1 Moseboken 22-24

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Gud prövar Abraham

22 En tid senare prövade Gud Abraham. ”Abraham!” sa Gud. ”Här är jag”, svarade han. ² ”Ta med dig din ende son, Isak, som du älskar, och gå till landet Moria och offra honom där som ett brännoffer på ett berg som jag ska visa dig!”

³ Följande morgon steg Abraham upp tidigt och sadlade sin åsna. Han tog med sig två unga tjänare och sin son Isak, högg ved till brännoffret och började gå mot den plats som Gud hade sagt till honom. ⁴ På resans tredje dag såg Abraham målet på avstånd.

⁵ ”Stanna här med åsnan”, sa Abraham till de unga männen, ”så ska jag och pojken gå vidare och tillbe, och sedan kommer vi tillbaka.^[a]” ⁶ Abraham lade veden till brännoffret på Isaks axlar, medan han själv bar elden och kniven. Tillsammans fortsatte de vidare.

⁷ ”Far”, sa Isak. ”Ja, min son”, svarade Abraham. Då frågade Isak: ”Vi har ved och eld, men var är lammet till offret?” ⁸ ”Gud ska utse ett offerlamm, min son”, svarade Abraham, medan de gick vidare.

⁹ När de kom fram till platsen som Gud hade talat om för Abraham, byggde han ett altare och på det lade han i ordning veden. Sedan band han Isak och lade honom på altaret över veden. ¹⁰ Så höjde Abraham kniven för att slakta sin son.

¹¹ Då ropade Herrens ängel från himlen: ”Abraham! Abraham!” ”Här är jag!” svarade han. ¹² ”Rör inte pojken och skada inte honom på något sätt! Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens undanhållit från mig din son, din ende son.”

¹³ Då lade Abraham märke till en bagge, som hade fastnat med hornen i en buske. Han gick och tog baggen och offrade den som ett brännoffer på altaret i stället för sin son. ¹⁴ Abraham kallade platsen ”Herren utser”. I dag har det blivit till ett ordspråk: ”Herren utser^[b] på sitt berg”.

¹⁵ Sedan ropade Herrens ängel än en gång på Abraham från himlen ¹⁶ och sa: ”Jag, Herren, svär vid mig själv att eftersom du har varit lydig och inte ens undanhållit mig din son, din ende son från mig, ¹⁷ ska jag välsigna dig och göra dina efterkommande^[c] så många att de blir lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller som sanden på havsstranden. Dina efterkommande kommer att inta sina fienders städer. ¹⁸ Genom din avkomma ska alla världens folk bli välsignade, eftersom du har varit lydig mot mig.”

¹⁹ Sedan återvände Abraham till tjänarna och de reste tillbaka till Beer Sheva. Abraham bodde i Beer Sheva.

Isak

(22:20—25:11)

²⁰ En tid därefter fick Abraham ett meddelande om att även Milka, Abrahams bror Nachors hustru, hade fått söner. ²¹ Den äldste hette Us. Sedan kom Bus, Kemuel, Arams far, ²² Kesed, Haso, Pildash, Jidlaf och Betuel. ²³ Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta söner födde alltså Milka åt Abrahams bror Nachor.

²⁴ Med sin bihustru^[d] Reuma hade Nachor också fyra andra barn, nämligen Tevach, Gacham, Tachash och Maaka.

Abraham begraver Sara

23 När Sara var 127 år gammal, ² dog hon i Kirjat-Arba, nuvarande Hebron, i Kanaans land. Abraham kom för att sörja Sara och begråta henne. ³ Sedan lämnade han den döda och sa till hettiterna: ⁴ ”Jag bor här som gäst och främling hos er. Låt mig få köpa ett stycke mark som jag kan ha som gravplats, där jag kan begrava min döda.”

⁵ Männen svarade: ⁶ ”Hör nu herre, du är en Guds furste här bland oss. Begrav din döda i den bästa av våra gravar. Ingen av oss ska vägra dig sin gravplats. Du kan begrava din döda i vilken som helst av dem.”

