Add parallel Print Page Options

Liknelsen om grytan

24 I det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden[a] kom Herrens ord till mig: ”Du människa, anteckna detta datum, just denna dag, för just denna dag har kungen av Babylonien anfallit Jerusalem. Ge det upproriska släktet denna liknelse, säg: ’Så säger Herren, Herren:

Sätt på en gryta, sätt på den
    och häll vatten i den!
Lägg i den köttbitar,
    de bästa köttbitarna
från lår och bog,
    och fyll på med de bästa benen.
Ta de bästa i fårhjorden
    och lägg ved under grytan
för att koka benen.
    Låt den koka
och benen koka med.

Så säger Herren, Herren:

Ve över den blodbefläckade staden,
    en rostig gryta vars rost inte går bort!
Ta bort köttstyckena ur den, bit för bit,
    utan att kasta lott om dem.

Stadens blod som den utgjutit är i dess mitt.
    Den har utgjutit det på den kala klippan,
inte på marken där stoft skulle kunna övertäcka det.
    För att ge utlopp åt min vrede
och hämnas har jag låtit dess eget blod
    utgjutas på den kala klippan där det inte kan täckas över.

Så säger därför Herren, Herren:

Ve över den blodbefläckade staden!
    Jag ska lägga där ved till ett stort bål.
10 Lägg på mer ved, tänd upp eld,
    låt köttet koka väl och spadet koka in,
låt benen bli förbrända.
11     Sätt sedan den tomma grytan på den glödande kolen,
tills den blir så upphettad att kopparen glöder
    och orenhet och rost bränns bort.
12 Men arbetet är förgäves, den myckna rosten går inte bort, inte ens i elden.

13 Din orenhet är skamlig. Därför att jag nu ville rena dig och du inte ville bli ren, får du förbli oren, tills jag har fullbordat min vrede på dig.

14 Jag, Herren, har talat. Det kommer att ske. Jag ska göra det. Jag ska inte hålla något tillbaka, inte visa skonsamhet, inte ångra mig. Efter dina gärningar ska du dömas, säger Herren, Herren.’ ”

15 Herrens ord kom till mig: 16 ”Du människa, jag kommer att plötsligt ta ifrån dig dina ögons lust. Men du får inte klaga eller gråta, inte fälla några tårar. 17 Sörj bara tyst för dig själv. Håll ingen dödsklagan. Sätt på dig turbanen och skorna, dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd[b].”

18 Jag talade till folket på morgonen, och på kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld.

19 Då sa folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det betyder som du gör?”

20 Jag svarade: ”Herrens ord kom till mig: 21 Säg till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska vanhelga min helgedom, ert fäste och er stolthet, era ögons lust, ert käraste. Era söner och döttrar som ni lämnat kvar kommer att falla för svärdet. 22 Ni kommer då att göra som jag har gjort. Ni kommer inte att dölja ert ansikte och inte äta sorgebröd. 23 Behåll turbanen och skorna på era fötter. Ni ska inte sörja eller gråta. Ni ska tyna bort för era synders skull och sucka med varandra. 24 Hesekiel är ett tecken för er. Ni kommer att få göra som han har gjort. Och när det sker, då ska ni inse att jag är Herren, Herren.’

25 Du människa, den dag jag tar ifrån dem deras fästning, glädjen över deras härlighet, deras ögons lust och det käraste de har, deras söner och döttrar, 26 då ska en flykting komma till dig för att tala om detta. 27 Då ska din mun öppnas inför flyktingen, och du kan tala och är inte mer stum. Du ska bli ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”

Budskap till andra länder

(25:1—32:32)

Profetia mot Ammon

25 Herrens ord kom till mig: ”Du människa, vänd dig mot ammoniterna och profetera mot dem. Säg till ammoniterna: ’Hör Herrens, Herrens ord! Så säger Herren: Eftersom du hånade min helgedom när den vanhelgades och Israels land när det ödelades och Juda när det fördes bort i fångenskap, ska jag ge dig till österlänningarna som egendom. De ska slå upp sina tält där och sätta upp sina boningar, äta din frukt och dricka din mjölk. Jag ska förvandla Rabba till betesmark för kameler och Ammon till viloplats för fårhjordar. Då ska ni inse att jag är Herren. Så säger Herren, Herren: Därför att du har applåderat och stampat med fötterna och inom dig bara föraktfullt glatt dig över Israels land ska jag räcka ut min hand mot dig och utlämna dig som byte till andra folk. Jag ska göra slut på dig som nation och utrota dig från länderna. Jag ska förgöra dig. Då ska du inse att jag är Herren.’ ”

Profetia mot Moab

”Så säger Herren, Herren: ’Därför att moabiterna har sagt att folket i Juda har blivit som alla andra folk ska jag utplåna städerna från Moabs bergssluttningar, varenda en av dem, Bet Hajshimot, Baal Meon och Kirjatajim, landets prydnad. 10 Jag ska ge Moab tillsammans med ammoniterna som egendom åt folk från östern, och ammoniterna kommer man inte längre ihåg bland folken. 11 Jag ska låta min dom gå över Moab. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”

