som får vad de rättfärdiga förtjänar. Även detta är meningslöst.

Arbetsglädje är en gåva från Gud

15 Då lovordade jag glädjen, eftersom det inte finns något bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad. Det är det som följer henne i hennes möda under den tid som Gud låter henne leva under solen.

Alla har samma väg att gå

16 När jag åtog mig att lära känna visheten och betrakta all den verksamhet som pågår på jorden – varken dag eller natt unnar man sig någon sömn – 17 då insåg jag att allt som Gud har gjort under solen är bortom människans fattningsförmåga. Hur människan än anstränger sig för att komma underfund med det, fattar hon det inte. Även om den vise säger sig veta, kan han ändå inte fatta.

Människans lott

Allt detta har jag begrundat och kommit fram till: De rättfärdiga och visa och deras gärningar är i Guds hand. Om en människa har kärlek eller hat framför sig vet hon inte. Samma öde drabbar alla, den rättfärdige och den gudlöse, den gode och rene och den orene, den som offrar och den som inte gör det.

Det går den gode
    som det går syndaren,
likaså den som svär en ed
    och den som är rädd för att svära.

Det finns ett ont i allt som sker under solen: alla har samma öde. Människornas hjärtan är fulla av ondska, och dårskap bor inom dem livet igenom, och sedan förenar de sig med de döda. Så länge någon lever finns det hopp. Även en levande hund är bättre än ett dött lejon.

De levande vet att de kommer att dö,
    men de döda vet ingenting.
De har ingen belöning att vänta,
    och man ska inte ens komma ihåg dem.
Deras kärlek, hat och avund är över,
    och de ska aldrig mer befatta sig med det som händer under solen.

Så ät ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, för detta uppskattar Gud. Klä dig alltid i vita kläder, och låt inte olja fattas på ditt huvud. Lev lycklig tillsammans med den kvinna du älskar, alla dagar i ditt meningslösa liv, som Gud har gett dig under solen, i alla dina meningslösa dagar. För detta är din lott i livet och i din möda under solen. 10 Vad du än gör så gör det med all din kraft, för i dödsriket, dit du går, finns inget arbete, inga planer, ingen kunskap och ingen visdom.

11 Vidare såg jag under solen:
    Det är inte de snabba som vinner loppet
eller den starkaste som segrar i striden,
    inte heller de visa som har bröd,
inte de kloka som blir rika
    och inte de lärda som lyckas.
Nej, alla är de beroende av rätt tid och tillfälle.

12 En människa har inte heller kunskap om sin tid.

Likt fiskar som fångas i ett nät,
    eller som fåglar som fastnar i en snara,
så snärjs människorna i onda tider
    som plötsligt kommer över dem.

Vishet och dårskap

13 Också ett annat exempel på stor visdom såg jag under solen, och den gjorde starkt intryck på mig: 14 Det fanns en liten stad med få invånare, och dit kom en mäktig kung med sin armé och belägrade den med stora befästningar. 15 I staden fanns det en vis men fattig man, och han räddade staden med sin vishet. Men sedan var det ingen som kom ihåg honom. 16 Då sa jag: ”Vishet är bättre än styrka.” Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen fäster sig vid vad han säger.

17 Den vises ord i stillhet är starkare
    än ropen från den som för dårarnas talan.
18 Vishet är bättre än vapen,
    men en syndare fördärvar mycket gott.

10 En död fluga får en flaska parfym att stinka och jäsa.
    På samma sätt kan lite dårskap fördärva vishet och ära.
Den vises sinne dras till det som är rätt,
    dårens till det som är fel.
Var dåren än går saknar han vett,
    och han visar alla att han är en dåre.
Om en furste rasar mot dig, så lämna inte din plats.
    Ett lugnt sinne kan förhindra stora misstag.

Det finns ett ont som jag har sett under solen,
    ett misstag som begås av härskare:
Dårar ges upphöjda positioner,
    och rika hamnar på anspråkslösa platser.
Jag har sett tjänare rida,
    medan furstar har gått till fots som slavar.

Den som gräver en grop faller själv ner i den,
    och den som bryter ner en mur kan bli biten av en orm.
Den som bryter sten kan skada sig av sten,
    och den som hugger ved kan skada sig av den.

10 Om yxan är slö och ingen har slipat eggen,
    får man använda desto mer kraft.
Men med vishet lyckas man.

11 Om ormen biter innan den blivit tjusad,
    är ormtjusaren till ingen nytta.

12 Den vises ord gör gott,
    men en dåre fördärvar sig själv genom sitt prat.
13 Redan från början är allt han säger tokigt,
    men till slut blir det rena vansinnet.
14 Dåren bara pratar på.

Men ingen vet vad som ska komma.
    Vem kan tala om för honom vad som kommer att ske efter honom?

15 Dårens möda tröttar ut honom,
    så att han inte ens hittar vägen till staden.

16 Ve dig, du land, som har en yngling till kung,
    och vars furstar börjar festa redan på morgonen.
17 Lyckligt är du land, vars kung är en förnäm man
    och vars furstar äter vid rätt tid
och för att få styrka och inte för att berusa sig.

