Hebreerbrevet 4-12

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Guds folk får vila

4 Låt oss därför noga och med fruktan ta vara på varandra, så att ingen blir efter på vägen, medan Guds löfte om att få komma in i hans vila fortfarande gäller. ² Vi har ju fått höra samma glada budskap som de en gång. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte tog emot det i tro. ³ Vi däremot som tror får gå in i den vila som Gud talade om när han sa:

Ändå har hans verk varit färdiga ända sedan världens skapelse. ⁴ Det är sagt någonstans om det sjunde dygnet: ”Gud vilade på det sjunde dygnet från allt sitt verk.”^{[b] 5} Men på det här stället står det: ”De ska aldrig komma in i min vila.”

⁶ Det står alltså att några ska få komma in i den vilan, men de som först fick höra evangeliet kunde inte komma in, eftersom de var olydiga. ⁷ Gud bestämde därför en ny dag och kallar den idag, när han långt senare lät David säga vad som redan tidigare var sagt:

⁸ Om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud inte efteråt ha talat om en ny dag. ⁹ Därför har Guds folk en sabbatsvila att se fram emot. ¹⁰ Den som går in i Guds vila får vila från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. ¹¹ Låt oss därför göra allt för att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall genom att följa exemplet av deras olydnad.

¹² Guds ord är nämligen levande och verksamt. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det åtskiljer själ och ande, leder och märg, och avslöjar hjärtats uppsåt och tankar. ¹³ Ingenting skapat kan döljas för honom. Allting är naket och uppenbart för honom, och inför honom måste vi en gång stå till svars.

Jesus är vår överstepräst

¹⁴ Då vi nu har en stor överstepräst som har farit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss hålla fast vid vår bekännelse. ¹⁵ Vi har inte en överstepräst som inte förstår våra svagheter, utan en som själv har blivit prövad på alla sätt precis som vi, men utan synd. ¹⁶ Låt oss därför frimodigt komma fram till nådens tron och få barmhärtighet och finna nåd när vi behöver hjälp.

5 Varje överstepräst utses bland människor och har i uppdrag att representera andra människor inför Gud. Han bär fram gåvor och offer för människors synder. ² Han kan ha medlidande med de okunniga och vilsegångna, eftersom han själv är svag ³ och måste därför bära fram syndoffer både för sig själv och för folket. ⁴ Denna ära är inget som någon själv tar på sig. Man blir kallad av Gud, precis som Aron blev.^[d]

⁵ Därför tog inte heller Kristus på sig äran att vara överstepräst. Nej, han fick den av honom som sa till honom:

⁶ På ett annat ställe säger han:

⁷ Medan han levde här på jorden grät han och ropade högt och bad till honom som kunde rädda honom från döden. Och han blev bönhörd på grund av sin gudsfruktan. ⁸ Fastän han var Son, lärde han sig att lyda genom det lidande han gick igenom. ⁹ När han blev fullkomnad, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom. ¹⁰ Gud kallade ju honom till att bli överstepräst, så som Melkisedek.

En mogen tro

¹¹ Det finns mycket mer vi kunde säga om det här, men ni är tröga till att lyssna och därför är det svårt att få er att förstå. ¹² Ni borde vid det här laget kunna undervisa andra, men i stället behöver ni än en gång bli undervisade om grundsatserna i Guds budskap. Ni behöver åter mjölk, inte fast föda! ¹³ Den som fortfarande lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte förstå en undervisning om rättfärdighet. ¹⁴ Den fasta födan däremot är till för vuxna, för dem som genom lång träning har lärt sig att skilja mellan gott och ont.

6 Låt oss därför nu lämna det man först behöver lära sig om Kristus och gå vidare till en undervisning som passar vuxna. Vi vill inte börja om från början igen och lägga grunderna: omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, ² undervisning om skillnaden i betydelse mellan dopet och andra tvagningar^[g], om handpåläggning,^[h] de dödas uppståndelse och en evig dom. ³ Så vill vi göra, om Gud tillåter det.

