Ester 1-5

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Ester blir drottning

(1:1—2:23)

Drottning Vashti blir avsatt

1 Detta hände under kung Xerxes^[a] tid, som härskade över 127 provinser från Indien ända till Kush. ² Han regerade från sin tron i borgen i Susa. ³ Under sitt tredje regeringsår ordnade han en stor fest för alla sina furstar och tjänare. Persiens och Mediens militära ledning, adeln och furstarna från provinserna samlades alla hos honom. ⁴ Under en så lång tid som 180 dagar visade han den enorma rikedom och all den kungliga glans och prakt som fanns i hans rike.

⁵ När dessa dagar var över anordnade kungen en sju dagar lång fest för alla i borgen i Susa, från den högste till den lägste, i kungapalatsets inhägnade trädgård. ⁶ Där hängde draperier av vitt och blått linne, fästa med vita och purpurröda snören i ringar av silver på pelare av marmor. Soffor av guld och silver stod på golvet, som var lagt av grön och vit marmor, pärlemor och annan värdefull sten. ⁷ Vinet serverades i guldbägare av olika form, ingen lik den andra, och det fanns gott om vin, för kungen var mycket generös. ⁸ Kungen hade befallt att det inte fick vara något dryckestvång, utan var och en fick dricka så mycket eller lite han själv önskade. Servitörerna hade fått order om detta.

⁹ Samtidigt höll drottning Vashti en fest för kvinnorna inne i kung Xerxes palats. ¹⁰ På den sjunde dagen, när kungen var upprymd av vinet, befallde han sina sju personliga hovmän – Mehuman, Bisseta, Harvona, Bigta, Avagta, Setar och Karkas –  ¹¹ att föra drottning Vashti till honom med krona på huvudet. Hon var mycket vacker, och han ville visa upp hennes skönhet för folken och furstarna. ¹² Men när hovmännen framförde kungens befallning, vägrade drottning Vashti att komma.

Kungen blev då rasande och brann av vrede. ¹³ Han brukade rådgöra med sina visaste experter om saker som gällde lagar och förordningar, och nu vände han sig till dem. ¹⁴ Det var de sju furstarna i Persien och Medien: Karshena, Shetar, Admata, Tarshish, Meres, Marsena och Memukan. Alla dessa var högt uppsatta män i landet och stod kungen mycket nära.

¹⁵ ”Vad ska man enligt lagen göra med drottning Vashti?” frågade han dem. ”Hon har ju vägrat lyda kung Xerxes order som hans hovmän framfört.”

¹⁶ Memukan svarade då inför kungen och furstarna: ”Drottning Vashti har handlat fel, inte bara i kungens närvaro, utan också mot alla furstar och allt folk i kung Xerxes provinser. ¹⁷ Nu kommer alla kvinnorna att få kännedom om vad drottningen gjort och förakta sina män och säga: ’Kung Xerxes befallde att drottning Vashti skulle föras till honom, men hon kom inte!’ ¹⁸ Innan den här dagen är slut kommer hustrurna till alla furstarna i Persien och Medien att ha hört talas om vad drottningen har gjort, och sedan kommer de att tala till sina män på samma sätt. Följden blir förakt och bråk utan ände.

¹⁹ Om du nu, o kung, finner det för gott, så låt det utfärdas en kunglig befallning i Persiens och Mediens lagar, som inte kan ändras, att drottning Vashti aldrig mer får komma inför kung Xerxes. Sedan ska hennes kungliga ställning ges åt någon som är bättre än hon. ²⁰ När denna kungliga befallning blir känd i hans väldiga rike kommer varje kvinna att visa respekt för sin man, från den högste till den lägste.”

²¹ Kungen och furstarna samtyckte till Memukans råd, och kungen gjorde som han föreslagit. ²² Han skickade brev till alla sina provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, att varje man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks språk.

Kungen väljer Ester

2 Efter en tid, när kung Xerxes vrede hade lagt sig, kom han att tänka på vad Vashti hade gjort och vad man beslutat om henne.