Profetia mot Edom

12 ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att Edom har tagit hämnd på Juda och dragit skuld över sig genom sin hämnd, 13 säger Herren, Herren: Jag ska räcka ut min hand mot Edom och utplåna därifrån både människor och djur. Jag ska ödelägga det, och från Teman till Dedan ska de falla för svärdet. 14 Jag ska hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de ska göra med Edom så som min vrede och förbittring kräver. De ska få känna min hämnd, säger Herren, Herren.’ ”

Profetia mot filistéerna

15 ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att filistéerna har varit hämndgiriga och tagit hämnd med en föraktfull attityd och i sin eviga fiendskap velat fördärva, 16 säger Herren, Herren: Jag ska räcka ut min hand mot filistéerna och utplåna keretéerna och dem som bor kvar utmed kusten. 17 Jag ska hämnas hårt på dem och straffa dem i min vrede. Då ska de inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem.’ ”

Profetia mot Tyros

26 I elfte året, på första dagen i månaden kom Herrens ord till mig: ”Du människa, Tyros har hånat Jerusalem och sagt: ’Folkens port har brutits ner och öppnats för mig. Jag blir rik när den är ödelagd.’

Därför säger Herren, Herren: Jag står emot dig, Tyros, och jag kommer att sända många folk mot dig, liksom havet väller fram med sina vågor. De kommer att förstöra Tyros murar och riva ner dess torn. Jag ska skrapa bort allt stoft därifrån och göra staden till en kal klippa. Den ska bli en torkplats för fiskenät ute i havet. Jag har talat, säger Herren, Herren. Den ska bli ett byte för folken, och dess bosättningar på fastlandet ska hemsökas med svärd. Då ska de inse att jag är Herren.

För så säger Herren, Herren: Jag ska låta kung Nebukadnessar av Babylonien, kungarnas kung, komma från norr mot Tyros med hästar och vagnar och en väldig armé. Han ska förgöra dina bosättningar på fastlandet med svärd och bygga en belägringsvall mot dig, han ska bygga en stormningsramp och lyfta sina sköldar mot dig. Han ska använda murbräckan mot dina murar och med sina vapen rasera dina torn. 10 Hans hästar är så många att de ska riva upp damm så att det täcker dig. Dina murar ska skaka av dånet från krigshästar och rullande vagnar och åkdon när de drar fram genom dina portar, som man drar in i en stormad stad. 11 Hans hästars hovar ska trampa sönder alla gator. Han ska döda ditt folk med svärd, och dina starka pelare ska rasa samman.

12 De ska plundra dig på dina rikedomar och roffa åt sig dina handelsvaror, bryta ner dina murar och riva dina präktiga hus och kasta din sten och timmer och jord i havet. 13 Jag ska göra slut på dina skrålande sånger, och ditt harpspel ska inte höras mer. 14 Jag ska göra dig till en kal klippa, en torkplats för fiskenät ska du bli. Du kommer aldrig att byggas upp igen, för jag, Herren, har talat, säger Herren, Herren.

15 Så säger Herren, Herren till Tyros: Ska inte kustländerna bäva vid dånet av ditt fall, när de sårade jämrar sig och blodbadet pågår hos dig? 16 Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner, lägga av sig sina mantlar och ta av sina broderade kläder. De ska klä sig i skräck och sätta sig på marken, darrande av ständig skräck, förskräckta för din skull. 17 De ska sjunga en klagosång om dig:

’Hur har du inte gått under,
    du som beboddes av sjöfolk,
du berömda stad,
    mäktig på havet,
du och dina invånare,
    som satte skräck i alla som bodde där!
18 Nu darrar kustländerna
    när du faller,
öarna i havet skälver
    vid din undergång.’

19 Så säger Herren, Herren: När jag gör dig till en ödelagd stad, en sådan där ingen längre bor, när jag låter havsdjupet komma över dig och vattenmassorna täcka dig, 20 då ska jag störta ner dig till dem som gått i graven, till folk som levt för länge sedan. Jag ska låta dig ligga där nere, som forntida ruiner, med alla dem som lagts ner i graven. Aldrig mer kommer du att återvända och ta plats i de levandes land. 21 Jag ska låta dig få ett förskräckligt slut, och du ska inte mer finnas till. Fastän man söker efter dig ska man inte finna dig, säger Herren, Herren.”

Klagosång över Tyros

27 Herrens ord kom till mig: ”Du människa, sjung en klagosång över Tyros. Säg till Tyros, hamnstaden vid havet, som driver handel med folk från många kustländer: ’Så säger Herren, Herren:

Tyros, du säger:
    ”Jag är fulländat vacker.”
Dina domäner är mitt ute på havet.
    De som byggt dig
har gjort dig fulländat vacker.
    Av cypress från Senir
byggde de allt ditt träarbete.
    De tog en ceder från Libanon
och gjorde en mast åt dig.
    Av ekar från Bashan
gjorde de dina åror,
    och ditt däck av cypressträ[c]
med inläggningar av elfenben
    från Cyperns kuster.
Dina segel var
    av broderat linne från Egypten,
och det blev ett banér för dig.
    Ditt soltak var gjort
av blått och purpurrött tyg
    från Elishas kuster.
Män från Sidon och Arvad
    var roddare åt dig,
dina vise, Tyros,[d] var ombord
    som dina sjömän.
Gevals äldste och dess vise var ombord
    för att täta dina fogar.
Alla skepp på havet med sina besättningar
    kom för att idka byteshandel med dig.

