Hesekiel 17-20

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Örnen, cedern och vinrankan

17 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, ge israeliterna en gåta, berätta en liknelse för dem. ³ Säg: ’Så säger Herren, Herren: En stor örn med starka vingar och långa vingpennor, med täta fjädrar i många färger kom till Libanon och tog cederträdets topp. ⁴ Han bröt av toppskottet och tog det med sig till handelsmännens land. Där planterade han det i handelsstaden.

⁵ Han tog en planta från landet och planterade den i bördig jord. Han satte den som ett pilträd vid rikligt vatten. ⁶ Det slog rot och blev en lågväxande, utbredd vinstock. Dess rankor vände sig mot honom, och dess rötter förblev under honom. Så blev den till en vinstock, som fick grenar och sköt skott.

⁷ Men det kom en annan stor örn med stora vingar och täta fjädrar. Då sköt denna vinstock sina rötter mot honom och sträckte sina grenar mot honom från den plats där den var planterad, för att han skulle ge den vatten. ⁸ Den var redan planterad i god jord vid rikligt vatten, så att den kunde få rankor, bära frukt och bli till en utsökt vinstock.’

⁹ Säg: ’Så säger Herren, Herren: Ska den komma att grönska? Ska han inte dra upp dess rötter och riva av frukten, så att den torkar och de friska skotten vissnar? Det krävs ingen stor kraft eller människoskara för att rycka upp den med rötterna. ¹⁰ Den är planterad. Ska den komma att grönska? Kommer den inte att torka bort när östanvinden slår den, vissna på den plats där den var planterad?’ ”

¹¹ Herrens ord kom till mig: ¹² ”Säg nu till detta upproriska släkte: ’Förstår ni inte vad detta betyder?’ Säg till dem: ’Kungen av Babylonien kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem med sig till Babylon. ¹³ Sedan tog han en ättling av den kungliga familjen och slöt förbund med honom och lät honom svära en ed. Han förde bort de mäktiga i landet, ¹⁴ för att riket skulle hållas nere och inte kunna resa sig. Bara genom att hålla fast vid förbundet med honom skulle det bestå.

¹⁵ Men kungen gjorde uppror mot honom och skickade sändebud till Egypten för att skaffa fram hästar och en stark armé. Kommer han att lyckas? Kan den som gör så komma undan? Kan den som bryter förbundet komma undan?

¹⁶ Så sant jag lever, säger Herren, han ska dö i Babylon, den kungens land som gjorde honom till kung, för han föraktade eden han svurit honom och bröt förbundet han slutit med honom. ¹⁷ Farao och hans mäktiga armé och stora här ska inte vara till någon hjälp för honom i kriget, när belägringsvallar reses och stormningsramper byggs för att förgöra många liv. ¹⁸ Han föraktade eden och bröt förbundet. Han gjorde allt detta, trots att han gett sitt löfte. Han ska inte komma undan.

¹⁹ Därför säger Herren, Herren: Så sant jag lever, jag ska låta det komma över honom att han föraktade den ed han svurit i mitt namn och bröt mitt förbund. ²⁰ Jag ska breda ut mitt nät över honom, han kommer att fångas i min snara, och jag ska ta med honom till Babylon. Där ska jag döma honom för hans trolöshet mot mig. ²¹ Alla hans flyende trupper ska falla för svärdet och de överlevande skingras för alla vindar. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat.

²² Så säger Herren, Herren: Jag ska själv ta en kvist från den höga cederns topp och plantera den. Jag ska ta ett litet skott från den översta grenen och själv plantera det på toppen av ett högt och mäktigt berg. ²³ På det höga berget i Israel ska jag plantera det. Det ska få grenar och bära frukt och bli till en ståtlig ceder. Alla slags fåglar ska bo där, bland dess grenar ska de finna skugga. ²⁴ Alla markens träd ska förstå att det är jag, Herren, som gör det höga trädet lågt och låter det låga trädet skjuta i höjden, att det är jag som låter det gröna trädet vissna och det torra trädet grönska.

Jag, Herren, har talat, och jag kommer också att göra det.’ ”

Var och en ska dömas för sin egen synd

18 Herrens ord kom till mig: ² ”Varför använder ni det här ordspråket om Israels land:

³ Så sant jag lever, säger Herren, Herren, ska ni inte längre använda det ordspråket i Israel. ⁴ Alla människoliv tillhör nämligen mig, fädernas såväl som sönernas. Den som syndar ska dö för sin egen synd.