⁷ Då böjde sig Abraham djupt inför landets folk, hettiterna, ⁸ och sa: ”Om ni nu vill tillåta mig att begrava min döda här, så hör på mig och tala med Efron, Sochars son, ⁹ om han vill sälja grottan i Makpela, som ligger vid slutet av hans åker. Jag ska naturligtvis betala fullt pris för den, och så får jag en egen familjegrav bland er.”

¹⁰ Hettiten Efron satt där bland alla de andra och nu svarade han Abraham medan de andra hörde på inför alla som kommit till stadsporten^[e]: ¹¹ ”Min herre, hör på mig! Jag ger dig både åkern och grottan. Med folket som vittnen ger jag den härmed till dig. Gå och begrav din döda.”

¹² Abraham bugade sig än en gång inför landets folk ¹³ och svarade Efron medan alla lyssnade: ”Nej, låt mig köpa den av dig. Låt mig få betala det fulla priset för åkern, och sedan ska jag begrava min döda.”

¹⁴ Efron svarade Abraham: ¹⁵ ”Hör, herre! Ett land värt 400 siklar^[f] silver – vad betyder det för dig och mig? Gå du och begrav din döda.”

¹⁶ Då tog Abraham fasta på Efrons ord och vägde upp det pris Efron hade nämnt inför hettiterna – 400 siklar silver, enligt gängse affärspraxis. ¹⁷ Efrons åker i Makpela, nära Mamre, grottan i änden på åkern och alla träden på åkern, blev så ¹⁸ Abrahams egendom där vid stadsporten i närvaro av hettiterna. ¹⁹ Och Abraham begravde sedan sin hustru Sara i grottan i Makpela, nära Mamre, i Hebron i Kanaans land. ²⁰ Så köpte Abraham åt sig åkern och grottan av hettiterna som begravningsplats.

Isak gifter sig med Rebecka

24 Abraham var nu en mycket gammal man och Gud hade välsignat honom på alla sätt. ² Abraham sa till sin förvaltare och äldste tjänare: ”Lägg din hand under min höft och ³ svär^[g] vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son av de kanaaneiska flickorna på orten där jag nu bor! ⁴ Gå i stället till mitt hemland, till mina släktingar, och ta en hustru åt min son Isak där!”

⁵ ”Men om jag inte kan hitta en flicka som vill följa med mig till det här landet?” frågade tjänaren, ”ska jag då ta med din son dit, tillbaka till det land som du kommer ifrån?” ⁶ ”Nej, det får du inte göra vad som än händer”, svarade Abraham. ⁷ ”Herren, himlens Gud, förde mig bort från mitt hem, mina fäders land, och svor under ed att ge mig och mina ättlingar detta land. Han ska skicka sin ängel framför dig, och du ska finna en flicka därifrån som kan bli min sons hustru. ⁸ Om hon inte vill följa med dig är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit.”

⁹ Tjänaren lade då handen under sin herre Abrahams höft och svor en ed att göra så. ¹⁰ Han tog med sig tio av sin husbondes kameler, lastade med gåvor av allt det bästa hans husbonde ägde, och reste till den stad där Nachor bodde, i Aram Naharajim^[h]. ¹¹ Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten.

¹² ”Herre, min husbonde Abrahams Gud”, bad han, ”visa att du är god mot min husbonde Abraham och hjälp mig att lyckas. ¹³ Här står jag nu bredvid denna källa och byns flickor kommer ut för att hämta vatten. ¹⁴ Om jag ber en av dem: ’Låna mig din kruka så att jag får dricka’ och hon då säger: ’Javisst, och jag ska ge vatten åt dina kameler också’, så låt det då vara den som du har utsett till din tjänare Isak. Då vet jag att du har visat godhet mot min husbonde.”

