Galaterbrevet 1-3

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Hälsning

1 Från Paulus, en apostel^[a] som inte är utsänd av människor, eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus^[b] själv och av Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda.

² Jag och alla de troende^[c] här hälsar till församlingarna i Galatien.

³ Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, ⁴ som offrade sig för våra synder för att rädda oss från den här onda tidsåldern, så som vår Gud och Fader ville. ⁵ Härligheten tillhör honom i all evighet, amen.

Galaterna har övergett det sanna budskapet

⁶ Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som genom Kristus nåd kallade er och vänder er bort till ett annat ”evangelium”, ⁷ trots att det inte finns något annat. Det är bara några som vill ställa till med förvirring bland er genom att förvränga evangeliet om Kristus.

⁸ Men om någon, om det så vore vi själva eller en ängel från himlen, förkunnar ett annat ”evangelium” än det vi har förkunnat för er, så må han vara förbannad. ⁹ Jag upprepar det jag redan tidigare har sagt: om någon förkunnar ett annat ”evangelium” än det ni har tagit emot, så må han vara förbannad.

¹⁰ Försöker jag nu hålla mig väl med människor, eller med Gud? Är det människors gillande jag söker? Om jag nu fortfarande försökte hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna tjäna Kristus.

Paulus budskap kommer från Jesus själv

¹¹ Syskon, jag försäkrar er att det evangelium som jag har förkunnat inte är något som människor har tänkt ut. ¹² Jag har inte heller fått eller lärt mig det genom någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv.

¹³ Ni har ju hört hurdan jag var förut, som en övertygad anhängare av den judiska religionen, hur jag förföljde Guds församling och gjorde allt för att utrota den. ¹⁴ Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och var ivrigare än de att följa alla de traditioner jag ärvt av mina förfäder.

¹⁵ Men redan innan jag föddes hade Gud utsett mig, och han kallade mig genom sin nåd. ¹⁶ Han lät sin Son visa sig för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom till hedningarna. Då sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. ¹⁷ Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien^[d], och återvände sedan till Damaskus.^{[e] 18} Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas^[f], och jag stannade då hos honom i två veckor. ¹⁹ Några andra apostlar träffade jag inte, förutom Jakob, Herrens bror. ²⁰ Vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. ²¹ Sedan fortsatte jag till Syrien och Kilikien. ²² Jag var okänd för Kristus församlingar i Judeen. ²³ Det enda de hade hört var ett rykte: ”han som förut förföljde oss förkunnar nu själv den tro han ville utrota.” ²⁴ Och de hyllade Gud för min skull.

Paulus möter församlingsledarna i Jerusalem

2 Efter fjorton år kom jag tillbaka till Jerusalem tillsammans med Barnabas. Titus tog jag också med mig. ² Den gången reste jag dit därför att jag hade fått en uppenbarelse. Där presenterade jag i enskildhet inför församlingens ledare det evangelium som jag förkunnar bland hedningarna. Jag ville ju inte ha sprungit, eller fortsätta att springa förgäves. ³ De krävde inte ens att min reskamrat Titus, som är grek, skulle omskäras.

⁴ Det skulle ju de falska troende ha velat, som hade lurat sig in bland oss för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus, för att de skulle kunna göra oss till slavar. ⁵ Men inte ett ögonblick gav vi efter och ställde upp på deras krav, för att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.

⁶ De som ansågs vara något – vad de sedan varit bryr jag mig inte om, för i Guds ögon är alla lika – ville alltså inte lägga till något till min undervisning. ⁷ Tvärtom insåg de att jag hade fått i uppdrag att sprida evangeliet till de oomskurna, precis som Petrus till de omskurna. ⁸ Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna, hade ju gett mig kraft att vara det bland hedningarna. ⁹ Så när de som ansågs vara pelare, Jakob, Kefas och Johannes, förstod vilken nåd som hade getts mig, räckte de mig och Barnabas handen som tecken på vårt samarbete. Vi skulle gå ut till hedningarna och de själva till de omskurna. ¹⁰ Det enda de bad oss om var att vi skulle tänka på de fattiga, och det har jag verkligen försökt göra.

Paulus gick emot Petrus i Antiochia

¹¹ Men när Kefas kom till Antiochia gick jag emot honom helt öppet, eftersom han hade dömt sig själv. ¹² Innan det kom några från Jakob brukade han nämligen äta tillsammans med hedningarna, men när Jakobs följe kom drog han sig undan hedningarna av fruktan för dem som förespråkade omskärelsen. ¹³ De andra judarna deltog i samma hyckleri, och till och med Barnabas drogs med.

