Add parallel Print Page Options

Profetia över Ariel (Jerusalem)

29 Ve över Ariel, Ariel,
    staden där David slog sig ner.
Lägg år till år,
    låt högtidscykeln fullbordas.
Jag ska anfalla Ariel,
    och då blir det sorg och klagan.
    Ariel blir då min altarhärd[a].
Jag ska slå läger
    och omringa dig med belägringstorn
    och bygga upp vallar mot dig.
Du ska förnedras
    och få tala krälande i gruset,
mumlande ur stoftet.
    Som en spöklik röst från jorden
ska du stöna fram dina ord.

Men dina många fiender ska då bli som damm,
    de våldsammas hop som agnar för vinden.
Oväntat och plötsligt ska det ske.
    Härskarornas Herre ska själv gripa in,
med åska och dån och larm,
    med storm och jordbävning
och flammor av förtärande eld.
    Som en dröm, som en nattlig syn,
blir då hopen av alla folk
    som stred mot Ariel,
anföll det, dess befästning
    och belägrade det.
Som när en hungrig drömmer om att han äter
    men fortfarande är hungrig när han vaknar,
och som när en törstig drömmer om att han dricker
    men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen,
så blir det med hela den hop av folk och länder
    som dragit ut i strid mot berget Sion.

Häpna och förundras!
    Stirra er blinda, så att ni inget ser!
Var berusade, men inte av vin,
    ragla, fast inte av öl!
10 Herren har låtit en sömnens ande drabba er.
    Han har tillslutit era ögon
– profeternas –
    och han har täckt över era huvuden
– siarnas.

11 För hela denna syn har för er blivit som en förseglad bokrulle. När man räcker den till någon läskunnig och ber honom läsa, svarar han: ”Jag kan inte. Den är förseglad.” 12 Om man räcker den till någon som inte kan läsa och ber honom läsa, så svarar denne: ”Jag kan inte läsa.”

13 Herren säger:

”Det här folket nalkas mig med sina ord
    och ärar mig med sin mun,
men deras hjärtan är långt ifrån mig,
    och deras gudsfruktan är bara inlärda människobud.
14 Därför ska jag än en gång
    göra stora under bland detta folk,
förunderliga ting.
    De visas vishet ska förgå
och de förståndigas förstånd komma bort.”
15     Ve dem som i djupen
försöker dölja sina planer för Herren
    och utför sina gärningar i mörkret
och säger:
    ”Vem skulle kunna se oss
eller veta något om oss?”
16     Ni vänder ju allting upp och ner![b]
Kan leran likställas med krukmakaren?
    Kan det som är gjort säga till den som gjorde det:
”Han har inte gjort mig?”
    Kan det som är format säga till den som formade det:
”Han kan ingenting!”

17 Snart, efter en liten tid,
    ska Libanon förvandlas till bördig åkermark
och åkermark räknas som skog.
18     På den dagen ska de döva kunna höra
orden ur en bok,
    och ur dunkel och mörker
ska de blinda kunna se.
19     De ödmjuka ska än en gång glädjas i Herren,
och de fattiga ska fröjdas i Israels Helige.
20     De grymma ska försvinna,
bespottarna förgås,
    alla ontsinta utplånas,
21 de som anklagade den oskyldige i rätten,
    låg på lur för domare i porten
och med falskt vittnesbörd
    berövade den rättfärdige sin rätt.

22 Därför säger Herren till Jakobs släkt, han som befriade Abraham:

”Jakob ska inte längre behöva blygas
    och inte mer blekna.
23 För när han ser sina barn,
    mina händers verk i sin mitt,
ska de hålla mitt namn heligt.
    Jakobs Helige ska de hålla helig,
bäva för Israels Gud.
24     De som i sin ande farit vilse ska få insikt,
och de missnöjda ska låta sig undervisas.”

Footnotes

  1. 29:2 På hebreiska Ariel. Ariel kan också översättas Guds lejon, eller: altarhärd; se Hes 43:15.
  2. 29:16 Grundtextens innebörd är osäker.