¹⁵ Innan han knappt hunnit be färdigt, kom Rebecka, dotter till Betuel, son till Milka, Abrahams bror Nachors hustru, med en vattenkruka på sin axel. ¹⁶ Hon var mycket vacker och orörd, ingen man hade haft henne. Hon gick ner till källan, fyllde sin kruka och kom upp igen. ¹⁷ Tjänaren skyndade fram till henne och bad om vatten att dricka.

¹⁸ ”Javisst, min herre”, sa hon och böjde snabbt ner krukan åt honom så att han kunde dricka. ¹⁹ Sedan sa hon: ”Jag ska hämta vatten åt dina kameler också, så att de kan dricka sig otörstiga.”

²⁰ Hon tömde krukan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog. ²¹ Tjänaren betraktade henne tyst för att se om Herren låtit hans färd lyckas eller inte. ²² När kamelerna hade slutat dricka, tog han fram en näsring av guld som vägde en halv sikel^[i], och två guldarmband som vägde tio siklar.

²³ ”Säg mig, vems dotter är du?” frågade han. ”Kan det vara så att din far har någon plats, där han kan ta emot oss över natten?” ²⁴ ”Min far heter Betuel, son till Milka och hennes man Nachor”, svarade hon, ²⁵ och fortsatte: ”Vi har gott om halm och mat åt kamelerna, och gästrum har vi också.”

²⁶ Då föll mannen ner på marken och tillbad Herren ²⁷ och sa: ”Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har upphört med att visa sin godhet och trofasthet gentemot min herre! Och mig har Herren lett till en familj som är släkt med min husbonde.”

²⁸ Flickan sprang hem för att berätta för sin mor och sina närmaste vad som hänt. ²⁹ Rebeckas bror Laban skyndade sig ut till mannen vid källan. ³⁰ Laban hade sett näsringen och ringarna på sin systers armar och hört henne berätta vad mannen sagt till henne. Då kom han nu till mannen som fortfarande stod med sina kameler vid källan. ³¹ Laban sa till honom: ”Kom, du Herrens välsignade! Varför står du här ute? Vi har redan gjort i ordning ett rum åt dig. Och plats finns också för dina kameler.”

³² Då följde mannen med till huset. Man lastade av kamelerna och gav dem halm och foder. Sedan gav han vatten åt Abrahams tjänare och hans medresenärer, så att de kunde tvätta sina fötter. ³³ När maten serverades sa mannen: ”Jag tänker inte äta förrän jag har berättat för er varför jag är här!” Laban sa: ”Ja, naturligtvis. Berätta ditt ärende!”

³⁴ ”Jag är Abrahams tjänare”, förklarade han. ³⁵ ”Herren har välsignat min husbonde mycket och gett honom en stor rikedom, får och boskapshjordar, silver och guld, slavar och slavinnor, kameler och åsnor.

³⁶ När Sara, min husbondes hustru, var mycket gammal, födde hon en son åt honom, och min husbonde har gett honom allt han äger. ³⁷ Nu har min husbonde fått mig att svära på att inte låta sin son gifta sig med någon av flickorna i Kanaan, det land där min husbonde bor. ³⁸ Därför skulle jag bege mig hit till hans fars familj och hans egen släkt, för att hämta en flicka härifrån, som kan gifta sig med hans son. ³⁹ Jag frågade då min herre: ’Men om jag inte kan hitta en flicka som vill komma med mig?’ ⁴⁰ Han svarade: ’Herren, i vars gemenskap jag har levt, ska skicka sin ängel med dig och se till att ditt uppdrag kommer att lyckas, så att du får en hustru åt min son från min släkt och min fars familj. ⁴¹ Du blir löst från din ed, om mina släktingar, när du kommit till dem, inte vill ge henne åt dig.’

