Add parallel Print Page Options

14 Men Herren ska förbarma sig över Jakob,
    välja ut Israel på nytt och låta dem bosätta sig i sitt eget land.
Främlingar ska sluta sig till dem och förena sig med Jakobs släkt.
    Folken ska föra dem tillbaka hem,
och israeliterna ska få dem till sin egendom i Herrens land,
    som tjänare och tjänarinnor.
De som tillfångatog dem ska nu själva bli deras fångar,
    och de ska regera över sina förtryckare.

Sång över den babyloniske kungens fall

Då låter Herren dig vila från ditt lidande och din oro och från den grymma slavtjänst som legat på dig, och då ska du stämma upp denna nidvisa över kungen i Babylon:

Vilket slut har inte förtryckaren fått!
    Det är slut med hans rasande framfart.[a]
Herren har krossat de gudlösas stav,
    härskarnas spira,
den som i raseri gav folken slag efter slag
    och i vrede höll folken i sitt skoningslösa grepp.
Men nu har hela jorden kommit till ro och är stilla.
    Man brister ut i jubel.
Till och med cypresserna gläds över ditt fall,
    liksom Libanons cedrar:
”Nu ligger du där,
    och ingen kommer och fäller oss mer.”

Dödsriket där nere kommer i rörelse
    för att möta dig när du kommer.
De döda väcks ur sin dvala[b],
    jordens härskare
och alla folkens kungar
    reser sig från sina troner.
10 Alla hälsar de dig och säger:
    ”Så du har också blivit svag som vi
och är nu lik oss.”
11     Ditt majestät har störtats ner till dödsriket,
tillsammans med ditt harpospel.
    Din bädd är förruttnelse
och ditt täcke är maskar.

12 Hur har du inte fallit från himlen,
    du morgonstjärna, du gryningens son!
Du har slagits till marken,
    du som slog ner folken.
13 Du sa för dig själv:
    ”Jag ska stiga upp till himlen
och resa min tron ovanför Guds stjärnor.
    Jag ska sätta mig på gudaförsamlingens berg
    långt uppe i norr.
14 Jag ska stiga högre än molnen
    och bli lik den Högste.”
15 Men i stället ska du kastas ner i dödsriket,
    längst ner i avgrundens djup.

16 De som ser dig stirrar på dig
    och betraktar dig:
”Är det här mannen som fick jorden att skaka
    och kungadömena att darra,
17 han som förvandlade världen till en öken
    och lade dess städer i ruiner
och som aldrig släppte sina fångar?”

18 Folkens kungar ligger med ära i sina gravar,
    var och en i sitt vilorum,
19 men du ligger bortkastad utan grav,
    som en avbruten gren,
täckt av de döda som stupat för svärd.
    De läggs i gravrum av sten,
men du ligger som ett kadaver som man trampar på.[c]
20     Du får inte vila i en grav tillsammans med de andra,
för du har fördärvat ditt land och slagit ihjäl ditt folk.

De som kommit från denna onda ätt ska man aldrig mer tala om.
21 Gör i ordning en slaktplats för dess söner
    för deras fäders synd.
De ska inte resa sig
    och erövra landet,
inte breda ut sina städer över världen.

22 ”Jag ska själv resa mig mot honom,”
    säger härskarornas Herre,
”och jag ska utrota ur Babylon både namn och de överlevande,
    dess avkomma och ätt, säger Herren.

23 Jag ska förvandla platsen till en sumpmark och ett tillhåll för trappfåglar.
    Med ödeläggelsens kvast ska jag sopa igen landet,” säger härskarornas Herre.
24 Härskarornas Herre har svurit och sagt:
    ”Det ska sannerligen ske som jag har planerat,
det ska bli som jag har bestämt.
25     Assyrierna i mitt land ska krossas,
på mina berg ska jag trampa ner dem.
    Oket ska då lyftas av dem
och bördan från deras axlar.”

26 Detta är mitt beslut för hela jorden,
    och detta är den hand som sträcker sig över alla folk.
27 För härskarornas Herre har beslutat det,
    och vem kan göra det om intet?
Han har räckt ut sin hand,
    och vem kan hindra honom?

Profetia över filistéerna

28 Denna profetia kom samma år som kung Achas dog:
29     Gläd dig inte, Filisteen,
över att staven som slog dig är sönderbruten.
    För från ormens rot ska det komma en giftorm,
dess frukt ska bli en flygande orm.
30     De fattigaste bland fattiga ska finna bete
och de arma vila i trygghet.
    Men er ska jag utplåna med hungersnöd
och slå ihjäl varje överlevande.

31 Gråt, du port! Klaga, du stad!
    Du, hela Filisteen, ska smälta bort.
För en rök kommer norrifrån,
    och ingen sackar efter i fiendernas led.[d]
32 Vad ska man svara det främmande folkets sändebud?
    Herren har grundat Sion,
och där finner de betryckta bland hans folk sin tillflykt.”

