Add parallel Print Page Options

Hiskia regerar i Juda

(28:1—39:8)

Profetia över Samaria

28 Ve över den stolta kronan av Efraims drinkare,
    den bleknande blomstringen av dess härliga prydnad
på bergskrönet ovanför de berusades grönskande dal!
    Se, Herren är mäktig och stark,
som en hagelskur, som en förödande stormvind,
    som skyfall, som översvämmande vatten.
    Med handen slår han den till marken,
med fötterna trampar han ner
    den stolta kronan av Efraims drinkare.
Den bleknande blomstringen av dess härliga prydnad
    på bergskrönet ovanför de berusades grönskande dal
ska det gå som ett tidigt mognat försommarfikon:
    vem det än är som ser det
    tar han det i sin hand och slukar i sig.

Den dagen ska härskarornas Herre bli en härlig krona,
    en ärekrans för dem som finns kvar av hans folk.
Han ger en rättens ande åt den som skipar rätt
    och styrka åt dem som driver bort fienden från porten.

Men nu raglar också dessa av vin
    och vinglar av öl.
Präster och profeter raglar av öl
    och är förvirrade av vin.
De raglar av öl,
    vinglande får de sina syner,
och vacklande skipar de rätt.
    Alla bord är täckta av spyor,
och det finns inte en enda ren fläck någonstans.

”Vem vill han lära förstånd?
    För vem vill han förklara budskapet?
För avvanda spädbarn
    som just tagits från bröstet?
10 Ljud på ljud, ljud på ljud,
    lite här, lite där!”[a]

11 Med en främmande mun
    och på ett okänt språk
ska Herren tala till detta folk,
12     han som sa till dem:
”Här är en viloplats,
    låt den trötte vila,
här finns ro.”
    Men de ville inte lyssna.
13 Herrens ord blir för dem
    ”ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där.[b]
    Så ska de gå och falla baklänges,
göra sig illa,
    gå i fällan och bli fångade.”

14 Så lyssna nu till Herrens ord,
    alla ni hånfulla
som härskar över detta folk i Jerusalem.
15     Ni säger:
”Vi har slutit ett förbund med döden
    och gjort en överenskommelse med dödsriket.
Stormfloden som kommer kan inte nå oss,
    för vi har gjort lögnen till vår tillflykt
och falskheten till vårt gömställe.”

16 Därför säger Herren, Herren:

”Se! Jag lägger en grundsten i Sion,
    en beprövad sten,
en utvald hörnsten som är en säker grund.
    Den som tror behöver inte ängslas[c].
17 Jag ska göra rätten till mätsnöre
    och rättfärdigheten till sänklod.
Hagel ska sudda ut lögnens försvar
    och vatten skölja bort gömstället.
18 Ert förbund med döden ska upphävas,
    er överenskommelse med dödsriket kan inte bestå.
När stormfloden kommer
    ska den slå er till marken.
19 Gång på gång kommer den
    och för er med sig.
Morgon efter morgon drar den fram,
    ja, dag och natt.”

Fasa uppstår när man förstår budskapet.
20     Sängen blir för kort för att sträcka ut sig på,
och täcket för smalt att svepa in sig i.
21     Herren ska resa sig som på berget Perasim,
stå upp som i Givons dal,
    för att utföra sitt verk,
sitt underliga verk,
    sin märkliga gärning.
22 Sluta därför upp med era hånleenden,
    för att era kedjor inte ska stramas åt ännu mer.
För jag har hört om en förödelse
    som Herren, härskarornas Herre, har förutbestämt för hela jorden.

23 Hör på mig nu, lyssna noga,
    hör vad jag säger!
24 Inte är det väl så att en bonde
    bara bearbetar jorden
och ständigt bara plöjer och harvar?
25     Sår han inte när han fått marken jämn?
Han sår svartkummin och spiskummin,
    vete och hirs i rader och korn på sin plats,
och emmer på sin.[d]
26     Hans Gud lär honom det rätta sättet
och instruerar honom.

27 Man tröskar ju inte svartkummin med släde
    eller spiskummin med tröskhjul.
Man klappar ut svartkummin med en käpp
    och spiskummin med en stav.
28 Brödsäden mals och tröskas inte i det oändliga,
    man driver inte ständigt vagnshjulen och hästarna över den.
29 Också detta kommer från härskarornas Herre,
    underbar i råd och stor i vishet.

Profetia över Ariel (Jerusalem)

29 Ve över Ariel, Ariel,
    staden där David slog sig ner.
Lägg år till år,
    låt högtidscykeln fullbordas.
Jag ska anfalla Ariel,
    och då blir det sorg och klagan.
    Ariel blir då min altarhärd[e].
Jag ska slå läger
    och omringa dig med belägringstorn
    och bygga upp vallar mot dig.
Du ska förnedras
    och få tala krälande i gruset,
mumlande ur stoftet.
    Som en spöklik röst från jorden
ska du stöna fram dina ord.