¹⁴ Men när jag såg att de handlade tvärtemot evangeliets sanning, sa jag till Kefas inför alla: ”Du är jude, men lever som hedningarna, inte som judarna. Varför vill du då tvinga hedningarna att leva som judar?^[g]

¹⁵ Vi är födda judar, inte hedniska syndare.^{[h] 16} Vi vet att människan inte blir rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Kristus Jesus. Därför började vi själva tro på Kristus Jesus, så att vi skulle bli rättfärdiga genom tron på Kristus och inte genom laggärningar. Ingen kan ju någonsin bli rättfärdig genom laggärningar.

¹⁷ Om vi som ville bli rättfärdiga genom Kristus visades vara syndare, skulle det betyda att Kristus är tjänare för synden? Naturligtvis inte! ¹⁸ Om jag bygger upp det jag har rivit ner, då blir jag en överträdare. ¹⁹ Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har korsfästs tillsammans med Kristus. ²⁰ Och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Så länge jag lever här i min kropp, lever jag alltså genom tron på Guds Son, han som har älskat mig och gett sitt liv för mig. ²¹ Jag förkastar inte Guds nåd, för om rättfärdigheten hade kunnat fås genom lagen, då hade ju inte Kristus behövt dö.”

Rättfärdiga genom tron

3 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förhäxat er så? Ni har ju fått Jesus Kristus framställd för er som korsfäst. ² Jag vill veta en enda sak: var det genom att hålla lagen som ni fick ta emot Anden, eller var det för att ni trodde på budskapet ni fick höra? ³ Är ni sådana dårar? Ni började i Anden, men ska ni nu sluta med mänskliga ansträngningar? ⁴ Ni har fått lida så mycket. Inte var det väl i onödan? Det kunde väl bara inte vara i onödan? ⁵ Han som ger er Anden och utför under ibland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni tror på budskapet ni har fått höra?

⁶ Tänk på Abraham: ”Han trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig.”^{[i] 7} Ni ska alltså veta, att det är de som tror som är Abrahams barn. ⁸ Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga genom deras tro. Därför lät han Abraham få dessa glada nyheter redan i förväg: ”Genom dig ska alla folk bli välsignade.”^{[j] 9} Därför blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

¹⁰ Men de som litar på laggärningar är under förbannelse. Det står ju skrivet: ”Förbannelse över var och en som inte håller allt som står skrivet i lagens bok och gör det.”^{[k] 11} Och att ingen kan bli rättfärdig inför Gud genom lagen, det är helt klart, eftersom ”den som är rättfärdig genom tro ska leva.”^{[l] 12} Lagen bygger inte på tron, utan: ”Den som håller buden ska leva genom dem.”^{[m] 13} Men Kristus har köpt oss fria från lagens förbannelse genom att själv bli till förbannelse för vår skull. Det står ju skrivet: ”Den som är upphängd på trä är förbannad.”^{[n] 14} Så skulle hedningarna i Kristus Jesus få del av den välsignelse som gavs åt Abraham och vi den utlovade Anden genom tron.

Guds löfte är viktigare än Moses lag

¹⁵ Syskon, låt mig ta ett exempel från vardagslivet: om ett mänskligt förbund har vunnit laga kraft, kan ingen sedan ändra det eller lägga till något. ¹⁶ Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma.^[o] Det står inte ”åt dina avkomlingar”, som det skulle ha gjort om det gällde många. Nej, hans avkomma syftade på en enda person, och det var Kristus. ¹⁷ Vad jag vill säga är alltså detta: Guds förbund, som han i förväg giltigförklarat, kan inte ogiltigförklaras av lagen, som gavs fyrahundratrettio år senare. ¹⁸ Om arvet var beroende av lagen, då skulle det ju inte vara beroende av löftet. Men nu har Gud gett arvet till Abraham genom ett löfte.

¹⁹ Vad var då syftet med lagen? Jo, den var ett tillägg för överträdelsernas skull och skulle gälla tills avkomman kom, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och en medlare. ²⁰ Medlaren företräder dock inte bara en, men Gud är en.

²¹ Finns det då en konflikt mellan lagen och Guds löften? Nej, naturligtvis inte! Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. ²² Men nu har Skriften inneslutit allt under synden. Därför ges det utlovade genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.

²³ Innan tron kom hölls vi i förvar av lagen, inspärrade, tills tron uppenbarades. ²⁴ Lagen vägledde oss tills Kristus kom och vi kunde göras rättfärdiga genom tron. ²⁵ Och nu när tron har kommit, står vi inte längre under den vägledaren.

Guds barn genom tron

²⁶ Alla är ni genom tron Guds barn i Kristus Jesus. ²⁷ Om ni är döpta in i Kristus har ni ju iklätt er Kristus. ²⁸ Därför är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. ²⁹ Men om ni tillhör Kristus, då är ni också Abrahams avkomlingar och arvtagare enligt löftet.