Hesekiel 6

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Profetia mot Israels offerplatser

6 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, se ut över Israels berg och profetera mot dem. ³ Säg: ’O, Israels berg, hör ordet från Herren, Herren! Så säger Herren, Herren till bergen, höjderna, till bäckarna och dalarna: Jag ska själv rikta svärdet mot er och förgöra era offerhöjder. ⁴ Era altaren ska raseras och era rökelsealtaren krossas. Jag ska låta era dräpta falla inför era avgudar. ⁵ Jag ska lägga israeliternas döda kroppar inför deras avgudar och strö ut era ben kring era altaren. ⁶ Överallt där ni bor ska städerna ödeläggas och offerplatserna förhärjas, era avgudar krossas och förintas, era rökelsealtaren läggas i ruiner och era verk utplånas. ⁷ De dräpta ska falla mitt ibland er. Då ska ni inse att jag är Herren.

⁸ Men jag ska låta några av er överleva och komma undan svärdet och spridas bland främmande folk i främmande länder. ⁹ Då ska era räddade tänka på mig bland de folk där de befinner sig i exil, hur jag har krossats av deras trolösa hjärtan, som vände sig bort från mig, och deras ögon, som lystet spanade efter avgudar. De kommer att avsky sig själva för allt det onda som de har gjort och för alla sina avskyvärda handlingar. ¹⁰ De kommer att inse att jag är Herren och att jag menade allvar när jag talade om detta onda för dem.

¹¹ Så säger Herren, Herren: Slå ihop dina händer och stampa med dina fötter, ropa ut ett ve över allt det onda och avskyvärda israeliterna har gjort. De ska falla för svärd, hungersnöd och pest. ¹² Den som är långt borta ska dö av pest. Den som är nära ska dödas med svärd, och den som blir kvar och överlever ska dö av hunger. Så ska jag uttömma min vrede över dem. ¹³ Då ska de inse att jag är Herren, när deras dräpta ligger spridda mitt ibland sina avgudar, runt omkring deras altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla grönskande träd och bland alla lummiga terebinter, överallt där de offrat doftande rökelseoffer till alla sina avgudar. ¹⁴ Jag ska räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, fullständigt öde, från öknen till Rivla^[a]. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”