Add parallel Print Page Options

Klagosång över Tyros

27 Herrens ord kom till mig: ”Du människa, sjung en klagosång över Tyros. Säg till Tyros, hamnstaden vid havet, som driver handel med folk från många kustländer: ’Så säger Herren, Herren:

Tyros, du säger:
    ”Jag är fulländat vacker.”
Dina domäner är mitt ute på havet.
    De som byggt dig
har gjort dig fulländat vacker.
    Av cypress från Senir
byggde de allt ditt träarbete.
    De tog en ceder från Libanon
och gjorde en mast åt dig.
    Av ekar från Bashan
gjorde de dina åror,
    och ditt däck av cypressträ[a]
med inläggningar av elfenben
    från Cyperns kuster.
Dina segel var
    av broderat linne från Egypten,
och det blev ett banér för dig.
    Ditt soltak var gjort
av blått och purpurrött tyg
    från Elishas kuster.
Män från Sidon och Arvad
    var roddare åt dig,
dina vise, Tyros,[b] var ombord
    som dina sjömän.
Gevals äldste och dess vise var ombord
    för att täta dina fogar.
Alla skepp på havet med sina besättningar
    kom för att idka byteshandel med dig.

10 Män från Persien, Lud och Put
    fanns i din armé.
Sina sköldar och hjälmar
    hängde de på dig
och gav dig därmed prakt.
11     Män från Arvad och Kilikien stod överallt på dina murar,
och män från Gammad var i dina torn.
    De hängde sina sköldar överallt på dina murar
och gjorde din skönhet fulländad.

12 Tarshish gjorde affärer med dig för din stora rikedoms skull: med silver, järn, tenn och bly bytte de till sig dina varor.

13 Javan, Tuval och Meshek handlade med dig och bytte till sig varor av dig mot slavar och kopparkärl.

14 Från Bet Togarma kom man med arbetshästar, stridshästar och mulåsnor i utbyte mot dina varor.

15 Folket från Rhodos gjorde affärer med dig, och många kustländer var dina kunder. De betalade dig med elfenben och ebenholts.

16 Edom handlade med dig för dina många produkters skull och gav i utbyte rubiner, purpurrött tyg, broderade vävnader, fint linne och koraller och ädelstenar.

17 Juda och Israel handlade med dig, och i utbyte mot dina varor gav de vete från Minnit, bakverk[c] och honung, olja och balsam.

18 Damaskus var din handelspartner för dina många produkters skull och kom med vin från Helbon, ull från Sachar 19 och vin från Usal.[d] Dina varor gav också järn, kassia och kalmus.

20 Dedan handlade med dig med sadeltäcken.

21 Arabien och Kedars alla furstar var dina kunder och handlade med lamm, baggar och bockar.

22 Köpmän från Saba och Ragma bedrev handel med dig och gav i utbyte mot dina varor kryddor av bästa slag, allehanda ädelstenar och guld.

23 Harran, Kanne, Eden, Assur och Kilmad handlade med dig. 24 De gjorde affärer med dig med vackra kläder, plagg av blått tyg, broderier, flerfärgade täcken och välspunna och starka band.

25 Skeppen från Tarshish var din handelsflotta.
    Du fylldes och blev tung[e] mitt ute på havet.
26 Dina roddare förde dig
    ut på stora vatten.
I östanvinden förliste du
    mitt ute på havet.
27 Ditt gods och dina varor,
    dina matroser och sjömän,
de som tätade dina fogar, de som skötte din handel,
    alla krigsmän som fanns hos dig,
sjunker i havet på din förlisnings dag
    tillsammans med hela din här.
28 Vid dina sjömäns nödrop
    skälver kustländerna.
29 Alla som sitter vid årorna
    lämnar sina skepp.
Alla matroser och sjömän på havet
    beger sig i land.
30 De ropar högt
    och gråter bittert över dig,
strör stoft på sina huvuden
    och rullar sig i aska.
31 De rakar sina huvuden för din skull,
    de klär sig i säck
och gråter bittert över dig,
    klagar i djup sorg.
32 De jämrar sig och klagar,
    de stämmer upp en klagosång över dig:
”Vem är lik Tyros,
    som tystats ner mitt ute i havet?”
33 När dina affärsmän gav sig ut till sjöss
    tillfredsställde du många länder.
Med din överflödande rikedom
    och dina varor gjorde du jordens kungar rika.
34 Nu har du förlist i havet
    och ligger där nere i djupet.
Alla dina varor och allt ditt manskap
    har gått under tillsammans med dig.
35 Alla som bor utmed kusten
    förfärar sig över dig,
och deras kungar ryser
    med ansikten förvridna av fasa.
36 Köpmän bland folken väser åt dig.
    Du har mött ett fasansfullt slut.
Du är borta för alltid.’ ”

