Add parallel Print Page Options

Profetia över Babylon

21 Profetia om öknen vid havet:

Som en storm som drar över Negev,
    så kommer det från öknen,
från det skrämmande landet.

En fruktansvärd syn har visats för mig:
    Förrädare förräder,
härjare härjar.
    Gå till anfall, Elam!
Till belägring, Medien!
    Jag gör slut på all klagan.

Därför skakar hela min kropp av smärta,
    ångesten är över mig, som när en kvinna ska föda.
Jag blir förstummad av vad jag hör
    och förtvivlad över vad jag ser.
Mitt hjärta slutar nästan att slå,
    jag darrar av rädsla.
Skymningen som jag förut längtade efter
    har blivit en fasa för mig.

Man dukar bord,
    lägger ut underlag,
äter och dricker.
    Res er, furstar!
Smörj era sköldar!

Så här sa Herren till mig:

”Gå och sätt ut en vakt
    som kan rapportera vad han ser.
När han ser hästdragna vagnar,
    ryttare på åsnor och kameler
måste han vara högst beredd.”

Han som spanade[a] ropade:

”Här står jag hela tiden,
    dag efter dag i vakttornet, Herre,
natt efter natt stannar jag på min post.
    Men nu kommer det någon,
en trupp i vagn bakom hästar!”
    Den som svarade sa:
”Det har fallit, Babylon har fallit,
    och alla dess avgudar ligger krossade på marken.”

10 Mitt folk ligger söndertröskat på marken!
    Vad jag har hört från härskarornas Herre, Israels Gud,
har jag förkunnat för er.

Profetia över Edom

11 Profetia om Duma[b]:

Någon ropar till mig från Seir:
    ”Vakt, händer det något med natten?
    Vakt, händer det något med natten?”
12 Vakten svarar:
    ”Morgonen kommer,
men också natten.
    Fråga gärna, och kom tillbaka och fråga igen!”

Profetia över Arabien

13 Profetia om Arabien:

Ni karavaner från Dedan
    ska slå läger i Arabiens vildmark.
14 Möt de törstande med vatten,
    ni som bor i Tema,
för ut mat till flyktingarna!
15     De flyr undan draget svärd
och spänd båge,
    undan krigets fasor.

16 Så säger Herren till mig: ”Om ett år, som är som en daglönares år[c], ska det vara slut på Kedars överlägsenhet. 17 Bara några få av dess bågskyttar, Kedars krigare, ska överleva.” Herren, Israels Gud, har talat.

Profetia över Jerusalem

22 Profetia om Synernas dal:

Vad är det som händer dig?
    Varför springer alla upp på taken?
Du stad full av larm och oväsen och triumf!
    Dina slagna har inte slagits med svärd,
och de har inte dött i strid.
    Alla dina ledare har tagit till flykten.
De har tillfångatagits utan båge.
    Alla som du grep tillfångatogs,
fastän de flydde långt bort.
    Därför säger jag:
”Låt mig få vara ensam
    och gråta bittert!
Försök inte trösta mig
    när mitt folk går under!”

En dag med förvirring, tumult och skräck
    kommer från Herren, härskarornas Herre,
i Synernas dal med nerbrutna murar
    och rop upp mot berget.
Elam tar kogret,
    sina vagnsmän och ryttare,
och Kir har blottat skölden.
    Dina ljuvliga dalar är fulla av vagnar,
och ryttare har ställt upp sig vid porten.

Juda blottläggs och blir utan skydd.
    Du ser dig den dagen om efter vapen i Skogshuset.
Ni ser att det finns många rämnor i Davids stad,
    och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.
10 Ni räknar husen i Jerusalem
    och river ner dem för att laga muren.
11 Ni bygger en ny damm mellan murarna
    för vattnet från Gamla dammen.
Men ni ser inte upp till honom som gjort detta,
    till den som för länge sedan planerat det här.

12 Herren, härskarornas Herre, kallar er den dagen
    till att gråta och sörja
och till att raka era huvuden
    och klä er i säcktyg.
13 Men i stället blir det glädje och firande,
    slakt av oxar och lamm,
köttätande och vindrickande:
    ”Låt oss äta och dricka,
imorgon ska vi ju ändå dö!”