² ”Låt oss leta reda på vackra, orörda flickor åt kungen”, föreslog hans tjänare. ³ ”Kungen bör utse i varje provins tjänstemän som kan samla alla orörda vackra unga flickor till kungens harem i Susas borg. Kungens hovman Hegaj, som har ansvaret för kvinnorna, får ta hand om dem och se till att de får sin skönhetsbehandling. ⁴ Sedan får den flicka som behagar kungen mest bli drottning i Vashtis ställe.”

Kungen gillade förslaget och följde det genast.

⁵ I borgen i Susa fanns det en jude som hette Mordokaj, son till Jair, son till Shimi, son till Kish från Benjamins stam. ⁶ Han hade deporterats från Jerusalem samtidigt med de fångar som tillfångatogs med Juda kung Jekonja av Nebukadnessar, kungen av Babylonien. ⁷ Mordokaj var fosterfar till sin kusin Hadassa, eller Ester, som hon också kallades, och som var föräldralös. Hon var välväxt och vacker, och efter hennes föräldrars död hade Mordokaj adopterat henne som sin egen dotter.

⁸ När nu kungens befallning och förordning tillkännagavs och många flickor fördes till kungens harem i Susas borg och togs om hand av Hegaj, hämtades också Ester till kungapalatset och togs om hand av Hegaj, som hade ansvaret för kvinnorna. ⁹ Flickan behagade honom och vann hans välvilja. Han såg genast till att hon fick sina skönhetsbehandlingar och den mat hon skulle ha och sju tjänsteflickor, som valts ut åt henne från kungapalatset. Han flyttade in henne med hennes tjänsteflickor i haremets främsta del.

¹⁰ Ester hade inte avslöjat något om sin nationalitet eller sin släkt, eftersom Mordokaj hade förbjudit henne att göra det. ¹¹ Han promenerade varje dag utanför haremsgården för att ta reda på hur Ester hade det och hur hon behandlades.

¹² Innan en flickas tur kom att komma in till kung Xerxes, fick hon under tolv månader gå igenom skönhetsbehandlingar, som det var föreskrivet för kvinnorna – först sex månader med myrraolja och sedan sex månader med välluktande kryddor och andra skönhetsmedel för kvinnor. ¹³ När det sedan var hennes tur att gå till kungen, fick hon ta med sig vad hon ville från haremet till kungapalatset. ¹⁴ Hon gick dit på kvällen och återvände nästa morgon till en annan del av haremet och lämnades i hovmannen Shaasgas omsorg, som hade ansvaret för konkubinerna. Sedan kom hon inte in till kungen fler gånger, om hon inte hade behagat honom så mycket att han personligen kallade på henne.

¹⁵ När turen att gå in till kungen kom till Ester, Avichajils dotter, som Mordokaj hade adopterat efter sin farbror, begärde hon inget annat än det som kungens hovman Hegaj, som hade ansvaret för kvinnorna, föreslog henne. Hon vann välvilja hos alla som såg henne.

¹⁶ Ester blev hämtad till kung Xerxes i palatset i den tionde månaden, tevet, under hans sjunde regeringsår.

¹⁷ Kungen blev mer förtjust i Ester än i någon annan kvinna, och hon vann hans välvilja och kärlek mer än någon av de andra flickorna. Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i stället för Vashti. ¹⁸ Kungen anordnade ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare till Esters ära. Han utlyste en allmän ledighet^[b] i provinserna och gav kungligt generösa gåvor.

Mordokaj avslöjar ett mordförsök

¹⁹ När man samlade ihop unga flickor en andra gång, satt Mordokaj vid kungens port.

²⁰ Ester hade inte avslöjat något om sin släkt och nationalitet, precis som Mordokaj hade sagt till henne. Hon lydde honom alltjämt, som om hon fortfarande var i hans vård.

²¹ En dag, när Mordokaj satt i kungens port, blev Bigtan och Teresh, två av de hovmän som höll vakt vid porten, förbittrade på kung Xerxes och sökte efter tillfälle att döda honom. ²² Mordokaj fick reda på det och berättade det för drottning Ester, som i sin tur talade om det för kungen å Mordokajs vägnar. ²³ En undersökning av saken visade att det var sant, och då spetsades de två männen på pålar. Detta blev antecknat i krönikan i kungens närvaro.

