Add parallel Print Page Options

Israels synd och Herrens lydige tjänare

50 Så säger Herren:

”Var är skilsmässobrevet,
    genom vilket jag försköt er mor?
Eller till vilken av mina fordringsägare
    fick jag sälja er?
Nej, ni såldes för era synders skull,
    och er mor försköts för era överträdelser.
Varför var ingen där när jag kom?
    Varför svarade ingen när jag ropade?
Är min arm för kort för att befria er?
    Har jag inte makt att hjälpa?
Jag kan befalla havet och det torkar ut,
    och förvandla floderna till öken.
Fisken ruttnar av brist på vatten
    och dör av törst.
Jag klär himlen i mörker
    och höljer den i sorgdräkt.”

Herren, Herren har gett mig lärdomens ord
    så att jag vet hur jag ska stödja den trötte.
Varje morgon väcker han mig
    till att lyssna på lärjungavis.
Herren, Herren har fått mig att lyssna,
    och jag har inte varit upprorisk,
    jag har inte vänt mig bort.
Jag böjde min rygg mot dem som slog mig
    och vände ansiktet mot dem som ryckte mig i skägget.
Jag gömde inte mitt ansikte
    för hån och spott.
Därför att Herren, Herren hjälper mig,
    känner jag mig inte förödmjukad.
Jag har gjort mitt ansikte hårt som flinta,
    och jag vet att jag inte kommer att bli sviken.
Han som rättfärdiggör mig är nära.
    Vem kan gå till rätta med mig?
    Låt oss mötas!
Vem är min motpart?
    Låt honom träda fram!
Herren, Herren hjälper mig.
    Vem kan döma mig?
De ska alla slitas ut som klädesplagg,
    som malätna kläder.

10 Vem bland er fruktar Herren
    och lyder hans tjänare?
Om någon vandrar i mörker utan någon strimma av ljus,
    låt då denne lita på Herren
och förtrösta på sin Gud!
11     Men ni, som gör upp eld
och förser er med brinnande pilar,
    gå genom lågorna av er egen eld
och era brinnande pilar!
    Detta är vad min hand ska ge er,
och ni kommer att ligga i plågor.

Herrens löfte till Israel

51 ”Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet,
    ni som söker Herren!
Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur,
    och gruvan ur vilken ni har grävts fram.
Tänk på er far Abraham,
    och Sara, som födde er.
När jag kallade honom var han bara en,
    men när jag välsignat honom blev han många.
Herren tröstar Sion
    och känner medlidande med dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
    dess ödemark lik Herrens trädgård.
Fröjd och glädje ska finnas där,
    tacksägelse och lovsång.

Lyssna på mig, mitt folk,
    hör noga på, mitt folk!
Från mig ska lagen utgå,
    min rätt ska vara ett ljus för folken.
Min rättfärdighet närmar sig,
    min frälsning är på väg.
Mina armar ska skaffa rätt åt folken.
    Fjärran länder ska vänta på mig
och hoppas på min makt.
    Se upp mot himlen
och ge akt på jorden där nere.
    Himlen ska försvinna som rök,
jorden ska nötas ut som en klädnad
    och dess invånare dö som mygg.
Men min räddning ska vara i evighet.
    Min rättfärdighet ska aldrig svika.

Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten
    och som gömmer min lag i era hjärtan!
Var inte rädda för människors hån,
    frukta inte deras förolämpningar.
Mal ska äta dem som kläder
    och larver äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet varar för evigt,
    och min räddning i alla kommande generationer.”

Vakna, vakna,
    klä dig med styrka, du Herrens arm!
Vakna upp som i forna dagar,
    i gångna tider.
Var det inte du som slog Rahav i stycken,
    du som genomborrade havsodjuret?
10 Var det inte du som torkade ut havet,
    det stora djupets vatten,
och gjorde en väg i havsdjupet
    där det befriade folket kunde gå över?
11 De som Herren friköpt ska återvända
    och komma till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
    De får fröjd och glädje,
sorg och suckan flyr.

