Add parallel Print Page Options

Den ende Guden

44 Lyssna nu, min tjänare Jakob,
    Israel, som jag har utvalt:
Så säger Herren,
    som skapade dig
och formade dig i moderlivet,
    han som hjälper dig:
Var inte rädd, min tjänare Jakob,
    Jeshurun[a], som jag har utvalt.
Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
    floder över uttorkat land.
Jag ska utgjuta min Ande
    över dina barn
och mina välsignelser
    över dina ättlingar.
De ska växa upp bland gräset,
    som pilträd på en flodstrand.
En ska säga: ’Jag tillhör Herren’,
    en annan bära Jakobs namn,
en tredje ska skriva
    att han är Herrens
och hedras med namnet Israel.”

Så säger Herren, Israels kung och befriare,
    härskarornas Herre:
”Jag är den förste och jag är den siste.
    Det finns ingen annan Gud än jag.
Vem är som jag?
    Låt honom tala om det,
förklara, lägga fram för mig
    vad som hänt sedan jag formade mitt folk i urtiden,
och vad som ska komma.[b]
    Låt dem berätta vad som ska komma att ske.
Var inte förskräckta, var inte rädda!
    Har jag inte förkunnat
och förutsagt detta för länge sedan?
    Ni är mina vittnen.
Finns det någon annan Gud än jag?
    Nej, ingen annan klippa finns, jag vet ingen.”

Avgudarnas meningslöshet

De som bygger avgudar åt sig är ingenting.
    Deras älskade beläten har ingen hjälp att ge.
Deras vittnen ser inget och vet inget,
    de får stå där med skam.
10 Vem gör sig en gud, gjuter en gudabild
    som inte är till någon nytta för honom?
11 Alla hans anhängare ska stå med skam,
    för hantverkarna som gjort dem är själva bara människor.
Låt dem alla samlas och ställa sig där.
    Alla ska de stå där med skam och i skräck.

12 Smeden bearbetar järn vid sitt städ, i glöden,
    och formar det med hammare med all sin kraft.
Han blir hungrig och trött,
    dricker inget vatten och blir matt.[c]
13 Snickaren tar mått med band,
    sätter ut märken med krita
och hugger ut den med stämjärn.
    Han märker ut formen med passare,
formar den som en människa i all hennes glans,
    som sedan kan bo i ett tempel.
14 Man hugger ner cedrar åt sig,
    tar cypress och ek
och låter dem växa bland skogens träd,
    eller planterar ett cederträd som regnet får att växa.[d]
15 Av trädet får man sedan ved
    att värma sig med
    och för att tända en eld för att baka bröd.
Men man gör också en gud som man tillber
    och faller ner inför.
16 Hälften av träet använder man till en brasa
    där man lagar mat och steker kött att mätta sig med,
värmer sig och säger:
    ”Så, nu är jag varm, nu kan jag sitta och se på elden.”
17 Av resten gör man en gud, en avgud,
    som man faller ner för, dyrkar
och ber till och säger:
    ”Rädda mig! Du är min gud!”
18 Dessa vet ingenting, förstår ingenting,
    deras ögon är tillslutna så att de inte kan se,
    liksom deras sinnen så att de inte kan fatta.
19 Ingen tänker efter,
    ingen har vett och förstånd att säga:
”Jag har eldat upp hälften av det
    för att baka bröd på kolen, steka kött och äta.
Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?
    Skulle jag falla ner för ett stycke trä?”
20 Den som sätter sin lit till aska lurar sig själv.
    Han kan inte rädda sig själv
eller säga: ”Det som jag har här i min hand är en lögn.”

Guds skaparmakt

21 ”Tänk på detta, Jakob,
    Israel, för du är min tjänare!
Jag har format dig, du är min tjänare, Israel,
    och jag ska inte glömma bort dig.
22 Jag har utplånat dina synder som ett moln,
    dina brott som morgondimman.
Vänd om till mig,
    för jag har friköpt dig.”

23 Sjung av glädje, ni himlar,
    om vad Herren har gjort!
Ropa högt, jordens djup!
    Stäm upp en sång, ni berg,
du skog med alla dina träd,
    för Herren har friköpt Jakob
och visar sig härlig i Israel!

Jerusalem ska bli bebott

24 Så säger Herren, din befriare,
    han som formade dig i moderlivet:

”Jag är Herren
    som har skapat allt,
    som ensam spänt upp himlarna
    och ensam brett ut jorden.
25 Jag är den som tillintetgör de falska profeterna
    och gör spåmännen till dårar,
som förkastar de visas lärdom
    och gör den till dårskap.
26 Men jag verkställer mina tjänares ord
    och fullföljer vad mina sändebud sagt.