Varning för att överge Jesus Kristus

⁴ För de människor som en gång blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av den heliga Anden ⁵ och smakat Guds goda ord och den kommande tidsålderns krafter, ⁶ men sedan avfallit, dem kan man omöjligen få att vända tillbaka, eftersom de korsfäster Guds Son igen och förlöjligar honom.

⁷ En åker som suger åt sig det regn som ofta faller och ger bonden en god skörd får en välsignelse från Gud. ⁸ Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att den drabbas av en förbannelse och slutet blir att den bränns av.

⁹ Men vad er beträffar, mina älskade, är vi övertygade om att det förhåller sig bättre med er och er frälsning, även om vi talar på det här sättet. ¹⁰ Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom och hur mycket ni älskar honom, i och med att ni nu liksom tidigare tjänar de heliga. ¹¹ Vi önskar därför att var och en av er ända fram till slutet ska göra allt detta med samma iver, så att ert hopp blir uppfyllt. ¹² Var inte tröga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av vad Gud har lovat.

Gud håller sina löften

¹³ Då Gud gav sitt löfte till Abraham svor han vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, ¹⁴ och sa: ”Ja, jag ska välsigna dig och göra dina efterkommande^[i] talrika.”^{[j] 15} Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut vad som var utlovat.

¹⁶ Människor svär en ed vid någon som är högre än de själva. Eden bekräftar det som sagts, så att det blir slut på alla diskussioner. ¹⁷ Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. ¹⁸ Båda dessa bekräftelser^[k] står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss.

¹⁹ Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget^[l], ²⁰ dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen,^[m] och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.

Melkisedek var präst åt Gud

7 Denne Melkisedek var kung i Salem^[n] och präst åt Gud den Högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham, den gången Abraham kom tillbaka efter att ha vunnit ett slag mot kungar, ² och Abraham gav åt honom en tiondel av allting. Namnet Melkisedek betyder för det första ”rättfärdighetens kung”, men som Salems kung var han också ”fredens kung”. ³ Han står där utan far eller mor eller släktregister. Hans tid saknar början och hans liv har inget slut. Därför är han lik Guds Son, präst för alltid.

⁴ Tänk på hans storhet: patriarken Abraham gav honom en tiondel av det bästa krigsbytet. ⁵ De av Levis^[o] ättlingar som blev präster fick enligt lagen ta emot en tiondel från folket, sina bröder, fastän de också härstammar från Abraham. ⁶ Men Melkisedek hörde ju inte till denna prästsläkt, och ändå fick han ta emot en tiondel av Abrahams byte och välsigna honom som hade fått Guds löften. ⁷ Och ingen förnekar att det är den ringare som välsignas av den som är större.

⁸ I det ena fallet tar dödliga människor emot tionde, men i det andra fallet en om vilken det vittnas att han alltid lever. ⁹ Man skulle kunna säga att Levi, som får ta emot tionde, också gav tionde genom Abraham. ¹⁰ Även om Levi ännu inte var född fanns han ju ändå i sin förfader Abrahams kropp när denne mötte Melkisedek.

Jesus är överstepräst som Melkisedek

¹¹ Om man nu hade kunnat uppnå fullkomlighet genom det levitiska prästämbetet – på den grunden hade ju folket fått lagen – varför skulle det då behöva komma en annan präst, en som var lik Melkisedek, och inte lik Aron? ¹² Men när prästämbetet ändras, måste också lagen ändras. ¹³ Den präst som är omtalad här tillhör ju en annan stam där ingen någonsin har tjänstgjort vid altaret. ¹⁴ Vår Herre kom från Judas stam, som alla vet, och Mose har ingenting sagt om några präster från den stammen.