10 Män från Persien, Lud och Put
    fanns i din armé.
Sina sköldar och hjälmar
    hängde de på dig
och gav dig därmed prakt.
11     Män från Arvad och Kilikien stod överallt på dina murar,
och män från Gammad var i dina torn.
    De hängde sina sköldar överallt på dina murar
och gjorde din skönhet fulländad.

12 Tarshish gjorde affärer med dig för din stora rikedoms skull: med silver, järn, tenn och bly bytte de till sig dina varor.

13 Javan, Tuval och Meshek handlade med dig och bytte till sig varor av dig mot slavar och kopparkärl.

14 Från Bet Togarma kom man med arbetshästar, stridshästar och mulåsnor i utbyte mot dina varor.

15 Folket från Rhodos gjorde affärer med dig, och många kustländer var dina kunder. De betalade dig med elfenben och ebenholts.

16 Edom handlade med dig för dina många produkters skull och gav i utbyte rubiner, purpurrött tyg, broderade vävnader, fint linne och koraller och ädelstenar.

17 Juda och Israel handlade med dig, och i utbyte mot dina varor gav de vete från Minnit, bakverk[e] och honung, olja och balsam.

18 Damaskus var din handelspartner för dina många produkters skull och kom med vin från Helbon, ull från Sachar 19 och vin från Usal.[f] Dina varor gav också järn, kassia och kalmus.

20 Dedan handlade med dig med sadeltäcken.

21 Arabien och Kedars alla furstar var dina kunder och handlade med lamm, baggar och bockar.

22 Köpmän från Saba och Ragma bedrev handel med dig och gav i utbyte mot dina varor kryddor av bästa slag, allehanda ädelstenar och guld.

23 Harran, Kanne, Eden, Assur och Kilmad handlade med dig. 24 De gjorde affärer med dig med vackra kläder, plagg av blått tyg, broderier, flerfärgade täcken och välspunna och starka band.

25 Skeppen från Tarshish var din handelsflotta.
    Du fylldes och blev tung[g] mitt ute på havet.
26 Dina roddare förde dig
    ut på stora vatten.
I östanvinden förliste du
    mitt ute på havet.
27 Ditt gods och dina varor,
    dina matroser och sjömän,
de som tätade dina fogar, de som skötte din handel,
    alla krigsmän som fanns hos dig,
sjunker i havet på din förlisnings dag
    tillsammans med hela din här.
28 Vid dina sjömäns nödrop
    skälver kustländerna.
29 Alla som sitter vid årorna
    lämnar sina skepp.
Alla matroser och sjömän på havet
    beger sig i land.
30 De ropar högt
    och gråter bittert över dig,
strör stoft på sina huvuden
    och rullar sig i aska.
31 De rakar sina huvuden för din skull,
    de klär sig i säck
och gråter bittert över dig,
    klagar i djup sorg.
32 De jämrar sig och klagar,
    de stämmer upp en klagosång över dig:
”Vem är lik Tyros,
    som tystats ner mitt ute i havet?”
33 När dina affärsmän gav sig ut till sjöss
    tillfredsställde du många länder.
Med din överflödande rikedom
    och dina varor gjorde du jordens kungar rika.
34 Nu har du förlist i havet
    och ligger där nere i djupet.
Alla dina varor och allt ditt manskap
    har gått under tillsammans med dig.
35 Alla som bor utmed kusten
    förfärar sig över dig,
och deras kungar ryser
    med ansikten förvridna av fasa.
36 Köpmän bland folken väser åt dig.
    Du har mött ett fasansfullt slut.
Du är borta för alltid.’ ”

Footnotes

  1. 24:1 Den 15 jan. 588 f.Kr.
  2. 24:17,22 Ordagrant: människors bröd; syftar på mat som vanligen lagades av släkt och vänner åt de sörjande.
  3. 27:6 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Mer ordagrant översatt skulle det kunna vara assyriernas dotter, men sammanhanget visar att det måste vara ett träslag som avses.
  4. 27:8 Eller Semers vise (Semer var en fenikisk stad, liksom t.ex. Geval, jfr följande vers).
  5. 27:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  6. 27:19 Grundtextens innebörd är osäker och översättningen här är delvis gjord med hjälp av Septuaginta, som dock också är svårförståelig. Om första ordet i versen, som här lämnats oöversatt och som inte heller finns i Septuaginta, tolkas som Dan (ev. Vedan) och andra ordet som Javan/Grekland (de hebreiska orden för vinoch Javanär mycket lika) blir tanken ungefär: Daniter och greker från Usal handlade med dig och gav…
  7. 27:25 Eller ärad.