Add parallel Print Page Options

Domen över Edom och andra folk

34 Kom, alla folk, och lyssna!
    Hör på, alla länder!
Låt hela jorden
    och allt som finns på den lyssna,
jorden och allt som kommit upp ur den!
    Herrens vrede rasar mot alla folk,
den är upptänd mot alla deras härskaror.
    Han vill förinta dem
och utlämna dem till slakt.
    Deras slagna ska kastas bort,
stanken av deras lik stiga,
    och bergen ska flyta av deras blod.
Himlens stjärnor ska blekna
    och himlen rullas ihop som en bokrulle,
alla dess stjärnor ska falla till marken
    som vissna löv från vinrankan,
som övermogen frukt från fikonträdet.

Mitt svärd syns på himlen[a]
    och kommer över Edom,
över det folk jag ska straffa
    och har vigt åt förintelse.
Herrens svärd dryper av blod.
    Det är täckt av fett,
av blod från lamm och getter
    och fett från baggars njurar.
Herren har en offerfest i Bosra,
    en stor slakt i Edoms land.
Vildoxarna faller med dem,
    stutar och tjurar.
Landet ska dränkas i blod
    och marken mättas av fett.

Det är en hämndens dag för Herren,
    ett bestraffningens år för Sions skull.
Bäckarna i Edom omvandlas till tjära
    och myllan till svavel.
Hela dess land blir till brinnande tjära.
10     Varken natt eller dag ska det slockna,
röken ska stiga oupphörligt.
    Landet ska ligga öde
från generation till generation,
    ingen ska någonsin passera genom det.
11 Pelikaner och trappfåglar ska ta det i besittning,
    tornugglor och korpar ska hålla till där.
Ett mätsnöre ska dras över landet
    och ett stenlod sänkas ner,
    allt ska ligga öde och tomt.[b]
12 Inget ska finnas kvar för dess förnäma män
    att bygga ett rike av,
och dess furstar ska försvinna.
13     Törnen ska växa upp i palatsen,
nässlor och tistel i fästningarna,
    och platsen blir ett tillhåll för schakaler,
ett hem för berguvar.
14     Ökendjuren möts där med hyenor,
raggiga bockar kallar på varandra.
    Där bor också nattens varelse Lilit
och finner en viloplats.
15     Där bygger ugglan sitt bo,
lägger sina ägg,
    ruvar och skyddar sina ungar.
Där samlas också falkar i par.

16 Studera Herrens bok, läs och se efter!

Ingen av dem ska utelämnas,
    ingenting ska saknas.
För så har han befallt,
    och hans Ande samlar dem alla.
17 Han har delat upp landet åt dem
    och med mätsnöre gett dem deras del.
De ska äga landet för alltid
    och bo där i alla kommande generationer.

Den heliga vägen

35 Öknen och ödemarken ska glädjas
    och vildmarken blomma som en lilja.
Den ska spricka ut i blomning,
    fröjdas och ropa av glädje.
Libanons härlighet ska ges åt den,
    Karmels och Sharons prakt.
Folket ska få se Herrens härlighet,
    vår Guds majestät.

Styrk svaga händer,
    ge stadga åt vacklande knän!
Säg till dem som är rädda:
    ”Var starka, var inte rädda,
för er Gud kommer med hämnd,
    Guds straff kommer,
men han ska rädda er.”

Då ska de blindas ögon öppnas
    och de dövas öron höra.
Den lame ska hoppa som en hjort
    och den stumme ropa av glädje.
Vatten ska bryta fram i öknen
    och strömmar i ödemarken.
Förbränd mark ska förvandlas till en sjö,
    törstande jord till en källa,
och där schakalerna nu håller till
    ska det växa gräs, vass och papyrus.

Där ska det gå en huvudled, en väg
    som ska kallas den heliga vägen.
Ingen oren får gå där,
    utan den är till för dem som går på vägen.
Inga dårar ska vandra omkring på den.[c]
    Där finns inga lejon,
dit kommer inga rovdjur.
    Bara de befriade ska vandra där.
10 De som Herren friköpt ska återvända
    och komma till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
    Fröjd och glädje ska följa dem,
sorg och suckan flyr.

Assyrien hotar Juda

(2 Kung 18:13-37; 2 Krön 32:1-19)

36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen av Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem. Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakish mot kung Hiskia i Jerusalem. Där stannade befälhavaren vid Övre dammens utlopp, på vägen till Valkarfältet.

Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son.

Då sa den assyriske befälhavaren till dem: ”Säg nu till Hiskia:

Så säger den store kungen, kungen av Assyrien: ’Vad är det som gör dig så säker?’ Jag säger: ’Det är bara tomma ord att du har styrka och makt att föra krig! Vem stöder du dig på när du sätter dig upp mot mig? Du stöder dig på Egypten, denna avbrutna vasstav, som genomborrar den hand som lutar sig mot den. Sådan är farao, kungen av Egypten, mot alla som stöder sig på honom.’ Men du kanske säger till mig: ’Vi förlitar oss på Herren, vår Gud.’ Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia förstörde och befallde Juda och Jerusalem att bara tillbe vid detta altare?

Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem. Hur skulle du kunna slå tillbaka den minsta av min herres ståthållare? Och så stöder du dig på vagnar och hästar från Egypten! 10 Skulle jag utan Herrens vilja ha dragit upp till det här landet för att ödelägga det? Det var Herren som sa till mig: ’Dra upp mot detta land och ödelägg det!’ ”

11 Då svarade Eljakim, Shevna och Joach den assyriske befälhavaren: ”Tala arameiska till oss, dina tjänare, för det kan vi förstå. Tala inte hebreiska, för då kommer folket på muren att höra det.”

12 Men befälhavaren svarade: ”Skulle det vara till dig och din herre som min herre har skickat mig för att säga detta? Är det inte till dem som sitter på muren, dem som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”

13 Sedan stod befälhavaren upp och ropade högt på hebreiska: ”Hör här vad den store kungen, kungen av Assyrien, säger! 14 Så säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er.’ 15 Låt inte Hiskia övertala er att lita på Herren, när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad kommer inte att överlämnas åt kungen av Assyrien.

16 Hör inte på Hiskia, för så säger kungen av Assyrien: Gör upp fredligt med mig och kom ut till mig, så får var och en av er äta av sin egen vingård och sitt fikonträd och dricka vatten ur sin egen brunn, 17 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land som ger säd och vin, ett land där det finns mat och vingårdar.

18 Låt inte Hiskia lura er när han säger att Herren ska befria er! Har någonsin något annat lands gudar befriat sitt land ur den assyriske kungens makt? 19 Var är Hamats och Arpads gudar? Och var är Sefarvajims gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur min hand? 20 Vilken av dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land från min makt? Skulle Herren då kunna rädda Jerusalem ur min makt?”

21 Men de stod tyst och svarade inte med ett ord, för kungen hade gett dem order om att inte svara honom.

22 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, kungens sekreterare Shevna, och kanslern Joach, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och talade om för honom vad befälhavaren hade sagt.

Footnotes

  1. 34:5 Grundtextens innebörd är osäker. Orden i denna mening härstammar från en handskrift från Qumran.
  2. 34:11 Grundtextens exakta innebörd är osäker. Framför allt är flera av djurnamnen i v. 11-15 osäkra, t.ex. uggla i v. 15 kan ev. också syfta på någon sorts orm. Mest omdiskuterad är nattens varelse i v. 14, som kan tolkas syfta på någon form av demon.
  3. 35:8 Eller: Inte ens de dumma ska gå vilse på den. I versens senare hälft är grundtextens innebörd oviss.