Jesaja 32-33
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Det rättfärdiga riket
32 En kung ska regera i rättfärdighet
och furstar styra med rättvisa.
2 Var man ska då vara som en tillflykt i stormen
och som ett skydd för stormvinden,
som vattenströmmar i ödemarken
och som skuggan av en väldig klippa i ett uttorkat land.
3 Då ska de seendes ögon inte slutas,
och de som hör ska lyssna.
4 De tanklösa ska förstå och få kunskap,
och de som stammar ska kunna tala flytande och tydligt.
5 Dåren ska inte längre kallas ädel
och skurken inte längre respekteras.
6 För en dåre talar dårskap,
han är upptagen med det som är orätt,
han agerar gudlöst
och talar lögner om Herren.
Han lämnar den hungrande i sin svält
och låter inte den törstande dricka.
7 Skurkens metoder är onda
och han gör upp onda planer
för att förgöra de ödmjuka med lögnaktigt tal,
när de fattiga vädjar om rättvisa.
8 Men en ädel människa har ädla planer
och står för det som är ädelt.
9 Ni kvinnor som är så sorglösa,
hör på mig!
Ni döttrar som är så säkra,
lyssna på vad jag har att säga!
10 Inom drygt ett år kommer ni att darra,
ni sorglösa.
Vinskörden kommer att slå fel,
och frukten uteblir.
11 Bäva, ni sorglösa kvinnor,
darra, ni säkra!
Ta av er alla era kläder
och klä er i säcktyg!
12 Sörj över era bördiga åkerfält
och över de fruktbara vinstockarna,
13 över mitt folks marker,
där törnen och tistlar växer fram,
och över alla glädjefyllda hus
och den muntra staden.
14 Befästningen ska överges,
den befolkade staden tömmas.
Ofelhöjden och tornet blir ödemark för alltid,
till glädje för åsnor och betesmark för hjordar,
15 tills Anden från höjden utgjuts över oss.
Då ska öknen bli bördig mark
och åkrarna betraktas som skog.
16 Rätten ska bo i öknen
och rättfärdigheten leva på det bördiga fältet.
17 Rättfärdigheten ger frid,
dess frukt är lugn och trygghet för evigt.
18 Mitt folk ska bo på fridfulla ställen,
i trygga hem,
på ostörda viloplatser,
19 Men det ska hagla när skogen fälls
och staden jämnas med marken.
20 Lyckliga är ni som sår vid alla vatten
och låter er boskap och era åsnor beta fritt.
Herren är en domare
33 Ve dig som förstör
men själv inte blir förstörd,
förråder men inte själv blir förrådd!
När du slutat förstöra
ska du själv bli förstörd,
och när du slutat förråda
ska du själv bli förrådd.
2 Var nådig mot oss, Herre,
för vi väntar på dig.
Var vår styrka varje morgon
och vår räddning i nödens tid.
3 Folken flyr för din rösts väldiga dån,
de skingras inför ditt majestät.
4 Som gräshoppor plundrar de er,
som en gräshoppssvärm anfaller de.
5 Upphöjd är Herren som bor i höjden.
Han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 Han är den säkra grunden för dina tider,[a]
en källa till räddning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan är dess skatt.
7 Se! Deras hjältar klagar på gatorna,
fredens budbärare gråter bittert.
8 Vägarna ligger öde,
ingen färdas på stigarna.
Förbundet är brutet,
vittnena[b] föraktas
och en människa betyder inget.
9 Landet sörjer och tynar bort.
Libanon blygs och torkar ut.
Sharon har blivit som ödemark.
I Bashan och Karmel faller löven.
10 Men Herren säger: ”Nu ska jag resa mig
och visa min höghet, min upphöjdhet.
11 Ni är havande med halm
och föder strå.
Er andedräkt är en eld
som förtär er.
12 Folken ska brännas till aska,
likt törnen som huggs ner och kastas i elden.”
13 Hör vad jag har gjort,
ni som är långt borta!
Och ni som är nära,
lägg märke till min makt!
14 Syndarna i Sion darrar,
bävan drabbar de gudlösa.
”Vem av oss kan bo vid en förtärande eld,
vid eviga lågor?”
15 Den som lever rättfärdigt
och talar det rätta,
den som avvisar vad man kan få genom utpressning
och inte låter sina händer ta emot mutor,
den som inte vill höra talas om våldsdåd
och vägrar se åt onda gärningar.
16 Han får bo på höjderna,
klippfästen ska vara hans tillflykt.
Han ska ha tillräckligt med mat
och inte behöva sakna vatten.
17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet
och ett vidsträckt land i fjärran.
18 Du ska då i din tanke
gå tillbaka till den fruktansvärda tiden.
”Var är nu han som höll räkning?
Var är skatteindrivaren?
Och han som räknade tornen?”
19 Nu slipper du se det grymma folket,
som talade så underligt, ett främmande
obegripligt språk.
20 Se på Sion, våra högtiders stad!
Du ska få se Jerusalem,
en trygg boplats,
ett tält som inte behöver flyttas,
vars pluggar aldrig dras upp
och vars linor inte slits av.
21 Där ska Herren finnas för oss
i sitt majestät.
Där flyter breda floder och strömmar,
men inga farkoster med åror färdas där,
inte heller mäktiga krigsskepp med segel.
22 För Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
och Herren är vår kung,
han är den som räddar oss.
23 Dina tåg hänger slaka
och håller inte masten fäst,
inte heller är seglet spänt.[c]
Mycket byte ska då delas,
och även de lama ska vara med och få sin del.
24 Ingen invånare ska längre säga:
”Jag är sjuk.”
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.