Jag säger om Jerusalem:
    ’Det ska bli bebott,’
och om Juda städer:
    ’De ska bli uppbyggda.’
    Jag ska resa upp deras ruiner igen.
27 Jag säger till havsdjupet:
    ’Torka ut!’
    Och jag torkar ut dina floder.
28 Jag säger om Kyros: ’Han är min herde,
    han ska förverkliga allt jag vill.’
Han ska säga om Jerusalem:
    ’Det ska bli uppbyggt,’
och om templet:
    ’Dess grund ska läggas.’

Kyros som Herrens redskap

45 Så säger Herren till sin smorde, Kyros,
    som han har tagit vid högra handen
för att lägga folken under honom,
    för att avväpna kungar
och för att öppna portar för honom,
    som aldrig mer ska stängas.
’Jag ska gå före dig och jämna ut bergen,[e]
    krossa kopparportar
och slå sönder järnbommar.
    Jag ska ge dig skatter
som ligger gömda i mörkret,
    och hemliga rikedomar,
för att du ska förstå att jag
    som kallar dig vid ditt namn
    är Herren, Israels Gud.
För min tjänare Jakobs skull,
    för Israel, min utvalde,
kallade jag dig vid namn
    och gav dig ett hedersnamn,
    fastän du inte känner mig.
Jag är Herren, ingen annan finns,
    utom mig finns ingen Gud.
    Fastän du inte känner mig så ska jag styrka dig,
för att man i hela världen från öster till väster
    ska förstå att det inte finns någon annan än jag.
Jag är Herren, och det finns ingen annan.
    Jag skapar både ljus och mörker.
Jag skapar lycka och olycka.
    Jag, Herren, gör allt detta.’

Låt det regna, himlar där ovan!
    Låt rättfärdighet flöda ur skyarna!
Låt jorden öppna sig, frälsningen bära frukt,
    och rättfärdigheten växa fram.
Jag, Herren, har skapat allt detta.

Ve den som tvistar med sin Skapare,
    den som bara är en av många krukskärvor på marken.
Inte säger väl leran till den som formar den:
    ’Vad gör du?’
Eller säger ditt verk:
    ’Denne har inga händer.’
10 Ve den som säger till sin far:
    ’Vad är det du avlar?’
eller till sin mor:
    ’Vad är det du föder?’ ”

11 Så säger Herren, Israels Helige,
    dess skapare:
”När det gäller det som ska komma,
    ställer ni frågor till mig om mina barn,
eller befaller ni mig
    vad jag ska göra?
12 Det är jag som skapat jorden och människorna på den.
    Med mina händer har jag utbrett himlarna
och gett order till hela dess härskara.
13     Jag har låtit honom[f] uppstå i rättfärdighet,
och jag ska jämna hans väg.
    Han ska bygga upp min stad
och befria mina bortförda,
    utan betalning, utan lön,”
säger härskarornas Herre.

14 Så säger Herren:

”Egyptens rikedomar,
    Kushs handel och Sebas resliga folk
ska överföras till dig,
    alltsammans ska bli ditt.
De ska följa dig som fångar i kedjor
    och falla ner inför dig och be och säga:
’Gud är sannerligen med dig,
    ingen annan finns,
ingen annan är Gud.’ ”

15 Du är sannerligen en dold Gud,
    du Israels räddare.
16 Alla avgudatillverkare ska få skämmas
    och komma i vanära,
    förnedring är vad som väntar dem.
17 Men Israel kommer att räddas av Herren,
    han räddar dem för evigt.
Ni kommer aldrig någonsin
    att hamna i skam eller vanära.

18 Så säger Herren som skapat himlarna,
    han som är Gud,
som formade jorden,
    gjorde den, grundlade den,
    skapade den,
inte till att vara tom utan bebodd:
    ”Jag är Herren, och det finns ingen annan.
19 Jag har inte talat i hemlighet,
    någonstans i ett mörkt land,
inte uppmanat Jakobs ättlingar
    att söka mig i tomheten.
Jag är Herren,
    vad jag talar är rättfärdigt och sant,
    mina ord är att lita på.

20 Samlas här, kom hit, kom samman,
    ni som räddats bland folken!
De som bär omkring på trägudar
    och ber till en gud som inte kan hjälpa dem
    är utan vett.
21     Berätta, lägg fram vad ni har att säga,
rådgör med varandra.
    Vem har förutsagt detta i en gången tid,
berättat det för länge sedan?
    Är det inte jag, Herren?
Det finns ingen annan Gud än jag,
    en rättfärdig Gud och en räddare.
Ingen annan finns.

