Add parallel Print Page Options

Jorden befolkas på nytt

Släkttavlan för Noas söner

10 Detta är berättelsen om Noas söners, Sems, Hams och Jafets, släkt. De fick söner[a] efter floden.

Jafet

(1 Krön 1:5-7)

Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tuval, Meshek och Tiras.

Gomers söner var Ashkenas, Rifat och Togarma.

Javans söner var Elisha och Tarshish, kittéerna och rodanéerna.

Deras ättlingar spred sig till olika kustländer med sina skilda folk, stammar och språk.

Ham

(1 Krön 1:8-16)

Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan.

Kushs söner var Seba, Havila, Savta, Ragma och Savteka.

Ragmas söner var Saba och Dedan.

Från Kush härstammade också Nimrod, den förste härskaren på jorden. Han var en väldig jägare inför Herren, och hans namn blev ett ordspråk: ”En väldig jägare inför Herren, som Nimrod.” 10 Kärnan i hans rike omfattade Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Shinars[b] land. 11 Därifrån utsträckte han sitt välde till Assyrien. Han byggde Nineve, Rechovot Ir, Kelach 12 och Resen, som är beläget mellan Nineve och Kelach, den stora staden.

13 Misrajim var stamfar till ludéerna, anaméerna, lehavéerna, naftuchéerna, 14 patruséerna, kasluchéerna, som filistéerna härstammar från, och kaftoréerna.

15 Kanaan var far till Sidon, som var hans förstfödde. Han var också stamfar till Het, 16 jevuséerna, amoréerna, girgashéerna, 17 hivéerna, arkéerna, sinéerna, 18 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna.

Slutligen spred sig Kanaans ättlingar 19 från Sidon och hela vägen till Gerar, ända till Gaza och till Sodom, Gomorra, Adma och Sevojim, bort till Lasha[c].

20 Dessa var Hams ättlingar efter sina stammar, språk, länder och folkslag.

Sem

(1 Krön 1:17-23)

21 Också Sem, Jafets äldste bror, fick söner och blev stamfar till alla Evers ättlingar.

22 Sems söner var Elam, Assur, Arpakshad, Lud och Aram.

23 Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash.

24 Arpakshad var far till Shelach, och Shelach var far till Ever.

25 Ever fick två söner, den ene hette Peleg[d] och den andre Joktan. På Pelegs tid delades jorden. Hans bror hette Joktan.

26 Joktan var far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jerach,

27 Hadoram, Usal, Dikla, 28 Oval, Avimael, Saba,

29 Ofir, Havila och Jovav. Alla dessa var Joktans söner.

30 De bodde i området från Mesha till Sefar, bergstrakten i öster.

31 Dessa var alltså Sems ättlingar, efter sina stammar, språk, länder och folkslag.

32 Dessa är Noas söners stammar efter sina släkter. Från dem har alla folk spridit sig över jorden efter floden.

Babels torn och språkförbistringen

11 Alla människorna på jorden talade ett och samma språk. När de spred sig österut, upptäckte de en slätt i Shinar[e] och bosatte sig där. De sa till varandra: ”Låt oss tillverka bränt tegel.” Så använde de tegel som byggsten och beck som murbruk. Sedan sa de: ”Låt oss bygga en stad med ett torn som når upp till himlen och göra vårt namn känt, så att vi inte skingras över hela jorden.”

Men när Herren kom ned för att se staden och tornet som de höll på att bygga, sa han: ”De är ett folk och har ett och samma språk. När de börjar så här kommer inget att bli omöjligt för dem! Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de blir förvirrade och inte kan förstå varandra!”

Så skingrade Herren dem över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. Det är därför som den kallas Babel[f], för det var där som Herren förvirrade dem genom språkförbistringen och skingrade dem därifrån över hela jorden.

Berättelsen om Sems släkt

(1 Krön 1:24-27)

10 Detta är berättelsen om Sems släkt.

När Sem var 100 år gammal, föddes hans son Arpakshad två år efter floden. 11 Efter Arpakshads födelse levde Sem ytterligare 500 år och fick söner och döttrar.

12 När Arpakshad var 35 år gammal föddes hans son Shelach, 13 och därefter levde han ytterligare 403 år och fick söner och döttrar.

14 Shelach var 30 år gammal när hans son Ever föddes, 15 och han levde därefter ytterligare 403 år och fick söner och döttrar.

16 Ever var 34 år gammal när hans son Peleg föddes, 17 och han levde därefter ytterligare 430 år och fick söner och döttrar.

18 Peleg var 30 år gammal när hans son Regu föddes, 19 och han levde därefter ytterligare 209 år och fick söner och döttrar.

