Hesekiel 20-21

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Herren påminner om Israels upproriskhet

20 I det sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kom några av de äldste i Israel för att rådfråga Herren, och de satte sig ner framför mig. ² Då kom Herrens ord till mig: ³ ”Du människa, tala till de äldste i Israel och säg: ’Så säger Herren, Herren: Kommer ni för att rådfråga mig? Så sant jag lever, jag låter er inte rådfråga mig, säger Herren, Herren.’

⁴ Döm dem, döm dem, du människa! Låt dem få veta vilka avskyvärdheter som deras förfäder hållit på med! ⁵ Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: När jag utvalde Israel svor jag en ed inför Jakobs ättlingar och gav mig till känna för dem i Egypten. Jag svor en ed och sa: ”Jag är Herren, er Gud.” ⁶ Då lovade jag dem med en ed att föra dem ut ur Egypten till ett land som jag hade sett ut åt dem, ett land som flödade av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. ⁷ Jag sa till dem: ”Var och en av er ska göra sig av med de vidriga avgudar som ni fäst era ögon vid. Orena er inte med de egyptiska gudarna, för jag är Herren, er Gud.”

⁸ Men de gjorde uppror mot mig och ville inte lyssna till mig. De gjorde sig inte av med de vidriga avgudar som deras ögon var fästa vid och övergav inte de egyptiska gudarna. Då tänkte jag tömma ut min vrede och ösa ut min förbittring över dem, mitt i Egypten. ⁹ Men jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk bland vilka de bodde och inför vilka jag hade gett mig till känna när jag förde dem ut ur Egypten.

¹⁰ Därför ledde jag dem ut ur Egypten och ut i öknen. ¹¹ Jag gav dem mina bud och tillkännagav mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – ¹² Jag gav dem också mina sabbater, som ett tecken mellan mig och dem, för att de ska inse att det är jag, Herren, som helgar dem.

¹³ Men israeliterna var upproriska mot mig i öknen. De följde inte mina bud, och de förkastade mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – De vanhelgade grovt mina sabbater. Då tänkte jag tömma ut min vrede över dem och utplåna dem. ¹⁴ Men jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk inför vilka jag förde ut dem. ¹⁵ I öknen svor jag också dem en ed att inte leda dem in i det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. ¹⁶ De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater. Innerst inne var de nämligen hängivna sina avgudar. ¹⁷ Men jag visade dem medlidande och förgjorde dem inte. Jag gjorde inte slut på dem i öknen. ¹⁸ Jag sa till deras barn i öknen: ”Följ inte era förfäders bud. Håll inte deras stadgar. Orena er inte med deras avgudar. ¹⁹ Jag är Herren, er Gud. Följ mina bud och håll noga mina stadgar. ²⁰ Håll mina sabbater heliga. De är ett tecken mellan mig och er, för att ni ska inse att jag är Herren, er Gud.”

²¹ Men barnen gjorde uppror mot mig. De följde inte mina bud och brydde sig inte om mina stadgar. – Den som håller dem får leva. – De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma ut min vrede och ösa ut min förbittring över dem i öknen. ²² Men jag avstod, och jag agerade för att mitt namn inte skulle vanhelgas inför de folk, inför vilka jag förde ut dem. ²³ Jag svor dem en ed i öknen att jag skulle skingra dem bland folken och sprida ut dem till andra länder, ²⁴ därför att de inte lydde mina stadgar, utan förkastade mina bud. De vanhelgade mina sabbater och såg upp på sina förfäders avgudar. ²⁵ Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som de inte kunde leva av. ²⁶ Jag lät dem orena sig med sina gåvor, när de offrade sina förstfödda, för jag ville sätta dem i skräck så att de skulle inse att jag är Herren.’

²⁷ Tala därför till israeliterna, du människa, och säg: ’Så säger Herren, Herren: Era förfäder har också hädat mig genom sin trolöshet. ²⁸ När jag ledde dem in i det land som jag med ed hade lovat att ge dem och när de såg alla höga kullar och lummiga träd, bar de fram sina slaktoffer där, förrättade sina offer i trots och tände välluktande rökelse och utgöt där sina dryckesoffer. ²⁹ Jag sa till dem: Vad är det för offerplats ni går till?’ ” – Det kallas ”Offerplatsen” än idag.

³⁰ ”Säg därför till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Ska ni orena er som era förfäder gjorde och trolöst hålla fast vid deras vidriga avgudar? ³¹ Än idag orenar ni er med era avgudar, när ni offrar era barn i elden. Skulle jag då låta er, israeliter, rådfråga mig? Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag låter er inte rådfråga mig.

³² Det som ni har tänkt ut kommer inte att ske, när ni säger: ”Vi vill bli som andra folk, folk i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten.” ³³ Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag ska regera över er med järnhand, med utsträckt arm och med makt. ³⁴ Med järnhand och utsträckt arm och i vredesutbrott ska jag föra er bort från de främmande folken, och samla er från de länder där ni har blivit utspridda. ³⁵ Jag ska föra er till folkens öken och döma er där, ansikte mot ansikte. ³⁶ Precis som jag dömde era förfäder i Egyptens öken ska jag döma er, säger Herren, Herren. ³⁷ Jag ska låta er gå under herdestaven och föra er i förbundets band.^{[a] 38} Jag ska rensa bort från er de upproriska och dem som sätter sig upp mot mig. Jag ska leda dem bort från det land där de bor som främlingar. Då ska ni inse att jag är Herren.

