Add parallel Print Page Options

Sången om Herrens vingård

Nu vill jag sjunga en sång om min älskade,
    en sång om min älskade och hans vingård.
Min älskade hade en vingård
    på en bördig kulle.
Han plöjde upp den,
    tog bort all sten
och planterade vin av allra bästa slag.
    Han byggde ett vakttorn
och högg ut ett presskar.
    Sedan förväntade han sig goda druvor,
men vingården gav dåliga.

”Ni Jerusalems invånare och Juda män,
    döm nu mellan mig och min vingård!
Vad hade man kunnat göra mer för den
    än vad jag redan har gjort?
Jag förväntade mig goda druvor,
    men den gav dåliga.
Jag ska nu låta er veta
    vad jag tänker göra med min vingård:
Jag ska ta bort dess stängsel,
    så att den blir ödelagd.
Jag ska riva ner dess mur,
    så att den blir nertrampad.
Jag ska låta den bli fördärvad,
    och den ska inte beskäras eller hackas,
utan tistlar och törnen ska få växa fritt.
    Jag ska befalla molnen att inte sända regn över den.”

Härskarornas Herres vingård är Israel
    och Judas folk den plantering han älskade.
Han väntade sig rätt,
    men fann i stället orättvisa,
han väntade sig rättfärdighet men hörde bara nödrop.

Ve er som skaffar hus efter hus
    och lägger fält till fält,
så att det inte längre finns någon plats kvar,
    och ni blir de enda som bor i landet.

Men detta har jag hört från härskarornas Herre:

”Många hus ska sannerligen ligga öde,
    stora och fina, men utan invånare.
10 En vingård på tio plogland
    ska inte ge mer än en knapp tunna vin,
och av det utsäde som sås
    ska man bara få en tiondel tillbaka.”

11 Ve dem som går upp tidigt på morgonen
    för att jaga efter starka drycker
och sitter till långt fram på nätterna,
    berusade av vin!
12 I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt,
    och där finns vin.
Men Herrens verk ser de inte,
    vad han gör bryr de sig inte om.
13 Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap,
    för de är utan förstånd.
Dess stormän ska dö av hunger,
    och dess larmande hop ska tyna bort av törst.
14 Därför vidgar dödsriket sitt gap
    och spärrar upp sin mun utan gräns,
och dit ner störtar stadens förnämsta,
    liksom den larmande hopen som nu jublar där.
15 Då böjs människan ner,
    mänskligheten förödmjukas,
de högmodigas blick förödmjukas.
16     Men härskarornas Herre är upphöjd i sin dom,
Gud, den Helige, visar sig helig i sin rättfärdighet.
17     Då ska lammen beta som på sin egen betesmark,
fåren finna sin föda bland ruiner efter de rika.[a]

18 Ve dem som drar med sig överträdelser med lögnens band
    och synd som med vagnsremmar,
19 dem som säger:
    ”Låt honom skynda sig
och snabbt utföra sitt verk,
    så att vi får se det.
Låt det närma sig och komma,
    som Israels Helige har beslutat,
så att vi får veta det!”

20 Ve dem som kallar ont för gott
    och gott för ont,
som gör mörker till ljus och ljus till mörker,
    surt till sött och sött till surt!

21 Ve dem som är visa i sina egna ögon
    och betraktar sig själva som kloka!

22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin
    och skickliga att blanda drycker!
23 De tar mutor för att frikänna den skyldige
    och vägrar den rättfärdige hans rätt.
24 Som eldslågan förtär hö
    och som halm sjunker ihop i elden,
så ska deras rot ruttna
    och deras blommor flyga iväg som stoft,
för de har förkastat härskarornas Herres lag
    och föraktat ordet från Israels Helige.
25 Det är därför Herrens vrede
    har flammat upp mot hans folk,
och han har sträckt ut sin hand för att slå det.
    Bergen darrar,
och döda kroppar ligger som avfall på gatorna.

Men trots detta upphör inte hans vrede,
    utan hans hand är fortfarande utsträckt.

26 Han reser ett banér för folken långt borta
    och lockar dem från jordens ände.
    Och se, de kommer fort, med hast.
27 Ingen blir trött eller stapplar,
    ingen slumrar eller sover.
Inget bälte kring någons höfter lossnar,
    ingen skorem går av.
28 Deras pilar är vassa
    och deras bågar spända.
Hästarnas hovar är som av flinta,
    och vagnshjulen viner som vinden.
29 De ryter som lejon, som unga lejon,
    och griper morrande tag i sitt byte
och släpar bort det,
    utan att någon kan rädda det.
30 Den dagen ska det rytas mot dem
    som när havet ryter.
Ser man ut över landet
    är där mörker och nöd,
    och ljuset förmörkas av moln.

