Add parallel Print Page Options

Hoseas äktenskap – en symbol

(1:1—3:5)

Detta är Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda och Jerobeam, Joashs son, regerade i Israel.

Hoseas familj

Så här börjar Herrens tal genom Hosea. Herren sa till honom: ”Gå och skaffa dig en sköka till hustru och barn som föds i otukt, för landet bedriver otukt gentemot Herren.” Han gifte sig då med Gomer, dotter till Divlajim, och hon blev med barn och födde honom en son. Herren sa till honom: ”Ge honom namnet Jisreel, för snart ska jag straffa Jehus släkt för hans massaker i Jisreel och göra slut på Israels kungadöme. Den dagen ska jag bryta sönder Israels båge i Jisreels dal.”

Hon blev åter med barn och födde en dotter. Herren sa till Hosea: ”Ge henne namnet Lo Ruchama, för jag ska inte längre förbarma mig över israeliterna så att jag förlåter dem.[a] Men jag ska förbarma mig över Juda folk och rädda dem genom Herren, deras Gud. Jag ska inte rädda dem genom båge eller svärd, strid, hästar eller ryttare.”

När Gomer hade slutat amma Lo Ruchama, blev hon med barn igen och födde en son. Herren sa: ”Ge honom namnet Lo Ammi[b], för ni är inte mitt folk och jag finns inte till för er.

10 Men antalet israeliter ska bli som sandkornen på havsstranden, omöjliga att mäta och räkna. Där det nu sägs till dem: ’Ni är inte mitt folk’, där ska de kallas ’Den levande Gudens barn.’ 11 Då ska Juda och Israels folk förenas och ha en gemensam ledare. De ska växa upp ur landet, och Jisreels dag blir stor.

Israel bestraffat och upprättat

Kalla era bröder Ammi och era systrar Ruchama.[c]

Tala er mor till rätta,
    tala henne till rätta.
För hon är inte min hustru
    och jag är inte hennes man.
Låt henne göra sig av med sin otuktiga uppsyn
    och äktenskapsbrotten mellan sina bröst.
Annars ska jag klä av henne
    och låta henne gå lika naken
som hon var den dag hon föddes.
    Jag ska göra henne till en öken,
omvandla henne till ett förbränt land
    och låta henne dö av törst.
Jag ska inte förbarma mig över hennes barn,
    för de är barn till en sköka.
Deras mor var en sköka,
    hon som födde dem bedrev skamligheter.
Hon sa: ’Jag ska följa efter mina älskare
    som ger mig min mat och mitt vatten,
min ull och mitt lin, min olja och min dryck.’
    Men jag ska stänga hennes väg
med törnen
    och resa en mur för henne,
så att hon inte hittar sina stigar.
    Hon springer efter sina älskare
men får inte fatt på dem,
    hon letar efter dem,
utan att hitta dem.
    Då säger hon:
’Jag ska vända tillbaka till min förste man,
    för där hade jag det bättre än vad jag har det nu.’
Hon förstår inte
    att det var jag som gav henne
utsäde, vin, olja,
    mycket silver och guld,
som de använde till Baal.

Därför ska jag ta tillbaka min säd
    när dess tid är inne
och mitt vin när det är färdigt.
    Jag ska ta bort min ull och mitt lin
som hon skyler sin nakenhet med.
10     Nu ska jag blotta hennes blygd
inför hennes älskare,
    och ingen ska rädda henne undan min hand.
11 Jag ska sätta stopp för all hennes glädje,
    hennes högtider, nymånadsfester och sabbater,
alla hennes fester.
12     Jag ska förstöra hennes vinstockar
och fikonträd
    som hon säger sig ha fått som lön
av sina älskare.
    Jag ska göra dem till en snårskog,
och de vilda djuren ska äta dem.
13     Jag ska straffa henne för de dagar
då hon tände rökelse
    åt baalsgudarna,
smyckade sig själv med ringar och juveler
    och gick efter sina älskare
men glömde mig, säger Herren.

14 Jag ska locka henne bort
    och leda henne ut i öknen.
Där ska jag tala kärleksfullt till henne.
15     Där ska jag ge henne tillbaka hennes vingårdar
och förvandla Akors dal till en hoppets port.
    Då ska hon svara mig som i sin ungdom,
som när hon drog ut ur Egypten.

