Jesaja 31-34

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

31 Ve dem som far till Egypten för att få hjälp!
    De litar på hästar
och förtröstar på de många vagnarna
    och den stora mängden av ryttare.
De vänder sig inte till Israels Helige
    och söker inte Herren.
² Men han är också vis,
    han låter olyckan komma
och tar inte tillbaka vad han sagt,
    utan reser sig mot de ondas släkt
och mot dem som hjälper andra göra orätt.
³     Egypterna är människor och inte Gud.
Deras hästar är av kött och inte ande.
    När Herren sträcker ut sin hand
vacklar hjälparen,
    och den som skulle hjälpas faller.
Tillsammans går de under.

”När ett lejon ryter över sitt byte,
    bryr det sig inte om herdarnas rop och skrik
när de samlas mot det.
    Så ska härskarornas Herre komma ner
för att strida på Sions berg, på Sions höjd.
⁵     Som en svävande fågel
ska härskarornas Herre skydda Jerusalem,
    skydda och befria,
skona^[a] och rädda.”

⁸ ”Och Assyrien ska falla,
    men inte för människors svärd,
utan ett svärd som inte är en människas
    ska slå ner det.
Det ska fly för svärdet,
    och dess unga män ska göras till slavar.
⁹ Dess fäste ska förgås av skräck
    och dess furstar fly i panik från banéret,
säger Herren,
    som har sin eld på Sion
    och sin ugn i Jerusalem.”

³ Då ska de seendes ögon inte slutas,
    och de som hör ska lyssna.
⁴ De tanklösa ska förstå och få kunskap,
    och de som stammar ska kunna tala flytande och tydligt.
⁵ Dåren ska inte längre kallas ädel
    och skurken inte längre respekteras.
⁶ För en dåre talar dårskap,
    han är upptagen med det som är orätt,
han agerar gudlöst
    och talar lögner om Herren.
Han lämnar den hungrande i sin svält
    och låter inte den törstande dricka.
⁷ Skurkens metoder är onda
    och han gör upp onda planer
för att förgöra de ödmjuka med lögnaktigt tal,
    när de fattiga vädjar om rättvisa.
⁸ Men en ädel människa har ädla planer
    och står för det som är ädelt.

⁹ Ni kvinnor som är så sorglösa,
    hör på mig!
Ni döttrar som är så säkra,
    lyssna på vad jag har att säga!
¹⁰ Inom drygt ett år kommer ni att darra,
    ni sorglösa.
Vinskörden kommer att slå fel,
    och frukten uteblir.
¹¹ Bäva, ni sorglösa kvinnor,
    darra, ni säkra!
Ta av er alla era kläder
    och klä er i säcktyg!
¹² Sörj över era bördiga åkerfält
    och över de fruktbara vinstockarna,
¹³ över mitt folks marker,
    där törnen och tistlar växer fram,
och över alla glädjefyllda hus
    och den muntra staden.
¹⁴ Befästningen ska överges,
    den befolkade staden tömmas.
Ofelhöjden och tornet blir ödemark för alltid,
    till glädje för åsnor och betesmark för hjordar,
¹⁵ tills Anden från höjden utgjuts över oss.
    Då ska öknen bli bördig mark
och åkrarna betraktas som skog.
¹⁶     Rätten ska bo i öknen
och rättfärdigheten leva på det bördiga fältet.
¹⁷     Rättfärdigheten ger frid,
dess frukt är lugn och trygghet för evigt.
¹⁸     Mitt folk ska bo på fridfulla ställen,
i trygga hem,
    på ostörda viloplatser,
¹⁹ Men det ska hagla när skogen fälls
    och staden jämnas med marken.
²⁰ Lyckliga är ni som sår vid alla vatten
    och låter er boskap och era åsnor beta fritt.

² Var nådig mot oss, Herre,
    för vi väntar på dig.
Var vår styrka varje morgon
    och vår räddning i nödens tid.
³ Folken flyr för din rösts väldiga dån,
    de skingras inför ditt majestät.
⁴ Som gräshoppor plundrar de er,
    som en gräshoppssvärm anfaller de.

⁵ Upphöjd är Herren som bor i höjden.
    Han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
⁶ Han är den säkra grunden för dina tider,^[b]
    en källa till räddning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan är dess skatt.

⁷ Se! Deras hjältar klagar på gatorna,
    fredens budbärare gråter bittert.
⁸ Vägarna ligger öde,
    ingen färdas på stigarna.
Förbundet är brutet,
    vittnena^[c] föraktas
och en människa betyder inget.
⁹     Landet sörjer och tynar bort.
Libanon blygs och torkar ut.
    Sharon har blivit som ödemark.
I Bashan och Karmel faller löven.

