Add parallel Print Page Options

Särskilda offer i templet

46 Så säger Herren, Herren: Den inre förgårdens östra port ska vara stängd under de sex arbetsdagarna men öppen på sabbaten och nymånadsfesten. Fursten ska komma in utifrån genom portens förhus och ställa sig vid dörrposten. Prästerna ska offra hans brännoffer och gemenskapsoffer. Han ska tillbe vid portens tröskel och sedan gå ut. Porten får inte stängas förrän på kvällen. Folket i landet ska tillbe Herren vid ingången till denna port på sabbaterna och nymånadsfesterna.

Det brännoffer som fursten bär fram till Herren på sabbatsdagen ska bestå av sex felfria lamm och en felfri bagge. Matoffret som han bär fram ska vara en efa mjöl för baggen och ett mått som han själv bestämmer för lammen, samt en hin olja för varje efa.[a]

På nymånadsfesten ska han offra en felfri ungtjur, sex lamm och en bagge, alla felfria. Som matoffer ska han offra en efa för tjuren, en efa för baggen och för lammen vad han själv bestämmer, samt en hin olja för varje efa.

När fursten kommer ska han gå in genom portens förhus och ut igen samma väg. Men när folket i landet kommer inför Herren vid högtiderna, ska den som har gått in genom norra porten för att tillbe gå ut genom södra porten. Den som har gått in genom södra porten ska gå ut genom den norra. Ingen får gå tillbaka ut genom samma port som han kom in, utan man måste alltid gå ut genom den motsatta porten. 10 Fursten ska vara med dem, komma in med dem och gå ut med dem.

11 Vid högtider och fester ska matoffret vara en efa mjöl för tjuren, en efa för baggen och så mycket för lammen som han själv bestämmer, samt en hin olja för varje efa. 12 När fursten vill bära fram ett frivilligt offer till Herren, ett brännoffer eller ett gemenskapsoffer, ska den östra porten öppnas för honom, så att han kan bära fram sitt brännoffer och gemenskapsoffer precis som på sabbaten. Sedan ska han gå ut igen, och porten ska stängas efter honom.

13 Du ska dagligen ge ett årsgammalt felfritt lamm som brännoffer till Herren. Varje morgon ska du offra ett sådant. 14 Du ska också som matoffer varje morgon ge en sjättedels efa mjöl och en tredjedels hin olja att fukta mjölet med. Denna förordning för Herrens matoffer ska gälla som en bestående stadga för alltid. 15 Lammet, matoffret och oljan ska bäras fram varje morgon som ett regelbundet brännoffer.

16 Så säger Herren, Herren: Om fursten ger någon av sina söner en del av sin egendom som gåva, ska den tillhöra hans söner. Det ska vara deras egendom som de ärvt. 17 Men om han ger en del av sin egendom som gåva till någon av sina tjänare, får denne behålla den fram till friåret. Då återgår den till fursten. Det är bara hans söner som får behålla hans egendom. 18 Fursten får inte heller ta något av folkets arvedel eller tvinga bort dem från deras egendom. Han ska ge sina söner av sin egendom, för att ingen bland mitt folk ska behöva skiljas från sin egendom.’ ”

19 Sedan förde han mig genom ingången vid sidan om porten till prästernas heliga rum som låg mot norr. Längst bort vid västra ändan syntes en plats. 20 Han sa till mig: ”Det här är platsen där prästerna kokar skuldoffret och syndoffret och bakar matoffret, för att slippa bära dem till den yttre förgården och därmed helga folket.”

21 Därefter förde han mig ut till den yttre förgården och runt till dess fyra hörn. I varje hörn syntes en gård. 22 I den yttre förgårdens fyra hörn fanns det slutna gårdar, 20 meter långa och 15 meter breda, alla gårdarna i de fyra hörnen var lika stora. 23 Utmed insidan av de fyra gårdarna fanns på alla sidor en mur, och nertill i muren runt omkring hade man byggt eldstäder för kokning. 24 Han sa till mig: ”I dessa kök kokar tempeltjänarna folkets slaktoffer.”