16 Den dagen, säger Herren,
    ska du kalla mig ’min man’
    i stället för ’min Baal[d].
17 Jag ska ta bort baalsnamnen ur hennes mun,
    och man ska inte mer komma ihåg deras namn.
18 Jag ska också å deras vägnar
    sluta ett förbund med de vilda djuren,
himlens fåglar och markens kräldjur.
    Jag ska utplåna både båge, svärd och strid i landet,
    så att de får leva i trygghet.
19 Jag ska äkta dig med mig för evigt
    med rättfärdighet, rätt,
nåd och barmhärtighet.
20     Jag ska äkta dig i trohet,
och du ska lära känna Herren.

21 På den dagen, säger Herren,
    ska jag svara himlen,
och himlen ska svara jorden,
22     jorden ska svara säden,
vinet och oljan,
    och de ska svara Jisreel[e].
23 Jag ska plantera henne åt mig i landet
    och förbarma mig över Lo Ruchama.
Jag ska säga till Lo Ammi:
    ’Du är mitt folk,’
som ska svara:
    ’Min Gud!’ ”[f]

Hosea och hans otrogna hustru

Herren sa till mig: ”Gå och älska din hustru igen, trots att hon är älskad av en annan och otrogen. Älska henne som Herren älskar israeliterna, trots att de har vänt sig till andra gudar och offrat druvkakor till dem.”[g] Då köpte jag henne för femton siklar silver och 1,5 homer korn.[h] Jag sa till henne: ”Nu ska du leva med mig en lång tid. Du får inte leva som sköka och inte vara tillsammans med någon annan man. Jag ska också vara så mot dig.” För Israel ska under en lång tid leva utan kung och utan furste, utan offer och utan stenstod, utan efod och utan husgudar. Men sedan ska israeliterna vända tillbaka och söka Herren, sin Gud, och David, sin kung. De ska komma bävande till Herren och till hans godhet i kommande dagar.

Guds otrogna folk

(4:1—14:10)

Herren anklagar Israel för synd

Hör Herrens ord, Israels folk!
    Herren går till rätta med landets invånare.
”Det finns ingen sanning och nåd,
    ingen kunskap om Gud i landet.
Man svär och ljuger,
    mördar och stjäl,
begår äktenskapsbrott,
    och det ena blodsdådet avlöser det andra.
Därför sörjer landet
    och alla dess invånare tynar bort.
Både markens djur, himlens fåglar
    och fiskarna i havet dör.

Ingen får skylla en annan,
    ingen får anklaga en annan!
Ditt folk är som de som anklagar en präst.[i]
    Du ska komma på fall om dagen,
om natten ska profeten komma på fall med dig,
    och din mor ska jag förgöra.
Mitt folk går under i brist på kunskap.

Du har förkastat kunskapen,
    och därför ska jag förkasta dig som min präst.
Du har glömt din Guds lag,
    och därför ska jag glömma dina barn.
Ju fler präster det blir,
    desto mer syndar de mot mig.
Jag ska förvandla deras ära till skam.
    De lever av mitt folks synd
och längtar efter deras gudlöshet.
    Sådant folk, sådana präster
ska det bli.
    Jag ska straffa dem båda för deras levnadssätt
och vedergälla dem för deras handlingar.

10 De ska äta utan att bli mätta
    och leva i otukt men inte föröka sig.
För de har övergett Herren och ägnar sig åt
11     otukt och både gammalt och nytt vin.
Det berövar dem förståndet.
12     Mitt folk frågar sin träbit om råd
och vill ha svar av en stock.
    En ande av otukt leder dem vilse,
och de är otrogna mot sin Gud.
13     De förrättar offer på bergstoppar
och tänder rökelse på höjder,
    under ekar, popplar och terebinter,
som har en så behaglig skugga.
    Så blir era döttrar skökor,
och så begår era svärdöttrar äktenskapsbrott.

14 Jag vill inte straffa era döttrar
    för att de är skökor
eller era svärdöttrar
    för att de begår äktenskapsbrott.
För männen hänger själva ihop med skökor
    och förrättar offer med tempelprostituerade.
Ett folk utan förstånd går under.

15 Även om du, Israel, lever i otukt,
    får inte Juda bli skyldigt.

