Add parallel Print Page Options

Syner: domar och löften

(1:1—5:30)

Budskap till ett upproriskt folk

Detta är de syner som Jesaja, Amos[a] son, såg om Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda.

Hör, himlar, och lyssna, jord,
    för Herren talar.
”Barn som jag har fostrat och vårdat
    har vänt sig emot mig.
Oxen känner sin ägare
    och åsnan sin herres krubba,
men Israel känner inget,
    mitt folk förstår inte.”

Ve detta syndiga folk,
    tyngt av skuld,
de gudlösas avkomma,
    dessa vanartiga barn.
De har övergett Herren,
    föraktat Israels Helige
och vänt honom ryggen.

Har ni inte blivit tillräckligt slagna,
    när ni fortsätter med ert trots?
Hela huvudet är sjukt
    och hela hjärtat försvagat.
Från foten till huvudet finns det ingenting helt,
    bara blåmärken, ärr och infekterade sår,
som inte är urkramade,
    som är utan förband,
som inte är behandlade med olja.

Ert land ligger i ruiner,
    och era städer är nerbrända.
Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar.
    Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart[b].
Dotter Sion har lämnats
    som en hydda i en vingård
eller ett vaktskjul på gurkfältet,
    som en belägrad stad.
Om härskarornas Herre inte hade lämnat en liten rest av oss,
    hade vi blivit som Sodom
och skulle likna Gomorra.

10 Lyssna till Herrens ord, ni Sodoms furstar,
    hör vår Guds lag, ni Gomorras folk!
11 ”Vad angår mig alla era slaktoffer?
    säger Herren.
Jag har fått nog av brännoffer av baggar
    och av det feta från gödda djur.
Jag har ingen glädje av blodet
    från tjurar, lamm och getter.
12 Vem har begärt av er,
    att ni ska klampa in så här över mina förgårdar,
    när ni kommer inför mig?
13 Sluta att komma med era meningslösa offer,
    offerröken är avskyvärd för mig.
Nymånadsfester och sabbater, era utlysta högtider –
    jag står inte ut med era sammankomster!
    De är besudlade med orätt.
14 Jag hatar era nymånadsfester och högtider,
    de har blivit en börda för mig,
    och jag orkar inte bära den.
15 När ni sträcker upp era händer
    döljer jag min blick.
Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.

Era händer är täckta med blod.

16 Tvätta er, bli rena!
    Låt mig slippa se era onda gärningar,
    sluta upp med er ondska!
17 Lär er att göra det goda,
    sök rättvisa.
Uppmuntra den förtryckte[c],
    ställ upp för faderlösa,
och för änkans talan.

18 Kom och låt oss göra upp med varandra!”
    säger Herren.
”Även om era synder är blodröda
    ska de bli vita som snö,
även om de är purpurröda
    ska de bli vita som ull.
19 Om ni är villiga att lyda mig,
    ska ni få äta av landets goda.
20 Men om ni vägrar och är upproriska,
    kommer ni att förgöras med svärd.” Herren har talat.

Sions berg

21 Se, hur den trogna staden blivit en hora!
    Den var full av rätt,
och rättfärdighet bodde därinne,
    men nu bor där bara mördare.
22 Ditt silver har blivit slagg,
    ditt vin är utspätt med vatten.
23 Dina ledare är upprorsmakare
    och vänner med tjuvar.
Allesammans tar de mutor
    och jagar efter vinning.
De bryr sig inte om att försvara den faderlöse,
    och änkors sak tar de sig inte an.

24 Därför säger Herren, härskarornas Herre,
    Israels mäktige:
”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender,
    och min hämnd ska drabba mina motståndare.
25 Jag ska vända min hand mot dig,
    smälta bort ditt slagg som med lut
och avlägsna all din orenhet.
26     Sedan ska jag ge dig domare,
sådana som du en gång hade,
    och rådgivare som de du hade förr.
Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’
    och ’den trogna staden.’ ”

27 Genom rätt ska Sion räddas,
    genom rättfärdighet de som vänder åter.
28 Men överträdarna och syndarna ska gå under,
    de som överger Herren ska förgås.