Men dina många fiender ska då bli som damm,
    de våldsammas hop som agnar för vinden.
Oväntat och plötsligt ska det ske.
    Härskarornas Herre ska själv gripa in,
med åska och dån och larm,
    med storm och jordbävning
och flammor av förtärande eld.
    Som en dröm, som en nattlig syn,
blir då hopen av alla folk
    som stred mot Ariel,
anföll det, dess befästning
    och belägrade det.
Som när en hungrig drömmer om att han äter
    men fortfarande är hungrig när han vaknar,
och som när en törstig drömmer om att han dricker
    men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen,
så blir det med hela den hop av folk och länder
    som dragit ut i strid mot berget Sion.

Häpna och förundras!
    Stirra er blinda, så att ni inget ser!
Var berusade, men inte av vin,
    ragla, fast inte av öl!
10 Herren har låtit en sömnens ande drabba er.
    Han har tillslutit era ögon
– profeternas –
    och han har täckt över era huvuden
– siarnas.

11 För hela denna syn har för er blivit som en förseglad bokrulle. När man räcker den till någon läskunnig och ber honom läsa, svarar han: ”Jag kan inte. Den är förseglad.” 12 Om man räcker den till någon som inte kan läsa och ber honom läsa, så svarar denne: ”Jag kan inte läsa.”

13 Herren säger:

”Det här folket nalkas mig med sina ord
    och ärar mig med sin mun,
men deras hjärtan är långt ifrån mig,
    och deras gudsfruktan är bara inlärda människobud.
14 Därför ska jag än en gång
    göra stora under bland detta folk,
förunderliga ting.
    De visas vishet ska förgå
och de förståndigas förstånd komma bort.”
15     Ve dem som i djupen
försöker dölja sina planer för Herren
    och utför sina gärningar i mörkret
och säger:
    ”Vem skulle kunna se oss
eller veta något om oss?”
16     Ni vänder ju allting upp och ner![f]
Kan leran likställas med krukmakaren?
    Kan det som är gjort säga till den som gjorde det:
”Han har inte gjort mig?”
    Kan det som är format säga till den som formade det:
”Han kan ingenting!”

17 Snart, efter en liten tid,
    ska Libanon förvandlas till bördig åkermark
och åkermark räknas som skog.
18     På den dagen ska de döva kunna höra
orden ur en bok,
    och ur dunkel och mörker
ska de blinda kunna se.
19     De ödmjuka ska än en gång glädjas i Herren,
och de fattiga ska fröjdas i Israels Helige.
20     De grymma ska försvinna,
bespottarna förgås,
    alla ontsinta utplånas,
21 de som anklagade den oskyldige i rätten,
    låg på lur för domare i porten
och med falskt vittnesbörd
    berövade den rättfärdige sin rätt.

22 Därför säger Herren till Jakobs släkt, han som befriade Abraham:

”Jakob ska inte längre behöva blygas
    och inte mer blekna.
23 För när han ser sina barn,
    mina händers verk i sin mitt,
ska de hålla mitt namn heligt.
    Jakobs Helige ska de hålla helig,
bäva för Israels Gud.
24     De som i sin ande farit vilse ska få insikt,
och de missnöjda ska låta sig undervisas.”

Lita inte på Egypten

30 ”Ve er, ni upproriska barn,
    säger Herren.
Ni genomför planer som inte är mina,
    ni sluter förbund som inte är av min Ande,
    och så hopar ni synd på synd.
Utan att fråga mig
    har ni tagit er till Egypten
och sökt faraos beskydd,
    en tillflykt i Egyptens skugga.
Men faraos beskydd ska bli er skam,
    tillflykten i Egyptens skugga en förödmjukelse.
När hans furstar är i Soan,
    och hans sändebud kommer till Hanes,
kommer de alla att skämmas över ett folk
    som inte kan hjälpa,
inte vara till någon nytta,
    utan är bara till skam och vanära.”

Profetia om djuren i Negev.

Genom farans och ångestens land,
    genom ett tillhåll för lejon,
ormar och drakar,
    för de sina rikedomar på åsnors ryggar,
sina skatter på kamelers pucklar,
    till ett folk som inte kan hjälpa,
till Egypten, vars hjälp är tom och meningslös.
    Därför kallar jag det ”Rahav, som ingenting gör”.

Gå nu och skriv ner det på en tavla inför dem,
    anteckna det i en bokrulle,
för att bevaras för kommande tider,
    som vittnesbörd för alltid.
Ty det här är ett upproriskt folk,
    svekfulla barn,
som inte vill lyda Herrens lag.
10     De säger till siarna:
”Se inte mer!”
    och till profeterna:
”Säg oss inte sanningen,
    utan bara det som låter bra,
även om det är lögn.
11     Vik av från vägen,
bort från stigen!
    Låt oss få slippa Israels Helige!”