¹⁵ Det här blir allt klarare, när det nu uppstår en annan präst lik Melkisedek, ¹⁶ en präst inte enligt lagens föreskrifter om jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. ¹⁷ Det vittnas ju om honom:

¹⁸ Alltså upphävs den tidigare föreskriften, eftersom den var svag och till ingen nytta. ¹⁹ Lagen kan ju inte göra någonting fullkomligt. Men ett bättre hopp har infunnit sig, genom vilket vi närmar oss Gud.

²⁰ Detta skedde dock inte utan ed. De andra blev präster utan ed, ²¹ men Jesus blev präst genom hans ed som sa till honom:

²² Denna ed är garantin för det bättre förbund som Jesus har upprättat.

²³ De andra prästerna måste vara många, eftersom döden satte stopp för deras tjänst. ²⁴ Men eftersom han lever för evigt, är hans prästämbete oförgängligt. ²⁵ Därför kan han också för all framtid rädda dem som kommer till Gud genom honom. Han lever ju för alltid och kan vädja för dem.

²⁶ Jesus är just en sådan överstepräst som vi behövde, en som är helig, oskyldig, utan fläck, skild från syndare och upphöjd över himlarna. ²⁷ Han behöver inte som de andra översteprästerna varje dag först offra för sina egna synder och sedan för folkets. Nej, det gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. ²⁸ De överstepräster som tillsätts enligt lagen är vanliga människor med svagheter. Men genom den ed som kom efter lagen har det tillsatts en som är Son och som är fullkomlig för evigt.

Jesus är överstepräst i ett nytt förbund

8 Huvudpunkten i det vi vill säga är alltså att vi har en överstepräst som sitter på högra sidan av Majestätets tron i himlen^{[r] 2} och tjänar i helgedomen, i det sanna förbundstältet, som inte är rest av människor utan av Herren själv.

³ En översteprästs uppgift är att bära fram gåvor och offer, och därför måste också denne bära fram något. ⁴ Om han fortfarande var här på jorden skulle han inte vara präst, för här finns det redan präster som bär fram de offer lagen kräver. ⁵ Men dessa tjänar i en helgedom som bara är en ofullständig skuggbild av den som finns i himlen. När Mose skulle resa upp tältet, sa ju Gud till honom: ”Var noga med att göra allt efter den förebild som visats dig på berget.”^{[s] 6} Kristus däremot har ett överlägset prästämbete, för han är medlare i ett bättre förbund, som vilar på bättre löften.

⁷ Om det första förbundet hade varit utan brist, hade det inte behövt ersättas med ett annat. ⁸ Men Gud anklagade folket för dess brister och sa:

¹³ Han talar alltså om ett nytt förbund, och det betyder att det första är föråldrat, och det gamla och föråldrade ska snart försvinna.

Prästernas uppgift i det första förbundet

9 I det första förbundet fanns det föreskrifter för gudstjänsten och den jordiska helgedomen.^{[v] 2} Tältet inreddes så att i det första rummet stod ett lampställ och ett bord med skådebröden. Det rummet kallades det heliga. ³ Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. ⁴ Där i anslutning till det stod ett rökelsealtare av guld och en guldöverdragen förbundsark. I den förvarade man en kruka av guld med manna^[w], Arons stav, som en gång hade skjutit gröna skott,^[x] och förbundstavlorna. ⁵ Ovanpå arken stod härlighetens keruber^[y], som överskuggade försoningsstället. Men vi kan inte gå in på varje detalj här.

⁶ Efter att allt detta hade ställts i ordning gick prästerna ständigt in i det första rummet i tältet för att utföra sin tjänst. ⁷ Men i det innersta rummet fick bara översteprästen gå in, en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade för sina egna och folkets synder som de hade begått i sin tanklöshet.

⁸ Så visar den heliga Anden att vägen in i helgedomen inte är öppnad så länge den första helgedomen finns kvar. ⁹ Det är en bild som syftar på vår egen tid, då man bär fram gåvor och offer som inte kan göra samvetet fullkomligt hos den som offrar. ¹⁰ De är bara yttre föreskrifter om mat och dryck och olika tvagningar, och de skulle bara gälla fram till tiden för en bättre ordning.

