Add parallel Print Page Options

De förtorkade benen får liv

37 Herrens hand kom över mig, och av Herrens Ande leddes jag bort och sattes ner i en dal full av ben. Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. Han frågade mig: ”Människa, kan de här benen bli levande igen?” Jag svarade: ”Herre, Herre, det är bara du som vet det.” Då sa han till mig: ”Profetera till dessa ben och säg: ’Ni torra ben, hör Herrens ord! Så säger Herren, Herren till dessa ben: Jag ska låta ande komma in i er, och ni ska få liv. Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och täcka er med hud. Jag ska ge er ande så att ni får liv. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”

Jag profeterade så som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes något, ett rassel. Benen förenade sig med varandra, ben fogades till ben. Jag såg att de fick senor och muskler och täcktes med hud, men ännu hade de ingen ande.

Då sa han till mig: ”Profetera till anden[a], profetera, människa! Säg: ’Så säger Herren, Herren: Kom från de fyra väderstrecken, o ande, och blås på dessa dräpta, så att de får liv igen.’ ”

10 Jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom anden in i dem, de blev levande och reste sig upp på fötterna likt en väldig armé.

11 Han sa till mig: ”Du människa, de här benen är hela Israels folk. De säger: ’Våra ben är uttorkade. Allt hopp är ute. Det är slut med oss.’ 12 Profetera därför och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska öppna era gravar och låta er komma upp ur dem, mitt folk, och låta er komma tillbaka till Israels land. 13 Då ska ni, mitt folk, inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och låter er komma upp ur dem. 14 Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag ska låta er bo i ert eget land. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat och gjort det, säger Herren.’ ”

De två stavarna förenas

15 Herrens ord kom till mig: 16 ”Du människa, ta en stav och skriv på den: ’För Juda och israeliterna som tillhör honom.’ Ta sedan en annan stav och skriv på den: ’Efraims stav, för Josef och alla israeliter som tillhör honom.’ 17 För dem sedan samman så att de blir en enda stav i din hand.

18 När dina landsmän frågar dig vad du menar med detta, 19 ska du svara dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska ta Josefs stav, som är i Efraims hand, och israeliternas som tillhör honom, och foga ihop den med Judas stav och göra dem till ett i min hand.’ 20 Stavarna som du har skrivit på ska du hålla fram inför deras ögon.

21 Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska hämta tillbaka israeliterna från de folk som de gått till. Jag ska samla dem från alla håll och leda dem tillbaka till deras eget land. 22 Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En kung ska regera över dem alla. De ska inte längre vara två folk eller uppdelade i två riken. 23 De ska sluta att orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla sina överträdelser. Jag ska rädda dem från alla deras platser där de har syndat och rena dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.

24 David, min tjänare, ska vara kung över dem, och de ska alla ha en enda herde. De ska följa mina lagar och noga lyda mina befallningar. 25 De ska bo i landet jag gav åt min tjänare Jakob och där deras förfäder bodde. De och deras barn och barnbarn ska alltid bo där, och min tjänare David ska vara deras furste i all evighet. 26 Och jag ska ingå ett fredsförbund med dem, ett evigt förbund. De ska växa i antal och jag ska ställa min helgedom bland dem för alltid. 27 Jag ska själv bo mitt ibland dem, jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk. 28 Då ska folken inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom förblir hos dem för evigt.’ ”

Profetia över Gog och Magog

38 Herrens ord kom till mig: ”Du människa, vänd dig mot Gog i Magogs land, storfursten[b] över Meshek och Tuval, och profetera mot honom. Säg: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Gog, storfursten över Meshek och Tuval. Jag ska dra dig bort med krokar i dina käftar och föra dig ut med hela din armé, dina hästar, dina fullt beväpnade ryttare och hela din här med stora och små sköldar och svärd i sin hand. Folk från Persien, Kush och Put finns med dem, alla med sköld och hjälm. Gomer med alla sina trupper, och Bet Togarma långt norrifrån, med alla sina trupper – många folk finns med dig.