⁴² När jag i dag kom till brunnen, bad jag denna bön: ’Herre, min herre Abrahams Gud, visa mig om du vill låta mitt uppdrag lyckas. ⁴³ Här står jag nu bredvid denna brunn. Jag tänker säga till en av flickorna som kommer hit för att hämta vatten: ”Var snäll och ge mig lite vatten att dricka” ⁴⁴ och hon ska svara: ”Javisst! Och jag ska vattna dina kameler också.” Låt den flickan vara den som Herren har utvalt till att bli hustru åt min husbondes son.’

⁴⁵ Innan jag hade slutat tala, kom Rebecka med sin vattenkruka på axeln, och hon gick ner till brunnen och hämtade vatten och fyllde krukan. Jag sa till henne: ’Ge mig vatten att dricka!’ ⁴⁶ Snabbt lyfte hon ner krukan från axeln och sa till mig: ’Javisst, herre, och jag ska ge dina kameler vatten också!’ Så drack jag, och hon vattnade också kamelerna. ⁴⁷ Då frågade jag henne: ’Vems dotter är du?’ Hon sa till mig: ’Betuels, Nachors och hans hustru Milkas son.’ Då gav jag henne näsringen och armbanden. ⁴⁸ Sedan föll jag ner på marken och tillbad Herren, min herre Abrahams Gud, för att han hade lett mig rätt i mitt sökande efter en flicka från min husbondes brors familj. ⁴⁹ Säg därför nu: Vill ni visa godhet och trofasthet mot min husbonde? Vill ni inte, säg mig då det, så vet jag vad nästa steg ska bli, om jag ska gå i den ena eller den andra riktningen.”

⁵⁰ Då svarade Laban och Betuel: ”Detta måste komma från Herren, så vad kan vi säga? ⁵¹ Här är Rebecka. Ta henne och gå! Låt henne bli hustru till din husbondes son, precis som Herren har sagt.”

⁵² Vid detta svar föll Abrahams tjänare ner och tillbad inför Herren. ⁵³ Sedan gav han Rebecka guld- och silversmycken och kläder. Han gav också många värdefulla presenter till hennes mor och bror. ⁵⁴ Sedan åt och drack tjänaren och de män som var med honom och stannade där över natten. När de gick upp nästa morgon sa tjänaren: ”Låt mig resa tillbaka till min husbonde!” ⁵⁵ ”Låt Rebecka stanna här hos oss åtminstone tio dagar eller så!” bad hennes mor och bror. ”Sedan kan hon resa.” ⁵⁶ Men tjänaren bad: ”Hindra mig inte från att resa! Herren har sett till att mitt uppdrag lyckats. Låt mig nu återvända till min husbonde.”

⁵⁷ ”Nåväl”, sa de. ”Vi ska ropa på flickan och fråga henne vad hon tycker.” ⁵⁸ Då ropade de på Rebecka. ”Är du villig att resa med denne man?” frågade de henne. Hon svarade: ”Ja, det vill jag.”

⁵⁹ De lät då sin syster Rebecka och hennes amma följa med Abrahams tjänare och hans män. ⁶⁰ De välsignade Rebecka med denna välsignelse:

⁶¹ Rebecka och hennes tjänarinnor steg sedan upp på kamelerna och följde med mannen. Så tog tjänaren Rebecka med sig och började resan tillbaka.

⁶² Under tiden hade Isak, vars hem låg i Negev, återvänt till Beer Lachaj Roi^[j]. ⁶³ När han en kväll tog en promenad över fälten försjunken i tankar^[k], tittade han upp och såg kamelerna komma. ⁶⁴ Rebecka lade märke till honom och steg snabbt ner. ⁶⁵ ”Vem är den där mannen, som vandrar över fälten för att möta oss?” frågade hon tjänaren. Han svarade: ”Det är min husbondes son.” Då dolde hon sig i sin slöja. ⁶⁶ Sedan berättade tjänaren hela historien för Isak. ⁶⁷ Isak förde Rebecka till sin mor Saras tält, och hon blev hans hustru. Han älskade henne och hon blev till stor tröst för honom, eftersom han förlorat sin mor.