Jesus Kristus offrade sitt blod

¹¹ Men nu har alltså Kristus kommit som överstepräst för detta nya förbund, med allt det goda det för med sig. Han har gått genom det stora och fullkomliga tält, som inte är gjort av människor och därför inte tillhör den här världen. ¹² En gång för alla gick han in med blod i helgedomen, inte med blod från getter och kalvar,^[z] utan med sitt eget blod, och åstadkom så en evig återlösning.

¹³ Om nu blodet från getter och tjurar och askan från en kviga, som stänktes på de orena,^[aa] kunde helga dem så att de till det yttre blev rena, ¹⁴ hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Kristus bar ju fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud genom kraften i den eviga Anden.

¹⁵ Kristus är alltså medlare i ett nytt förbund, för att de kallade ska få det utlovade eviga arvet, nu när han dött för att befria dem från överträdelserna som de begått under det första förbundet.

¹⁶ Där ett testamente^[ab] finns, måste det bevisas att personen som skrev det är död. ¹⁷ Testamentet gäller ju först efter hans död; det träder inte i kraft så länge han lever. ¹⁸ Därför kunde inte heller det första förbundet instiftas utan blod. ¹⁹ När Mose hade läst upp alla lagens bud för hela folket, tog han blod från kalvar och getter, tillsammans med vatten, röd ull och isopstjälkar och stänkte det över lagboken och över allt folket. ²⁰ Sedan sa han: ”Detta blod bekräftar det förbund Gud har befallt er att hålla.” ²¹ På samma sätt stänkte han blod på tältet och på alla föremål som skulle användas där.^{[ac] 22} Ja, enligt lagen renas nästan allt med blod. Utan att blod utgjuts finns det ingen förlåtelse.

²³ Det var därför nödvändigt att avbilderna av det som finns i himlen renades på det sättet. Men de himmelska tingen själva krävde ett mycket bättre offer. ²⁴ Kristus har ju inte gått in i någon helgedom som är gjord av människor och bara är en bild av den verkliga. Nej, han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud själv för vår skull. ²⁵ Hans offer var inte ett offer som måste göras om många gånger, så som översteprästen varje år går in i helgedomen med blod som inte är hans eget. ²⁶ Nej, då hade ju Kristus behövt lida gång på gång ända sedan världens skapelse. Men nu kom han vid tidsåldrarnas slut för att en gång för alla offra sig själv och därmed utplåna synden.

²⁷ Det är bestämt att människan en gång ska dö och sedan dömas. ²⁸ Därför offrades Kristus bara en gång, för att ta bort mångas synder. Men han ska uppenbara sig en andra gång, fast inte för syndens skull, utan för att rädda^[ad] dem som väntar på honom.

Jesus Kristus offrade sig en gång för alla

10 Lagen ger bara en skugga om allt det goda som skulle komma, inte om tingens verkliga väsen. Därför kan den aldrig genom de offer som år efter år ständigt bärs fram göra dem som träder fram fullkomliga. ² I så fall skulle man ju ha slutat att offra, eftersom de som offrar en gång för alla skulle ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. ³ Men nu fortsätter i stället dessa offer att år efter år påminna om synderna. ⁴ Blod från tjurar och getter kan ju aldrig ta bort synder.

⁵ Därför säger Kristus, när han kommer till världen:

⁸ För det första säger han: ”Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer önskade du inte, och de gladde dig inte”, fastän lagen förutsätter att de bärs fram. ⁹ Sedan säger han: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Så upphäver han det första och fastställer det andra. ¹⁰ Genom Guds vilja har vi helgats i och med att Kristus kropp offrades en gång för alla.