Gör dig redo! Var beredd, du och alla dina trupper som har samlats hos dig, och ta befälet över dem! Långt fram i tiden kommer du att bli uppmanad att handla. I en avlägsen framtid ska du invadera ett land, som har återhämtat sig från svärdets förödelse, vars invånare har samlats från många folk på Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från andra folk och bor nu där alla i trygghet. Du ska dra dit upp, komma som en storm och vara som ett moln som täcker landet, du och dina trupper, de många folken som är med dig.

10 Så säger Herren, Herren: På den tiden ska tankar slå rot i ditt sinne, och du ska lägga upp en ond plan. 11 Du ska säga: ”Jag ska dra upp mot ett oskyddat land, anfalla dem som lever i fred och trygghet, alla som bor där utan murar, bommar och portar. 12 Du vill ta byte och plundra, gå till angrepp mot de åter bebodda ruinerna och mot dem som har samlats från folken, som är rika på boskap och egendom och bor mitt i landet.” 13 Saba och Dedan och affärsmän från Tarshish med alla dess byar[c] ska fråga dig: ”Kommer du för att ta byte? Har du samlat dina trupper för att plundra, för att föra bort silver och guld, ta boskap och gods, ta ett stort byte?” ’

14 Profetera därför, människa, och säg till Gog: ’Så säger Herren, Herren: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet i sitt land, ska du veta det. 15 Du ska komma från din plats långt borta i norr, du och många folk med dig, alla till häst, en stor skara och en väldig armé. 16 Du ska dra upp mot mitt folk Israel som ett moln som täcker landet. I kommande dagar ska det ske. Jag ska låta dig, Gog, anfalla mitt land, så att folk ska inse att jag genom dig visar min helighet inför dem.

17 Så säger Herren, Herren: Är du inte den som jag i gångna tider talade om genom mina tjänare Israels profeter, som då profeterade att jag skulle låta dig anfalla dem? 18 Den dag då Gog anfaller Israels land ska min glödande vrede uppväckas, säger Herren, Herren. 19 I min svartsjuka och flammande vrede säger jag att det på den tiden ska bli en stor jordbävning i Israels land. 20 Inför mig ska alla bäva den dagen, såväl fiskarna i havet som himlens fåglar, markens djur och kräldjur som rör sig på marken, och alla människor på jorden. Bergen ska slås ner, klipporna störta omkull och murarna falla till marken.

21 Jag ska samla svärd mot Gog på alla mina berg, säger Herren, Herren. Var och en ska vända sitt svärd mot sin nästa. 22 Jag ska verkställa en dom mot honom med pest och blod och vräka ner slagregn, hagel, eld och svavel över honom, hans trupper och de många folk som är med honom. 23 Så ska jag uppenbara min storhet och min helighet och göra mig känd inför många folk. Då ska de inse att jag är Herren.’

39 Du människa, profetera mot Gog och säg: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Gog, du storfurste över Meshek och Tuval. Jag ska vända om dig, släpa bort dig och föra dig långt uppifrån norr och sända dig mot Israels berg. Jag ska slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand. Du ska stupa på Israels berg, du och dina trupper och folken som är med dig. Jag ska överlämna dig som föda åt allehanda rovfåglar och vilda djur. Du ska bli liggande på bara marken, för jag har talat, säger Herren, Herren.

Jag ska sända eld över Magog och över alla dem som bor i trygghet i kustländerna. Då ska de inse att jag är Herren.

Så ska jag göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel. Jag ska inte längre låta mitt heliga namn bli vanhelgat. Då ska de andra folken inse att jag är Herren, den Helige i Israel. Det ska komma, det ska ske, säger Herren, Herren. Det är den dag jag har talat om.

Invånarna i Israels städer ska gå ut och använda vapnen till bränsle och elda upp såväl små som stora sköldar, bågar och pilar, spjut och lansar. I sju år ska de elda med dem. 10 De ska inte behöva samla ved ute på fälten eller hugga den i skogen, för de ska använda vapen till bränsle. De ska röva från sina rövare och plundra från sina plundrare, säger Herren, Herren.