Profetia över Moab

15 Profetia om Moab:

Över en natt ska Ar Moab ödeläggas och förstöras
    och Kir Moab förödas och läggas i ruiner.
Folket i Divon ska gå till sina tempel,
    till sina offerplatser,
för att gråta.
    Över Nebo och Medeva
hörs Moabs klagan.
    Varje huvud är rakat
och varje skägg avklippt.
    De går på gatorna klädda i säcktyg.
På deras tak och torg klagar alla,
    och tårarna rinner.
Heshbon och Elale klagar
    så att det hörs ända bort till Jahas.
Därför ropar Moabs soldater,
    de är fyllda av ångest.

Jag ropar i mitt inre för Moab.
    Dess flyktingar tar sig till Soar
och Eglat Shelishia.
    Gråtande tar man sig
uppför vägen till Luchit,
    och längs vägen till Horonajim
hörs klagan över förödelsen.
    Nimrims vatten torkar ut,
gräset vissnar bort och växtligheten dör,
    inget grönt finns kvar.
Så släpar man sina ägodelar och förråd
    över Pilträdsbäcken.
Klagorop hörs längs hela Moabs gräns,
    ända bort till Eglajim hörs deras jämmer
och klagan ända till Beer Elim.
    Dimons vatten fylls av blod,
men ännu mer ska jag låta komma över Dimon:
    ett lejon över dem som överlevt från Moab
och över det som är kvar av landet[e].

Moab krossas för sin stolthet

16 Sänd lamm till landets härskare
    från Sela[f] genom öknen till Sions berg.
Likt fåglar som flyr, utstötta ur boet,
    kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.

”Ge oss råd, fatta ett beslut!
    Låt din skugga falla som nattens mörker, mitt på dagen!
Göm de fördrivna,
    röj inte de flyende!
Låt mina fördrivna från Moab
    få stanna hos dig.
Var en tillflykt för dem mot fördärvaren.”

För förtryckaren ska inte finnas mer,
    förödelsen är över,
våldsverkaren är borta från landet.
    Då ska en tron upprättas i nåd,
och i trohet ska en domare
    sitta på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
    och strävar efter rättfärdighet.

Vi har hört om Moabs stolthet,
    dess enorma övermod och högfärd,
stolthet och arrogans,
    dess tomma prat.
Därför jämrar sig moabiterna,
    alla jämrar sig över Moab
i sorg och bedrövelse över Kir-Haresets druvkakor.
    För Heshbons fält torkar ut,
liksom Sivmas vinrankor.
    Folkens herrar har trampat ner
de utsökta vinrankorna
    som nådde ända bort till Jaser,
slingrade sig i öknen
    och bredde ut sig till havet.
Därför gråter jag som Jaser
    över Sivmas vinrankor.
Mina tårar ska flöda över Heshbon och Elale,
    glädjeropen över din mogna frukt och skörd har upphört.
10 Nu är all glädje och fröjd borta
    från trädgårdarna.
Inga sånger och inget jubel
    hörs i vingårdarna,
och trampet i vinpressarna har upphört.
    Jag har gjort slut på all deras skördeglädje.
11 Jag klagar i mitt inre som en harpa över Moab,
    och i mitt innersta över Kir-Heres.
12 När nu Moab träder fram på sin offerplats
    tröttar hon bara ut sig där,
och när hon går till sin helgedom för att be,
    är det till ingen nytta.

13 Detta är vad Herren talade till Moab vid den tiden. 14 Men nu säger Herren: ”Inom tre år, som är som en daglönares år,[g] ska Moabs glans med hela dess stora folkmängd vara försvunnen. De överlevande ska vara få och obetydliga.”

Footnotes

  1. 14:4 Grundtextens innebörd i versens senare del är oviss. Till översättningen har hämtats hjälp från Dödahavsrullarna och Septuaginta.
  2. 14:9 Hebreiskans refaim syftar ibland på stammen refaéerna (t.ex. 5 Mos 2:11,20) eller på den dal som fått sitt namn efter dem (t.ex. Jos 15:8); de tycks ha varit mycket storväxta och översätts därför ibland med jättar. Här och i en del andra verser används ordet dock poetiskt om de avlidnas andar (Ords 2:18; 9:18).
  3. 14:19 Det är osäkert om de stupade ska läggas i stengravar eller: gropar; i det senare fallet trampas alla på samma sätt som kadaver (men du ligger finns inte i grundtexten utan är ett nödvändigt tillägg om tolkningen i texten är rätt).
  4. 14:31 Grundtextens innebörd är osäker.
  5. 15:9 landet (mer exakt marken) kan också tolkas som ortnamn Adma, så t.ex. Septuaginta.
  6. 16:1 Sela kan ev. här översättas klippan.
  7. 16:14 Uttryckets innebörd i grundtexten är osäker; samma uttryck förekommer också i 21:16.