22 Vänd er till mig för att bli räddade,
    alla från jordens ändar!
    För jag är Gud, och det finns ingen annan.
23 Jag har svurit vid mig själv,
    rättfärdighetens ord har utgått ur min mun
    och kan aldrig tas tillbaka:
Alla människor ska böja knä inför mig,
    och alla ska komma till mig med sin bekännelse.
24 ’Endast i Herren finns rättfärdighet och styrka,’
    ska man säga.
Alla som har rasat mot honom
    ska komma inför honom i skam.
25 Genom Herren ska alla Israels ättlingar
    vinna rättfärdighet och seger.”

Babylons värdelösa avgudar

46 Bel sjunker ner, Nebo faller,
    deras gudabilder förs bort
på lastdjur och boskap.
    Dessa som ni burit
är en belastning,
    en börda för den trötte.
De sjunker ner och faller tillsammans,
    oförmögna att rädda bördan,
och själva går de i fångenskap.

”Hör på mig, Jakobs släkt,
    ni som finns kvar i Israel
och som jag haft omsorg om sedan ni föddes,
    burit ända från er tillblivelse.
Jag är densamme ända fram till er ålderdom,
    jag ska bära er när ert hår grånar.
Jag har skapat er
    och ska också sörja för er.
Jag ska uppehålla er
    och rädda er.

Vem kan ni jämföra mig med
    och likna mig vid?
Vem kan ni finna som är lik mig
    och kan jämföras med mig?
Några häller ut guld ur sin påse,
    väger upp silver på vågen,
lejer en guldsmed
    som tillverkar en gud,
och sedan faller man ner och tillber den.
    De lyfter den på axeln och bär den,
ställer ner den på sin plats,
    och där står den oförmögen att röra sig.
Om man ropar till den får man inget svar.
    Den kan inte rädda någon ur hans nöd.

Tänk på detta, begrunda[g] det,
    lägg det på minnet, ni överträdare.
Kom ihåg det förgångna,
    för jag är Gud,
    och det finns ingen Gud lik mig.
10 Jag berättar i förväg
    vad som kommer att hända,
    förutsäger det som ännu inte har skett.
Jag säger: Mina planer står fasta,
    och jag gör allt vad jag vill.
11 Jag kallar på en rovfågel från östern,
    en man som ska fullfölja min plan.
Det jag har sagt ska jag genomföra,
    det jag har planerat kommer jag att göra.
12 Lyssna på mig, ni envisa människor,
    ni som är fjärran från rättfärdigheten.
13 Jag låter min rättfärdighet närma sig,
    den är inte långt borta,
    och min räddning dröjer inte.
Jag ger Sion räddning,
    min härlighet åt Israel.

Dom över Babylon

47 Kom ner och sätt dig i stoftet,
    du jungfru, dotter Babylon!
Sätt dig på marken, utan tron,
    du kaldéernas dotter!
Du kommer aldrig mer att kallas
    den ljuvliga och den behagliga.
Ta en kvarn och mal din säd,
    ta av din slöja,
lyft upp dina kjolar och blotta benen,
    vada genom strömmar.
Din nakenhet ska blottas
    och din skam visas upp.
Jag ska hämnas,
    och ingen människa kan hindra mig.”

Vår befriare[h] heter härskarornas Herre,
    Israels Helige.

”Sitt i tystnad och gå in i mörkret,
    du kaldéernas dotter!
Aldrig mer kommer du att kallas
    kungarikenas drottning.
Jag var vred på mitt folk,
    vanhelgade min egendom
och lät dem falla i dina händer.
    Du visade dem ingen barmhärtighet.
Ditt ok tyngde till och med de gamla.
    Du tänkte att du skulle få vara
en drottning för alltid.
    Du bekymrade dig inte
och tänkte inte på vad som skulle kunna hända.

Lyssna nu, du som lever i överdåd,
    du som sitter så tryggt och säger för dig själv:
’Ingen är som jag!
    Jag kommer aldrig att sitta som änka
    eller mista mina barn.’
Men båda dessa öden ska drabba dig.
    På ett ögonblick, på en enda dag,
ska du bli både barnlös och änka.
    I fullt mått ska de drabba dig,
trots alla dina trolldomskonster
    och dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du kände dig säker i din ondska
    och tänkte: ’Ingen ser mig.’
Din vishet och kunskap förledde dig,
    och du tänkte för dig själv:
    ’Ingen är som jag!’
11 Men en olycka ska drabba dig,
    som du inte kan besvärja,
plötslig förödelse ska falla över dig,
    och du kan inte avvärja den.
Plötsligt ska du drabbas av en katastrof
    som du inte kunnat förutse.