11 Den dagen ska jag ge Gog en gravplats i Israel: Overimdalen, öster om havet. Den kommer att blockera vägen för dem som färdas där, för där ska Gog och hela hans hop begravas. Dalen ska sedan heta Hamon Gogdalen.[d]

12 Det ska ta sju månader för israeliterna att begrava dem och rena landet. 13 Allt folket i landet ska begrava dem. Det ska bli till deras ära, när jag då visar min härlighet, säger Herren, Herren.

14 Man ska utse män att systematiskt söka igenom hela landet och begrava de kvarlevor som fortfarande ligger på marken, för att så rena landet.

Efter sju månader ska de börja sitt letande. 15 När någon av dessa som drar genom landet ser människoben ska han märka ut platsen, tills dödgrävarna kan begrava dem i Hamon Gogdalen. 16 En stad som heter Hamona finns där. Så ska de rena landet.’

17 Du människa, så säger Herren, Herren: Säg till alla sorters fåglar och alla markens djur: Samla er! ’Kom hit från alla håll till min offermåltid som jag förbereder för er, en stor offermåltid på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod. 18 Ni ska få äta kött av mäktiga män och dricka blod av jordens furstar, som om de vore baggar, lamm, bockar och ungtjurar, välgödda djur från Bashan. 19 Ni ska få frossa er mätta på kött och dricka er druckna på blod. 20 Ni ska mätta er vid mitt bord med hästar, ryttare, mäktiga män och krigare,’ säger Herren, Herren. 21 Jag ska uppenbara min härlighet bland folken, och alla folk ska se mig verkställa min dom och gripa tag i dem. 22 Från den tiden och framöver ska Israels folk inse att jag är Herren, deras Gud.

23 Folken ska förstå att israeliterna fördes bort i fångenskap på grund av sin synd, eftersom de var trolösa mot mig. Därför dolde jag mitt ansikte för dem och överlämnade dem åt deras fiender, så att de alla föll för svärd. 24 Jag handlade mot dem så som deras orenhet och överträdelser förtjänade. Jag dolde mitt ansikte för dem.

25 Så säger därför Herren, Herren: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och visa hela Israels folk barmhärtighet. Jag brinner av lidelse för mitt heliga namn. 26 De ska bära skammen och hela sin trolöshet som de visade mot mig, nu när de bor i trygghet i sitt land och ingen skrämmer dem. 27 När jag har fört dem hem från folken och samlat dem från deras fienders land, visar jag min helighet genom dem inför många folk. 28 Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud, den som både förde bort dem i fångenskap bland folken och samlade dem tillbaka igen till deras eget land, utan att lämna någon enda av dem kvar där. 29 Jag ska inte mer dölja mitt ansikte för dem. Jag ska gjuta ut min Ande över israeliterna, säger Herren, Herren.”

Israel upprättat

(40:1—48:35)

Det nya templet

40 I början av det tjugofemte året av vår exil, på tionde dagen i månaden[e], fjorton år efter stadens fall, kom Herrens hand över mig, och han förde mig dit. Genom syner från Gud förde han mig till Israels land och satte mig på ett mycket högt berg, på vars södra sida fanns byggnader som liknade en stad. Han förde mig dit, och jag såg en man som glänste som koppar. I sin hand hade han ett snöre av lin och en måttstock, och han stod vid porten.

Mannen sa till mig: ”Du människa, ge noga akt på vad du ser och hör, och var uppmärksam på allt jag visar dig, för du har blivit förd hit för att jag ska visa dig detta. Sedan ska du berätta för Israels folk allt som du har sett.”

Östra porten till yttre förgården

Där fanns en mur som omslöt hela tempelområdet. Mannen hade i sin hand en måttstock, som var tre och en halv meter lång; varje halvmeter av den var en handsbredd längre än ett vanligt halvmetersmått.[f] Han mätte muren, och dess bredd var en måttstock och dess höjd en måttstock.