¹⁰ Men om han får en våldsbenägen son som är mördare, eller gör något av detta mot sin broder, ¹¹ som han själv aldrig gjorde:

¹⁴ Men om han i sin tur får en son som ser alla synder hans far begår, och fastän han ser dem själv avstår från att göra något sådant,

¹⁹ Men ni frågar: ’Varför ska inte sonen dela sin fars skuld?’ Därför att sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt och hållit alla mina bud och rättat sig efter dem. Han ska få leva. ²⁰ Den som syndar ska dö. Sonen ska inte dela sin fars skuld, och inte heller fadern sin sons. Den rättfärdige ska få del av sin rättfärdighet och den gudlöse av sin gudlöshet.

²¹ Men om den gudlöse vänder om från alla sina synder som han har begått och lyder alla mina bud och gör det som är rätt och rättfärdigt, så ska han få leva. Han ska inte dö. ²² Alla hans överträdelser ska vara glömda, och genom det rättfärdiga han har gjort ska han få leva. ²³ Skulle den gudlöses död behaga mig? säger Herren, Herren. Skulle jag inte hellre se honom vända om från sina vägar och få leva?

²⁴ Men om en rättfärdig vänder om från sin rättfärdighet och börjar göra det som är orätt och begår samma avskyvärda handlingar som den gudlöse, ska han då tillåtas leva? All hans tidigare rättfärdighet kommer att bli bortglömd, och för sin trolöshet som han gjort sig skyldig till och för sin synd som han begått ska han dö.

²⁵ Ändå säger ni: ’Herrens väg är inte rätt!’ Lyssna nu, israeliter! Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? ²⁶ När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och börjar göra det som är orätt ska han dö. För det orätta han har gjort ska han dö. ²⁷ Och när den gudlöse vänder om från sin gudlöshet och börjar göra det som är rätt och rättfärdigt, ska han rädda sitt liv. ²⁸ Därför att han kommer till insikt om sina överträdelser och vänder om från dem ska han få leva. Han ska inte dö. ²⁹ Och ändå säger israeliterna: ’Herrens väg är inte rätt!’ Är inte min väg rätt, israeliter? Är det inte era vägar som är orätta?

³⁰ Jag ska döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar, säger Herren, Herren. Vänd om, vänd er bort från alla era överträdelser, för att synden inte ska bli till fall för er. ³¹ Gör er av med era överträdelser som ni har gjort er skyldiga till. Skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni dö, israeliter? ³² Jag finner inget behag i någons död, säger Herren, Herren. Vänd om, så får ni leva!

Klagosång över Israels kungahus

19 Sjung en klagosång om Israels furstar: ² Säg:

Denna sång är en klagosång, och en klagosång ska den vara.”

Herren påminner om Israels upproriskhet

20 I det sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kom några av de äldste i Israel för att rådfråga Herren, och de satte sig ner framför mig. ² Då kom Herrens ord till mig: ³ ”Du människa, tala till de äldste i Israel och säg: ’Så säger Herren, Herren: Kommer ni för att rådfråga mig? Så sant jag lever, jag låter er inte rådfråga mig, säger Herren, Herren.’

⁴ Döm dem, döm dem, du människa! Låt dem få veta vilka avskyvärdheter som deras förfäder hållit på med! ⁵ Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: När jag utvalde Israel svor jag en ed inför Jakobs ättlingar och gav mig till känna för dem i Egypten. Jag svor en ed och sa: ”Jag är Herren, er Gud.” ⁶ Då lovade jag dem med en ed att föra dem ut ur Egypten till ett land som jag hade sett ut åt dem, ett land som flödade av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. ⁷ Jag sa till dem: ”Var och en av er ska göra sig av med de vidriga avgudar som ni fäst era ögon vid. Orena er inte med de egyptiska gudarna, för jag är Herren, er Gud.”

⁸ Men de gjorde uppror mot mig och ville inte lyssna till mig. De gjorde sig inte av med de vidriga avgudar som deras ögon var fästa vid och övergav inte de egyptiska gudarna. Då tänkte jag tömma ut min vrede och ösa ut min förbittring över dem, mitt i Egypten. ⁹ Men jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk bland vilka de bodde och inför vilka jag hade gett mig till känna när jag förde dem ut ur Egypten.

¹⁰ Därför ledde jag dem ut ur Egypten och ut i öknen. ¹¹ Jag gav dem mina bud och tillkännagav mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – ¹² Jag gav dem också mina sabbater, som ett tecken mellan mig och dem, för att de ska inse att det är jag, Herren, som helgar dem.

¹³ Men israeliterna var upproriska mot mig i öknen. De följde inte mina bud, och de förkastade mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – De vanhelgade grovt mina sabbater. Då tänkte jag tömma ut min vrede över dem och utplåna dem. ¹⁴ Men jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk inför vilka jag förde ut dem. ¹⁵ I öknen svor jag också dem en ed att inte leda dem in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. ¹⁶ De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater. Innerst inne var de nämligen hängivna sina avgudar. ¹⁷ Men jag visade dem medlidande och förgjorde dem inte. Jag gjorde inte slut på dem i öknen. ¹⁸ Jag sa till deras barn i öknen: ”Följ inte era förfäders bud. Håll inte deras stadgar. Orena er inte med deras avgudar. ¹⁹ Jag är Herren, er Gud. Följ mina bud och håll noga mina stadgar. ²⁰ Håll mina sabbater heliga. De är ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren, er Gud.”

