Add parallel Print Page Options

Judas synd, förbannelse och välsignelse

17 ”Judas synd är inristad med järnstift,
    upptecknad med diamantspets
på deras hjärtas tavla
    och på deras altarens horn.
Så som man tänker på sina barn,
    så tänker de på sina altaren[a]
och sina asherapålar
    vid grönskande träd och på höga kullar.
Mitt berg på fältet,
    din rikedom och dina skatter
ska jag låta plundras,
    likaså dina offerplatser,
på grund av all synd du begått i hela ditt land.
    Det är ditt eget fel att du går miste om
det arv jag gett dig.
    Jag ska sätta dig till att tjäna
dina fiender i ett land du inte känner.
    Ni har upptänt min vredes eld,
och den ska brinna i evighet.”
Så säger Herren:
    ”Förbannad är den man som sätter sin lit till människor,
som stöder sig på mänsklig kraft
    och vänder sig bort från Herren.
Han är som en torr buske i ödemarken
    och får inte se det goda komma.
Han lever i ett förbränt ökenland,
    på saltslätter där ingen kan bo.

Men välsignad är den man
    som litar på Herren,
som sätter hela sin tillit till Herren.
    Han är som ett träd
planterat vid vatten.
    Det sträcker ut sina rötter till bäcken.
Det fruktar inte för hettan
    och dess löv är alltid gröna.
Det skräms inte av ett års torka,
    det kan alltid bära frukt.”

Hjärtat är det mest bedrägliga av allt,
    och oförbätterligt – vem kan förstå det?

10 ”Jag, Herren, genomskådar hjärtan
    och granskar människans inre,
för att ge var och en lön
    utifrån vad hans gärningar förtjänar.”

11 Som en rapphöna, som ruvar på ägg
    som den inte lagt,
är den som blir rik
    genom oärliga metoder.
Mitt i livet måste han lämna det,
    och står där till slut som ett fån.

12 En härlighetens tron,
    upphöjd alltifrån begynnelsen,
är vår helgedoms plats.
13     Herre, Israels hopp,
alla som överger dig
    ska stå där med skam.
De som vänder sig bort från dig
    ska bli som det som är skrivet i sanden,
för de har övergett Herren,
    källan med det levande vattnet.

14 Hela mig, Herre,
    så blir jag helad,
rädda mig,
    så blir jag räddad.
Det är dig jag vill prisa.
15     De säger till mig:
”Vad blir det av Herrens ord?
    Ska det inte slå in?”
16 Jag har inte smitit ifrån min tjänst
    som herde i din efterföljd,
inte heller har jag bett dig sända olycka.
    Du vet om allt som uttalats av mina läppar,
allt vad jag sagt har du hört.
17     Bli inte till förskräckelse för mig!
Du är min tillflykt i en ond tid.
18     Låt dem som förföljer mig
stå där med skam,
    men låt mig få slippa skämmas.
Låt dem bli förskräckta,
    men låt mig få slippa skrämmas.
Låt den onda tiden drabba dem,
    krossa dem med dubbel förödelse!

Sabbatsvilan

19 Då sa Herren till mig: ”Gå och ställ dig vid folkets port[b], där Judas kungar går in och ut, och sedan vid var och en av Jerusalems portar 20 och säg till dem: ’Hör Herrens ord, ni Judas kungar, hela Juda och alla Jerusalems invånare, ni som går genom dessa portar. 21 Så säger Herren: Var noga med att inte bära någon börda på sabbatsdagen eller föra in den genom Jerusalems portar. 22 Bär inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen, och utför inget arbete, utan håll sabbatsdagen helig, så som jag befallde era förfäder. 23 De lyssnade inte och ville inte lyda. De var motspänstiga och tog inte emot tillrättavisning från mig.

24 Men om ni lyder mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda genom denna stads portar på sabbatsdagen, utan håller sabbatsdagen helig och inte utför något arbete då, 25 då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron komma in genom denna stads portar på hästar och vagnar, de och deras furstar, Judas män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för evigt. 26 De ska komma från Judas städer, från trakterna kring Jerusalem, från Benjamins område, från Låglandet, från bergsbygden och från Negev. De ska bära fram sina brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse och offra tackoffer i Herrens hus.

27 Men om ni inte vill höra på min befallning att hålla sabbaten helig genom att inte bära in bördor genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag sätta eld på dess portar. Elden ska sluka Jerusalems fästningar, och ingen ska kunna släcka den.’ ”

Hos krukmakaren

18 Herrens ord kom till Jeremia: ”Gå ner till krukmakarens hus, så ska jag tala till dig där.”

Jag gick till krukmakarens hus och såg honom i arbete vid sin drejskiva. Men krukan som han höll på att forma med sina händer misslyckades. Då började krukmakaren om igen och gjorde den till en ny kruka, så som han ville ha den.