Sedan gick han till porten mot öster, gick uppför dess trappsteg och mätte portens tröskel, som var en måttstock bred på bägge sidorna. Varje nisch var en måttstock lång och en måttstock bred, och mellan nischerna var det 2,5 meter. Portens tröskel, på insidan mot förhuset, var en måttstock bred. Han mätte portens förhus, på insidan, och den var en måttstock bred. Han mätte alltså upp portens förhus, och den var 4 meter och dörrposterna en meter. Portens förhus var på insidan.

10 I östra porten fanns tre nischer på varje sida, alla lika stora. Även väggarna mellan dem var lika stora på bägge sidorna. 11 Han mätte dörröppningen, den var 5 meter bred och dess längd var sex och en halv meter. 12 Framför nischerna fanns på bägge sidorna en mur som var en halv meter hög. Nischerna var tre gånger 3 meter.

13 Sedan mätte han porten från den ena nischens tak till den andra, och det avståndet var 12,5 meter. Ingångarna låg mot varandra. 14 Sedan mätte han höjden på pelarna på varje sida runt om porten på förgården till 30 meter.[g] 15 Avståndet mellan ingångsportens fasad och förhusets fasad vid den inre portöppningen var 25 meter. 16 Där fanns fönster som smalnade inåt, utmed båda sidorna av gången och utmed nischernas väggar, likaså på båda sidorna i förhuset, på insidan. Dörrposterna var dekorerade med snidade palmträd.

Yttre förgården

17 Han förde mig ut till yttre förgården. Där såg jag kamrar och ett stenlagt golv runt gården och 30 kamrar på stengolvet. 18 Det följde portgångarnas sidoväggar och sträckte sig lika långt som de. Detta var det nedre stengolvet. 19 Han mätte avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida, och det var 50 meter, såväl på östra sidan som på norra.

Norra porten

20 Sedan mätte han längden och bredden i den port som låg mot norr, mot den yttre förgården. 21 Dess tre nischer, på varje sida, väggarna mellan dem och förhuset hade alla samma mått som den förra porten: 25 meter lång och 12,5 meter bred. 22 Dess fönster, förhus och palmträdsdekorationer var lika stora som vid porten på östra sidan. Där fanns också sju trappsteg som ledde upp till porten, och dess förhus låg framför dem. 23 Mitt emot norra porten fanns en port till den inre förgården, och likadant i öster. Han mätte avståndet mellan de båda portarna, det var 50 meter.

Södra porten

24 Sedan förde han mig till södra sidan, där det fanns en port mot söder. Han mätte dess dörrposter och förhus, och de hade samma mått som de förra. 25 Det fanns också fönster i porten och förhuset, på båda sidor, likadana som de andra. Porten var 25 meter lång och 12,5 meter bred. 26 En trappa med sju steg ledde upp dit, och förhuset låg framför dem. På dörrposterna fanns palmträdsdekorationer på bägge sidorna. 27 En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra i söder, det var 50 meter.

Portarna till inre förgården

28 Sedan förde han mig till den inre förgården genom den södra porten. Han mätte den, och den hade samma mått som de andra. 29 Dess nischer, väggarna däremellan och förhuset hade samma mått som de övriga. Porten och förhuset hade fönster på vardera sidan. Den var 25 meter lång och 12,5 meter bred. 30 Runt omkring var förhus, 25 meter långa och 2,5 meter breda.[h] 31 Förhuset låg mot yttre förgården. På dörrposterna fanns palmträdsdekorationer. Åtta trappsteg ledde upp dit.

32 Han förde mig ut till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där. Den hade samma mått som de övriga. 33 Dess nischer, väggarna däremellan och förhuset hade samma mått som de övriga. Porten och förhuset hade fönster på vardera sidan. Den var 25 meter lång och 12,5 meter bred. 34 Dess förhus låg mot den yttre förgården, det fanns palmträdsdekorationer på dörrposterna på vardera sidan, och åtta trappsteg ledde upp dit.