²¹ Men barnen gjorde uppror mot mig. De följde inte mina bud och brydde sig inte om mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma ut min vrede och ösa ut min förbittring över dem i öknen. ²² Men jag avstod, och jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk, inför vilka jag förde ut dem. ²³ Jag svor dem en ed i öknen att jag skulle skingra dem bland folken och sprida ut dem till andra länder, ²⁴ därför att de inte lydde mina stadgar, utan förkastade mina bud. De vanhelgade mina sabbater och såg upp på sina förfäders avgudar. ²⁵ Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som de inte kunde leva av. ²⁶ Jag lät dem orena sig med sina gåvor, när de offrade sina förstfödda, för jag ville sätta dem i skräck så att de skulle inse att jag är Herren.’

²⁷ Tala därför till israeliterna, du människa, och säg: ’Så säger Herren, Herren: Era förfäder har också hädat mig genom sin trolöshet. ²⁸ När jag ledde dem in i det land som jag med ed hade lovat att ge dem och när de såg alla höga kullar och lummiga träd, bar de fram sina slaktoffer där, förrättade sina offer i trots och tände välluktande rökelse och utgöt där sina dryckesoffer. ²⁹ Jag sa till dem: Vad är det för offerplats ni går till?’ ” – Det kallas ”Offerplatsen” än idag.

³⁰ ”Säg därför till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Ska ni orena er som era förfäder gjorde och trolöst hålla fast vid deras vidriga avgudar? ³¹ Än idag orenar ni er med era avgudar, när ni offrar era barn i elden. Skulle jag då låta er, israeliter, rådfråga mig? Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag låter er inte rådfråga mig.

³² Det som ni har tänkt ut kommer inte att ske, när ni säger: ”Vi vill bli som andra folk, folk i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten.” ³³ Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag ska regera över er med järnhand, med utsträckt arm och med makt. ³⁴ Med järnhand och utsträckt arm och i vredesutbrott ska jag föra er bort från de främmande folken, och samla er från de länder där ni har blivit utspridda. ³⁵ Jag ska föra er till folkens öken och döma er där, ansikte mot ansikte. ³⁶ Precis som jag dömde era förfäder i Egyptens öken ska jag döma er, säger Herren, Herren. ³⁷ Jag ska låta er gå under herdestaven och föra er i förbundets band.^{[c] 38} Jag ska rensa bort från er de upproriska och dem som sätter sig upp mot mig. Jag ska leda dem bort från det land där de bor som främlingar. Då ska ni inse att jag är Herren.

³⁹ Israeliter! Så säger Herren, Herren: Gå ni och tjäna era avgudar, var och en av er! Men efteråt kommer ni sannerligen att lyssna till mig och inte mer vanhelga mitt heliga namn med era offergåvor och avgudar. ⁴⁰ På mitt heliga berg, det höga berget i Israel, säger Herren, ska hela Israel, alla som finns i landet, tjäna mig. Där ska jag välvilligt ta emot er. Där ska jag motta era gåvor och förstlingsoffer, alla era heliga offer. ⁴¹ För mig kommer ni att vara som ett välluktande rökelseoffer, när jag leder er tillbaka från folken och samlar er från de länder där ni varit kringspridda. Jag ska visa mig helig bland er inför folken. ⁴² Då ska ni inse att jag är Herren, när jag för er till Israels land, det land jag med ed lovade att ge era förfäder. ⁴³ Då ska ni tänka på ert leverne och alla era gärningar som ni orenat er med. Ni ska avsky er själva på grund av allt det onda ni gjort. ⁴⁴ Då ska ni inse att jag är Herren, när jag agerar så med er för mitt namns skull och inte efter ert onda leverne och era korrupta förehavanden, säger Herren, Herren.’ ”

Profetia mot landet i söder

⁴⁵ Herrens ord kom till mig: ⁴⁶ ”Du människa, vänd dig söderut, predika mot söder och profetera för skogslandet i söder. ⁴⁷ Säg till sydlandets skog: ’Hör Herrens ord! Så säger Herren, Herren: Jag ska sätta dig i brand, och elden ska förtära varje grönt träd i dig, likväl som varje torrt träd. Den flammande lågan ska inte utsläckas. Alla ytor^[d] från söder till norr ska brännas av den. ⁴⁸ Då ska alla se att det är jag, Herren, som har tänt elden. Den ska inte släckas.’ ”

⁴⁹ Då sa jag: ”Min Herre, Herre, de säger om mig: ’Han talar väl i liknelser!’ ”