¹¹ Varje präst tjänstgör dag efter dag och bär fram samma offer som aldrig kan ta bort några synder. ¹² Men Jesus bar fram ett enda offer för synden för alla tider och har sedan satt sig ner på Guds högra sida, ¹³ och där väntar han nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter.^{[af] 14} Genom ett enda offer har han ju för all framtid fullkomnat dem som blir heliga.

¹⁵ Den heliga Anden vittnar också om detta för oss. Han säger först:

¹⁷ Sedan tillägger han:

¹⁸ Så när synderna nu har blivit förlåtna, behövs det ju inga fler offer.

Varning för att överge tron på Jesus

¹⁹ Tack vare Jesus blod kan vi nu, syskon, frimodigt gå in i helgedomen^{[ah] 20} på den nya, levande väg som öppnats för oss genom förhänget, hans kropp.^[ai]

²¹ Så när vi nu har en stor överstepräst över Guds folk, ²² låt oss då gå fram med uppriktigt hjärta, i trons fulla övertygelse, med hjärtat renat från ett ont samvete och kroppen tvättad i rent vatten^[aj]. ²³ Låt oss stadigt hålla fast vid hoppet vi bekänner oss till, för han som gett oss löftena är trofast. ²⁴ Låt oss också ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. ²⁵ Låt oss inte överge våra samlingar, så som vissa brukar göra. Låt oss i stället uppmuntra varandra, särskilt som ni ser att dagen närmar sig.

²⁶ Om vi med vett och vilja fortsätter att synda efter att vi har lärt känna sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna. ²⁷ Nej, då väntar en fruktansvärd dom och en förtärande eld som ska utplåna Guds fiender. ²⁸ Redan den som vägrade att lyda Moses lag blev skoningslöst dödad, om två eller tre vittnen kunde bevisa hans skuld. ²⁹ Hur mycket värre ska då inte straffet bli för den som trampar på Guds Son, vanhelgar förbundsblodet som han helgades i, och smädar nådens Ande? ³⁰ Vi känner ju honom som har sagt: ”Hämnden är min, och jag ska straffa dem”, och: ”Herren ska skaffa rätt åt sitt folk.”^{[ak] 31} Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

³² Tänk tillbaka på hur det var under den första tiden, när ni just hade blivit upplysta. Då höll ni ut under stora och svåra lidanden. ³³ Ni blev hånade, misshandlade och förlöjligade inför människor, och ni ställde också solidariskt upp för andra som blev utsatta för samma sak. ³⁴ Ni led med dem som kastades i fängelse, och när man tog era ägodelar var ni ändå glada, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består.

³⁵ Fortsätt att vara lika frimodiga. Det ger en stor belöning. ³⁶ Det krävs uthållighet av er för att ni ska kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.

³⁹ Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade. Nej, vi tillhör dem som tror och räddar sitt liv.

Exempel på människor med tro

11 Tron är en övertygelse om det vi hoppas, en visshet om det som ännu inte kan ses. ² Genom sin tro fick förfäderna sitt vittnesbörd.

³ Genom tro förstår vi att världen skapades genom ord från Gud, och att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

⁴ Genom tro kunde Abel bära fram ett större offer än Kain och fick genom tro vittnesbördet att han var rättfärdig. Gud vittnade ju själv om hans offer. Genom tro talar han fortfarande, trots att han är död.^[am]

⁵ Genom tro rycktes Henok upp utan att behöva dö. Man kunde inte hitta honom längre, för Gud tog bort honom.^[an] Innan dess hade Henok nämligen fått vittnesbördet att han behagade Gud. ⁶ Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Den som vill komma till honom måste ju tro att han finns och att han belönar dem som söker honom.