³⁹ Israeliter! Så säger Herren, Herren: Gå ni och tjäna era avgudar, var och en av er! Men efteråt kommer ni sannerligen att lyssna till mig och inte mer vanhelga mitt heliga namn med era offergåvor och avgudar. ⁴⁰ På mitt heliga berg, det höga berget i Israel, säger Herren, ska hela Israel, alla som finns i landet, tjäna mig. Där ska jag välvilligt ta emot er. Där ska jag motta era gåvor och förstlingsoffer, alla era heliga offer. ⁴¹ För mig kommer ni att vara som ett välluktande rökelseoffer, när jag leder er tillbaka från folken och samlar er från de länder där ni varit kringspridda. Jag ska visa mig helig bland er inför folken. ⁴² Då ska ni inse att jag är Herren, när jag för er till Israels land, det land jag med ed lovade att ge era förfäder. ⁴³ Då ska ni tänka på ert leverne och alla era gärningar som ni orenat er med. Ni ska avsky er själva på grund av allt det onda ni gjort. ⁴⁴ Då ska ni inse att jag är Herren, när jag agerar så med er för mitt namns skull och inte efter ert onda leverne och era korrupta förehavanden, säger Herren, Herren.’ ”

Profetia mot landet i söder

⁴⁵ Herrens ord kom till mig: ⁴⁶ ”Du människa, vänd dig söderut, predika mot söder och profetera för skogslandet i söder. ⁴⁷ Säg till sydlandets skog: ’Hör Herrens ord! Så säger Herren, Herren: Jag ska sätta dig i brand, och elden ska förtära varje grönt träd i dig, likväl som varje torrt träd. Den flammande lågan ska inte utsläckas. Alla ytor^[b] från söder till norr ska brännas av den. ⁴⁸ Då ska alla se att det är jag, Herren, som har tänt elden. Den ska inte släckas.’ ”

⁴⁹ Då sa jag: ”Min Herre, Herre, de säger om mig: ’Han talar väl i liknelser!’ ”

Kommande anfall

21 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, vänd dig mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land. ³ Säg till Israels land: Så säger Herren: ’Jag är emot dig. Jag ska dra mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig. ⁴ Då jag ska utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig, ska mitt svärd dras ut ur skidan mot allt levande från söder till norr. ⁵ Alla ska då inse att jag, Herren, har dragit mitt svärd ur skidan, och det ska inte återvända.’

⁶ Därför ska du, människa, klaga. Klaga bittert, av förtvivlan inför dem! ⁷ När de frågar dig varför du klagar, ska du svara: ’På grund av de nyheter som kommer. Alla ska drabbas av ångest och stå där handfallna. Alla ska bli modlösa, och det ska rinna längs allas ben^[c]. Det ska komma och är redan på väg, säger Herren, Herren.’ ”

⁸ Herrens ord kom till mig: ⁹ ”Du människa, profetera och säg:

Ska vi glädja oss? Min sons spira föraktar allt av trä.^[d]

¹³ Prövningen ska nämligen komma. Vad är det som kommer att drabbas, om inte den föraktande spiran?^[f] säger Herren, Herren.’

¹⁸ Herrens ord kom till mig: ¹⁹ ”Du människa, märk ut två vägar som den babyloniske kungens svärd kan följa, och som båda utgår från samma land. Sätt upp en vägvisare vid vägskälet till staden,^{[g] 20} och märk ut den väg som svärdet ska gå mot Rabba i ammoniternas land och mot Juda och det befästa Jerusalem. ²¹ För kungen av Babylonien står vid vägskälet av de två vägarna för att bli spådd. Han kastar lott med pilar, rådfrågar sina avgudar och skådar i lever. ²² I hans högra hand finns orakelsvaret: Jerusalem. Där ska han sätta upp murbräckor, ge befallning om slakt och höja krigsrop, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsramp. ²³ Men det tycks vara ett falskt tecken för dem som svurit eder.^[h] Men han ska påminna dem om deras skuld och ta dem till fånga.

²⁴ Därför säger Herren, Herren: ’Eftersom er skuld ständigt gör sig påmind genom ert uppenbara uppror och era synder visar sig i allt vad ni gör, ska ni på grund av detta tas till fånga.

²⁵ Du vanvördige och gudlöse furste över Israel, din tid är nu ute, det är dags för ditt straff! ²⁶ Så säger Herren, Herren: Ta av dig turbanen och kungakronan! Det ska inte förbli som det varit. Upphöj den förnedrade och förnedra den upphöjde! ²⁷ Allt ska jag lägga i ruiner, ja allt kommer att ligga i spillror. Men det ska inte ske förrän han kommer som jag har gett rätten att döma.’