Tempelkällan

47 Sedan förde han mig tillbaka till templets ingång. Jag såg att vatten flöt fram under templets tröskel österut; templets framsida vette åt öster. Vattnet strömmade ner under templets högra sida, söder om altaret. Sedan förde han mig ut genom den norra porten och ledde mig runt på utsidan till den östra porten. Där flödade vattnet fram från den södra sidan. Mannen gick sedan österut, med ett mätsnöre i sin hand, och mätte upp 500 meter. Han ledde mig genom vattnet, som nådde upp till fotknölarna. Han mätte upp ytterligare 500 meter och ledde mig genom vattnet, som nådde mig till knäna. Åter mätte han upp 500 meter och ledde mig genom vattnet, som nu nådde mig till midjan. Han mätte upp ytterligare 500 meter, och nu var där en flod som jag inte kunde vada över. Vattnet var så djupt att man måste simma. Det var en flod som ingen kunde vada över.

Han sa till mig: ”Ser du, människa?” Sedan ledde han mig tillbaka till flodstranden. När jag kom tillbaka såg jag att det växte en mängd träd på båda sidor om floden. Han sa till mig: ”Detta vatten flyter mot den östra regionen, strömmar ner i Jordandalen och når sedan havet. När det sedan står stilla i havet blir vattnet friskt. Det ska vimla av levande varelser där floden rinner ut. Där ska finnas rikligt med fisk, för detta vatten flyter där och gör vattnet friskt. Allting lever där denna flod rinner ut. 10 Fiskare ska stå utmed stränderna; från En-Gedi till En Eglajim ska det finnas platser där nät ligger på tork. Det ska bli lika rikt på olika slags fisk som Medelhavet. 11 Men sump- och träskmarker kommer inte att bli friska, de ska lämnas för utvinning av salt. 12 Alla slags fruktträd ska växa utmed flodens stränder. Deras löv ska aldrig vissna, och de ska alltid bära frukt. Varje månad ska det bli en ny skörd, för de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt ska vara till föda och löven till läkedom.”

Israels gränser

13 Så säger Herren, Herren: ”Det här är de gränser som ni ska följa när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar, med två andelar åt Josef. 14 I övrigt ska ni dela landet lika mellan dem, för jag har med upplyft hand svurit att ge det till era förfäder, och nu ska det bli er arvedel.

15 Detta ska vara landets gräns:

Gränsen i norr ska sträcka sig från Medelhavet mot Hetlon och sedan vidare genom Levo-Hamat till Sedad, 16 Berota och Sivrajim, som ligger på gränsen mellan Damaskus och Hamat, och slutligen till Hasar Hatikon på gränsen till Hauran. 17 Gränsen sträcker sig alltså från havet till Hasar Enon vid Damaskus norra gräns och med Hamat längre upp i norr. Detta är gränsen i norr.

18 Den östra gränsen börjar mellan Hauran och Damaskus, går längs Jordan mellan Gilead och Israels land, fram till Östra havet, ända till Tamar[b]. Detta är gränsen i öster.

19 Den södra gränsen går från Tamar till källorna vid Merivat Kadesh och sedan längs gränsfloden[c] till Medelhavet. Detta är sydgränsen, i söder.

20 I väster utgör Medelhavet gränsen, upp till en punkt mitt emot Levo-Hamat. Detta är gränsen i väster.

21 Ni ska dela detta land mellan er, allt efter Israels stammar. 22 Ni ska dela ut det genom lottkastning som arvedel åt er själva och åt de främlingar som bor och har fött barn bland er. Ni ska betrakta dem som infödda israeliter, och de ska tillsammans med er få en arvedel bland Israels stammar. 23 Ni ska ge främlingen hans arvedel hos den stam där han bor, säger Herren, Herren.

Fördelningen av landet

48 Det här är namnen på stammarna:

Dans område ligger vid norra gränsen och följer vägen till Hetlon, Levo-Hamat och Hasar Enan och Damaskus norra gräns bredvid Hamat. Detta är hans gräns från öster till väster.

Ashers område ligger intill Dans från öster till väster,

Naftalis intill Ashers från öster till väster,

Manasses intill Naftalis från öster till väster,

Efraims intill Manasses från öster till väster,

Rubens intill Efraims från öster till väster,

och Juda intill Rubens område från öster till väster.