Dom över fursten i Tyros

28 Herrens ord kom till mig: ”Du människa, säg till fursten i Tyros: ’Så säger Herren, Herren:

Du är högmodig och säger:
    ”Jag är en gud och sitter på en gudatron ute i havet.”
Ändå är du en människa och ingen gud,
    hur mycket du än tänker dig vara en gud.
Du är visare än Daniel, ingen hemlighet är dold för dig.[f]
    Genom din vishet och ditt förstånd
har du skaffat dig rikedomar
    och samlat guld och silver i dina skattkamrar
Genom din stora vishet bedrev du din handel
    och ökade din rikedom,
och för din rikedoms skull blev du högmodig.

Därför säger Herren, Herren:

Därför att du inom dig tror dig vara som Gud
    ska jag låta främlingar komma mot dig,
de grymmaste av folk,
    och de ska dra sina svärd mot din sköna vishet
och vanhelga din glans.
    De ska störta ner dig i graven,
och du ska dö en våldsam död där ute i havet.
    Ska du inför den som dräper dig säga att du är en gud,
du som är en människa i dina dräpares våld och ingen gud?
10     Du ska dö som en oomskuren för främlingars hand.

Jag har talat, säger Herren, Herren.’ ”

11 Herrens ord kom till mig: 12 ”Du människa, stäm upp en klagosång över kungen i Tyros! Säg till honom: ’Så säger Herren, Herren:

Du var en fullkomlig sigillring[g],
    full av vishet och skönhet.
13 Du var i Eden, Guds trädgård.
    Du var täckt av alla slags dyrbara ädelstenar:
karneol, topas, kalcedon, krysolit, onyx, jaspis, safir, rubin och smaragd.
    Dina smycken och prydnader[h] var av finaste guld,
gjorda för dig den dag du skapades.
14     Du var en smord[i], beskyddande kerub
som jag hade satt på Guds heliga berg.
    Där gick du bland gnistrande stenar.
15 Du var oklanderlig i allt du gjorde från den dag du skapades
    till den dag då du gav rum åt orättfärdighet.
16 Under den omfattande handel som du bedrev tog våld och synd makten över ditt inre.
Därför stötte jag bort dig från Guds berg.
    Jag förvisade dig, du beskyddande kerub,
från de gnistrande stenarna.
17     Din skönhet gjorde dig högmodig,
och du slösade bott din vishet i all din framgång.
    Därför kastade jag dig till marken och lät dig beskådas av kungar.
18 Genom dina många synder och din ohederliga handel
    har du vanhelgat dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig och förtära dig.
    Du blev till aska på jorden inför alla som såg dig.
19 Alla folk som kände dig blev förfärade över dig.
    Du har mött ett fasansfullt slut och är borta för evigt.’ ”

Profetia mot Sidon

20 Herrens ord kom till mig: 21 ”Du människa, vänd dig mot Sidon och profetera mot det: 22 Säg: ’Så säger Herren, Herren:

Jag är emot dig, Sidon,
    och jag ska visa min makt i dig.
Då ska de inse att jag är Herren,
    när jag verkställer stadens dom och visar min helighet där.
23 Jag ska sända pest och blodbad till dess gator.
    Därinne ska de slagna falla för svärd
som riktas dit från alla håll.
    Då ska de inse att jag är Herren.

24 Israeliterna ska då inte längre drabbas av sina föraktfulla grannfolks brännässlor och stickande törnen. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.