Herrens ord kom till mig: ”Skulle inte jag kunna göra med er, Israels folk, som krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels folk. Jag kan befalla att ett folk eller ett rike ska utrotas och förgöras. Men om det folk som jag varnat omvänder sig från sin ondska, ångrar jag mig och låter inte den olycka komma som jag hade planerat. En annan gång kan jag lova att bygga upp och plantera ett folk eller ett rike. 10 Men om de då gör det som är ont i mina ögon, ångrar jag mig och gör inte det goda som jag hade planerat för dem.

11 Säg nu till Judas män och Jerusalems invånare: ’Så säger Herren: Jag bereder en olycka åt er och tänker ut en plan mot er. Vänd om, var och en från sin onda väg och ändra era levnadssätt och gärningar!’

12 Men de svarar: ’Det är lönlöst. Vi tänker fortsätta att följa våra egna planer, var och en i sin envishet och ondska.’ ”

Folkets avfall och dom

13 Därför säger Herren:

”Fråga bland folken:
    ’Vem har hört något sådant?
Fruktansvärt är det
    som jungfrun Israel har gjort.
14 Ska snön från Libanons berg
    försvinna från dess sluttningar?
Ska de friska strömmarna
    från avlägsna källor torka ut?[c]
15 Mitt folk har glömt mig
    och tänder rökelse åt värdelösa avgudar,
som fått dem att snubbla och falla på sina vägar,
    på de urgamla stigarna,
    och gå in på obanade stigar.’
16 Så ska deras land bli ödelagt
    och utsatt för ständigt hån.
Alla som passerar genom det
    ska förvåna sig
och skaka på huvudet.
17     Som östanvinden
ska jag förskingra dem framför fienden.
    Jag ska vända dem ryggen, inte ansiktet,
i deras olyckstid.

18 Då sa de: ’Kom, så gör vi upp planer mot Jeremia. För prästernas undervisning av lagen går inte förlorad, inte heller de visas råd och profeternas ord.[d] Kom, så förtalar vi honom, vi struntar i vad han säger.’ ”

Jeremia ber om Guds ingripande

19 Herre, lyssna på mig!
    Hör vad mina motståndare säger!
20 Ska gott lönas med ont?
    De har grävt en grop för mig.
Tänk på hur jag stått inför dig
    och talat väl för dem
för att vända bort din vrede från dem.
21     Låt därför deras barn svälta ihjäl,
och överlämna dem själva åt svärdet.
    Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa,
deras män dö i epidemier
    och deras unga män dödas med svärd i strid.
22 Låt skrik höras från deras hus,
    när du plötsligt låter rövare anfalla dem.
De har grävt en grop som de vill fånga mig i,
    och de har lagt ut snaror där jag ska gå.
23 Herre, du känner till
    hur de planerar att mörda mig.
Förlåt inte deras brott
    och utplåna inte deras synd.
Låt dem ligga slagna inför dig,
    och ingrip mot dem i din vrede.

Lerkrukan som ska krossas

19 Så sa Herren: ”Gå och köp en lerkruka. Ta med dig[e] några av folkets och prästernas äldste och gå till Ben-Hinnoms dal, intill Lerskärvsporten. Förkunna där för dem vad jag talar till dig.

Du ska säga: ’Lyssna till Herrens ord, ni kungar i Juda och ni invånare i Jerusalem! Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska låta en sådan olycka komma över denna plats att det kommer att skrälla i öronen på alla som får höra det. De har övergett mig och förvandlat den här platsen till en främmande plats. De har offrat där åt andra gudar, som varken de själva eller deras förfäder eller Judas kungar känt till, och de har fyllt den här platsen med oskyldigas blod. De har byggt offerplatser till Baal för att bränna sina barn som brännoffer, något som jag aldrig befallt eller talat om eller ens haft i mina tankar.

Tider ska komma, säger Herren, när den här dalen inte längre ska kallas Tofet eller Ben-Hinnoms dal utan Dråpdalen.

På denna plats ska jag sätta stopp för Judas och Jerusalems planer. Jag ska låta dem falla för sina fienders svärd och för dem som är ute efter deras liv. Deras döda kroppar ska jag ge till mat åt himlens fåglar och markens djur. Jag ska ödelägga denna stad och låta den bli utsatt för hån. Alla som går förbi ska bli förskräckta och dra efter andan när de ser förödelsen där. Jag ska låta dem äta sina egna söners och döttrars och varandras kött. I en sådan nöd ska de komma under den belägring som de ska utsättas för av sina motståndare och dödsfiender.’