Kom inte till Gilgal,
    gå inte upp till Bet Aven!
Svär inte: ’Så sant Herren lever.’
16     Som en motspänstig kviga är Israel.
Skulle Herren då valla dem
    som lamm på betesmarker?
17 Efraim har förenat sig med avgudar,
    låt honom vara!
18 Även när deras dryckeslag är över
    fortsätter de med sin otukt.
Deras härskare är djupt förälskade i det skamlösa.[j]
19     En stormvind ska sopa bort dem,
och deras offer ska bringa dem skam.

Herrens dom över Israel

Lyssna, alla präster,
    hör, ni israeliter!
Hör, kungahuset!
    Domen gäller er!
Ni har varit en snara för Mispa
    och ett nät utbrett på Tabor.
Upprorsmännen[k] har gått djupt in för blodsdåd.
    Men jag ska tillrättavisa dem alla.
Jag känner Efraim,
    och Israel är inte dolt för mig.
Du, Efraim, har blivit otuktigt,
    Israel är orent.

Deras gärningar låter dem inte vända
    tillbaka till Gud igen,
för inom dem bor en ande av otukt,
    och de känner inte Herren.
Israels stolthet vittnar mot honom.
    Israel och Efraim faller för sin synd,
och Juda faller tillsammans med dem.
    Med sina flockar och hjordar går de
för att söka Herren,
    men de finner honom inte.
Han har dragit sig bort ifrån dem.
    De har svikit Herren
genom att föda barn som inte är hans.
    Deras nymånadsfester ska förtära dem
tillsammans med deras åkerfält.[l]

Stöt i horn i Giva,
    i trumpet i Rama!
Höj stridsrop i Bet Aven!
    Efter dig, Benjamin!
Efraim ska läggas öde på straffets dag.
    Bland Israels stammar förkunnar jag
det som är sant.
10     Furstarna i Juda är som de
som flyttar gränsstenar.
    Jag ska låta min vrede
komma över dem som en flodvåg.
11     Efraim är förtryckt,
krossad av domen.
    Han valde att följa människobud[m].
12 Jag är som en mal för Efraim
    och som röta för Judas folk.

13 När Efraim såg sin sjukdom
    och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assyrien
    och sände bud till storkungen.
Men han kan inte hela er,
    inte bota ert sår.
14 Jag är som ett lejon mot Efraim,
    som ett stort lejon mot Juda.
Jag sliter dem i stycken och går,
    jag för dem bort, bortom all räddning.
15 Jag går och återvänder hem
    tills de inser sin skuld
och söker mig.
    I sin nöd kommer de att söka mig.”

Herren gör levande

”Kom, låt oss vända tillbaka till Herren.
    Han har slitit sönder oss,
och han ska läka oss.
    Han har slagit oss,
och han ska förbinda oss.
    Efter två dagar ska han göra oss levande,
på tredje dagen resa oss upp igen,
    och sedan får vi leva inför honom.
Låt oss lära känna
    och uppnå kunskap om Herren.
Lika visst som gryningen
    träder han fram,
han kommer till oss som regnet,
    som vårregnet som vattnar jorden.”

Herren klagar över Efraim

”Vad kan jag göra med dig, Efraim?
    Vad kan jag göra med dig, Juda?
Er lojalitet är som morgondimman,
    som daggen som tidigt försvinner.
Därför har jag huggit ner dem
    genom profeterna,
dödat dem med mina ord.
    Domen över dig
kommer fram som ljuset.
    Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer,
kunskap om Gud hellre än brännoffer.
    Som Adam[n] bröt de förbundet där
och var trolösa mot mig.
    Gilead är en ogärningsmäns stad
med blodiga fotspår.
    Prästernas hop ligger i bakhåll
som rövare.
    De mördar utmed vägen till Shekem
och begår skamliga brott.
10     Jag har sett förfärliga saker
bland israeliterna.
    Där bedriver Efraim prostitution,
och där orenar sig Israel.

11 Även för dig, Juda, är skördetiden bestämd.

Då återställer jag mitt folk.

När jag helar Israel
    avslöjas Efraims synd
och Samariens brott.
    För de handlar bedrägligt,
tjuvar bryter sig in
    och rövarband härjar där ute.
Men innerst inne tänker de inte på
    att jag kommer ihåg all deras ondska.
Nu omges de av sina förbrytelser
    som är uppenbara för mig.