14 Härskarornas Herre har uppenbarat för mig, låtit mig höra: ”Denna er skuld ska inte försonas så länge ni lever,” säger Herren, härskarornas Herre.

Shevna och Eljakim

15 Så säger Herren, härskarornas Herre, till mig:

”Gå till förvaltaren Shevna, palatsets föreståndare, och säg:
16     Vad gör du här,
och vem har du här
    för att du ska hugga ut en grav åt dig här,
göra åt dig en grav högt uppe,
    en boning i klippan?
17 Se, Herren ska kasta dig långt bort, du mäktige man!
    Herren ska ta tag i dig[d]
18 och rulla ihop dig till en boll
    och kasta dig långt bort till ett stort land,
där du ska dö,
    och där dina hästar och ståtliga vagnar ska bli kvar.
    Du är en skamfläck för din herres hus!
19 Jag ska köra ut dig från din plats,
    dra ner dig från din position.

20 Den dagen ska jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. 21 Jag ska klä honom i din mantel, spänna om honom ditt bälte och ge honom din auktoritet, och han ska bli en far för folket i Jerusalem och Juda. 22 Jag ska lägga på honom nyckeln till Davids hus. När han öppnar kan ingen stänga, och när han stänger kan ingen öppna. 23 Jag ska slå in honom som en spik som sitter stadigt på sin plats. Han ska bli som en högaktad tron för sin fars släkt. 24 Så ska de hänga på honom all ära från hans fars släkt, ätt och avkomlingar, alla mindre kärl, skålar och allehanda krus.[e]

25 Men den dagen, säger härskarornas Herre, kommer spiken som satt stadigt på sin plats att lossna. Den bryts av och faller ner. Bördan som hängde på den förstörs, för Herren har talat.”

Profetia över Tyros

23 Profetia om Tyros:

Klaga, ni skepp från Tarshish,
    för det ligger öde,
utan hus, utan hamn.
    Från kittéernas land[f]
har budskapet kommit till dem.

Tig, ni invånare i kustländerna
    och köpmän från Sidon,
som gjort sig så rika på sjöfarten.
    Över vattnen kom säd från Shichor
och från skördar vid Nilen
    som gav god vinst,
och Tyros blev en marknadsplats för nationer.

Du får skämmas, Sidon,
    du havets fästning,
för havet säger:
    ”Jag har inte haft någon födslovånda,
inte fött barn,
    inte fött upp ynglingar
eller fostrat flickor.”
    När Egypten får höra nyheten,
ängslas de, som över nyheten om Tyros.

Bege er till Tarshish,
    och klaga, ni som bor vid kusten!
Är detta er glada stad från flydda tider,
    vars invånare har gett sig av långt bort
och befolkat avlägsna länder?
    Vem har planerat detta för Tyros,
drottningen som delade ut kronor,
    vars köpmän var furstar,
vars affärsmän var stormän på jorden?
    Härskarornas Herre har planlagt detta
för att krossa den stolta prakten
    och för att ödmjuka alla jordens stormän.

10 Gå vidare i ditt land, likt Nilen, Tarshish dotter,
    din boja är borta.[g]
11 Han har räckt ut sin hand över havet
    och fått riken att skaka.
Herren har gett en befallning
    att Kanaans fästningar ska krossas.
12 Han sa:
    ”Aldrig mer ska du glädjas,
Sidon, du kränkta oskuld.

Res dig och dra till kittéernas land[h],
    men inte heller där ska du få någon ro.”
13 Se på kaldéerna,
    detta folk som inte mer finns,
vars land Assyrierna har gett till ökendjur.
    De reste belägringstorn,
rev ner dess palats
    och lade det i ruiner.[i]

14 Klaga, ni Tarshish-skepp,
    för er fästning är förstörd!

15 På den tiden ska Tyros falla i glömska under sjuttio år, lika länge som en kungs tid. Efter de sjuttio åren ska det ske med Tyros som i visan om den prostituerade:

16 ”Ta din harpa och vandra genom staden,
    du bortglömda sköka.
Spela vackert och sjung så
    att man kommer ihåg dig!”

