Add parallel Print Page Options

Profetia om Messias

Men nattmörkret ska vika där det nu är ångest. I det förflutna lät han Sebulons och Naftalis land förödmjukas, men i framtiden ska han låta sjövägen bli upprättad, landet bortom Jordan, de främmande folkens Galileen.

Det folk som vandrar i mörkret
    ser ett stort ljus.
Över dem som bor i skuggans land
    strålar ett ljus fram.
Du gör folket talrikt
    och ger dem en stor glädje.
De gläder sig inför dig
    som man gläder sig under skördetiden
och som man jublar
    när man delar upp bytet.
Oket som var deras börda,
    bjälken på deras axlar
    och förtryckarens piska
        bryter du sönder,
    så som du gjorde på Midjans tid.
Stövlar som trampats av soldater i strid,
    mantlar som sölats ner i blod,
    allt sådant ska brännas upp, förtäras av eld.
Därför ett barn har fötts åt oss,
    en son är oss given.
Väldet har lagts på hans axlar,
    och han ska kallas
    ”Underbar Rådgivare”,
    ”Mäktig Gud”,
    ”Evig Fader”,
    ”Fridsfurste”.
Väldet ska bli stort
    och friden utan slut
över Davids tron och hans kungadöme.
    Det ska befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
    nu och för evigt.
Härskarornas Herres lidelse ska göra det.

Herrens vrede mot Israel

Herren sände ett budskap mot Jakob,
    och det föll ner över Israel.
Hela folket fick reda på det,
    Efraim och Samarias invånare.
Men de sade i stolthet och övermod:
10 ”Tegelmurar har fallit,
    men vi ska bygga upp nya med huggen sten.
Mullbärsfikonträd har huggits ner,
    men vi ska ersätta dem med cedrar.”
11 Herren har rest Resins fiender mot dem
    och hetsat upp deras fiender,
12 araméerna i öster och filistéerna i väster,
    och med vidöppna gap ska de sluka Israel.

Ändå har Herrens vrede inte lagt sig,
    utan hans hand är fortfarande lyft.

13 Men folket har inte vänt om
    till honom som slagit dem,
de har inte sökt härskarornas Herre.
14     Därför hugger Herren av från Israel
huvud och svans,
    palmtopp och strå,
på en och samma dag.
15     De äldste och förnämsta är huvudet,
och de falska profeterna är svansen.
16     De som har lett detta folk har fört det vilse,
de som blivit ledda har hamnat fel.
17     Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män
och inte visa barmhärtighet mot faderlösa och änkor,
    för de är alla gudlösa och onda,
och ur varje mun kommer skamligt tal.

Men inte ens nu har Herrens vrede lagt sig,
    utan fortfarande är hans hand lyft.

18 För ondskan brinner som en eld
    och förtär törnen och tistlar.
Den sätter snårskogen i brand,
    och röken stiger mot skyn som en pelare.
19 Av härskarornas Herres vrede brinner landet,
    och dess invånare är som bränsle på elden.
Ingen skonar sin nästa.
20     Man sliter åt sig till höger
men hungrar fortfarande,
    man hugger för sig till vänster
men får inte nog.
    Alla hugger in på varandra:
21 Manasse äter Efraim
    och Efraim Manasse,
och båda tillsammans på Juda.

Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
    hans hand är fortfarande lyft.

10 Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar
    och skriver förtryckande stadgar!
De förvränger rättvisan för de utsatta
    och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt.
De gör änkor till sitt byte
    och plundrar de faderlösa.
Vad ska ni göra på räkenskapens dag,
    när förödelsen kommer från fjärran?
Till vem ska ni då fly för att få hjälp?
    Var ska ni lämna era skatter?
Inget annat återstår
    än att huka sig bland de fängslade
eller falla bland de dräpta.

Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
    hans hand är fortfarande lyft.