Hotet mot judarna

(3:1—4:17)

Hamans plan mot judarna

3 En tid senare upphöjde kung Xerxes Haman, son till agagiten Hammedata, till en position över alla andra furstar. ² Alla kungens tjänare i hans port böjde sig ner i vördnad för Haman, för så hade kungen befallt, men Mordokaj gjorde det inte.

³ ”Varför följer du inte kungens befallning?” frågade kungens tjänare honom. ⁴ Dag efter dag talade de med honom, men han brydde sig inte om dem. Slutligen talade de med Haman om saken för att se om Mordokajs skäl skulle godtas, han hade nämligen sagt att han var jude.

⁵ Haman blev rasande när han nu upptäckte att Mordokaj inte böjde sig ner för honom i vördnad. ⁶ Det räckte inte för honom att bara ta livet av Mordokaj, utan när han fick veta vilket folk Mordokaj tillhörde ville han utrota alla judar ur Xerxes rike. ⁷ I första månaden av året, månaden nisan, i kung Xerxes tolfte regeringsår, kastade man lott, ”pur”, inför Haman, om dag och månad, och lotten föll på^[c] adar, den tolfte månaden.

⁸ Haman tog så upp saken med kung Xerxes: ”Det finns ett speciellt folk, som är utspritt och skingrat bland alla andra folk i ditt rikes provinser. Deras lagar skiljer sig från alla andra folks, och de följer inte kungens lagar. Det är mot kungens intressen att låta dem fortsätta så. ⁹ Om du, o kung, finner det för gott, så utfärda en befallning om att de ska utrotas. Då ska jag bidra med 350 ton^[d] silver till förvaltarna för den kungliga skattkammaren.”

¹⁰ Kungen tog då av sig sin sigillring och gav den till Haman, agagiten Hammedatas son, judarnas fiende. ¹¹ ”Behåll pengarna, men gör vad du anser vara bäst med detta folk”, sa kungen till Haman.

¹² Kungens sekreterare tillkallades på trettonde dagen i första månaden, och enligt Hamans befallning utfärdades en skrivelse till kungens satraper, till ståthållarna i de olika provinserna och till furstarna över varje folk, till varje provins på dess eget språk. Skrivelsen undertecknades i kung Xerxes namn och förseglades med hans ring. ¹³ Brev skickades med ilbud till alla kungens provinser med order om att alla judar skulle förgöras, dödas och utrotas, unga och gamla, barn och kvinnor, på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i månaden adar, årets tolfte månad. Deras ägodelar skulle tas som byte. ¹⁴ En avskrift av skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och tillkännages för alla folk, så att de var beredda för den dagen.

¹⁵ Ilbuden gick ut omedelbart på kungens befallning, och lagen tillkännagavs i Susas borg. Kungen och Haman slog sig ner för att dricka tillsammans, medan bestörtning rådde i staden Susa.

Mordokaj ber Ester om hjälp

4 När Mordokaj fick höra vad som hade hänt, rev han sönder sina kläder, klädde sig i säck och aska och gick ut i staden och klagade högt och bittert. ² Han gick till kungens port och stannade utanför den, för dit in fick ingen gå i sorgkläder. ³ Överallt i varje provins dit kungens befallning och förordning kommit rådde stor sorg bland judarna. De fastade och grät och klagade, och många låg i säck och aska.

⁴ När Esters tjänsteflickor och hovmän kom och berättade detta för henne, blev hon bestört och skickade kläder till Mordokaj att använda i stället för säcktyget, men han vägrade att ta emot dem. ⁵ Då kallade Ester på Hatak, en av kungens hovmän som hon fått i sin tjänst, och bad honom gå ut till Mordokaj och ta reda på varför han uppträdde som han gjorde. ⁶ Hatak gick ut till Mordokaj på stadens torg utanför kungens port, ⁷ och denne berättade för honom om allt som hade hänt honom och om det belopp som Haman hade lovat betala till kungens skattkammare för att få judarna utrotade. ⁸ Mordokaj gav även Hatak en kopia av förordningen som utfärdats i Susa om deras utrotning och bad honom visa den för Ester och förklara vad som hänt och be henne att gå till kungen och vädja för sitt folk.