Herren kallar Jesaja

Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög, upphöjd tron, och templet fylldes av hans mantelsläp. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. De ropade till varandra:

”Helig, helig, helig är härskarornas Herre,
    hela jorden är full av hans härlighet.”

Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och templet fylldes av rök.

Jag sa: ”Ve mig! Jag går under, för jag är en man med orena läppar och bor bland ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Herre.”

Då flög en av seraferna fram till mig, med ett glödande kol i handen som han hämtat från altaret med en tång. Han rörde med det vid mina läppar och sa:

”När detta nu har vidrört dina läppar har din skuld tagits bort och din synd försonats.”

Sedan hörde jag Herren fråga: ”Vem ska jag sända? Vem vill gå som vår budbärare?” Jag svarade: ”Jag vill! Sänd mig!” Då sa han:

”Gå och säg till det här folket:

’Lyssna, lyssna, men fatta inget!
    Titta, titta, men se inget!’
10 Gör det här folkets hjärta hårt.
    Stäng deras öron
och tillslut deras ögon,
    så att de inget kan se
och inget höra,
    så att de inget förstår
och inte vänder om och blir botade.”

11 Jag frågade: ”Herre, hur länge?” Han svarade:

”Tills städerna ligger i ruiner
    utan invånare,
husen står tomma,
    och fälten är skövlade.
12 Herren ska föra var och en långt bort,
    och det ska bli en stor ödeläggelse i landet.
13 När en tiondel är kvar där,
    ska också den ödeläggas,
som en terebint eller en ek,
    vars stubbe finns kvar efter att den fällts.
Den stubben är en helig säd.”

Assyrien hotar Juda

(7:1—39:8)

Achas regerar i Juda

(7:1—12:6)

Aram och Israel hotar Juda

När Achas, Jotams son och Ussias sonson, var kung i Juda anfölls Jerusalem av Arams kung Resin och Israels kung Pekach, Remaljas son, men de lyckades inte inta staden.

När man vid Davids hov fick höra att Aram hade allierat sig med Efraim, skakade både kungen och hans folk som skogens träd skakas av en storm.

Då sa Herren till Jesaja: ”Ta med dig din son Shear Jashuv[b] och gå ut och möt kung Achas vid slutet av Övre dammens vattenledning på vägen till Valkarfältet. Säg till honom: ’Håll dig bara lugn. Var inte rädd och tappa inte modet för dessa två rykande vedstumpar, Resin med araméerna och Remaljas son, i deras rasande vrede. Aram, Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig. De säger: ”Vi ska invadera Juda och skapa panik där, dela det mellan oss och göra Taveals son till dess kung.” Men så säger Herren, Herren:

Det ska inte lyckas,
    så ska inte ske,
för Damaskus härskar över Aram,
    och Resin över Damaskus.
Inom sextiofem år ska Efraim också vara krossat som folk.
    Samaria härskar över Efraim,
och Remaljas son över Samaria.
    Om ni inte står fasta i tron
kan ni inte bestå.’ ”

Immanuel – Gud med oss

10 Herren talade igen till kung Achas:

11 ”Be Herren, din Gud, om ett tecken, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden.” 12 Men Achas sa: ”Jag vill inte be, jag vill inte pröva Herren.” 13 Då sa Jesaja: ”Lyssna, Davids ätt! Är det inte nog att ni sätter människors tålamod på prov? Ska ni också pröva min Guds tålamod? 14 Därför ska Herren själv ge er ett tecken. Jungfrun[c] ska bli med barn och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel. 15 Grädde och honung ska han äta tills han lärt sig att förkasta det onda och välja det goda. 16 För innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda, ska det land ödeläggas vars två kungar du är så rädd för. 17 Herren ska genom kungen av Assyrien låta sådana tider komma över dig och ditt folk och din fars familj, som inte förekommit sedan Efraim bröt upp från Juda.”