Intill Judas område ligger från öster till väster det område som ni ska avskilja som en särskild gåva, tolv och en halv kilometer brett och lika långt som en stamlott från öster till väster. Helgedomen ska ligga i mitten.

Detta område som ni avskiljer åt Herren ska vara tolv och en halv kilometer långt och tio[d] kilometer brett. 10 Detta heliga område tillhör prästerna. Det är tolv och en halv kilometer långt i norr, fem kilometer brett i väster, fem kilometer brett i öster, och tolv och en halv kilometer långt i söder. Herrens helgedom ska ligga i mitten. 11 Det är avsett för de helgade prästerna av Sadoks släkt som troget tjänade mig och inte irrade bort med israeliterna som leviterna gjorde. 12 De får detta stycke av det heliga området i landet som en särskild gåva. Den är höghelig och ligger intill leviternas område. 13 Utmed prästernas område ska leviterna ha sitt område, tolv och en halv kilometer långt och fem kilometer brett. Den totala längden blir tolv och en halv kilometer och bredden tio kilometer. 14 De får inte sälja eller byta bort något av det. Det bästa av landet får inte överlåtas åt någon annan, för det är helgat åt Herren.

15 Resten av området, som är 2,5 kilometer brett och tolv och en halv kilometer långt, ska vara till allmänt bruk för staden – till bostäder och betesmark. Staden ska ligga i mitten. 16 Stadens mått ska vara 2 250 meter i fyrkant, lika i norr, söder, öster och väster. 17 Stadens betesmarker ska sträcka sig 125 meter i varje riktning, norr, söder, öster och väster. 18 Det som återstår av detta område, som gränsar till det heliga området, är fem kilometer österut och fem kilometer västerut, utmed det heliga området. Dess avkastning ska livnära stadens arbetare. 19 Stadens arbetare från alla Israels stammar ska bruka marken. 20 Hela detta område mäter tolv och en halv kilometer i vardera riktningen. Ni ska avskilja ett heligt område, en fyrkant, tillsammans med stadens ägor.

21 Det som återstår på båda sidor om det heliga området och stadens ägor ska tillhöra fursten, utmed det tolv och en halv kilometer breda heliga området i öster till den östra gränsen, och utmed det tolv och en halv kilometer breda området i väster till den västra gränsen. Dessa områden längs stamlotterna ska tillhöra fursten. Det heliga området med helgedomen ska vara i mitten. 22 Leviternas ägor och stadens ägor ska ligga mitt emellan de områden som tillhör fursten. Området som tillhör fursten ligger mellan Judas och Benjamins gränser.

23 Av de övriga stammarna ska Benjamin ha en lott som sträcker sig från den östra sidan till den västra, 24 Simon en lott intill Benjamins, från öster till väster, 25 Isaskar en lott intill Simons, från öster till väster, 26 Sebulon en lott intill Isaskars, från öster till väster, 27 Gad en lott intill Sebulons, från öster till väster. 28 Gads södra gräns går söderut från Tamar till källorna vid Merivat Kadesh och vidare längs gränsfloden till Medelhavet.

29 Detta är det land som ni ska lotta ut som arvedel åt Israels stammar. Detta är deras lotter,” säger Herren, Herren.

Stadsportarna i det nya Jerusalem

30 Dessa är utgångarna från staden: På norra sidan, som är 2 250 meter lång, 31 finns tre portar i norr: Rubens, Judas och Levis. Stadsportarna är nämligen uppkallade efter Israels stammar. 32 På östra sidan, som är 2 250 meter lång, finns tre portar: Josefs, Benjamins och Dans. 33 På södra sidan, som är 2 250 meter lång, finns tre portar: Simons, Isaskars och Sebulons. 34 På västra sidan, som är 2 250 meter lång, finns tre portar: Gads, Ashers och Naftalis.

35 Hela stadens omkrets blir då nio kilometer. Namnet på staden ska för all framtid vara:

Herren är där.

Footnotes

  1. 46:5-7,11,14 För måtten se not till 45:10-14 och 45:24.
  2. 47:18 Egentligen ni ska mäta, vilket är mycket likt Tamar i grundtexten; översättningen här följer Peshitta m.fl. översättningar. Se även v. 19.
  3. 47:19 Egyptens gränsflod, Jos 15:4.
  4. 48:9,13 Se not till 45:1.