Herrens vrede med Assur som redskap

”Ve Assur, min vredes käpp,
    min rasande vredes piska!
Jag sänder honom mot ett gudlöst folk,
    mot det folk som gjort mig vred,
för att ta byte och plundra
    och trampa ner dem som gyttja på gatorna.
Men detta var inte hans avsikt,
    innerst inne tänkte han inte så,
utan han var ute efter att förgöra
    och utrota många folk.
För han säger:
    ’Är inte alla mina furstar kungar?
Gick det inte Kalno som Karkemish,
    Hamat som Arpad,
Samaria som Damaskus?
10     När jag nu har besegrat andra avgudariken,
där avgudarna var fler än i Jerusalem och Samaria,[a]
11     skulle jag inte kunna göra mot Jerusalem och dess avgudar
så som jag gjorde med Samaria och dess avgudar?’

12 När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse, 13 för han säger:

’Med min egen kraft och vishet
    har jag gjort allt detta,
eftersom jag är så klok.
    Jag har flyttat folkens gränser,
plundrat deras förråd
    och störtat härskare från deras troner.[b]
14 Som en hand sträcks ut mot ett fågelbo,
    så har jag sträckt mig efter folkens rikedomar,
och som man samlar övergivna ägg
    har jag samlat hela jorden.
Ingen rörde en vinge
    eller öppnade näbben och pep.’ ”

15 Kan en yxa resa sig mot den som hugger med den?
    Är sågen förmer än den som sågar?
Skulle en käpp kunna svinga den som lyfter den,
    eller en klubba lyfta den som inte är av trä?
16 Därför ska Herren, härskarornas Herre,
    sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män,
och under hans höghet ska en låga brinna,
    som en brännande eld.
17 Israels ljus ska vara en eld
    och dess Helige en låga
som bränner och förtär hans tistlar och törnen
    på en enda dag.
18 Hans skogars och trädgårdars härlighet
    ska han fullständigt förstöra.
Det ska bli som när en sjuk människa tynar bort.
19     De träd som blir kvar
är så få att ett barn kan räkna dem.

Israels rest

20 Den dagen ska den rest som återstår i Israel och de som räddats av Jakobs släkt inte längre förlita sig på honom som slog dem, utan de ska ha en sann tillförsikt till Herren, Israels Helige. 21 En rest av Jakob ska vända om till Gud, den Mäktige. 22 För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, ska bara en rest vända om. En förintelse är bestämd, en rättfärdighetens flod. 23 Herren, härskarornas Herre, genomför den beslutade förintelsen över hela landet.

24 Så säger därför Herren, härskarornas Herre: ”Du mitt folk som bor på Sion, var inte rädd för Assur, när han slår dig med käpp och lyfter sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten. 25 Snart ska förbittringen vara över och min vrede vändas till deras fördärv.”

26 Härskarornas Herre, ska då svänga sin piska mot honom, som när han slog Midjan vid Orevs klippa och lyfta sin stav över havet, på samma sätt som i Egypten. 27 På den dagen ska hans börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke brytas sönder genom din fetma.[c]

28 Han kommer från Ajat,
    drar fram genom Migron,
lämnar sin tross i Mikmas.
29     De går över passet
och stannar i Geva över natten.
    Rama bävar, Sauls Giva flyr.
30 Ropa, Gallim!
    Lyssna, Lajsha!
    Arma Anatot!
31 Madmena flyr bort,
    och invånarna i Gevim söker skydd.
32 Redan idag ska han stanna i Nov.
    Han knyter näven mot berget Sion,
mot Jerusalems höjd.

33 Men se, Herren, härskarornas Herre,
    hugger ner trädkronorna med våldsam kraft.
De högvuxna fälls,
    de ståtliga huggs ner.
34 Han hugger ner snårskogen med en yxa,
    och Libanon faller för den Mäktige.

Footnotes

  1. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker i v. 10, 11.
  2. 10:13 Eller: som den mäktige avsatt kungar.
  3. 10:27 Eller genom din olja. Grundtexten i versens sista del är svårtydd. En möjlighet är att genom din fetma/olja ska tolkas som ett ortnamn, Pene-Shemen, som hör ihop med följande vers: Från Pene-Shemen kommer han, från Ajat, han drar fram genom Mikron…