25 Så säger Herren, Herren: Jag ska samla israeliterna från de folk bland vilka de skingrats och så visa min helighet inför de andra folken. De ska sedan få bo i sitt eget land som jag gav till min tjänare Jakob. 26 De ska tryggt få bo där och bygga hus och plantera vingårdar. De ska få bo tryggt när jag verkställt domen över grannfolken som föraktar dem. Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud.’ ”

Profetia mot Egypten

(29:1—32:32)

29 I det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden,[j] kom Herrens ord till mig: ”Du människa, vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. Säg: ’Så säger Herren, Herren:

Jag ska ta itu med dig, farao,
    kung av Egypten,
du stora odjur
    som vilar i dina floder
och säger: ”Nilen är min,
    jag har skapat den åt mig själv.”
Men jag ska sätta krokar i dina käftar
    och låta fiskarna i dina floder fastna vid dina fjäll.
Jag ska dra upp dig ur dina floder med alla fiskar
    som hänger fast vid dina fjäll.
Jag ska lämna dig i öknen,
    dig och alla fiskarna från dina floder.
Du ska bli liggande på bara marken,
    och ingen ska hjälpa dig upp eller ta dig därifrån.
Åt markens djur och himlens fåglar
    ger jag dig som mat.

Alla som bor i Egypten ska förstå att jag är Herren. De är som en stav av vass för israeliterna. När de griper tag i dig går du sönder och alla river sönder sina händer på dig. När de stöder sig på dig bryts du av och får deras höfter att gå ur led.

Därför säger Herren, Herren: Jag ska rikta ett svärd mot dig och utplåna både människor och djur. Egypten ska förhärjas och bli ett öde land. Då ska de inse att jag är Herren.

Han sa ju: ”Nilen är min. Jag har själv gjort den.” 10 Därför ska jag ta itu med dig och din flod, och jag ska göra Egyptens land förhärjat och öde, från Migdol till Assuan, ända till gränsen mot Kush. 11 Ingen ska gå där, varken människa eller djur, och under fyrtio år ska ingen bosätta sig där. 12 Jag ska göra Egypten till ett öde land bland andra öde länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Egypterna själva ska jag skingra bland folken och sprida ut till andra länder.

13 Så säger Herren, Herren: Efter de fyrtio åren ska jag samla egypterna från de folk bland vilka de är skingrade. 14 Jag ska låta dem återvända från fångenskapen tillbaka till Patros[k] land, som de kom ifrån. Där kommer de att bli ett obetydligt kungarike, 15 det obetydligaste av alla riken. Aldrig mer ska de upphöja sig över folken. Jag ska göra dem så få att de aldrig mer kommer att härska över andra folk. 16 Israeliterna ska inte längre förlita sig på dem, utan de ska komma ihåg den synd de begick när de vände sig till Egypten. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.’ ”

Nebukadnessars vedergällning

17 I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden[l], kom Herrens ord till mig: 18 ”Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessar drev sin armé hårt mot Tyros. Allas huvuden slets kala och allas skuldror blev sönderskavda. Ändå fick han och hans armé inget ut av allt sitt slit vid anfallet mot Tyros. 19 Därför, säger Herren, Herren, ger jag Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska bära bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Det ska hans armé få som lön. 20 Jag ger honom Egypten som lön för hans slit, för allt de gjort för mig, säger Herren, Herren.

21 Den dagen ska jag låta Israels folk växa i styrka, och då ska jag låta dig tala till dem. Då ska de inse att jag är Herren.”

Footnotes

  1. 27:6 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Mer ordagrant översatt skulle det kunna vara assyriernas dotter, men sammanhanget visar att det måste vara ett träslag som avses.
  2. 27:8 Eller Semers vise (Semer var en fenikisk stad, liksom t.ex. Geval, jfr följande vers).
  3. 27:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  4. 27:19 Grundtextens innebörd är osäker och översättningen här är delvis gjord med hjälp av Septuaginta, som dock också är svårförståelig. Om första ordet i versen, som här lämnats oöversatt och som inte heller finns i Septuaginta, tolkas som Dan (ev. Vedan) och andra ordet som Javan/Grekland (de hebreiska orden för vinoch Javanär mycket lika) blir tanken ungefär: Daniter och greker från Usal handlade med dig och gav…
  5. 27:25 Eller ärad.
  6. 28:3 Se 14:14 med not, där Daniel stavas på samma sätt som här och avviker alltså något från Danielsbokens Daniel. Trots detta är det dock möjligt att det är denne sistnämnde som åsyftas här, Hesekiels samtida, som enligt Danielsboken var känd för sin vishet.
  7. 28:12 Grundtextens innebörd av fullkomlig sigillring är osäker, ev. förebild.
  8. 28:13 De hebreiska ordens (smycken, prydnader) innebörd är osäker.
  9. 28:14 Det hebreiska ordets innebörd är osäker.
  10. 29:1 Den 7 jan. 587 f.Kr.
  11. 29:14 Södra Egypten.
  12. 29:17 Den 26 apr. 571 f.Kr.