12 Därför säger Israels Helige:

”Därför att ni har förkastat detta budskap
    och tror mer på förtryck och bedrägeri,
13 ska denna missgärning bli för er
    som en spricka i en fallfärdig mur,
som spricker mer och mer
    tills hela muren plötsligt rasar samman.
14 Den krossas i bitar, som man krossar en lerkruka,
    så våldsamt att man inte kan finna
en skärva som kan användas
    för att bära glöd från eldstaden
eller skopa upp lite vatten från källan.”

15 För så säger Herren, Herren, Israels Helige:

”Vänd om och var stilla,
    så ska ni räddas.
I stillhet och förtröstan finns er styrka.
    Men ni ville inte.
16 ’Nej’, säger ni,
    ’på hästar tar vi till flykten.’
Därför ska ni också få fly.
    ’På snabba hästar ska vi rida.’
Därför ska också era förföljare vara snabba.
17     Tusen ska fly för en endas hot,
och för fem mäns hot ska ni alla fly,
    tills det som är kvar av er
liknar en flaggstång på en bergshöjd,
    ett banér på en kulle.”

18 Men ändå väntar Herren på att få visa er nåd,
    han reser sig för att förbarma sig över er.
För Herren är en rättvis Gud.
    Lyckliga är alla de som väntar på honom!

19 Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer, för han ska vara nådig mot dig när du ropar. När han hör dig ska han svara dig. 20 Även om han ger dig nödens bröd och lidandets vatten, ska inte dina lärare längre hållas gömda, utan du ska få se dem. 21 Om du viker av åt något håll, kommer du att bakom dig få höra en röst som säger: ”Här är vägen, följ den!” 22 Du ska betrakta som orent allt silver och guld som dina snidade och gjutna avgudar varit belagda med, kasta bort det som ett orenat plagg och säg: ”Bort med detta!”

23 Då ska han ge dig regn över säden som du sår i din jord, och marken ska ge en god och riklig skörd. Då ska din boskap beta på vidsträckta ängar. 24 Oxar och åsnor, dina arbetsdjur, ska äta foder och kross av säd som rensats med vanna och kastskovel. 25 På alla berg och höjder ska vattenströmmar flöda fram på den stora slaktdagen, då tornen faller. 26 Månen ska lysa som solen, och solskenet ska vara sju gånger klarare, som sju dagars ljus, när dagen är inne då Herren förbinder sitt folks skador och läker deras sår efter slagen de fått.

27 Se, Herrens namn kommer långt bortifrån,
    flammande av vrede, omgiven av ett tjockt rökmoln.
Hans läppar darrar av upprördhet.
    Hans ord är som en uppslukande eld.
28 Hans andedräkt är som en flod
    som väller fram och når människorna till halsen.
Han skakar om folken i ofärdens såll
    och lägger ett betsel i deras mun och för bort dem.
29 Men ni ska få sjunga
    som man sjunger under en natt inför en helig högtid,
glädjas som när man till flöjttoner drar upp till Herrens berg, Israels klippa.
30     Och Herren ska låta höra sin majestätiska röst,
hans ska visa sin arm och slå med rasande vrede
    och med förtärande eld, storm, skyfall och hagel.
31 Herrens röst ska sätta skräck i assyrierna,
    när han slår dem med sin stav.
32 Vid varje slag av den straffande staven,
    som Herren lägger på dem,
ska pukor och harpor spelas.
    Med sin arm strider han mot dem.[g]
33 Tofet[h] har varit redo länge,
    det har förberetts för kungen.
Eldstaden har gjorts i ordning, den är djup och bred
    och där finns rikligt med eld och ved.
Herrens andedräkt ska antända den som en svavelström.

Footnotes

  1. 28:10 Citatet (inkl. v. 9) är ett hån som riktas mot Jesaja, och ord-/stavelsekonstruktionen i v. 10 låter sig inte översättas; även dess innebörd är oviss. Det låter ungefär som tsaw la tsaw, tsaw la tsaw, kaw la kaw, kaw la kaw…, motsvarande en sorts ”abrakadabra”.
  2. 28:13 Se not till v. 10.
  3. 28:16 Mer ordagrant skynda sig/förhasta; grundtextens innebörd är något osäker.
  4. 28:25 Översättningen av flera av detaljerna (sädesslag, redskap, arbetssätt) i v. 25-28 är osäker.
  5. 29:2 På hebreiska Ariel. Ariel kan också översättas Guds lejon, eller: altarhärd; se Hes 43:15.
  6. 29:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  7. 30:32 Grundtextens innebörd är oviss och översättningen högst osäker.
  8. 30:33 Betyder eldgrop/eldstad och var en avskrädesplats utanför Jerusalem där man bl.a. offrade åt guden Molok (vars namn kommer från ordet för ”kung”).