⁷ I tro byggde Noa, efter att ha fått en varning för det som ännu inte syntes, i helig fruktan en ark för att rädda sin familj. Genom hans tro dömdes världen, och han fick själv del av den rättfärdighet som kommer av tro.^[ao]

⁸ I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till det land han skulle få ärva. Han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.^{[ap] 9} I tro bosatte han sig sedan som en främling i det utlovade landet. Han bodde i tält, och likadant gjorde Isak och Jakob, som båda hade fått del i samma löfte. ¹⁰ Han såg nämligen fram emot den stad som är byggd på en fast grund och som har Gud själv till arkitekt och byggmästare.

¹¹ Genom tro fick Abraham kraft att bli far, trots att han, liksom hans hustru Sara, nu var alldeles för gammal. Han litade på honom som hade gett löftet.^{[aq] 12} Därför fick denne ende man, som dessutom var så gott som död, så många efterkommande att de var lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller sanden på havsstranden.^[ar]

¹³ Alla dessa dog i tro, utan att ha fått det som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. ¹⁴ De som talar så, visar att de söker ett hemland. ¹⁵ Om de hade tänkt på det land de kom ifrån, hade de ju kunnat återvända dit, ¹⁶ men de längtade till ett bättre land, det land som finns i himlen. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har byggt en stad åt dem.

¹⁷ I tro bar Abraham fram sin son Isak som offer, när han sattes på prov. Han var beredd att offra sin ende^[as] son, han som fått löftena. ¹⁸ Gud hade ju sagt till honom: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”^{[at] 19} Men Abraham tänkte att Gud till och med kunde uppväcka döda. Och bildligt talat fick han ju tillbaka Isak från de döda.

²⁰ I tro välsignade Isak också Jakob och Esau för framtiden.

²¹ I tro välsignade den döende Jakob Josefs söner. Lutad mot sin stav tillbad han Gud.

²² I tro påminde Josef, när hans slut närmade sig, om israeliternas uttåg ur Egypten och gav order om sina kvarlevor.

²³ I tro lyckades Moses föräldrar gömma sitt nyfödda barn under tre månader. De såg att det var ett vackert barn och var inte rädda, trots kungens påbud.

²⁴ I tro vägrade sedan Mose som vuxen att bli kallad son till faraos dotter. ²⁵ Han valde att lida tillsammans med Guds folk, i stället för att under en kort tid njuta av synden. ²⁶ Han betraktade smäleken för Kristus skull som en större rikedom än Egyptens skatter. Han såg fram emot den belöning som väntade honom. ²⁷ I tro lämnade Mose sedan Egypten. Han var inte rädd för kungens vrede, utan höll ut, eftersom han liksom såg den Osynlige.^{[au] 28} I tro firade han påsk och strök blod på dörrposterna, så att den som skulle döda de förstfödda inte skulle röra vid dem.^[av]

²⁹ I tro gick folket rakt igenom Röda havet som på torra land. Men när egypterna försökte göra det, drunknade de allihop.^[aw]

³⁰ Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt dem i sju dagar.^[ax]

³¹ Genom tron slapp den prostituerade Rachav att dödas tillsammans med de andra som vägrade att tro, eftersom hon fredligt hade tagit emot spionerna.^[ay]

³² Behöver jag göra listan längre? Det skulle ta alltför lång tid att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, och om Samuel och profeterna. ³³ Genom sin tro kunde dessa människor besegra andra riken, främja rättfärdighet, och få det som utlovats. De kunde stänga till lejonens gap, ³⁴ släcka rasande eld, och undgå att dödas av svärd. Trots sin svaghet blev de starka, och de fick kraft att strida och driva hela arméer på flykten. ³⁵ Kvinnor fick tillbaka sina döda uppståndna. Andra torterades till döds och ville inte bli frisläppta, för de såg fram emot en bättre uppståndelse. ³⁶ En del blev hånade och piskade, andra kedjades fast och fick sitta i fängelse. ³⁷ De stenades till döds, sågades mitt itu eller dödades med svärd. De gick omkring klädda i fårskinn och gethudar. De led brist, blev förföljda och misshandlade. ³⁸ Världen förtjänade inte att ha dem ibland sig. De höll till i ödemarken och bland bergen, i grottor och jordhålor.

