Add parallel Print Page Options

Lov och pris till Herren

25 Herre, du är min Herre,
    jag vill upphöja dig och prisa ditt namn.
Du har fullföljt dina planer,
    gjort underbara ting sedan urtiden,
    i stor trofasthet.
Du har förvandlat staden till en grushög,
    lagt befästningen i ruiner.
Främlingarnas fästning är inte längre någon stad
    och kommer aldrig mer att byggas upp igen.
Därför ärar ett starkt folk dig,
    och grymma nationer fruktar dig.
Du är en fästning för den svage,
    en fästning för den fattige i hans nöd,
    en tillflykt undan storm,
en skugga i hettan.
    De grymmas andedräkt är
som en störtskur mot en vägg,
    som hettan i ett ökenland.
Du tystar främlingarnas larm,
    och som skuggan av ett moln
tar de grymmas sång slut.

Här på detta berg ska härskarornas Herre
    ordna ett gästabud för alla folk,
en fest med mycket mat och viner av högsta kvalitet,
    rätter av bästa slag och utsökt, klarat vin.
På detta berg ska han förstöra den svepning
    som täcker alla folk,
    den slöja som skyler alla nationer.
Han ska för alltid göra slut på döden.
    Herren, Herren ska torka bort alla tårar från alla ansikten
och göra slut på sitt folks vanära på hela jorden. Herren har talat.
På den dagen ska man säga:
    ”Det här är vår Gud,
den som vi väntade på,
    vår räddare.
Det här är Herren som vi väntade på.
    Låt oss jubla och vara glada
över hans räddning.”

10 För Herrens hand vilar över detta berg,
    men Moab ska trampas ner
som halm i dyn under hans fötter.
11     Han breder ut sina händer mitt i halmen
som simmaren som ska simma.
    Gud ska göra slut på hans stolthet
över vad han med sina händer kan åstadkomma.[a]
12     Dina höga fästningsmurar förstör han
och bryter ner dem till marken,
    gör dem till grus.

Footnotes

  1. 25:11 Grundtextens innebörd i versens sista del är oviss.