20 Regu var 32 år gammal när Serug föddes, 21 och han levde därefter ytterligare 207 år och fick söner och döttrar.

22 Serug var 30 år gammal när hans son Nachor föddes, 23 och han levde därefter ytterligare 200 år och fick söner och döttrar.

24 Nachor var 29 år gammal när hans son Terach föddes, 25 och han levde därefter ytterligare 119 år och fick söner och döttrar.

26 När Terach var 70 år gammal var han far till Abram, Nachor och Haran.

Från Terach till Abram

27 Detta är berättelsen om Terachs släkt. Terach var far till Abram, Nachor och Haran, och Haran var far till Lot. 28 Haran dog i det land där han föddes, i Ur i Kaldéen, medan hans far ännu levde.

29 Både Abram och Nachor gifte sig. Abrams hustru hette Saraj, och Nachors hustru Milka, dotter till Haran som var far till både Milka och Jiska. 30 Men Saraj kunde inte få några barn. 31 Terach tog sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Saraj och lämnade Ur i Kaldéen för att flytta till Kanaans land. Men de stannade och bosatte sig i staden Harran. 32 Där dog Terach, 205 år gammal.

Abram

(12:1—22:19)

Gud kallar Abram

12 Herren sa till Abram: ”Lämna ditt land, dina släktingar och din faders hus och gå till det land som jag ska visa dig!

Jag ska göra dig till ett stort folk.
    Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort,
    så att du blir till välsignelse.
Jag ska välsigna dem som välsignar dig
    och förbanna dem som hädar dig.
Genom dig ska alla jordens släkter bli välsignade.”

Då bröt Abram upp, som Herren hade sagt till honom, och Lot följde också med. Abram var 75 år gammal när han lämnade Harran. Han tog med sig sin hustru Saraj, sin brorson Lot och allt han ägde, boskapen och slavarna han hade fått i Harran, och kom slutligen till Kanaan. När de reste genom Kanaan, kom de till en plats nära Shekem och slog läger bredvid Mores ek[g]. Landet beboddes vid den tiden av kanaanéer.

Här uppenbarade sig Herren för Abram och sa: ”Jag ska ge detta land till dina ättlingar[h].” Abram byggde ett altare där åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. Efteråt lämnade Abram platsen och reste till det bergiga landskapet mellan Betel i väst och Aj i öst. Där slog han läger och byggde ett altare åt Herren och åkallade Herren. Sedan flyttade han undan för undan längre söderut till Negev.

10 Det blev hungersnöd i landet. Abram reste då ner till Egypten för att bo där, eftersom hungersnöden var så svår. 11 När han närmade sig Egypten, sa han till sin hustru Saraj: ”Jag vet ju att du är en mycket vacker kvinna. 12 När egypterna ser dig kommer de att säga: ’Detta är hans hustru.’ Då dödar de mig och låter dig leva. 13 Säg därför att du är min syster, och då kommer egypterna att behandla mig väl för din skull och skona mitt liv.” 14 När de anlände till Egypten, såg egypterna Sarajs skönhet. 15 Och när faraos hovmän lovordade henne för honom, lät han hämta henne till sitt palats. 16 Farao behandlade Abram väl för hennes skull: han fick får, oxar, åsnor, slavar av båda könen och kameler.

17 Men Herren sände fruktansvärda plågor över farao och hans hov på grund av Abrams hustru Saraj. 18 Då kallade farao på Abram och anklagade honom: ”Vad är det du har gjort mot mig?” sa han. ”Varför talade du inte om för mig att hon är din hustru? 19 Varför sa du att hon var din syster och gick med på att jag gifte mig med henne? Ta henne nu och ge dig iväg!” 20 Sedan befallde Farao sina män att föra ut dem allesammans ur landet, Abram, hans hustru och allt vad han ägde.

Footnotes

  1. 10:1 Son kan också betyda ättling, efterträdare eller nation.
  2. 10:10 Shinar är en äldre benämning på Babylonien.
  3. 10:19 Grundtexten är svåröversättlig.
  4. 10:25 Namnet Peleg betyder delning.
  5. 11:2 Se not till 10:10.
  6. 11:9 Betyder förvirring.
  7. 12:6 En berömd helig plats låg i Shekem mitt i Kanaan. Ett stort träd var ofta utmärkande för dessa heliga platser. Abram tillbad dock Gud, inte någon avgud.
  8. 12:7 Bokstavligen till din säd, alltså avkomma. Detta gäller på samtliga ställen i Bibeln med detta uttryck. Se vidare not till Gal 3:16.