¹⁰ Men Herren säger: ”Nu ska jag resa mig
    och visa min höghet, min upphöjdhet.
¹¹ Ni är havande med halm
    och föder strå.
Er andedräkt är en eld
    som förtär er.
¹² Folken ska brännas till aska,
    likt törnen som huggs ner och kastas i elden.”

¹³ Hör vad jag har gjort,
    ni som är långt borta!
Och ni som är nära,
    lägg märke till min makt!
¹⁴ Syndarna i Sion darrar,
    bävan drabbar de gudlösa.
”Vem av oss kan bo vid en förtärande eld,
    vid eviga lågor?”
¹⁵ Den som lever rättfärdigt
    och talar det rätta,
den som avvisar vad man kan få genom utpressning
    och inte låter sina händer ta emot mutor,
den som inte vill höra talas om våldsdåd
    och vägrar se åt onda gärningar.
¹⁶ Han får bo på höjderna,
    klippfästen ska vara hans tillflykt.
Han ska ha tillräckligt med mat
    och inte behöva sakna vatten.

¹⁷ Dina ögon ska se kungen i hans härlighet
    och ett vidsträckt land i fjärran.
¹⁸ Du ska då i din tanke
    gå tillbaka till den fruktansvärda tiden.
”Var är nu han som höll räkning?
    Var är skatteindrivaren?
Och han som räknade tornen?”
¹⁹     Nu slipper du se det grymma folket,
som talade så underligt, ett främmande
    obegripligt språk.

²⁰ Se på Sion, våra högtiders stad!
    Du ska få se Jerusalem,
en trygg boplats,
    ett tält som inte behöver flyttas,
vars pluggar aldrig dras upp
    och vars linor inte slits av.
²¹ Där ska Herren finnas för oss
    i sitt majestät.
Där flyter breda floder och strömmar,
    men inga farkoster med åror färdas där,
inte heller mäktiga krigsskepp med segel.
²²     För Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
    och Herren är vår kung,
han är den som räddar oss.

²³ Dina tåg hänger slaka
    och håller inte masten fäst,
inte heller är seglet spänt.^[d]
    Mycket byte ska då delas,
och även de lama ska vara med och få sin del.
²⁴     Ingen invånare ska längre säga:
”Jag är sjuk.”
    Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.

⁵ Mitt svärd syns på himlen^[e]
    och kommer över Edom,
över det folk jag ska straffa
    och har vigt åt förintelse.
⁶ Herrens svärd dryper av blod.
    Det är täckt av fett,
av blod från lamm och getter
    och fett från baggars njurar.
Herren har en offerfest i Bosra,
    en stor slakt i Edoms land.
⁷ Vildoxarna faller med dem,
    stutar och tjurar.
Landet ska dränkas i blod
    och marken mättas av fett.

⁸ Det är en hämndens dag för Herren,
    ett bestraffningens år för Sions skull.
⁹ Bäckarna i Edom omvandlas till tjära
    och myllan till svavel.
Hela dess land blir till brinnande tjära.
¹⁰     Varken natt eller dag ska det slockna,
röken ska stiga oupphörligt.
    Landet ska ligga öde
från generation till generation,
    ingen ska någonsin passera genom det.
¹¹ Pelikaner och trappfåglar ska ta det i besittning,
    tornugglor och korpar ska hålla till där.
Ett mätsnöre ska dras över landet
    och ett stenlod sänkas ner,
    allt ska ligga öde och tomt.^[f]
12 Inget ska finnas kvar för dess förnäma män
    att bygga ett rike av,
och dess furstar ska försvinna.
¹³     Törnen ska växa upp i palatsen,
nässlor och tistel i fästningarna,
    och platsen blir ett tillhåll för schakaler,
ett hem för berguvar.
¹⁴     Ökendjuren möts där med hyenor,
raggiga bockar kallar på varandra.
    Där bor också nattens varelse Lilit
och finner en viloplats.
¹⁵     Där bygger ugglan sitt bo,
lägger sina ägg,
    ruvar och skyddar sina ungar.
Där samlas också falkar i par.

Ingen av dem ska utelämnas,
    ingenting ska saknas.
För så har han befallt,
    och hans Ande samlar dem alla.
¹⁷ Han har delat upp landet åt dem
    och med mätsnöre gett dem deras del.
De ska äga landet för alltid
    och bo där i alla kommande generationer.