17 Efter de sjuttio åren ska Herren ta sig an Tyros. Men än en gång ska hon sälja sig som en prostituerad och bedriva otukt med alla jordens riken över hela världen. 18 Men det som hon nu tjänar ska helgas åt Herren, inte läggas undan eller lagras, utan hela förtjänsten ska gå till dem som bor inför Herren, för att de ska ha nog med mat och praktfulla kläder.

Guds dom över jorden

24 Se! Herren ödelägger jorden
    och förstör den.
Han härjar dess yta
    och skingrar dess inbyggare.
Då går det prästen som folket,
    herren som tjänaren,
    husmodern som slavflickan,
    köparen som säljaren,
    långivaren som låntagaren,
    borgenären som den skuldsatte.
Jorden blir fullkomligt ödelagd och utplundrad. Herren har talat.

Jorden sörjer och vissnar,
    världen tynar bort och vissnar,
jordens stolta tynar bort.
    Jorden har blivit oren
under sina invånare.
    De har överträtt lagarna,
våldfört sig på buden
    och brutit det eviga förbundet.
Därför förtär en förbannelse jorden,
    och dess invånare måste ta sitt straff.
Därför tynar jordens invånare bort,
    och endast några blir kvar.
Vinet sörjer,
    vinrankan tynar bort,
alla som tidigare gladde sig så suckar.
    Det hörs inte längre några sorgfria melodier från harpor,
det är slut med de glädjandes sorl,
    och den glada lyran har tystnat.
Man dricker inte vin och sjunger längre,
    och de starka dryckerna ger sina drickare en bitter eftersmak.
10 Den ödelagda staden är övergiven.
    Varje husport är låst,
ingen kan komma in.
11     Klagorop hörs på gatorna,
man ropar efter vin.
    All glädje har förvandlats till mörker,
och all lycka har försvunnit från jorden.
12     Staden har lämnats i ruiner,
och stadsportarna är sönderslagna.
13     Så ska det vara på jorden, bland folken,
som när man slår ner oliverna från ett träd
    och som en efterskörd av vinbärgningen.

14 De ropar av glädje
    och jublar i väster
över Herrens majestät.
15     Ära därför Herren i öster,
ära i kustländerna Herrens, Israels Guds namn.
16     Från jordens ände hör vi sånger:
”Ära till den Rättfärdige!”

Men jag sa:

”Jag, arma människa, förgås! Ve mig!
    Förrädare förräder!
Med förräderi förräder de!”
17     Skräck, fallgrop och snara
är er lott, ni jordens människor!
18     Den som flyr för skräckens rop
ramlar i fallgropen,
    och den som klättrar upp ur gropen
fastnar i snaran.

Himlens dammluckor öppnas,
    och jordens grundvalar skakar.
19 Jorden brister och rämnar.
    Den slits itu,
den skakar och skälver.
20     Jorden raglar som en drucken
och svajar som en hydda i storm.
    Den faller under bördan av sin skuld,
och den reser sig aldrig mer igen.

21 På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden. 22 De ska samlas ihop som fångar i en fängelsehåla och låsas in i ett fängelse. Efter en lång tid ska de straffas. 23 Då ska månen blygas och solen skämmas, för härskarornas Herre är kung på Sions berg och i Jerusalem, och de äldste får möta hans härlighet.

Footnotes

  1. 21:8 I grundtexten står här lejon (ett lejon ropade, ev. han ropade som ett lejon). De hebreiska orden för se/spana/speja och lejon liknar varandra, och översättningen här har valt det förstnämnda, som också finns i Jesaja-rullen från Qumran.
  2. 21:11 Duma syftar på Edom. Grundtextens innebörd är osäker både här och i följande vers.
  3. 21:16 Se not till 16:14.
  4. 22:17 Grundtextens innebörd är osäker.
  5. 22:24 Grundtexten är svårtolkad.
  6. 23:1 Syftar på Cypern.
  7. 23:10 Eller: Odla upp ditt land, för det finns inte mer någon hamn (eller: något varv) för Tarshish-skeppen. Grundtextens innebörd är oviss. Enligt Septuaginta: Odla upp ditt land, för skeppen kommer inte mer från Tarshish.
  8. 23:12 Cypern.
  9. 23:13 Grundtextens innebörd är osäker.