35 Sedan förde han mig till den norra porten och mätte den. Måtten där var desamma, 36 och så var det också med dess nischer, väggarna däremellan och förhuset, och på båda sidorna fanns fönster. Porten var 25 meter lång och 12,5 meter bred. 37 Förhuset till den yttre förgården hade palmträdsdekorationer på vardera sidan av dörrposterna, och åtta trappsteg ledde upp dit.

Rummen för förberedelse av offren

38 Med en dörröppning från förhuset fanns en kammare där man sköljde brännoffren. 39 På båda sidorna av förhuset fanns två bord för slakt av brännoffren, syndoffren och skuldoffren. 40 Utanför förhuset, på båda sidorna om ingången till norra porten, fanns ytterligare två bord. 41 Det fanns alltså sammanlagt åtta bord, fyra innanför och fyra utanför porten, där offren slaktades. 42 Det fanns också fyra bord av huggen sten för brännoffren, 75 centimeter långa och en halv meter höga. På dem låg redskapen som man slaktade brännoffren och slaktoffren med.[i] 43 Utmed väggarna fanns dubbelkrokar[j] av en handsbredds storlek fastsatta. På borden lade man offerköttet.

Rummen för prästerna

44 Utanför den inre porten fanns på inre förgården två rum för sångarna, ett vid norra ingången, med fasaden mot söder, och ett vid södra ingången, med fasaden mot norr. 45 Han sa till mig: ”Rummet med fasaden mot söder är till för de präster som förrättar tjänsten i templet. 46 Rummet med fasaden mot norr är till för de präster som förrättar tjänsten vid altaret, Sadoks ättlingar, leviter som får komma nära Herren och tjäna honom.”

47 Han mätte förgården. Den var 50 meter i kvadrat. Framför templet stod ett altare.

Tempelbyggnaden

48 Sedan förde han mig till templets förhus och mätte dörrposterna, som båda var 2,5 meter. Porten var 7 meter bred med en vägg som var 1,5 meter bred på bägge sidorna.[k] 49 Förhuset var 10 meter långt och sex meter brett. Tio trappsteg ledde dit upp. På varje sida av dörrposterna stod två pelare.

Footnotes

  1. 37:9 Eller ev. Anden. Sammanhanget talar dock för att det är (livs)anden som avses. I hebreiskan används samma ord för ”ande/Ande” och ”vind” (här, senare i versen, i betydelsen väderstreck).
  2. 38:2,3 En alternativ översättning skulle kunna vara fursten över Rosh, Meshek och Tuval, om det hebreiska ordet rosh (huvud) tolkas som namn, vilket dock är mindre sannolikt.
  3. 38:13 Egentligen lejon; översättningen här följer bl.a. Septuaginta.
  4. 39:11 Overimdalen betyder deras dal som färdas (där). Hamon Gogdalen betyder Gogs (larmande) hops dal.
  5. 40:1 Den 28 apr. 573 f.Kr.
  6. 40:5 Måttstocken i mannens hand är ”sex alnar lång”. Den gamla måttenheten ”aln” som normalt motsvarar en halv meter är alltså i detta sammanhang en handsbredd mer (således är måttstocken längre här), och alnmåttet kan antas vara så i fortsättningen också, men för enkelhetens skull utgår översättningen i fortsättningen ifrån det traditionella sättet att tolka en aln som motsvarande en halv meter, när inte måttstocken själv används som måttenhet.
  7. 40:14 Grundtextens innebörd är oviss.
  8. 40:30 Versen saknas i flera viktiga handskrifter och Septuaginta och tycks något felaktigt upprepa en del av föregående vers.
  9. 40:42-43 Verserna är mycket svårtolkade; möjligen har ordningen av vissa detaljer beträffande borden och redskapen på något sätt kommit ur sin ursprungliga ordning.
  10. 40:43 Eller hyllor.
  11. 40:48-49 Grundtexten är mycket svårtolkad och detaljerna varierar något i olika handskrifter och Septuaginta.