³⁹ Men ingen av dessa fick se löftet uppfyllt, trots att de alla genom sin tro hade fått Guds vittnesbörd. ⁴⁰ Gud hade nämligen en bättre plan för oss, så att de inte ska uppnå fullkomlighet förrän tillsammans med oss.

Var uthålliga

12 När vi nu har en sådan sky av vittnen runt omkring, låt oss kasta av allt som hindrar, all synd som vill gripa tag i oss, och med uthållighet springa mot målet. ² Låt oss fästa blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den. Han såg fram emot den glädje som väntade honom, uthärdade korset utan att bry sig om dess skam och sitter nu på den högra sidan om Guds tron.^{[az] 3} Tänk på honom som själv fick stå ut med så mycket fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.

Gud fostrar sina barn

⁴ Ännu har ni ju inte låtit ert blod flöda i kampen mot synden. ⁵ Ni har glömt den uppmaning som getts er som söner:

⁷ Håll ut i lidandet som ni får gå igenom. Det är för er fostran. Gud behandlar er som sina söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? ⁸ Om ni inte blir uppfostrade, som alla andra, då är ni inga äkta barn, inga riktiga söner.

⁹ Våra biologiska fäder uppfostrade oss, och vi respekterade dem. Har vi då inte ännu större anledning att underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? ¹⁰ Våra fäder fostrade oss under några korta år, och de gjorde så gott de kunde. Men han fostrar oss för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. ¹¹ All fostran känns mer smärtsam än glädjande för stunden. Men för den som övas genom den resulterar den till slut i frid och rättfärdighet. ¹² Styrk därför era kraftlösa händer och svaga knän. ¹³ Gör er vandringsstig rak för era fötter, så att ingen behöver få sin vacklande fot ur led, utan blir helad igen.^[bb]

Varning för att avvisa Gud

¹⁴ Sträva efter att leva i frid med alla människor och efter helgelse, för utan den får ingen se Herren. ¹⁵ Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen rot av bitterhet får börja växa och vålla skada och förstöra livet för många. ¹⁶ Se till att ingen av er lever i sexuell omoral eller gudlöshet, som Esau, som sålde sin arvsrätt för ett enda mål mat. ¹⁷ Som ni vet ville han sedan ändå få ut sitt arv, välsignelsen, men blev avvisad, för då var det för sent att ångra sig, trots att han bönade och bad under tårar.^[bc]

¹⁸ Ni har inte kommit till ett berg som man kan röra vid, ett berg täckt av eld, svarta moln, mörker och våldsamt oväder, ¹⁹ till trumpetstötar och en röst som talade så att de som hörde bad om att inte behöva höra mer. ²⁰ För de stod inte ut med att höra befallningen: ”Till och med det djur som rör vid berget ska stenas.”^{[bd] 21} Synen var så fruktansvärd att Mose sa: ”Jag darrar av skräck.”^[be]

²² Nej, ni har kommit till Sions berg^[bf], den levande Gudens stad, till det himmelska Jerusalem. Ni står inför tusentals änglar, ²³ en festförsamling av de förstfödda, vilkas namn är skrivna i himlen.^[bg] Ni har kommit till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som fullkomnats. ²⁴ Ni har kommit till Jesus själv, han som blev medlare i ett nytt förbund, och till det renande blod som talar bättre än Abels.^[bh]

²⁵ Se därför till att ni inte avvisar honom som talar. Om de inte kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur skulle då vi kunna det om vi avvisar honom som varnar oss från himlen? ²⁶ Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: ”En sista gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.”^{[bi] 27} ”En sista gång” betyder att allt skapat som vacklar ska försvinna, men det som inte vacklar ska bestå.

²⁸ Vi får ett rike som aldrig ska skaka. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan, ²⁹ för vår Gud är en förtärande eld.^[bj]