18 Den dagen ska Herren locka hit flugorna längst bort vid änden av Egyptens floder och bina i Assyrien. 19 De ska allesammans komma och slå sig ner i djupa raviner och klippskrevor, i de törniga snåren och vid vattenhålen. 20 Då ska Herren med en hyrd rakkniv från andra sidan Eufrat, Assyriens kung, raka av allt hår på huvudet och benen och skära bort även skägget. 21 Då ska var och en bara kunna föda upp en ko och två får. 22 Men man kommer att få så mycket mjölk att man kan leva av grädden. Ja, alla som blir kvar i landet ska leva av grädde och honung. 23 Då ska det ske att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar[d] silver, ska det bara finnas tistlar och törne kvar. 24 Med pilar och båge ska man gå dit, för hela landet är täckt av tistel och törne. 25 På alla de berg där man nu arbetar med hacka ska man inte längre kunna gå av fruktan för tistel och törne. Där ska man släppa korna på bete och låta fåren trampa.

Jesaja och hans barn som tecken

Herren sa till mig: ”Ta en stor bokrulle och skriv tydligt[e] på den: ’Maher shalal hash bas’, ’plundra fort, snabbt byte.’ ” Jag kallade till mig trovärdiga vittnen, prästen Uria och Sakarja, Jeverekjas son. Sedan gick jag in till profetissan, och hon blev med barn och födde en son. Då sa Herren till mig: ”Kalla honom ’Maher shalal hash bas.’ För innan pojken ens kan säga ’mamma’ eller ’pappa’, ska både Damaskus rikedomar och bytet från Samaria föras bort till kungen i Assyrien.”

Sedan talade Herren till mig igen och sa:

”Eftersom detta folk förkastar Siloas stillaflytande vatten
    och gläder sig över Resin och Remaljas son,
ska Herren låta den väldiga Eufratflodens vattenmassor komma över det,
    kungen av Assyrien med hela hans makt.
    Floden ska stiga över alla sina bräddar och gå över sina vallar,
forsa in i Juda och svämma över tills vattnet når ända upp till halsen.
    Hans utbredda vingar ska täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel.”

Slut er samman, ni folk,
    ni ska ändå krossas!
Lyssna, alla länder långt borta!
    Förbered er för krig,
ni ska ändå krossas!
    Förbered er för krig,
ni ska ändå krossas!
10     Gör upp era planer,
det blir ändå inget av dem,
    och tala om vad ni vill,
det kommer ändå inte att lyckas,
    för Gud är med oss.[f]

11 Herren talade allvarligt till mig och varnade mig för att gå samma väg som detta folk: 12 ”Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. 13 Härskarornas Herre ska ni hålla helig, honom ska ni frukta och bäva för. 14 Han ska vara en helgedom, för Israels båda släkter ska han vara en stötesten och en klippa som man faller på, och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15 Många ska snubbla på den, falla och krossas, snärjas och fångas.”

16 Bind vittnesbördet och försegla lagen bland mina lärjungar. 17 Jag väntar på Herren som döljer sig för Jakobs ätt, jag hoppas på honom.

18 Se, jag och barnen som Herren har gett mig är tecken och förebud i Israel från härskarornas Herre, som bor på Sions berg.

19 När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, skulle då inte folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda i stället för de levande?[g] 20 Gå till lagen och vittnesbördet! Om de inte talar i enlighet med dessa, så kommer de inte att få se någon gryning. 21 Lidande och hungrande ska de dra fram genom landet, och eftersom de är utsvultna ska de rasa mot och förbanna sin kung och Gud. De ska se uppåt 22 och ner på jorden, men överallt finns bara bedrövelse och mörker, en ångestens natt, och de ska drivas ut i det yttersta mörkret.

Footnotes

  1. 5:17 Grundtextens innebörd är oviss. Översättningen är delvis gjord med hjälp av Septuaginta.
  2. 7:3 Betyder En rest vänder om.
  3. 7:14 Det hebreiska ordet betyder i första hand den unga kvinnan och syftar på en flicka som kan eller ska gifta sig, men det kan också syfta på en kvinna fram tills att hon får sitt första barn. En god, ogift kvinna var en jungfru, vilket motiverar den översättningen. Så står det också i Septuaginta mer preciserat jungfrun, som evangelierna senare visar var fallet med Maria, Jesus mor. Immanuel betyder Gud med oss.
  4. 7:23 En sikel motsvarade ca 12 gram.
  5. 8:1 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  6. 8:10 På hebreiska Immanu El/Immanuel.
  7. 8:19 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.