Add parallel Print Page Options

Serubbabels grupp och byggandet av templet

(1:1—6:22)

Den första gruppen av återvändande

(1:1—2:70)

Kung Kyros låter folket återvända

(2 Krön 36:22-23)

Under den persiske kungen Kyros första regeringsår ingav Herren Kyros tanken att sända ut en förordning som skulle förkunnas över hela hans rike både skriftligt och muntligt, detta för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas:

”Så säger Kyros, kung av Persien:

Herren, himlens Gud, har gett mig alla jordens riken, och han har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda. Vem det än är bland er som tillhör hans folk – må hans Gud vara med honom – ska han nu bege sig till Jerusalem i Juda och bygga Herrens, Israels Guds, hus, som är i Jerusalem. Alla som finns kvar ska få hjälp av invånarna på de platser där de bor. De ska få silver och guld, gods och boskap och frivilliga gåvor till Guds hus i Jerusalem.’ ”

Återvändandet ur exilen med Sheshbassar

Överhuvudena för Juda och Benjamin och prästerna och leviterna, alla, vilkas sinnen Gud hade påverkat, förberedde sig nu för att ge sig iväg och bygga Herrens hus i Jerusalem. Alla deras grannar bistod dem med föremål av silver, med guld, gods och boskap och dyrbara gåvor, utöver frivilliga gåvor.

Kung Kyros lät också hämta de föremål från Herrens hus som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem och ställt i sina egna gudars tempel. Kung Kyros av Persien överlämnade dem åt skattmästaren Mitredat, som redovisade dem för Sheshbassar, fursten av Juda.

Antalet var:

30 kärl av guld,

1 000 av silver,

29 offerkärl[a],

10 30 guldskålar,

410 andra skålar av silver

och 1 000 andra kärl.

11 Totalt var det 5 400 guld- och silverföremål. Sheshbassar tog allt detta med sig när de deporterade kom från Babylonien till Jerusalem.

De som återvände med Serubbabel

(Neh 7:6-73)

Dessa är de från provinsen som återvände från deportation och fångenskap. De hade förts bort av den babyloniske kungen Nebukadnessar till Babylonien och återvände nu till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad.

De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokaj, Bilshan, Mispar, Bigvaj, Rechum och Baana.

Detta var antalet israelitiska män:

Paroshs släkt: 2 172

Shefatjas släkt: 372

Arachs släkt: 775

Pachat Moabs släkt, ättlingar till Jeshua och Joav: 2 812

Elams släkt: 1 254

Sattus släkt: 945

Sackajs släkt: 760

10 Banis släkt: 642

11 Bevajs släkt: 623

12 Asgads släkt: 1 222

13 Adonikams släkt: 666

14 Bigvajs släkt: 2 056

15 Adins släkt: 454

16 Aters, dvs. Hiskias släkt: 98

17 Besajs släkt: 323

18 Joras släkt: 112

19 Hashums släkt: 223

20 Gibbars släkt: 95

21 Männen från Betlehem: 123

22 Männen från Netofa: 56

23 Männen från Anatot: 128

24 Männen från Asmavet: 42

25 Männen från Kirjat-Jearim[b], Kefira och Beerot: 743

26 Männen från Rama och Geva: 621

27 Männen från Mikmas: 122

28 Männen från Betel och Aj: 223

29 Männen från Nebo: 52

30 Magbishs släkt: 156

31 den andre Elams släkt: 1 254

32 Harims släkt: 320

33 Lods, Hadids och Onos släkt: 725

34 Jerikos släkt: 345

35 Senaas släkt: 3 630.

36 Präster:

Jedajas släkt, Jeshuas familj: 973

37 Immers släkt: 1 052

38 Pashchurs släkt: 1 247

39 Harims släkt: 1 017.

40 Leviter:

Jeshuas och Kadmiels släkt, dvs. Hodavjas släkt: 74.

41 Sångare:

Asafs släkt: 128.

42 Dörrvaktare:

Shallums släkt, Aters släkt, Talmons släkt,

Ackuvs släkt, Hatitas släkt och Shovajs släkt, sammanlagt: 139.