29 ”Då ska ni få skämmas
    över de ekar som var er lust
och vanhedras för de lundar
    som ni har utvalt.
30 Ni ska bli som en terebint med vissnade löv,
    som en lund utan vatten.
31 Den mäktige ska bli som fnöske
    och hans ogärningar som en gnista.
Tillsammans ska de brinna upp i en eld
    som ingen kan släcka.”

Herrens berg

(Mika 4:1-3)

Detta är vad som uppenbarades för Jesaja, Amos son, angående Juda och Jerusalem:

I de yttersta dagarna ska berget med Herrens hus
    stå fast grundat, högst av bergen,
överst bland kullarna.
    Alla folk ska strömma dit,
många folk ska komma och säga:
    ”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
    Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
    Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
        och Herrens ord från Jerusalem.
Han ska döma mellan nationerna,
    skipa rätt åt många folk.
De ska smida sina svärd till plogbillar
    och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
    och inte mer träna sig för krig.

Kom, Jakobs släkt,
    och låt oss vandra i Herrens ljus!

Herrens dag

Du har förskjutit ditt folk, Jakobs släkt,
    därför att det var fullt av österns vidskepelse,
spåmän som filistéerna,
    och de gör handslag med hedningar.[d]
Landet är fullt av silver och guld,
    av tallösa skatter,
och det är fullt av hästar och tallösa vagnar.
    Landet är fullt av avgudar,
och folket tillber människohänders verk,
    det som deras fingrar har gjort.
Därför tvingas människan att böja sig
    och mänskligheten förödmjukas.
Förlåt dem inte!

10 Fly in i klippan,
    göm dig i stoftet,
av fruktan för Herren
    och hans höga majestät.
11 De högmodigas blick ska förödmjukas,
    människans stolthet knäckas.
Herren och endast han ska vara upphöjd den dagen.

12 Härskarornas Herre har bestämt en dag
    då han ska ta itu med allt stolt och högfärdigt,
med all uppblåst stolthet,
    och det ska förödmjukas,
13 liksom alla Libanons cedrar,
    de höga och upphöjda,
och alla Bashans ekar,
14     alla höga berg
och alla höga kullar,
15     alla höga torn
och befästa murar,
16     alla Tarshish-skepp
och alla ståtliga fartyg.
17     Människors högmod ska brytas ner
och deras stolthet knäckas.
    Herren ensam ska vara upphöjd den dagen
18 och avgudarna ska försvinna.

19 Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig för att skaka jorden.
20 Den dagen ska människorna kasta ut
    åt mullvadar och fladdermöss
sina avgudar av silver och guld,
    som de gjort åt sig och tillbett.
21 De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor
    av fruktan för Herren
och hans praktfulla höghet,
    när han reser sig
    för att skaka jorden.

22 Sätt inget hopp till en människa
    som inte är mer än sin andedräkt!
    Vad är hon att räkna med?

Guds straff över Juda och Jerusalem

Se, Herren, härskarornas Herre,
    ska ta ifrån Jerusalem och Juda
allt stöd och alla tillgångar,
    all tillgång på mat
och all tillgång på vatten,
    hjältar och krigare,
domare och profeter,
    spåmän och äldste,
lägre befäl och högt uppsatta,
    rådgivare, hantverkare och trollkarlar.

”Jag ska ge dem pojkar till furstar,
    och godtycke ska regera över dem.”

Bland folket ska man förtrycka varandra,
    var och en sin nästa,
unga ska sätta sig upp mot de äldre
    och ringa mot högt uppsatta.

