Hebreerbrevet 1-6

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus är Guds Son

1 För länge sedan talade Gud, i olika omgångar och på olika sätt, till våra förfäder genom profeterna, ² men nu vid den här tidens slut har han talat till oss genom sin Son, som han har bestämt till att ärva allting och genom vilken han också har skapat världen^[a]. ³ Sonen utstrålar Guds egen härlighet. Han är avbilden av hans väsen, och han bär upp allting med sitt mäktiga ord. När han hade utfört syndareningen, satte han sig ner på Majestätets högra sida i höjden.^[b]

Guds Son är mäktigare än änglarna

⁴ Han står alltså långt över änglarna, liksom det namn han fått ärva är överlägset deras. ⁵ Gud har ju aldrig sagt till någon ängel:

Och återigen:

⁶ Och när Gud låter sin förstfödde^[e] komma till världen, säger han:

⁷ När han talar om änglarna, säger han:

⁸ Men till Sonen säger han:

¹⁰ Och:

¹³ Aldrig har Gud sagt till någon ängel:

¹⁴ Är inte änglarna tjänare, andar, som har sänts ut för att tjäna dem som får frälsningen som arv?

Varning för att överge budskapet om räddning

2 Därför måste vi vara noga med att hålla oss till det budskap vi har hört, så att vi inte glider bort ifrån det. ² Redan det budskap som gavs genom änglar gällde, och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff. ³ Hur ska vi då kunna komma undan om vi ignorerar den underbara räddningen? Det var ju Herren själv som först förkunnade den, och vi har sedan fått den bekräftad av dem som lyssnade till honom. ⁴ Gud har också bekräftat den genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut den heliga Anden efter sin vilja.

Jesus blev människa

⁵ Den kommande världen som vi talar om ska inte styras av änglar. ⁶ Det står ett klart vittnesbörd om detta på ett ställe:

Och när han lade allting under honom, utelämnade han ingenting. Vi ser dock ännu inte att allting har lagts under honom. ⁹ Men vi ser att Jesus, som var lite lägre än änglarna, nu har krönts med härlighet och ära, därför att han var villig att lida och dö. Genom Guds nåd skulle han möta döden för allas skull.

¹⁰ När Gud, för vilken och genom vilken allting finns till, ville föra många barn till härlighet, fann han att den som leder många till frälsningen måste fullkomnas genom lidande. ¹¹ Både den som helgar och de som helgas har samma ursprung, och därför skäms inte Jesus för att kalla dem sina syskon^[m]. ¹² Han säger:

¹³ Vidare:

och:

¹⁴ Men när nu barnen är människor av kött och blod, måste också han på samma sätt bli en människa, för att genom sin död kunna bryta djävulens makt, han som var Herre över döden. ¹⁵ Så befriade Jesus alla dem som hela livet varit slavar under sin dödsfruktan. ¹⁶ Det var ju inte änglar Jesus kom för att hjälpa. Nej, han kom för att hjälpa Abrahams efterkommande^[p]. ¹⁷ Därför måste han på alla sätt bli lik sina syskon, så att han kunde bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och försona folkets synder. ¹⁸ Och eftersom han själv led när han prövades, kan han hjälpa dem som prövas.

Jesus är mäktigare än Mose

3 Heliga syskon, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, som vi ju bekänner som vår apostel och överstepräst.

² Han var trogen mot den som hade utsett honom, på samma sätt som Mose var trogen mot Gud i hela Guds hus^[q]. ³ Men Jesus har visat sig mer värd att äras än Mose, på samma sätt som en byggmästare måste äras mer än det hus han har byggt. ⁴ För varje hus har en byggmästare, och Gud är byggmästaren som ligger bakom allt.

⁵ Visst var Mose trogen som tjänare i hela Guds hus, för att vittna om det som senare skulle förkunnas. ⁶ Men Kristus^[r] är trogen som Son och råder över Guds hus. Och hans hus är vi, om vi bara håller fast vid vår frimodighet och vid hoppet som är vår stolthet.

Varning för otro

⁷ Därför säger den heliga Anden:

¹² Se därför upp, syskon, så att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta och vänder sig bort från den levande Guden. ¹³ Uppmuntra varandra varje dag, så länge det heter idag, så att ingen av er förhärdas av syndens lockelser. ¹⁴ Vi får del av Kristus, om vi ända till slutet håller fast vid den övertygelse vi hade i början. ¹⁵ Glöm alltså inte varningen:

¹⁶ Men vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror? Jo, det var ju alla de som fick lämna Egypten med Mose som ledare. ¹⁷ Och vilka var det som Gud sedan var förbittrad på under fyrtio år? Jo, det var samma människor som syndade och blev liggande döda i öknen. ¹⁸ Och vilka gällde eden han svor: ”De ska inte få komma in i min vila?” Jo, det var dessa som vägrade att lyda. ¹⁹ Vi ser alltså att det var på grund av sin otro som dessa människor inte fick komma in.