18 Den lates tak sjunker in,
    för sysslolösa händer regnar det in i huset.

19 En fest ger nöje och vin gör livet glatt,
    och för pengar får man ju allt detta.

20 Förbanna inte kungen ens i dina tankar,
    och inte heller den rike i ditt sovrum,
för det finns alltid fåglar som gärna kvittrar om vad du har sagt,
    och de bevingade för det vidare.

Det lönar sig att vara generös

11 Sänd ditt bröd över vattnen,
    för med tiden får du det tillbaka.
Dela med dig till många,
    för du vet inte vad det är för ont som kan drabba landet.

När molnen är fyllda,
    tömmer de sitt regn på jorden.
När ett träd faller,
    vare sig det faller åt söder eller norr,
så blir det liggande på den plats där det fallit.
    Den som spanar efter vinden
får aldrig något sått,
    och den som betraktar molnen
får ingenting skördat.

Lika lite som du förstår vindens vägar
    och fostrets tillväxt i livmodern,[e]
lika lite förstår du Guds verk,
    hans som gör allting.

Så ut din säd på morgonen
    och låt inte din hand vila på kvällen,
för du vet inte vilket som lyckas bäst
    eller om båda blir lika bra.

Njut av livet varje dag

Ljuset är ljuvligt,
    och det gör gott för ögonen att se solen.
Om människan får leva många år,
    bör hon glädja sig åt dem alla
och komma ihåg att de mörka dagarna blir många.
    Allt som ligger framför är meningslöst.

Råd till de unga

Gläd dig, du yngling, i din ungdomstid,
    njut helhjärtat av dina unga år!
Följ ditt hjärtas vägar
    och det dina ögon ser,
men tänk på att du ska stå till svars inför Gud
    för allt du gör.
10 Låt inte oro och bekymmer finnas i ditt hjärta
    och håll allt ont borta från din kropp.
Ungdomens styrka[f] är meningslös.

12 Tänk på din Skapare i din ungdomstid,
    innan de onda dagarna kommer
och de år närmar sig om vilka du säger:
    ”De ger mig ingen glädje”,
innan solen och ljuset och månen och stjärnorna blir dunkla,
    och molnen återvänder efter regnet.
Då darrar väktarna i huset,
    de starka männen böjer sig,
malerskorna har slutat mala, när de är så få,
    och de som ser ut genom fönstren bara ser mörker.
Då stängs dörrarna mot gatan,
    och ljudet från kvarnen dämpas.
Man vaknar till fågelsång,
    men sångerskorna har sänkt rösten.
Då blir man rädd för alla högt belägna platser
    och för fasor längs vägen,
när mandelträdet blommar,
    gräshoppan släpar sig[g] fram,
och kaprisknoppen har mist sin kraft.
    Människan går till sitt eviga hem,
och de sörjande går omkring på gatan,
    silvertråden brister,
guldskålen slås sönder,
    krukan krossas vid källan
och hjulet bryts vid brunnen,
    stoftet vänder tillbaka till jorden, som det en gång kom från,
och livsanden vänder tillbaka till Gud, som en gång gav den.

Slutord

”Meningslöst! Meningslöst!”
    säger Predikaren.
    ”Allting är meningslöst.”

Men Predikaren var inte bara vis, utan han förmedlade också sin kunskap till folket. Han tänkte också ut, formulerade och författade många ordspråk. 10 Predikaren sökte noga efter de rätta orden och skrev ner rättframma sanningar.

11 De visas ord är som oxpikar, ja som väl islagna spikar är deras tänkespråk. De kommer från en och samme herde. 12 Men jag vill varna dig, min son, för allt annat utöver detta.

Det myckna bokskrivandet har inget slut, och mycket studium är tröttande för kroppen.

13 Mycket har vi nu hört,
    och detta blir slutsatsen:
Frukta Gud och håll hans bud,
    detta är varje människas plikt.
14 För Gud kommer att döma alla gärningar,
    också de fördolda,
    goda såväl som onda.

Footnotes

  1. 7:4 Tanken är antingen att människan mår bra av att sörja öppet, eller: …trots att ansiktet är nedstämt kan man vara vid gott mod.
  2. 7:29 ärbar är i bägge fallen ett tillägg för att lyfta fram grundtextens innebörd, där man resp. kvinna i detta sammanhang står för något dygdigt, ärovärt.
  3. 8:2 Grundtextens innebörd är osäker; säger finns inte där.
  4. 8:10 Grundtexten har blev bortglömda i stället för prisades; översättningen följer här andra hebreiska handskrifter samt Septuaginta och andra gamla översättningar.
  5. 11:5 Eftersom vind och ande är ett och samma ord i hebreiskan, kan tanken också vara: Lika lite som du förstår (livs)andens väg till fostret som blir till… Fostret kan översättas mer ordagrant benen eller skelettet.
  6. 11:10 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Det kan tänkas syfta på någonting mörkt, och i detta sammanhang då ungdomen som en gryningstid. Septuaginta har dumhet, dårskap.
  7. 12:5 Det hebreiska uttryckets betydelse är osäker.