⁹ Hatak gick tillbaka till henne och berättade vad Mordokaj sagt. ¹⁰ Ester sa då till Hatak att på nytt gå ut till Mordokaj och säga:

¹¹ ”Alla kungens tjänare och allt folket i kungens provinser vet att för den man eller kvinna som går in till kungen på den inre borggården utan att vara ditkallad, gäller bara en enda lag, nämligen döden, om inte kungen räcker ut sin guldspira som tecken på att han får leva. Jag har inte varit kallad till kungen på trettio dagar.”

¹² När man berättade för Mordokaj vad Ester hade sagt ¹³ skickade Mordokaj tillbaka ett svar till henne: ”Tro inte att du ensam av alla judar ska komma undan därför att du är i kungens palats. ¹⁴ Om du nu tiger, kommer befrielse och räddning från något annat håll till judarna, men du och dina släktingar kommer att gå under. Och vem vet om du inte har blivit drottning just för en tid som denna?”

¹⁵ Ester sände sitt svar till Mordokaj: ¹⁶ ”Gå och kalla samman alla judar i Susa och fasta för min skull. Ät och drick inte under tre dagar och tre nätter. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta, och sedan ska jag gå in till kungen fast det är mot lagen, och om jag då går förlorad så får det bli så.”

¹⁷ Mordokaj gick och gjorde precis som Ester hade sagt till honom.

Ester ingriper för att rädda sitt folk

(5:1—9:19)

Ester inför kungen

5 Tre dagar senare tog Ester på sig den kungliga skruden och gick in på palatsets inre borggård, framför palatsbyggnaden. Kungen satt på sin tron i palatset, mitt emot ingången. ² När han såg drottning Ester stå där på gården, behagade det honom, och han räckte ut sin guldspira mot henne. Ester gick då fram och rörde vid spetsen på spiran.

³ ”Vad vill du, drottning Ester?” frågade kungen henne. ”Vad önskar du? Vad du än begär ska du få det, om det så skulle vara hälften av mitt rike.”

⁴ Ester svarade: ”Om det behagar dig, min kung, kom tillsammans med Haman till en fest som jag har förberett för dig i dag.”

⁵ Kungen befallde: ”Hämta Haman omedelbart, så att vi kan göra som Ester önskar.” Så gick kungen och Haman till den fest som Ester hade anordnat.

⁶ Medan de njöt av vinet frågade kungen Ester: ”Tala nu om för mig vad du önskar, så ska du få det, även om det är hälften av mitt kungarike.”

⁷ Ester svarade: ”Min önskan och bön är denna: ⁸ Om du ser välvilligt på mig, min kung, och om det behagar dig att besvara min bön och uppfylla min önskan, så kom tillsammans med Haman i morgon till den festmåltid som jag ska förbereda för er. Då ska jag svara på din fråga, o kung.”

Haman retar sig på Mordokaj

⁹ Haman gick hem glad och upprymd den dagen. Men när han vid kungens port såg Mordokaj, som varken reste sig eller på något annat sätt visade vördnad, blev han ursinnig på honom. ¹⁰ Han behärskade sig emellertid och fortsatte hem, och där samlade han sina vänner och sin hustru Seresh. ¹¹ Han skröt för dem om sin rikedom, om sina många barn och hur kungen på alla sätt hade ärat honom och upphöjt honom över furstarna och kungens tjänare.

¹² Sedan tillade han också: ”Dessutom inbjöd drottning Ester förutom kungen bara mig till den festmåltid som hon gjort i ordning, och i morgon är jag inbjuden dit igen tillsammans med kungen. ¹³ Men jag är ändå inte nöjd så länge jag måste se den där juden Mordokaj sitta i kungens port.”

¹⁴ Hans hustru Seresh och alla hans vänner föreslog då: ”Du ska låta bygga en tjugofem meter hög påle och be kungen att få hänga Mordokaj på den i morgon bitti, och sedan kan du nöjd och glad gå till festen med kungen.” Det tyckte Haman var ett bra förslag och lät resa pålen.