12 Fortsätt du med dina besvärjelser
    och dina många trolldomskonster,
    som du har slitit med sedan din ungdom.
Kanske ska du lyckas,
    kanske kan du skrämma iväg någon.
13 Du har tröttat ut dig med alla dina rådslag.
    Låt dem nu träda fram och rädda dig,
astrologerna och stjärntydarna,
    som månadsvis försöker tala om för dig vad som ska hända dig.
14 De är som torrt gräs
    som bränns upp i eld.
De kan inte rädda sig själva ur lågorna.
    Det blir ingen glöd att värma sig vid,
ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det för dem
    som du ägnat tid och kraft åt sedan din ungdom.
De irrar bort, var och en åt sitt håll,
    och ingen räddar dig.

Israels trolöshet och befrielse

48 Hör detta, Jakobs släkt,
    ni som bär namnet Israel
och härstammar från Juda,
    ni som svär vid Herrens namn
och bekänner er till Israels Gud,
    men inte i sanning och rättfärdighet.
De uppkallar sig efter den heliga staden
    och stöder sig på Israels Gud,
    vars namn är härskarornas Herre.
Det som tidigare hände
    hade jag talat om i förväg för länge sedan,
förutsagt det, tillkännagett det.
    Plötsligt agerade jag, och det skedde.
Jag vet att du är hård.
    Din nacke är av järn
    och din panna av koppar.
Därför förutsade jag det för så länge sedan,
    talade om det innan det skedde,
så att du inte skulle kunna säga:
    ’Min avgud gjorde det.
    Min skurna och gjutna gudabild gav befallning om det!’
Du har hört detta och kan se det.
    Erkänner ni det inte?

Nu vill jag förkunna nya ting för dig,
    hemligheter som du inte vetat om.
De har skapats nu, inte för länge sedan.
    Du har inte hört om dem förrän idag,
för att du inte ska kunna säga:
    ’Det här visste jag!’
Du fick inget höra och inget veta,
    du hade inget öppet öra.
Jag visste hur trolös du var,
    du kallades upprorsmakare alltsedan du föddes.
Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede,
    för min äras skull behärskar jag mig
    och utplånar dig inte.
10 Jag renade dig men fann inget silver.
    Jag prövade dig i lidandets ugn.
11 För min egen skull,
    ja, just för min egen skull, agerar jag,
för hur skulle jag kunna låta mig vanhelgas?
    Min ära ger jag inte till någon annan.

12 Lyssna på mig, Jakob,
    Israel, som jag har kallat!
Jag är Gud.
    Jag är den förste, och jag är den siste.
13 Det var min hand som lade jordens grund,
    och min högra hand bredde ut himlarna.
När jag kallade på dem stod de där.

14 Kom samman, ni alla, och lyssna!
    Vem av dessa har förutsagt det här,
att den som Herren älskar
    ska fullfölja hans plan
    mot Babylon och mot kaldéerna?
15 Jag, jag har talat detta.
    Jag har kallat honom och fört fram honom,
    och han ska ha framgång.

16 Kom närmare och lyssna till detta:

Från första början har jag talat öppet,
    och när tiden var inne för något att äga rum, var jag där.
Och nu har Herren, Herren sänt mig
    och sin Ande.”[i]

17 Så säger Herren, din befriare[j], Israels Helige:
    ”Jag är Herren, din Gud,
som vill undervisa dig om ditt eget bästa
    och leda dig på den väg där du ska vandra.
18 Om du ändå hade lyssnat till mina bud!
    Då skulle du ha upplevt en ström av frid
    och rättfärdighet lik havets vågor.
19 Då skulle dina ättlingar ha blivit som sanden,
    din avkomma som sandkornen.
Deras namn skulle aldrig utplånas
    utan bestå inför mig.”

20 Lämna Babylon,
    fly från Kaldéen!
Förkunna det med glädjerop,
    gör det känt för jordens alla hörn.
    Säg: ”Herren har befriat sin tjänare Jakob.”
21 De behövde inte vara törstiga
    när han förde dem genom öknarna,
för han lät vatten flöda ur klippan,
    han klöv klippan, så att vatten forsade fram.

22 ”Men för de gudlösa finns det ingen frid, säger Herren.

Footnotes

  1. 44:2 Namnets betydelse på hebreiska är rättrådig, Lagens väktare.
  2. 44:7 I versens mittdel är grundtextens innebörd oviss.
  3. 44:12 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 44:14 Vilka träd det är exakt som avses är osäkert.
  5. 45:2 Det hebreiska ordets betydelse är osäker; översättningen är gjord utifrån Septuaginta och Jesajarullen från Qumran.
  6. 45:13 Syftar på Kyros.
  7. 46:8 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  8. 47:4 Se 4 Mos 35:12 med not.
  9. 48:16 Det är inte säkert vem som talar här. Hittills är det fortfarande Herren eller Jesaja själv börjar tala här.
  10. 48:17 Se 4 Mos 35:12 med not.