10 Slå sedan sönder lerkrukan inför de män som gått med dig. 11 Säg till dem: ’Så säger härskarornas Herre: Jag ska krossa detta folk och denna stad, så som man krossar ett lerkärl som sedan aldrig mer kan lagas. Då ska man gräva gravar i Tofet tills det inte finns mer plats att begrava någon på.[f] 12 Så ska jag göra med denna plats, säger Herren, och med dem som bor här. Jag ska göra denna stad lik Tofet. 13 Husen i Jerusalem och Judas kungars hus ska bli lika orena som Tofets plats, alla de hus där man tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar.’ ”

Jeremia och Pashchur

14 När Jeremia kom tillbaka från Tofet, dit Herren hade sänt honom att profetera, ställde han sig på förgården till Herrens hus och sa till allt folket: 15 ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Se, jag ska låta all den olycka jag talat om komma över den här staden och dess lydstäder, därför att de har varit så motspänstiga och vägrat att lyssna till mina ord.’ ”

20 När prästen Pashchur, Immers son, som var föreståndare i Herrens hus, hörde Jeremia profetera detta, lät han prygla profeten Jeremia och satte honom sedan i stocken vid Övre Benjaminsporten till Herrens hus. När Pashchur följande dag släppte loss Jeremia ur stocken, sa Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv[g]. För så säger Herren: ’Jag ska göra dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du kommer att få se dem falla för sina fienders svärd. Jag ska överlämna hela Juda till kungen av Babylonien, och han ska föra dem bort till Babylonien och döda dem med svärd. Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter och Judas kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra bort det till Babylon. Och själv ska du, Pashchur, och alla som bor i ditt hus hamna i fångenskap. Du ska komma till Babylon, och där ska du dö och begravas, du och alla dina vänner som du har profeterat lögn för.’ ”

Jeremias klagan

Herre, du lurade mig,
    och jag lät mig luras.
Du var för stark för mig,
    du besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
    alla hånar mig.
För varje gång jag ska säga något måste jag ropa
    och skrika om våld och förstörelse.
Herrens ord har gjort att jag
    ständigt utsatts för spe och hån.
Men när jag tänker:
    ”Jag ska inte tänka på honom
och inte mer tala i hans namn,”
    då blir det som om det brann en eld inom mig,
instängd i mitt innersta.
    Jag försöker stå emot,
men jag kan inte.
10     Jag hör många viska:
”Skräck från alla håll, ange honom!
    Vi ska ange honom.”
Alla som stått mig nära
    väntar på att jag ska falla.
”Kanske kommer han att låta sig luras,
    så att vi får övertaget
och kan få vår hämnd på honom.”

11 Men Herren står vid min sida
    som en stark stridsman.
Därför ska mina förföljare komma på fall.
    De kan inte besegra mig.
De kommer att skämmas
    och bli utan framgång,
förödmjukade för all framtid
    så att det aldrig ska glömmas.
12 Härskarornas Herre, du som prövar den rättfärdige,
    du som ser hjärta och sinne,
låt mig få se dig ta hämnd på dem!
    Jag har överlämnat min sak åt dig.

13 Sjung till Herrens ära,
    prisa Herren!
Han räddar den fattige
    ur de ondas hand.

14 Förbannad den dag då jag föddes!
    Låt inte den dag bli välsignad då min mor födde mig!
15 Förbannad den man
    som meddelade min far nyheten
att han fått en son,
    och gjorde honom så glad.
16 Låt det gå den mannen på samma sätt
    som det gick de städer
som Herren ödelade utan förbarmande.
    Låt honom få höra klagan på morgonen
och stridsrop vid middagstid,
17     därför att han inte dödade mig i moderlivet,
så att min mor hade fått bli min grav
    och hennes livmoder havande för alltid.
18 Varför blev jag någonsin född,
    för att se elände och sorg
och sluta mina dagar i skam?

Footnotes

  1. 17:2 Grundtextens innebörd är osäker. Det kan också vara barnen som tänker på altaren osv. Verserna 1-4 saknas i Septuaginta.
  2. 17:19 Eller Folkets port, alltså ett namn på en annars okänd port.
  3. 18:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 18:18 Grundtextens exakta innebörd är osäker och satsen kan tolkas på olika sätt. undervisning av finns inte i grundtexten, bara lagen från prästen.
  5. 19:1 ta med dig finns inte i grundtexten, däremot i många översättningar, t.ex. Peshitta.
  6. 19:11 Se not till 7:32.
  7. 20:3 Namnet betyder skräck från alla håll.