12 ”Jag, jag är den som tröstar er.
    Varför är du rädd för dödliga människor,
    de som bara är som gräs?
13 Varför glömmer du Herren, din Skapare,
    han som spände upp himlen
    och lade jordens grund?
Du lever i ständig skräck
    för förtryckarens vrede.
Han står redo att förgöra dig,
    men vad blir det av förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången befriad.
    Han ska inte dö och läggas i graven,
    inte heller ska han sakna bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,
    som rör upp havet,
så att vågorna dånar,
    han som heter härskarornas Herre.
16 Jag har lagt mina ord i din mun
    och gömt dig i min skyddande hand,
jag spände upp himlen
    och lade jordens grund,
och till Sion sade jag:
    ’Du är mitt folk.’ ”

17 Vakna, vakna,
    res dig Jerusalem,
du som av Herrens hand
    fått dricka hans vredes bägare,
tömma berusningens bägare i botten,
    den som fick dig att ragla.
18 Ingen av de söner hon fött
    kunde leda henne,
ingen av dem hon fostrat
    kunde ta henne vid handen.
19 Dubbel olycka har blivit ditt öde –
    vem kan trösta dig? –
förödelse och undergång, hungersnöd och svärd.
    Vem[a] kan ha medlidande med dig?
20 Dina söner har dukat under
    och ligger på gatorna,
som antiloper fångade i nät,
    som berusade av Herrens vrede
och din Guds straff.

21 Men hör nu här, du plågade,
    du som är berusad, fast inte av vin.
22 Så säger din Herre, Herren, din Gud,
    som försvarar sitt folk:
”Jag tar ur din hand denna bägare
    som fick dig att ragla.
Du ska inte längre behöva dricka ur den,
    ur min vredes bägare.
23 Jag ska sätta den bägaren
    i händerna på dem som plågade dig
och sa till dig:
    ’Lägg dig, så att vi kan gå över dig.’
De gjorde din rygg till mark
    och till en gata att gå på.”

Herren ska föra hem sitt folk

52 Vakna, vakna,
    klä dig i din styrka, Sion!
Klä dig i din högtidsskrud,
    Jerusalem, du heliga stad!
Ingen oomskuren eller oren
    får komma in där.
Skaka dammet av dig,
    res dig, inta din plats, Jerusalem!
Bryt loss kedjorna från din hals,
    du fångna dotter Sion!

För så säger Herren:

”Ni såldes för ingenting,
    och utan pengar ska ni köpas fria.”

Så säger Herren Gud:

”För länge sedan begav sig mitt folk till Egypten för att bo där en tid.
    Sedan blev de förtryckta av Assyrien.

Och vad har jag nu här? säger Herren.

Mitt folk har förts bort för ingenting,
    de som härskar över dem skränar, säger Herren,
och man hånar mitt namn dag efter dag.

Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
    och därför ska de den dagen inse att jag är den som talar. Jag är här.”

Så härligt det är att höra budbärarens steg
    när han kommer över bergen
med goda nyheter,
    förkunnar fred,
    bär goda nyheter om räddning
och säger till Sion:
    ”Din Gud är kung!”
Hör, dina vakter ropar
    och gläds tillsammans.
Med egna ögon ser de
    Herren återvända till Sion.
Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner,
    för Herren har tröstat sitt folk,
    och han har friköpt Jerusalem!
10 Herren har visat
    sin makt och helighet för alla folk.
Hela jorden ska se vår Guds räddning.

11 Bort, bort! Gå ut därifrån!
    Rör inte det som är orent!
Gå ut och rena er,
    ni som bär Herrens kärl!
12 Ni ska inte ge er iväg i hast,
    ni går ju inte ut som flyktingar,
för Herren går framför er,
    Israels Gud går sist i ert tåg.

Herrens lidande tjänare[b]

13 ”Se, min tjänare ska ha framgång.
    Han ska bli upphöjd, mäktig och ärad.
14 Många ska förundras över dig.
    Han var så vanställd
    att hans utseende knappast ens var mänskligt.
15 Men nu får han många folk att häpna,
    och kungar ska förstummas inför honom.
De ska se något som ingen förr berättat för dem,
    och förstå något som de inte hört talas om.”

Footnotes

  1. 51:19 Enligt Jesajarullen från Qumran, Septuaginta m.fl. Enligt den masoretiska texten hur kan jag…
  2. 52:13—53:12 Avsnittet är svårförståeligt och många detaljer i översättningen osäkra, t.ex. enligt Septuaginta: häpna i v. 15 är ett ord vars betydelse är oviss.