Med sin ondska gläder de kungen
    och med sina lögner furstarna.
De är äktenskapsbrytare allesammans,
    heta som bagarens ugn,
som han slutar elda
    från det han blandar degen
tills den har jäst.[o]
    På vår kungs högtidsdag
drack furstarna sig febersjuka av vin.
    Själv räckte han bespottarna handen.
De låter sig närmas,
    deras hjärtan är som en ugn,
fulla av intriger.
    Hela natten sover deras bagare
men flammar upp på morgonen
    som en eldslåga.
Alla är de heta som en ugn,
    de förtär sina domare
och deras kungar faller,
    men ingen av dem åkallar mig.

Efraim beblandar sig med andra folk.
    Efraim är en brödkaka som inte vänts.
Främlingarna har förtärt hans styrka
    men det förstår han inte.
Han har blivit gråhårig,
    men det inser han inte.
10 Israels stolthet vittnar mot honom,
    men ändå vänder de inte tillbaka
till Herren, sin Gud,
    eller söker honom i allt detta.

11 Efraim är som
    en enfaldig, vettlös duva.
De ropar på Egypten,
    de går till Assyrien.
12 När de går
    kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem som fåglar ur skyn,
    och fångar dem
när jag hör dem flockas.[p]
13     Ve dem, de som har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
    för de har vänt sig mot mig!
Jag ville befria dem,
    men de har talat lögner mot mig.
14 De ropar inte till mig av hjärtat,
    utan klagar från sina bäddar.
De kommer samman[q] för säd och vin
    men vänder sig bort från mig.
15 Jag har fostrat dem och gjort dem starka,
    men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag.
16 De vänder sig,
    men inte uppåt.
De är som en obrukbar pilbåge.
    Deras furstar ska falla för svärd
för sina fräcka tungors skull,
    och hela Egypten ska håna dem.[r]

Footnotes

  1. 1:6 Lo Ruchama betyder hon som inte får förbarmande (Lo är en negation). I slutet av versen (förlåter ) är grundtextens innebörd osäker.
  2. 1:9 Betyder inte mitt folk.
  3. 2:1 Ammi betyder mitt folk, Ruchama: hon som får förbarmande. Jfr 1:6 och 1:9 med noter.
  4. 2:16 Baal (en kanaaneisk gud) betyder också herre och användes om ens make eller husbonde. För israeliterna var Baal en avskyvärd gud, och benämningen var därför olämplig att användas också i den sistnämnda betydelsen.
  5. 2:22 Betyder Gud planterar/sår, jfr v. 23.
  6. 2:23 Se 1:6,9 med noter.
  7. 3:1 Ordagrant börjar citatet: Gå och älska en kvinna…Hon som åsyftas tycks vara Gomer, även om det inte uttryckligen sägs så. Druvkakor offrades till avgudar och verkar särskilt ha använts i kanaaneiska fruktbarhetsriter.
  8. 3:2 En sikel motsvarade 12 gram, så femton siklar var 180 gram. En homer var tio efamått, och en efa har i sin tur varierat mellan 20 och 40 liter; beräknat från medelvärdet 30 liter blir 1,5 homer 450 liter.
  9. 4:4 Sista satsen i versen är svårtolkad i grundtexten.
  10. 4:18 Grundtextens innebörd är oviss och översättningen högst osäker.
  11. 5:2 Kan ev. läsas som ortnamn Shittim, och i så fall blir betydelsen: Shittim har gått djupt in för blodsdåd…eller Shittim har gjort sig till ett djup för blodsdåd…Grundtexten är svårtolkad.
  12. 5:7 I versens senare hälft är grundtextens innebörd osäker.
  13. 5:11 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  14. 6:7 Adam skulle ev. kunna tolkas som ett ortnamn, I Adam… (jfr följande vers med staden Gilead).
  15. 7:4 Grundtextens innebörd är osäker; spec. svår är v. 5.
  16. 7:12 Grundtextens innebörd är osäker.
  17. 7:14 Grundtextens innebörd är oviss. Enligt en del hebreiska handskrifter och Septuaginta: De ristar sig blodiga…, vilket man gjorde i baalskulten och var förbjudet för israeliterna (5 Mos 14:1).
  18. 7:16 Grundtextens innebörd är osäker.