Add parallel Print Page Options

Keruberna och Herrens härlighet

10 Jag såg att på valvet över kerubernas[a] huvuden var gjort av något safirliknande, något som liknade en tron. Herren sa till mannen i linnekläderna: ”Gå in mellan hjulen under keruben, fyll dina händer med brinnande kol och sprid ut dem över staden.” Jag såg honom gå.

Keruberna stod söder om templet när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården. Sedan höjde sig Herrens härlighet från keruben och flyttade sig till templets tröskel. Templet fylldes av molnet, och förgården var full av glansen från Herrens härlighet. Ljudet av kerubernas vingar hördes ut till den yttre förgården. Det var som Gud den Väldiges röst när han talar.

När han befallde mannen i linnekläderna att ta eld som fanns mellan hjulen, mellan keruberna, gick han in och ställde sig vid ett av hjulen. Keruben sträckte ut sin hand till elden som brann mellan keruberna, tog av den och lade i händerna på mannen i linnekläder, som tog elden och gick ut. Under kerubernas vingar syntes något som liknade människohänder.

Jag såg bredvid keruberna fyra hjul, ett vid var och en av dem. Hjulen gnistrade som krysolit. 10 Alla fyra såg likadana ut, varje hjul tycktes vara inuti ett annat hjul. 11 De kunde gå i alla fyra riktningarna utan att vända sig när de gick. Keruberna gick i den riktning dit huvudet vände sig, och de vände sig inte när de gick.[b] 12 Hela deras kropp, rygg, händer och vingar, liksom deras fyra hjul, var helt och hållet fulla av ögon. 13 Jag hörde att dessa hjul kallades för hjulverk. 14 Var och en av keruberna hade fyra ansikten, det första ansiktet var en kerubs[c], det andra en människas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.

15 Keruberna höjde sig. Det var samma varelser som jag hade sett vid floden Kevar. 16 När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem. Och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, vände inte hjulen bort från deras sida. 17 När de stod stilla, stod hjulen också stilla, och när de höjde sig, höjde sig hjulen med dem, för varelsernas ande fanns i hjulen.

18 Sedan flyttade sig Herrens härlighet från templets tröskel och stannade över keruberna. 19 Keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden. Jag såg på, och när de gav sig iväg, följde hjulen med dem. De stannade vid ingången till den östra porten av Herrens hus. Och Israels Guds härlighet var över dem.

20 Det var samma varelser som jag hade sett under Israels Gud vid floden Kevar, och jag förstod att de var keruber. 21 Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar och under vingarna något som liknade människohänder. 22 Deras ansikten var likadana som de som jag hade sett vid floden Kevar, och de gick var och en rakt fram.

Footnotes

  1. 10:1 ff. Det är inte alltid klart när keruberna ska uppfattas i plural- eller singularform i denna syn. I detta kapitel identifieras de med de fyra varelserna i första kapitlet.
  2. 10:11 Tanken kan också vara att keruberna gick i samma riktning som den främste av dem, om ordet ”huvud” tolkas som någon sorts ledarroll.
  3. 10:14 Jfr 1:10. Hur kerubernas ansikten exakt ska uppfattas och hur skillnaderna ska tolkas kan man bara spekulera om.