Då ska en man ta tag i sin bror i sin fars hus och säga:
    ”Du som har en mantel,
bli du vår ledare
    och ta hand om denna ruinhög.”
Då ska han ropa:
    ”Jag kan inte vara till någon hjälp!
I mitt hus finns varken mat eller mantel!
    Gör inte mig till ledare för folket.”

Jerusalem vacklar och Juda faller
    därför att de i ord och handling har vänt sig mot Herren,
i uppror mot hans härlighet.
    Deras uppsyn vittnar mot dem.
De breder ut sin synd som Sodom,
    de döljer inget.
Ve dem!
    De har dragit olycka över sig själva.

10 Men säg till den rättfärdige
    att det går honom väl.
De rättfärdiga ska få njuta av sina gärningars lön.
11     Men ve över den onde!
För honom ska det gå illa,
    och han ska få igen för vad han har gjort.

12 Mitt folk regeras av ungdomar,
    och kvinnor härskar över det.
Mitt folk, dina ledare för dig vilse
    och leder dig bort på osäkra stigar.

13 Herren träder fram i rätten,
    han står beredd att gå till rätta med folken.
14 Herren går till rätta med sitt folks äldste och furstar.
    ”Ni har skövlat vingården,
och rov från de fattiga finns i era hus.
15     Hur vågar ni krossa mitt folk
och mala sönder de fattiga?” säger Herren, härskarornas Herre.
16 Herren sa:
    ”Eftersom Sions döttrar är så högfärdiga
och går med näsan i vädret,
    spelar med ögonen
och trippar omkring prydda med fotringar,
17     så ska Herren låta dem få skabb i hjässan
och blotta deras nakenhet.”

18 På den dagen ska Herren plocka av dem all grannlåt, fotringar, band och månsmycken,[e] 19 örhängen, armband och slöjor, 20 huvuddukar, fotkedjor, gördlar, parfymer och amuletter, 21 ringar och näsringar, 22 festkläder, tunikor, sjalar och väskor, 23 speglar, underkläder, sjaletter och diadem.

24 I stället för parfymdoft kommer stank,
    repstumpar i stället för skärp,
i stället för håruppsättning skallighet,
    i stället för festkläder säcktyg,
och ett brännmärke i stället för skönhet.
25     Dina män ska falla för svärd
och dina hjältar i strid.
26     Stadsportarna ska sörja och gråta,
och övergivet sitter Sion på marken.

På den dagen ska sju kvinnor ta tag i samme man och säga:
    ”Vi ska själva skaffa oss mat och kläder,
om vi bara får använda ditt namn.
    Låt oss få slippa vår vanära!”

De räddades framtid

Den dagen ska rotskottet från Herren bli till prydnad och ära och landets frukt till stolthet och härlighet för dem som räddats i Israel. Den som blir kvar i Sion och stannar i Jerusalem kallas helig, var och en som är skriven bland de levande i Jerusalem. Herren ska tvätta av all orenhet från Sions döttrar och skölja bort blodskulden från Jerusalem genom domens och reningens ande. Herren ska över hela Sions berg och över de församlade där skapa ett moln om dagen, en rök och en flammande eld om natten. Över allt ska hans härlighet vara ett skydd.[f] Där ska finnas ett skydd för dagens hetta och en tillflykt undan storm och regn.

Footnotes

  1. 1:1 Inte profeten Amos (Am 1:1); de hebreiska namnen stavas olika.
  2. 1:7 Eller möjligen Sodom; de hebreiska orden liknar varandra. Sodom som ödeläggelsens symbol återkommer i v. 9, vilket ibland har ansetts tala för denna läsart.
  3. 1:17 Uppmuntra den förtryckte är en osäker översättning; grundtextens innebörd är osäker. Ev: Led förtryckaren på rätt väg.
  4. 2:6 I sista satsen i versen är grundtextens innebörd osäker.
  5. 3:18 Grundtextens innebörd av flera av detaljerna i v. 18-23 är osäker.
  6. 4:5 Grundtextens innebörd är osäker.