43 Tempeltjänare:

Sichas släkt, Hasufas släkt, Tabbaots släkt,

44 Keros släkt, Sias släkt, Padons släkt,

45 Levanas släkt, Hagavas släkt, Ackuvs släkt,

46 Hagavs släkt, Shalmajs släkt, Hanans släkt,

47 Giddels släkt, Gachars släkt, Reajas släkt,

48 Resins släkt, Nekodas släkt, Gassams släkt,

49 Ussas släkt, Paseachs släkt, Besajs släkt,

50 Asnas släkt, Meunims släkt, Nefusims släkt,

51 Bakbuks släkt, Hakufas släkt, Harchurs släkt,

52 Basluts släkt, Mechidas släkt, Harshas släkt,

53 Barkos släkt, Siseras släkt, Temachs släkt,

54 Nesiachs släkt och Hatifas släkt.

55 Ättlingar till Salomos tjänare:

Sotajs släkt, Hassoferets släkt, Perudas släkt,

56 Jalas släkt, Darkons släkt, Giddels släkt,

57 Shefatjas släkt, Hattils släkt,

Pokeret Hassevajims släkt och Amis släkt.

58 Tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos tjänare utgjorde sammanlagt 392 personer.

59 Dessa var de som återvände från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addan och Immer, men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel.

60 Delajas, Tobias och Nekodas släkter: 652.

61 Av prästsläkter:

Hovajas, Hackos och Barsillajs släkt,

han som gifte sig med en av gileaditen Barsillajs döttrar och antog det namnet.

62 De letade i sina släktregister men kunde inte finna dem. Därför uteslöts de från prästämbetet. 63 Guvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills en präst trädde fram med urim och tummim.

64 Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, 65 förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. De hade också 200 sångare, både män och kvinnor. 66 De hade 736 hästar, 245 mulor, 67 435 kameler och 6 720 åsnor.

68 När de kom till Herrens hus i Jerusalem, gav några av familjeöverhuvudena frivilliga gåvor till Guds hus för att det skulle återuppbyggas på sin plats. 69 De gav var och en efter sin förmåga till tempelfonden: 61 000 gulddareiker, 5 000 silverminor[c] och 100 prästdräkter.

70 Prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, en del av folket och tempeltjänarna bosatte sig i likhet med de övriga israeliterna i sina städer.

Templet återuppbyggs

(3:1—6:22)

Folkets ledare bygger upp altaret

När den sjunde månaden kom och israeliterna bodde i sina städer, samlades folket som en man i Jerusalem. Jeshua, Josadaks son, och hans bröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och hans bröder började då bygga upp Israels Guds altare igen, för att offra brännoffer där, enligt föreskrifterna i gudsmannen Moses lag. De byggde altaret på dess gamla plats, för de var rädda för folken i landet[d], och man offrade brännoffer till Herren både morgon och kväll.

De firade lövhyddefesten enligt föreskrifterna, med det bestämda antalet brännoffer för varje dag. Sedan offrade de det dagliga brännoffret och brännoffer för nymånadsfesten och Herrens andra helgade högtider, och alla de offer som frivilligt bars till Herren. Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer till Herren, trots att grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd.

Tempelbygget påbörjas

De betalade stenhuggare och snickare med pengar och folket från Sidon och Tyros med mat, dryck och olja, för att de sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo, som kung Kyros av Persien hade gett dem tillstånd till.

Andra året efter deras ankomst till Guds hus i Jerusalem, i andra månaden, påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, Jeshua, Josadaks son, och deras bröder präster och leviter och alla som kommit från fångenskapen till Jerusalem. De leviter som var tjugo år eller äldre tillsatte de som förmän för arbetet med Herrens hus. Jeshua, med sina söner och bröder, och Kadmiel och hans söner, dvs. Hodavjas släkt, åtog sig gemensamt ledningen för dem som arbetade på Guds hus, liksom Henadads söner och deras söner och bröder, leviterna.

10 När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel, intog prästerna sina platser, klädda i prästdräkter, med trumpeter, och leviterna, Asafs ättlingar, med cymbaler, för att prisa Herren på det sätt som Israels kung David befallt. 11 De lovsjöng och prisade Herren:

”Han är god,
    och hans nåd mot Israel varar för evigt.”

Hela folket jublade högt och prisade Gud för att grunden till Herrens hus hade blivit lagd. 12 Men många av prästerna och leviterna och familjeöverhuvudena som var så gamla att de hade sett det förra templet[e], grät högt när de såg grunden läggas till detta tempel, medan många andra jublade och ropade av glädje. 13 Ingen kunde skilja mellan det stora glädjeropet och gråten, för folket ropade så högt att det kunde höras vida omkring.

Footnotes

  1. 1:9 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  2. 2:25 Enligt bl.a. Septuaginta; enligt den masoretiska texten Kirjat-Arim.
  3. 2:69 61 000 gulddareiker kan ha motsvarat 500 kilo och 5 000 silverminor 3 000 kilo.
  4. 3:3 de var rädda för folken i landet – grundtextens innebörd är osäker.
  5. 3:12 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.