Add parallel Print Page Options

Herrens dom över Israel

Lyssna, alla präster,
    hör, ni israeliter!
Hör, kungahuset!
    Domen gäller er!
Ni har varit en snara för Mispa
    och ett nät utbrett på Tabor.
Upprorsmännen[a] har gått djupt in för blodsdåd.
    Men jag ska tillrättavisa dem alla.
Jag känner Efraim,
    och Israel är inte dolt för mig.
Du, Efraim, har blivit otuktigt,
    Israel är orent.

Deras gärningar låter dem inte vända
    tillbaka till Gud igen,
för inom dem bor en ande av otukt,
    och de känner inte Herren.
Israels stolthet vittnar mot honom.
    Israel och Efraim faller för sin synd,
och Juda faller tillsammans med dem.
    Med sina flockar och hjordar går de
för att söka Herren,
    men de finner honom inte.
Han har dragit sig bort ifrån dem.
    De har svikit Herren
genom att föda barn som inte är hans.
    Deras nymånadsfester ska förtära dem
tillsammans med deras åkerfält.[b]

Stöt i horn i Giva,
    i trumpet i Rama!
Höj stridsrop i Bet Aven!
    Efter dig, Benjamin!
Efraim ska läggas öde på straffets dag.
    Bland Israels stammar förkunnar jag
det som är sant.
10     Furstarna i Juda är som de
som flyttar gränsstenar.
    Jag ska låta min vrede
komma över dem som en flodvåg.
11     Efraim är förtryckt,
krossad av domen.
    Han valde att följa människobud[c].
12 Jag är som en mal för Efraim
    och som röta för Judas folk.

13 När Efraim såg sin sjukdom
    och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assyrien
    och sände bud till storkungen.
Men han kan inte hela er,
    inte bota ert sår.
14 Jag är som ett lejon mot Efraim,
    som ett stort lejon mot Juda.
Jag sliter dem i stycken och går,
    jag för dem bort, bortom all räddning.
15 Jag går och återvänder hem
    tills de inser sin skuld
och söker mig.
    I sin nöd kommer de att söka mig.”

Herren gör levande

”Kom, låt oss vända tillbaka till Herren.
    Han har slitit sönder oss,
och han ska läka oss.
    Han har slagit oss,
och han ska förbinda oss.
    Efter två dagar ska han göra oss levande,
på tredje dagen resa oss upp igen,
    och sedan får vi leva inför honom.
Låt oss lära känna
    och uppnå kunskap om Herren.
Lika visst som gryningen
    träder han fram,
han kommer till oss som regnet,
    som vårregnet som vattnar jorden.”

Herren klagar över Efraim

”Vad kan jag göra med dig, Efraim?
    Vad kan jag göra med dig, Juda?
Er lojalitet är som morgondimman,
    som daggen som tidigt försvinner.
Därför har jag huggit ner dem
    genom profeterna,
dödat dem med mina ord.
    Domen över dig
kommer fram som ljuset.
    Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer,
kunskap om Gud hellre än brännoffer.
    Som Adam[d] bröt de förbundet där
och var trolösa mot mig.
    Gilead är en ogärningsmäns stad
med blodiga fotspår.
    Prästernas hop ligger i bakhåll
som rövare.
    De mördar utmed vägen till Shekem
och begår skamliga brott.
10     Jag har sett förfärliga saker
bland israeliterna.
    Där bedriver Efraim prostitution,
och där orenar sig Israel.

11 Även för dig, Juda, är skördetiden bestämd.

Då återställer jag mitt folk.

När jag helar Israel
    avslöjas Efraims synd
och Samariens brott.
    För de handlar bedrägligt,
tjuvar bryter sig in
    och rövarband härjar där ute.
Men innerst inne tänker de inte på
    att jag kommer ihåg all deras ondska.
Nu omges de av sina förbrytelser
    som är uppenbara för mig.

Med sin ondska gläder de kungen
    och med sina lögner furstarna.
De är äktenskapsbrytare allesammans,
    heta som bagarens ugn,
som han slutar elda
    från det han blandar degen
tills den har jäst.[e]
    På vår kungs högtidsdag
drack furstarna sig febersjuka av vin.
    Själv räckte han bespottarna handen.
De låter sig närmas,
    deras hjärtan är som en ugn,
fulla av intriger.
    Hela natten sover deras bagare
men flammar upp på morgonen
    som en eldslåga.
Alla är de heta som en ugn,
    de förtär sina domare
och deras kungar faller,
    men ingen av dem åkallar mig.