Guds folk får vila

4 Låt oss därför noga och med fruktan ta vara på varandra, så att ingen blir efter på vägen, medan Guds löfte om att få komma in i hans vila fortfarande gäller. ² Vi har ju fått höra samma glada budskap som de en gång. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte tog emot det i tro. ³ Vi däremot som tror får gå in i den vila som Gud talade om när han sa:

Ändå har hans verk varit färdiga ända sedan världens skapelse. ⁴ Det är sagt någonstans om det sjunde dygnet: ”Gud vilade på det sjunde dygnet från allt sitt verk.”^{[u] 5} Men på det här stället står det: ”De ska aldrig komma in i min vila.”

⁶ Det står alltså att några ska få komma in i den vilan, men de som först fick höra evangeliet kunde inte komma in, eftersom de var olydiga. ⁷ Gud bestämde därför en ny dag och kallar den idag, när han långt senare lät David säga vad som redan tidigare var sagt:

⁸ Om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud inte efteråt ha talat om en ny dag. ⁹ Därför har Guds folk en sabbatsvila att se fram emot. ¹⁰ Den som går in i Guds vila får vila från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. ¹¹ Låt oss därför göra allt för att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall genom att följa exemplet av deras olydnad.

¹² Guds ord är nämligen levande och verksamt. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det åtskiljer själ och ande, leder och märg, och avslöjar hjärtats uppsåt och tankar. ¹³ Ingenting skapat kan döljas för honom. Allting är naket och uppenbart för honom, och inför honom måste vi en gång stå till svars.

Jesus är vår överstepräst

¹⁴ Då vi nu har en stor överstepräst som har farit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss hålla fast vid vår bekännelse. ¹⁵ Vi har inte en överstepräst som inte förstår våra svagheter, utan en som själv har blivit prövad på alla sätt precis som vi, men utan synd. ¹⁶ Låt oss därför frimodigt komma fram till nådens tron och få barmhärtighet och finna nåd när vi behöver hjälp.

5 Varje överstepräst utses bland människor och har i uppdrag att representera andra människor inför Gud. Han bär fram gåvor och offer för människors synder. ² Han kan ha medlidande med de okunniga och vilsegångna, eftersom han själv är svag ³ och måste därför bära fram syndoffer både för sig själv och för folket. ⁴ Denna ära är inget som någon själv tar på sig. Man blir kallad av Gud, precis som Aron blev.^[w]

⁵ Därför tog inte heller Kristus på sig äran att vara överstepräst. Nej, han fick den av honom som sa till honom:

⁶ På ett annat ställe säger han:

⁷ Medan han levde här på jorden grät han och ropade högt och bad till honom som kunde rädda honom från döden. Och han blev bönhörd på grund av sin gudsfruktan. ⁸ Fastän han var Son, lärde han sig att lyda genom det lidande han gick igenom. ⁹ När han blev fullkomnad, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom. ¹⁰ Gud kallade ju honom till att bli överstepräst, så som Melkisedek.

En mogen tro

¹¹ Det finns mycket mer vi kunde säga om det här, men ni är tröga till att lyssna och därför är det svårt att få er att förstå. ¹² Ni borde vid det här laget kunna undervisa andra, men i stället behöver ni än en gång bli undervisade om grundsatserna i Guds budskap. Ni behöver åter mjölk, inte fast föda! ¹³ Den som fortfarande lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte förstå en undervisning om rättfärdighet. ¹⁴ Den fasta födan däremot är till för vuxna, för dem som genom lång träning har lärt sig att skilja mellan gott och ont.

6 Låt oss därför nu lämna det man först behöver lära sig om Kristus och gå vidare till en undervisning som passar vuxna. Vi vill inte börja om från början igen och lägga grunderna: omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, ² undervisning om skillnaden i betydelse mellan dopet och andra tvagningar^[z], om handpåläggning,^[aa] de dödas uppståndelse och en evig dom. ³ Så vill vi göra, om Gud tillåter det.

Varning för att överge Jesus Kristus

⁴ För de människor som en gång blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av den heliga Anden ⁵ och smakat Guds goda ord och den kommande tidsålderns krafter, ⁶ men sedan avfallit, dem kan man omöjligen få att vända tillbaka, eftersom de korsfäster Guds Son igen och förlöjligar honom.

⁷ En åker som suger åt sig det regn som ofta faller och ger bonden en god skörd får en välsignelse från Gud. ⁸ Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att den drabbas av en förbannelse och slutet blir att den bränns av.

⁹ Men vad er beträffar, mina älskade, är vi övertygade om att det förhåller sig bättre med er och er frälsning, även om vi talar på det här sättet. ¹⁰ Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom och hur mycket ni älskar honom, i och med att ni nu liksom tidigare tjänar de heliga. ¹¹ Vi önskar därför att var och en av er ända fram till slutet ska göra allt detta med samma iver, så att ert hopp blir uppfyllt. ¹² Var inte tröga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av vad Gud har lovat.

Gud håller sina löften

¹³ Då Gud gav sitt löfte till Abraham svor han vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, ¹⁴ och sa: ”Ja, jag ska välsigna dig och göra dina efterkommande^[ab] talrika.”^{[ac] 15} Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut vad som var utlovat.

¹⁶ Människor svär en ed vid någon som är högre än de själva. Eden bekräftar det som sagts, så att det blir slut på alla diskussioner. ¹⁷ Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. ¹⁸ Båda dessa bekräftelser^[ad] står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss.

¹⁹ Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget^[ae], ²⁰ dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen,^[af] och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.