Efraim beblandar sig med andra folk.
    Efraim är en brödkaka som inte vänts.
Främlingarna har förtärt hans styrka
    men det förstår han inte.
Han har blivit gråhårig,
    men det inser han inte.
10 Israels stolthet vittnar mot honom,
    men ändå vänder de inte tillbaka
till Herren, sin Gud,
    eller söker honom i allt detta.

11 Efraim är som
    en enfaldig, vettlös duva.
De ropar på Egypten,
    de går till Assyrien.
12 När de går
    kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem som fåglar ur skyn,
    och fångar dem
när jag hör dem flockas.[f]
13     Ve dem, de som har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
    för de har vänt sig mot mig!
Jag ville befria dem,
    men de har talat lögner mot mig.
14 De ropar inte till mig av hjärtat,
    utan klagar från sina bäddar.
De kommer samman[g] för säd och vin
    men vänder sig bort från mig.
15 Jag har fostrat dem och gjort dem starka,
    men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag.
16 De vänder sig,
    men inte uppåt.
De är som en obrukbar pilbåge.
    Deras furstar ska falla för svärd
för sina fräcka tungors skull,
    och hela Egypten ska håna dem.[h]

Israel döms för sin avgudadyrkan

Sätt hornet till din mun!
    Som en örn slår fienden ner
Herrens hus,
    därför att de har brutit mitt förbund
och trotsat min lag.
    De ropar till mig:
’Min Gud! Vi i Israel känner dig.’
    Israel har förkastat det goda,
och nu förföljer fienden det.
    De har valt kungar utan mitt samtycke
och furstar utan min vetskap.
    Av sitt silver och guld
har de tillverkat åt sig avgudar,
    till sitt eget fördärv.
Förkastlig är din tjurkalv, Samarien!
    Min vrede brinner mot dem.
Hur länge ska de vara oförmögna till någon renhet?
    Och kalven har kommit från Israel!
En hantverkare har gjort den,
    någon gud är den inte.
Den ska krossas i bitar,
    denna Samariens kalv.

De sår vind
    och skördar storm.
Deras säd är tomma strån utan ax.
    De kan inte ge mjöl,
och om de skulle ge något,
    slukas det av främlingar.
Israel är uppslukat,
    och bland nationerna ska det betraktas
som ett värdelöst kärl.
    De gick till Assyrien,
likt en ensam vildåsna på vandring.
    Efraim har köpta älskare.
10 Men även om de köpslår bland folken
    ska jag samla ihop dem.
De ska börja tyna bort
    under storkungens börda.[i]

11 ”Eftersom Efraim har byggt många altaren för att synda,
    har dessa också blivit honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket i mina lagar för honom,
    men det har man betraktat som något främmande.
13 De offrar kött till mig
    och äter av köttet,[j]
men Herren är inte nöjd med dem.
    Han minns nu deras skuld
och straffar deras synder.
    De måste återvända till Egypten.
14 Israel har glömt bort sin skapare
    och byggt palats.
Juda har byggt många befästa städer.
    Men jag ska sända en eld mot dess städer
och bränna upp dess fästningar.”

Footnotes

  1. 5:2 Kan ev. läsas som ortnamn Shittim, och i så fall blir betydelsen: Shittim har gått djupt in för blodsdåd…eller Shittim har gjort sig till ett djup för blodsdåd…Grundtexten är svårtolkad.
  2. 5:7 I versens senare hälft är grundtextens innebörd osäker.
  3. 5:11 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  4. 6:7 Adam skulle ev. kunna tolkas som ett ortnamn, I Adam… (jfr följande vers med staden Gilead).
  5. 7:4 Grundtextens innebörd är osäker; spec. svår är v. 5.
  6. 7:12 Grundtextens innebörd är osäker.
  7. 7:14 Grundtextens innebörd är oviss. Enligt en del hebreiska handskrifter och Septuaginta: De ristar sig blodiga…, vilket man gjorde i baalskulten och var förbjudet för israeliterna (5 Mos 14:1).
  8. 7:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  9. 8:10 I versens senare del är grundtextens innebörd osäker.
  10. 8:13 Satsens början är svårförståelig i grundtexten och översättningen därför osäker.